Från Portos sol till Dalasnö
Klimatchock skulle man kunna kalla det som drabbade Raquel Assunção från Portugal vid första mötet med Hedemora. Men nu trivs hon bra i sin nya miljö.

Från Portos sol till Dalasnö

14 Mar 2013
Dela artikeln
Det första mötet med Sverige blev lite av en chock: Minusgrader och beckmörka kvällar. Men Raquel Assunção vande sig snabbt vid klimatet och nu har hon tillsammans med nio andra portugiser löst tandläkarkrisen i Dalarna.

Choque! säger Raquel Assunção och skrattar.

När hon ska beskriva hur det var att landa i Sverige den första gången, i november 2011, faller hon tillbaka på modersmålet. Men så är ju ordet choque nästan identiskt med det svenska chock.

– Vi hade 15 plusgrader i Porto, sedan kom jag till Sverige och det var minus 20! Jag tyckte att det var så mörkt och kallt, brr. Men jag vande mig fort.

Vi träffas i hennes behandlingsrum på folktandvården i Hedemora, en småstad i södra Dalarna med drygt 15 000 invånare. Här stänger caféerna ungefär samtidigt som Raquel slutar jobba om dagarna. Hon pendlar med bil till Avesta, där hon delar en lägenhet mitt emot biblioteket tillsammans med två väninnor från Portugal som också är tandläkare. På kvällarna och helgerna finns inte så mycket att göra förutom att träna på det lokala gymmet eller att gå ner på puben. Kontrasten mot Medelhavsklimatet och folkvimlet i kuststaden Porto är stor. Men det var chansen att komma ut i Europa och se något annat som gjorde att 24-åriga Raquel sökte en tjänst i Sverige.

– Ända sedan jag studerade har jag planerat att jobba utomlands, kanske i England. Men nu blev det Sverige och det är också ett väldigt bra land, även om det är ganska svårt att få nya vänner här. Som tur är har jag mina portugisiska vänner med mig och vi har väldigt roligt tillsammans.

[slideshow]

Rekrytering i Lissabon

En akut tandläkarbrist gjorde att Landstinget Dalarna sökte efter tandläkare utomlands. Efter att ha fått dålig respons i Tyskland och Polen sneglade man på Norrbottens landsting, som hade gjort en lyckad rekrytering i Portugal. I september 2011 åkte därför även Landstinget Dalarna på rekryteringsresa till Lissabon. Träffen annonserades i förväg i portugisiska tandläkartidningar.

– Jag och två av mina vänner såg annonsen och åkte dit, berättar Raquel.

Hon bodde då hemma hos sina föräldrar och jobbade som volontär på ett sjukhus där man vårdade drogmissbrukare och narkomaner. Att få fast anställning som tandläkare i Portugal är svårt, det finns ingen offentlig tandvård och de privata klinikerna har sällan råd att anställa.

– Det utbildas för många tandläkare, det är inte som i Sverige där efterfrågan får styra hur många som utbildas. Jag tycker att den svenska modellen är bättre på det sättet.

Efter rekryteringsdagen gick det fort. Redan två månader senare besökte tio utvalda portugisiska tandläkare Dalarna för första gången. De matchades mot olika kliniker och fick bekanta sig med personalen för att se om personkemin stämde.

I februari 2012 flyttade portugiserna till landstingsägda lägenheter i Falun och började läsa svenska.  Efter några veckor fick de börja provtjänstgöra på sina nya jobb och sedan i somras jobbar alla heltid på kliniker runt om i Dalarna.

Språket har varit svårast

I och med att Raquel anställdes blev folktandvårdens klinik i Hedemora fullbemannad för första gången på flera år. Här jobbar fem tandläkare på heltid, elva tandsköterskor och fyra tandhygienister.

Språket har varit den högsta tröskeln för att komma in i jobbet, anser Raquel.

– Vi lärde oss mycket på kursen, men det var ändå svårt med alla nya ord när jag började jobba. Jag frågar mina kolleger varje dag: Vad betyder det här? Hur säger man det här?

Tandsköterskan Majken Nirs brukar hjälpa till när det uppstår språkproblem mellan Raquel och patienterna.

– Jag har fått hoppa in ett par gånger och lösa några situationer, men på det hela taget går det väldigt bra. Raquel är enormt läraktig och intresserad, säger hon.

En vanlig dag har Raquel upp till tio patienter, de flesta är lagningar. Tandhälsan är generellt mycket bättre i Sverige än i Portugal, menar hon. Men hon tycker inte om idén med lördagsgodis.

– Svenskarna köper en stor påse med godis och äter på lördagarna. Kanske andra dagar med? Vi äter godis i Portugal också, men inte lika mycket. Det är inte bra att äta så mycket socker.

Hon har även upptäckt ett annat svenskt fenomen: Fika.

– Det är tuffare att jobba i Portugal, man jobbar längre dagar och mer intensivt. Här säger alla: Ska vi gå och fika? Det blir många fikapauser i arbetet, men jag tycker att det är trevligt att fika med mina kolleger.

Planer på vidareutbildning

Hur länge hon kommer att stanna i Sverige vet inte Raquel. Hon har ett anställningskontrakt på tre år, men hon trivs så bra på jobbet att hon inte har några direkta planer på att flytta hem. Samtidigt vill hon studera vidare, men hon vet inte om det finns möjlighet till det i Sverige.

– Jag vill specialisera mig inom protetik eller käkkirurgi, men jag tror inte att jag kan läsa vidare på min portugisiska examen här. Vi får se hur det blir, jag har inte bestämt något.

Än så länge håller hon hemlängtan stången genom att besöka Portugal flera gånger om året. Och efter vår intervju ska hon åka till tågstationen i Avesta för att möta sina föräldrar som kommer med tåget från Arlanda.

– Vi ska åka på utflykter och så tänkte jag ta med mina vänner och åka skidor i helgen. Det har vi aldrig provat förut. Jag kommer kanske tillbaka med en bruten arm, säger hon och skrattar samtidigt som hon gör en hängande gest med högerarmen.

 

Rekryteringsbehovet löst för Dalarna

Tio portugisiska tandläkare som anställdes i fjol och ytterligare fem som är på väg in har löst Dalarnas rekryteringsbehov.
– Men det var lite kris här tidigare, säger Jannica Bäckwall som är HR-specialist på landstingets kansli.

Dalarna har länge haft problem med att locka tandläkare till länet. Rekryteringsbehovet har främst berott på pensionsavgångar, här finns länets äldsta befolkning. Men nu är problemen lösta, konstaterar en nöjd Jannica Bäckwall.

– Nu har vi nästan fått det behagliga problemet att försöka lösa var vi ska få in alla nya. Vi har ett fåtal lediga platser och det tycker jag att vi bör ha, för att kunna fylla på med nytt blod och ny kompetens.

Förutom två omgångar med portugisiska tandläkare, de tio som anställdes i fjol och fem nya som är på väg in, så har landstinget märkt ett ökat intresse även från svenskfödda tandläkare.

– Det verkar som det har blivit svårare att få jobb längre söderut i landet och många har börjat dra sig hitåt, säger Jannica Bäckwall.

Landstinget ordnar det praktiska

Tandläkarbristen har främst märkts på de mind-re orterna, men även i Falun och Borlänge. De portugisiska tandläkarna jobbar i hela länet, från Älvdalen i norr till Avesta i söder. De är i blandad ålder, 24-åriga Raquel Assunção är yngst och den äldsta är i 50-årsåldern. Landstinget har stått för kursen i svenska och sedan har respektive klinik hjälpt till med praktiska saker som att fixa bostad, svenskt personnummer och bankkonto.

– Det har löst sig väldigt bra för alla och de har även fått en bra sammanhållning i gruppen och hjälper varandra.

Alla tio från den första rekryteringen har skrivit på ett treårskontrakt. Landstingets önskemål är förstås att alla ska stanna kvar i Sverige så länge som möjligt.

– Men det kan man förstås aldrig veta säkert och det gäller oavsett om vi rekryterar i Sverige eller utomlands. Vi ser till exempel att den yngre generationen är rörligare än tidigare generationer och mer benägna att byta jobb. Det får man räkna med. Om någon slutar hoppas vi att den personen talar väl om Dalarna och kanske lockar hit någon annan, säger Jannica Bäckwall.

 

Text: Karin Janson

Foton/Illustrationer: Foto: Maria Hansson

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Problem med inloggningen? Kontakta redaktionen: redaktionen@tandlakartidningen.se