Data förändrar tandvården

Blogg / Hans Sandberg 30 Okt 2017
Dela artikeln

Min förra blogg handlade om risken att hamna fel då man har sitt fokus på trivseln i den egna kupé istället för att ha lite koll på vart själva tåget är på väg. Även om vi sitter i våra respektive kupéer så sitter vi alla på samma tåg. Och vart är det på väg?

En sak är i alla fall säker, tandvården är tätt knuten till samhällsutvecklingen. Det som gäller där gäller även för tandvården.  I jordbrukarsamhället stod smeden för tandvården. Extraktion ledde inte bara till smärtlindring, det var även en fråga om att inte behöva dö till följd av tandinfektioner.

Smeden avlöstes av tandläkaren som tjänade pengar på att laga tänder istället för att dra ut dem. Smederna ropade: ”Ni sågar av den gren vi sitter på”. Det hjälpte inte, industrisamhället hade kommit och detta byggde bland annat på massproduktion. Henry Ford sa: “A customer can have a T-Ford painted any color he wants as long as it’s BLACK (det var den färgen som torkade snabbast). Inom tandvården kunde man säga: ”A patient can have any filling he wants as long as the preparation follows the principles of BLACK” (det var dessa principer som gjorde att amalgamfyllningarna satt kvar).

Industrisamhället var auktoritärt och toppstyrt. I mitten av 1980-talet anses informationssamhället ha startat. SAS chefen Jan Carlzon skrev 1987 boken ”Riv pyramiderna”, den handlade om att låta alla få ta mer beslut beroende på egna kunskaper och den gemensamma visionen. Produktionen skulle vara resurssnål och individrelaterad, så kallad ”lean production”.

Vad hände inom tandvården? Vi valde en mer minimalinvasiv tandvård och rev pyramiderna genom att utveckla teamtandvård med en ökande delegering.

Vart är då tåget/samhället/tandvården nu på väg? Tillgången på information, i bästa fall detsamma som kunskap, är nu ännu större. Samhället blir därför ännu plattare. Den påläste patienten/studenten/medarbetaren hanterar man inte längre med behandlarens/lärarens/chefens auktoritet. Vi är med full fart på väg in i ett nytt samhälle, ett informationsteknologiskt samhälle.

…men annorlunda.

Vad kommer detta innebära för tandvården? Alla de tekniska utvecklingar vi sett ändrar egentligen inte själva tandvården. Om vi tar ett analogt eller digitalt avtryck, om vi låter en tandtekniker eller en 3D-skrivare göra en konstruktion så handlar detta bara om ett förändrat tillverkningssätt inte en förändring av själva tandvården.

Det som däremot kommer att ha en större betydelse är all den data som finns i våra digitala journalsystem. Den informationen sammanställd, rätt och klokt hanterad, kommer att förändra tandvården.  Dit tror jag att tåget är på väg.

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln

Måttfullkomlighet?

Blogg / Hans Sandberg 27 Sep 2018
Dela artikeln

Hösten är här, skönt!  Jag gick i pension sista juni och hade sen en fantastisk sommar i Trosa. När alla vänner hade slut på sina semestrar tog jag själv båten med lunchkorg, bok och badbyxor ut i Trosa skärgård.

Det var ännu en härlig sommardag. Sköna bad som inte innebar, som andra somrar en nära-döden-upplevelse i kallt vatten. I två timmar var det jättekul men sen blev det riktigt tråkigt, inget hände. Tack och lov hade jag vikt min höst åt några projekt så att arbete fanns att ta tag i. Sånt gillar jag.

I mina arbeten kommer jag i kontakt med många olika delar av tandvården. Sammantaget är min uppfattning att saker och ting för tillfället står och väger. Fortfarande är det samma fråga som i min första blogg för ett år sedan som väntar på ett svar:  ”Vart är vi på väg?”

Det är inte bara  tandvårdens riktning som är oklar. Valet och dess efterbörd visar att det även är osäkert på nationell nivå. Behov finns av att stanna upp och ställa frågan ”Vilka är de basala värden vi ska ha som vår plattform?”

”Det finns exempel på detta hela tiden.  Parodontologen som blir firad för att ha satt sitt 200:ade implantat, när det istället borde vara parodontologen som sluppit sätta 200 implantat som skulle firats.”

Av det som kommer mig till del får jag intrycket att man inom tandvården försöker ligga så mycket som möjligt på framkant vad det gäller den tekniska utvecklingen. Det är ju bra, men jag är rädd för att man då missar och tappar fotfästet på den plattform vi behöver för att stå stabilt.

Det finns exempel på detta hela tiden.  Parodontologen som blir firad för att ha satt sitt 200:ade implantat, när det istället borde vara parodontologen som sluppit sätta 200 implantat som skulle firats.

Själva kärnan i kärnämnena  cariologi och parodontologi har lösts upp för att istället ersättas av tekniska lösningar som åtgärdar skadorna av dessa sjukdomar.  Kvalitetsbegreppet hade från 90-talet till en bra bit in på 2000-talet sitt fokus  på att ”Göra rätt från början”.  Sakta men säkert har detta förskjutits mot att göra rätt… men nu lite senare.

Den digitala tekniken medger att man kan mäta resultat på ett helt annat sätt än tidigare. Och som jag i tidigare bloggare har  lyft så är mått styrande. Risken finns att mått som, ”Hur länge håller mina fyllningar, kronor/rotfyllningar?” tar bort det kvalitetsfokus som verkligen behövs.

”Hur många fyllningar/kronor/rotfyllningar har jag sluppit utföra?” skulle vara ett effektivare och mer attraktivt mått inte minst för våra patienter. Detta ligger nära tillhands då man ånyo lyfter sanningen att munnen är en del av kroppen.

Och vi inser att det inte bara är sjukvården som behöver veta detta utan även vi själva.  För att komma framåt så behöver tandvården se hela kroppen och medverka aktivt till beteendeförändringar mot målen en god hälsa och ett gott välbefinnande i såväl mun som kropp som befolkning. Det krävs nya mått som ger nya styrningar.

 

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Kommentera

Sanning och Konsekvens

Blogg / Hans Sandberg 2 Aug 2018
Dela artikeln

Jag är ingen större Facebookanvändare. Så pass sällsynt att då jag för en gångs skull gjorde ett inlägg fick direkt kommentaren ”Kors i taket, Hans Sandberg har synts på Facebook”.  Och … en vecka senare utan någon mer aktivitet från min sida kom nästa kommentar från samma person: ”Å nu syns han inte mer, allt har återgått till det normala”.

Till och från händer det dock att jag kollar vad som skrivs på Facebook. Mitt  i den varma sommaren som jag till största delen tillbringat hemma i Trosa, steg temperaturen ytterligare i form av en brinnande diskussion på Facebook om en bild.

Det var en mängd frågor, inlägg och kommentarer som tog upp kosmetik, etik, reklam, intäkter, preparationstyp, tandteknik, bildkomposition,  alltifrån det blå läppstiftet till cellerna i citronskivan. I botten handlade  det hela om behandlande tandläkare och tandtekniker och patienten som var nöjd med sina nya porslinsfasader.

Visst, mycket snyggt och prydligt, nöjd patient, stolt tandläkare, skicklig tekniker och nöjd fotograf.  Men varför är en citronskiva med på bilden och varför blåa läppar?  Finns det ett symboliskt budskap?  Handlar det om att få med Orsak och Verkan eller Sanning och Konsekvens på en och samma bild?

Orsaken till att porslinsfasaderna behövdes kan ha varit erosioner på grund av att patienten är förtjust i sursaker som citroner. Patienten tappade totalt andan för vad priset blev för att åtgärda skadorna av sitt beteende. Denna andtrutenhet ledde till minskad syresättning av blodet med påföljden att läpparna blev blå.

Hur ofta uppmärksammas tandläkare som lägger ut en bild på Facebook på en patient med en front med naturlig emalj, med bildtexten ”Titta vad jag lyckats med, inga erosions skador, inga fasader behövdes”.

Och hur ofta följs detta av en het debatt om: Hur lyckades du med det? Hur bar du dig åt? Vad skicklig du är! Blev patienten glad? Hur fick du ekonomi i det? Vilken etik följer du? Fanns det andra fördelar?  Något sådant händer nog ännu mer sällan än frekvensen på mina Facebookinlägg.

Jag sitter i ett fantastiskt sommarskönt Trosa i nytt boende och med ny båt. Ingen ska tro att jag är bitter, jag är inte ens sur. Däremot känner jag viss oro. Det var snyggt jobbat av de tandläkare/tekniker som utförde behandlingen. Men ett annat tänkande om vad tandvård är, än vad min korta Facebookglimt gav mig, står nu och stampar i farstun.

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Kommentera

Ta dig tid att slipa yxan

Blogg / Hans Sandberg 17 Maj 2018
Dela artikeln

Är nu åter i Engelberg, i dalen är det sommar men uppe på toppen Titlis är det vinter och den orangea pisten Rotegg är fortfarande öppen (Orange is the new Black).

Idag har det dock varit arbetsdag, mail som ska besvaras, protokoll som ska skrivas, presentationer som ska färdigställas.

Att få sitta ostörd gör att man får en massa ur händerna men samtidigt får tillfälle att samordna, skapa en överblick och kunna se sammanhang, reflektera. Tyvärr så ges det för få tillfällen för dagens människor att kunna stanna upp och fråga sig ”- Vad är det jag håller på med, vart leder det?”

Man behöver inte åka till Schweiz för att reflektera. Det kan man göra varsomhelst, viktigast är att kunna få tid till att skapa ett utrymme för sig själv. Tyvärr är detta svårt för många att uppnå och just för dessa är det ännu viktigare.

Under industrisamhället dök en ny vetenskap upp, och med den en ny yrkesgrupp, Tidsstudiemannen. Dennes uppgift var att öka produktiviteten genom tidsstudier. Hur kunde man få ut mesta möjliga ur arbetskraften?

Det sägs att en sådan tidsstudie, gjordes på två skogshuggarlag i Nordamerika. Det ena laget tog under en full arbetsdag bara en halvtimmes paus. Det andra laget som hade lika lång arbetsdag tog många fler pauser. Oftast bara kortare men även en längre lunchpaus på nästan en timme.

Det visade sig märkligt nog att det var detta lag som hade fällt flest träd. Tidsstudiemannen frågade naturligtvis dem vad de gjorde på sina pauser. De svarade: ”- Vi tar en kopp kaffe men framförallt så slipar vi yxorna såklart!”

För att inte hamna i ett ekorrhjul som innebär att man bara behöver springa fortare så behöver man stanna upp då och då, ta pauser. Till och från ställa sig frågan vad är det jag vill uppnå?

Det är viktigt att man har nån typ av mål, stort eller smått har mindre betydelse. Detta har varit ett grundtema i flera av de blogginlägg jag nu gjort i Tandläkartidningen.

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Kommentera

Mått som mäter det man vill ha mätt

Blogg / Hans Sandberg 5 Apr 2018
Dela artikeln

Våren närmar sig och isarna går upp, snart dags att få båten i sjön för den första fisketuren.

Genom alla år jag bott här i Trosa har det blivit en hel del fiskande. Detta har i sin tur inneburit att jag ofta behövt gå till vår fantastiska Sportaffär för att fylla på draglådan.

En gång när jag kom in i affären såg jag att försäljaren försökte få en kund bort från stället med de dyra fiskeutrustningarna till det med mer billigare. Detta var intressant, för när jag ska köpa nya sportskor går jag normalt därifrån med betydligt dyrare skor (= bättre för mig) än vad jag tänkt mig.

Det visade sig att försäljarens ambition nu var att hitta en lätthanterlig utrustning till sin kund. Detta berodde på att kunden var enarmad.  Han skulle ju behöva något enkelt som han kunde hantera med sin enda arm. Resultatet av försäljarens försök blev att kunden blev riktigt förbannad och ryckte till sig det dyraste spöet med den jääääättedyra ABUrullen. Han lyckades med sin enda arm haka på en gummiklump på tafsen och gick sedan ut på gatan och fick iväg ett otrolig långt kast.

Försäljaren tappade hakan när han såg hur skicklig kunden var och ställde frågan: ”Har du fångat nån rejäl fisk?” Kunden svarade att han helgen innan hade lyckats dra upp en stor havsöring. Visserligen hade spöet knäckts och rullen skurit men upp i båten kom fisken. Försäljaren sa då ”Jösses, hur stor var fisken? Kunden sträckte då fram sin enda arm och måttade ensidigt i luften med denna och sa ”Så här stor!”

Lika svårt för en fiskare att beskriva hur stor en fisk är med bara en arm lika svårt är det att beskriva en verksamhet genom att bara säga hur mycket pengar man dragit in eller enbart tala om hur många 19-åringar man har lyckats hålla kariesfria.  Det gäller att mäta både och, och så mycket mer.

Det gäller att ha Mått som kan mäta det man vill ha mätt, för Mått är stödet för att styra mot visionen.  Man får det man mäter och låter man bli att mäta avgör slumpen vad man får.

För att leda någon/några så behövs mått. Mått som används för att kunna mäta, utvärdera, återkoppla. Mått är styrande. Tid och pengar är vanliga och beprövade mått och bör alltid ingå i en verksamhet.  Ofta är det så att Tid är Pengar.

En tandläkarutbildning tar 10 terminer.  Varje termin är 100 dagar detta innebär att 1000 dagar (Tid) behövs innan examination. En tandläkarutbildning kostar skattebetalarna 2 miljoner kronor (Pengar) per student, det vill säga 2000 kronor per dag.  Det gäller då att inte sova på föreläsningarna.

Men vad är det skattebetalarna får för pengarna? Det gäller att hitta mått för detta? Mått som styr mot visionen, det vill säga ”god munhälsa och välbefinnande för befolkningen”.

Vad går verksamheten ut på? Vad är det man producerar? Är det cyklar så är antalet cyklar man producerar ett viktigt mått. Men hur upplevs cyklarna, vilket värde har de för kunderna? Någon typ av Kvalitetsmått behövs.

Ytterligare mått som är styrande är graden av Nöjdhet inte bara bland kunderna utan även graden av nöjdhet bland dem som producerar cyklarna.  Alla dessa mått använder man för att utvärdera och leda verksamheten mot Mål.

Har man som mål att producera fyllningar så ska man räkna antal fyllningar. Har man något annat som mål ska man i så fall mäta det.

Hursomhelst, mått behövs för utan mått kan man inte utvärdera och utan utvärderingar kan man inte sätta in åtgärder. Åtgärder som ska leda mot de mål man satt. Därför måste Måtten reflektera antingen separat eller tillsammans med andra mått, det man vill uppnå.

Är det Kvantitetsmått eller Kvalitetsmått, ja det beror på vart man vill styra, vilkas behov som ska uppfyllas och i vilken riktning man vill driva en verksamhet.

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Kommentera

Samverkan

Blogg / Hans Sandberg 15 Feb 2018
Dela artikeln

Jag har många positiva vänner men Ragnar, min kamrat sedan gymnasietiden, är nog ändå den som tar priset. Förra vintern satt vi i en lift i Engelberg.  Nysnö, 5 grader kallt, en strålande sol på en blå himmel. Jag sa: ”Det här kan ju inte bli bättre”. Han tyckte att jag hade en negativ inställning. ”- Så du menar att det kommer att bli sämre imorgon?”

Hur ser du själv, på framtiden?

Ökande krav, prisjämförelser, transparens , kontroller, regler, digitalisering, artificiell intelligens, robotisering etc etc.  Är det negativt eller positivt?

Här ett positivt exempel:

STATUS

Orden ”Klinisk behandlingsforskning” hörs allt oftare bland forskare. Det handlar om hur material och metoder fungerar ute i klinikerna. Klinikerna själva strävar hela tiden efter att utveckla sina verksamheter. Hur nöjda är patienterna, hur länge håller fyllningar/kronor/rotfyllningar/implantat etc. och vad kan man skäligen ta betalt för sitt arbete.

(Eller ännu bättre, hur länge kan man undvika att behöva göra restaurationer och hur mycket är patienterna beredda att betala för en orsaksinriktad vård istället för en symptomatisk/stödbehandlande?)

PROBLEM

Kliniker och forskare samverkar dåligt trots att de båda har ett gemensamt slutmål: Befolkningens hälsa och välbefinnande. Ibland är stämningen faktisk så dålig att de till och med kritiserar varandra:

Klinikerna anklagar forskarna för att de inte har en aaaaaning om den kliniska verkligheten. ”Forskarna hittar eleganta svar på frågor som ingen ställt!”.

Forskarna anklagar klinikerna för att de inte har en aaaaaning om vetenskaplighet. ”- Klinikerna ser beprövad erfarenhet som att upprepa sina misstag med allt större säkerhet!”.

MÖJLIGHETER

Forskarna stöttar klinikerna i deras verksamhetsutveckling och klinikerna stöttar forskarna med kliniska resultat.

VINSTER

I Sverige har vi nu en världsunik situation att kunna genomföra utvärderingar och uppföljningar av den givna vården på patientgrupper på ett helt annat sätt än tidigare. Vilka behandlingar funkar  i den kliniska verkligheten?

Klinikerna kan visa kvaliteten (hälsa och välbefinnande) på den vård de ger sina patienter och motivera sina priser.

VAD TALAR FÖR DENNA UTVECKLING?

Den digitalisering som skedde för tio år sedan inom svensk tandvård i samband med det nya tandvårdsstödet har lagt en grund som nu genererar mängder av behandlingsrelaterad data. Dessa data samlas in och sammanställs i kvalitetsregistret SKaPa. Data som kan medverka till svar på frågor vi har men även frågor vi ännu inte ställt.

Pågående projekt med initiering av så kallade praktikbaserade nätverk. Det vill säga Kliniker/mottagningar som bildar nätverk och som med hjälp av forskarstöd kan  göra enkla och väldefinierade vetenskapliga studier i den dagliga kliniska verksamheten. Behövs isolering under djupa fyllningar?

Prisjämförelsesajten som nu introduceras kommer utan tvivel att leda till att kvaliteten på patientomhändertagande såväl som på den givna  vården behöver synliggöras. Helt enkelt redovisa vad patienterna (och staten) får för sina pengar.

Konferensen ”Vetenskap och Klinik i samverkan” hålls 4-5 april 2019. Missa inte den, den handlar om möjligheter.

Hans Sandberg på väg mot Engelberg.

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Kommentera

Vart är vi på väg?

Blogg / Hans Sandberg 3 Jan 2018
Dela artikeln

I tidigare blogginlägg har jag lyft vikten av att ha koll på vart vi är på väg. Som lärare på tandläkarprogrammet har jag nöjet att träffa en massa ambitiösa och kreativa människor med öppna hjärnor: studenterna. Vart är dom på väg?

Utbildningen och kraven i denna formar och styr studenterna.  Allt för ofta omformas studenten som börjat med ett öppet sinne till en person med tunnelseende. Dessutom uppmanar vi lärare studenterna att alltid använda luppglasögon när de jobbar.  Visst det är utmärkt hjälpmedel som man inte ska vara utan. Men man behöver ibland vända på luppglasögonen eller åtminstone lägga dem åt sidan för att då och då kunna få en överblick på vad man håller på med och för att kunna orientera sig i omvärlden.

Studenterna håller på med salivprovtagning. Vart är de på väg i framtiden?

Vilken verklighet kommer mina studenter möta? Naturligtvis kommer de att precis som vi gamlingar få dra ut tänder, förebygga, sjukdomsbehandla, borra, laga, rehabilitera etcetera men miljön de ska verka i kommer att se annorlunda ut. Vart är tåget på väg?

För snart 10 år sedan infördes ett nytt statligt tandvårdsstöd. Ett viktigt skäl till detta var att man ville utnyttja varje skattekrona optimalt för befolkningens/skattebetalarnas bästa. Som ett led i den ambitionen utvecklades Nationella riktlinjer.

Riktlinjerna bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet och ger en bas för hur själva tandvårdsstödet utformas, det vill säga vilken vård och vilka metoder ska vara ersättningsberättigade.  För att över tid kunna följa upp och utvärdera tandvårdens behandlingsresultat och på så sätt kontinuerligt förbättra vården har ett kvalitetsregister etablerats.

Själva klistret i detta system heter Internet. En otrolig mängd data genereras som med effektivt datorstöd kan analyseras och utvärderas på ett helt annat sätt än vad som tidigare varit möjligt. Mängden data ger en styrka men innebär även ett stort ansvar. En framtid börjar ta form där man på olika nivåer inom tandvården, med stöd av all data kommer leda och styra sina verksamheter.

Tandvårdssverige kommer att förändras. Här är de råd jag ger mina studenter:

  • Ni ska skaffa er en stabil och gedigen odontologisk grund att stå på. Det utgör basen för er verksamhet.
  • Ni måste ha en helhetssyn. Hur kan ni aktivt medverka till att personen i behandlingsstolen får en god livskvalitet i fler avseenden än en frisk mun?
  • Ni behöver ha en attityd, ett vetenskapligt förhållningssätt som stöder ett systematiskt livslångt lärande.
  • Ni ska vara beredda på att öppet redovisa era egna resultat för att kunna få ta del av andras. Arbeta tillsammans med andra kliniker och forskare, etablera kliniska nätverk, medverka i kliniska studier.
  • Sveriges befolkning har ett stort förtroende för Tandvården. Detta ska vi bibehålla och ytterligare utveckla. Två centrala ord för att åstadkomma detta är Patientsäkerhet och Trovär­dighet.

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Kommentera

Vart är vi på väg?

Blogg / Hans Sandberg 15 Sep 2017
Dela artikeln

En söndag eftermiddag stod jag med min mellandotter på järnvägsstationen Södertälje Syd. Vi var i god tid och väntade på tåget till Lund. Innan detta rullade tåget mot Göteborg in. Till min förvåning såg jag att SJ börjat tänja rejält på tid och rum. Steg man ombord på den ena vagnen skulle man komma till Göteborg och i den andra kunde man komma till Stockholm.

Vart är SJ på väg?

Dottern kom iväg med tåget till Lund. I bilen på vägen hem  mot Trosa kom jag på en historia som en föreläsare berättat på den första förbundskursen jag gick efter tandläkarutbildningen. Så här sa han:

”Jag skulle med ett tåg från Stockholm. Jag var sent ute och stressnivån  var hög. Genom fönsterna i stora hallen på Centralen såg jag tåget stå vid en av de bortersta perrongerna. Släpande på mina väskor sprang jag ned för trapporna, rusade sedan  genom gångtunneln och uppför trapporna till perrongen. Jag var verkligen ute i  sista minuten, eller snarare …i sista sekunden.

Precis då jag kommit innanför dörrarna på vagnen rullade tåget iväg. Jag var ombord…tack och lov. Min andning var häftig, kroppen svettig och mitt hjärta  bultade hårt efter ansträngningen men jag hade hunnit, jag var med på tåget.

Under några minuter samlade jag ihop mig, kollade biljetten för att hitta min plats. Till min glädje upptäckte jag att jag hade en plats i en kupé utan andra passagerare. Helt för mig själv. Otroligt!  Det var verkligen vad jag behövde efter all stress jag haft.

Jag la upp väskorna på hyllorna. Satte mig och åkte en stund framlänges bytte sen plats och åkte baklänges. Jag satt först vid dörren och sedan vid fönstret. Jag drog ned fönstret och släppte in vinden och kunde sedan stänga då jag tyckte att det blev för blåsigt. Jag hade kupén helt för mig själv och kunde göra precis vad jag ville.  Det var först då jag upptäckte att jag satt på fel tåg”.

I de olika sammanhang jag befinner mig inom svensk tandvård, utbildning, förbund, myndigheter    ser jag ofta likheter med ovan historia. Man har fått sin lilla (eller stora) kupé att ansvara för. I denna kan man lägga ned tid på att göra det så bekvämt som möjligt för sig själv och förhoppningsvis även för sina medarbetare. Men fram kommer man bara om man även lagt ned  tid på att kolla åt vilket håll hela tåget är på väg

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Kommentera
Hans Sandberg
Hans Sandberg
Hans är aktiv i Riksstämmenämnden, Fortbildningsrådet och Svensk Förening för Cariologi. Han är också verksam inom tandläkarutbildningen på KI med ledarskap och digitalisering som största intressen.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakarforbundet.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch