Data förändrar tandvården

Blogg / Hans Sandberg 30 Okt 2017
Dela artikeln

Min förra blogg handlade om risken att hamna fel då man har sitt fokus på trivseln i den egna kupé istället för att ha lite koll på vart själva tåget är på väg. Även om vi sitter i våra respektive kupéer så sitter vi alla på samma tåg. Och vart är det på väg?

En sak är i alla fall säker, tandvården är tätt knuten till samhällsutvecklingen. Det som gäller där gäller även för tandvården.  I jordbrukarsamhället stod smeden för tandvården. Extraktion ledde inte bara till smärtlindring, det var även en fråga om att inte behöva dö till följd av tandinfektioner.

Smeden avlöstes av tandläkaren som tjänade pengar på att laga tänder istället för att dra ut dem. Smederna ropade: ”Ni sågar av den gren vi sitter på”. Det hjälpte inte, industrisamhället hade kommit och detta byggde bland annat på massproduktion. Henry Ford sa: “A customer can have a T-Ford painted any color he wants as long as it’s BLACK (det var den färgen som torkade snabbast). Inom tandvården kunde man säga: ”A patient can have any filling he wants as long as the preparation follows the principles of BLACK” (det var dessa principer som gjorde att amalgamfyllningarna satt kvar).

Industrisamhället var auktoritärt och toppstyrt. I mitten av 1980-talet anses informationssamhället ha startat. SAS chefen Jan Carlzon skrev 1987 boken ”Riv pyramiderna”, den handlade om att låta alla få ta mer beslut beroende på egna kunskaper och den gemensamma visionen. Produktionen skulle vara resurssnål och individrelaterad, så kallad ”lean production”.

Vad hände inom tandvården? Vi valde en mer minimalinvasiv tandvård och rev pyramiderna genom att utveckla teamtandvård med en ökande delegering.

Vart är då tåget/samhället/tandvården nu på väg? Tillgången på information, i bästa fall detsamma som kunskap, är nu ännu större. Samhället blir därför ännu plattare. Den påläste patienten/studenten/medarbetaren hanterar man inte längre med behandlarens/lärarens/chefens auktoritet. Vi är med full fart på väg in i ett nytt samhälle, ett informationsteknologiskt samhälle.

…men annorlunda.

Vad kommer detta innebära för tandvården? Alla de tekniska utvecklingar vi sett ändrar egentligen inte själva tandvården. Om vi tar ett analogt eller digitalt avtryck, om vi låter en tandtekniker eller en 3D-skrivare göra en konstruktion så handlar detta bara om ett förändrat tillverkningssätt inte en förändring av själva tandvården.

Det som däremot kommer att ha en större betydelse är all den data som finns i våra digitala journalsystem. Den informationen sammanställd, rätt och klokt hanterad, kommer att förändra tandvården.  Dit tror jag att tåget är på väg.

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln

Vart är vi på väg?

Blogg / Hans Sandberg 15 Sep 2017
Dela artikeln

En söndag eftermiddag stod jag med min mellandotter på järnvägsstationen Södertälje Syd. Vi var i god tid och väntade på tåget till Lund. Innan detta rullade tåget mot Göteborg in. Till min förvåning såg jag att SJ börjat tänja rejält på tid och rum. Steg man ombord på den ena vagnen skulle man komma till Göteborg och i den andra kunde man komma till Stockholm.

Vart är SJ på väg?

Dottern kom iväg med tåget till Lund. I bilen på vägen hem  mot Trosa kom jag på en historia som en föreläsare berättat på den första förbundskursen jag gick efter tandläkarutbildningen. Så här sa han:

”Jag skulle med ett tåg från Stockholm. Jag var sent ute och stressnivån  var hög. Genom fönsterna i stora hallen på Centralen såg jag tåget stå vid en av de bortersta perrongerna. Släpande på mina väskor sprang jag ned för trapporna, rusade sedan  genom gångtunneln och uppför trapporna till perrongen. Jag var verkligen ute i  sista minuten, eller snarare …i sista sekunden.

Precis då jag kommit innanför dörrarna på vagnen rullade tåget iväg. Jag var ombord…tack och lov. Min andning var häftig, kroppen svettig och mitt hjärta  bultade hårt efter ansträngningen men jag hade hunnit, jag var med på tåget.

Under några minuter samlade jag ihop mig, kollade biljetten för att hitta min plats. Till min glädje upptäckte jag att jag hade en plats i en kupé utan andra passagerare. Helt för mig själv. Otroligt!  Det var verkligen vad jag behövde efter all stress jag haft.

Jag la upp väskorna på hyllorna. Satte mig och åkte en stund framlänges bytte sen plats och åkte baklänges. Jag satt först vid dörren och sedan vid fönstret. Jag drog ned fönstret och släppte in vinden och kunde sedan stänga då jag tyckte att det blev för blåsigt. Jag hade kupén helt för mig själv och kunde göra precis vad jag ville.  Det var först då jag upptäckte att jag satt på fel tåg”.

I de olika sammanhang jag befinner mig inom svensk tandvård, utbildning, förbund, myndigheter    ser jag ofta likheter med ovan historia. Man har fått sin lilla (eller stora) kupé att ansvara för. I denna kan man lägga ned tid på att göra det så bekvämt som möjligt för sig själv och förhoppningsvis även för sina medarbetare. Men fram kommer man bara om man även lagt ned  tid på att kolla åt vilket håll hela tåget är på väg

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Kommentera
Hans Sandberg
Hans Sandberg
Hans är aktiv i Riksstämmenämnden, Fortbildningsrådet och Svensk Förening för Cariologi. Han är också verksam inom tandläkarutbildningen på KI med ledarskap och digitalisering som största intressen.