Fyra tuffa år över – snart käkkirurg
Patrik Keshishian gör sig klar för operationspasset.

Fyra tuffa år över – snart käkkirurg

31 Maj 2011
Dela artikeln
Att ta små kliv i karriären passar inte Patrik Keshishian; han fyller snart 34 år, och förhoppningsvis kan han om någon vecka lägga examensbeviset från utbildningen till käkkirurg till sitt CV.

I hans dator vid den käkkirurgiska kliniken i Lund finns 50 patientfall dokumenterade med bilder och relevanta fakta, patienter
med stor variation i vårdbehov och som han själv varit med om att behandla. Summan av fyra års specialistutbildning.

Den 8 juni blir en lång dag, först muntligt förhör utifrån de 50 patientfallen som han har dokumenterat med examinator och handledare och förmodligen frågor som: Kunde du ha behandlat patienten annorlunda? Vilka evidens finns för den behandling du valde? När detta eldprov är avklarat ska han hålla en offentlig föreläsning inom ortognatkirurgi på Tandläkarhögskolan i Malmö. Rubriken på föreläsningen är »Counterclockwise rotation, ett behandlingsalternativ?«.

– Visst är det lite nervöst, och hjärtat slår nog både snabbare och hårdare på examensdagen, men jag kommer att vara väl förberedd, säger han och visar bilder i datorn på en rad patienter som han varit med om att behandla, allt från patienter med stora bettavvikelser till dem som fått benaugmentation inför implantatbehandling. Karriären har gått snabbt för Patrik Keshishian. Små kliv passar honom inte.

– Jag måste få prova på något nytt, det är stimulerande, förklarar han, men tillägger att det samtidigt kommer att bli skönt att få komma in i det vardagliga kliniska arbetet när examinationen är över. Ett halvårs vikariat väntar på käkkirurgiska kliniken i Lund, sedan vet han inte hur framtiden kommer att se ut. Men han är övertygad om att det inte kommer att bli svårt att få jobb, om inte i Lund eller Malmö så någon annanstans i landet. Han har flyttat förr och kan tänka sig att göra det igen.

Det gäller att ta de möjligheter som dyker upp. Det är hans filosofi. Han växte upp i Uppsala, kom in på tandläkarutbildningen i Umeå direkt efter gymnasiet och fick sin legitimation i januari 2002. Men han sökte inte en tjänst i Sverige; som för åtta–tio andra i klassen lockade England. Själv hamnade han i Gilford, Surrey, en stad i sydöstra delen av landet och på en klinik som drevs av en svenskutbildad tandläkare.

– Det var lite trendigt att åka utomlands, spännande, och det var naturligtvis ingen nackdel att lönen var betydligt högre än i Sverige. Samtidigt var arbetstakten mycket hög, ibland hade jag upp till 40 patienter om dagen. Det var stor variation på behandlingarna, och jag fick mycket erfarenhet på kort tid.

[slideshow]

Sökte utmaningar

Det var i Gilford hans intresse för käkkirurgi fick en extra skjuts; förutom de fyra dagarna i veckan på privatkliniken, arbetade han en dag som assistenttandläkare vid den käkkirurgiska kliniken Queen Victoria Hospital. Efter två år i Gilford bestämde han sig för att resa tillbaka till Sverige.

– Jag kände att jag hade gjort mitt i England, säger han och antyder igen att han ville söka nya utmaningar. Han tillägger:
– Hög lön är nog bra, men inte allt. Man behöver också stimulans genom att gå vidare i sin utveckling inom yrket. En väg för honom hade varit att öppna egen praktik, en annan att försöka få en st-tjänst.

– Jag kände mig för ung för att starta eget, och får man en plats på en specialistutbildning tar man den; chansen kommer kanske aldrig igen. Dessutom blir det svårare att få en plats ju äldre man blir. När han återvände till Sverige fick han en heltidstjänst vid folktandvården i Uppsala och sedan en deltidstjänst på Akademiska sjukhuset, käkkirurgiska kliniken i samma stad. Han kände att han var på rätt väg, fick goda referenser och sedan möjlighet att arbeta som assistenttandläkare vid käkkirurgen i Skövde, där han blev kvar i drygt två år. Men han nöjde sig inte med det; vid sidan av gick han ett flertal kurser i bland annat oral medicin och implantatkirurgi för att höja sin kompetens och meriter, kurser som han själv finansierade.

Valde rätt

Efter de två åren i Skövde sökte han och fick sttjänsten vid den käkkirurgiska kliniken i Malmö, en klinik som sedan slogs ihop med den i Lund och som nu är den största i landet om man räknar antalet käkkirurger.

Under utbildningen arbetade han en period vid en käkkirurgisk klinik i Los Angeles. Han berättar att det finns stora likheter när det gäller behandlingar där och i Sverige. Klinikerna är däremot mer nischade där och patienterna betalar själva för vården vilket får som följd att de som har råd också får den bästa vården.

Efter fyra års studier återstår nu bara någon arbetsvecka innan det är dags för examen. Var det värt allt slit? Han behöver inte fundera på svaret:
– Jag valde rätt, och det känns mycket bra. Tiden har gått fort, men det visar att är man bara villig att offra sig lite extra och flytta dit där möjligheterna finns kan man nå långt. Det är också väldigt stimulerande att så mycket går att göra ela deras livssituation negativt, och det är en stor glädje att se hur nöjda de blir när behandlingarna är avklarade.

Den här dagen på kliniken liknar många andra. På morgonen samlades personalen för ett möte där man diskuterade dagens patientbehandlingar. Man hade också en genomgång av aktuella publicerade vetenskapliga artiklar och planerade vad som ska göras på centraloperation, som ligger i samma byggnad som kliniken. Han själv ska delta i Le Fort I-operation för att korrigera
patientens bettavvikelse.

På kliniken finns åtta käkkirurger, varav en kvinna som också är klinikchef, och fyra ST-tandläkare, varav två är kvinnor. Käkkirurgin har tidigare varit en mansdominerad värld, men detta har ändrats. Allt fler kvinnliga tandläkare utbildar sig till käkkirurger, och det tycker Patrik Keshishian är bra.

Tandläkarförbundet vill att specialistutbildningarna förlängs till tre och ett halvt år, förutom i käkkirurgi, där förbundet föreslår att utbildningen ska bli fem år. Detta skrev man i remissvaret till Behörighetsutredningen, som dock inte tog upp utbildningstiden i sitt betänkande.

Hur det slutligen blir återstår att se. Patrik Keshishian har sin ståndpunkt klar:
– Själv är jag inte positiv till att vi ska förlänga utbildningen om det inte innebär ökad behörighet som formell läkarlegitimation som för andra kolleger som utbildas i Europa, exempelvis England och Tyskland. Där är käkkirurger både tandläkare och läkare.
När examinationen är över och han – förhoppningsvis – kan kalla sig käkkirurg, väntar vardagen med sex månaders vikariat vid kliniken i Lund. Kanske måste han sedan flytta, och då får det bli så.

– Det löser sig nog till det bästa, säger han innan det är dags att förbereda sig för dagens operationspass.

Text: Mats Karlsson, Foto: Jenny Leyman

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Dina åsikter, synpunkter och kunskaper är viktiga för oss men vi vill att kommentarerna håller en god och konstruktiv ton.
Kommentarer till artiklarna förutsätts skrivas i första hand av personer med yrkesmässig anknytning till ämnet.
För att kommentera måste du registrera dig genom att ange ditt namn och din mejladress. Du får vara anonym men tänk på att din kommentar får mer tyngd om du skriver den under ditt riktiga namn. Observera att du själv är ansvarig för det du låter publicera i kommentarsfältet på tandlakartidningen.se.

Observera att du måste klicka på en länk i mejlet som skickas till e-postadressen som du har angivit för att din kommentar ska bli synlig för andra läsare.

Läs tandläkartidningens kommentarsregler

Genom att kryssa för "Jag har läst och förstått villkoren för kommentarinlägg på www.tandlakartidningen.se" godkänner du dessa villkor och förbinder dig därmed att följa dem. Vissa förändringar i villkoren kan komma att göras efter hand.