Det nya livet

Blogg / Tareq Alsayed 27 Nov 2017
Dela artikeln

Äntligen har första snön fallit, och november månad är här. Det är inte bara första snön som kommit, utan även min lilla son Ziad.

Runt midnatt natten till den 17 oktober började vi ana att det var på gång.  Jag var orolig kring hur allt skulle starta, men lyckligtvis var jag hemma och hade precis gått och lagt mig. Någon timme senare fick jag meddela arbetsledaren på jobbet att jag inte skulle komma in för att min son var på väg.

17 timmar senare hade Ziad kommit. Han föddes 17 oktober på Danderyds sjukhus och är därmed lite mer än en månad idag. Vi låg kvar på BB några dagar och de första dagarna var väldigt tröttsamma. Man hade inte hunnit få mycket sömn, och allt var en omställning, men det var en otrolig känsla. Det är ett verkligt mirakel tycker jag.

De där åtta – nio timmars sömnpassen man brukade få förut är för övrigt ingenting att räkna med längre. Det är väldigt svårt att förutsäga om barnet kommer sova tidigt, hur många timmar barnet kommer sova, samt när och om den kommer gråta länge över natten eller inte.

Men Linda och jag hjälps åt, och det går framåt. Var dag som går lär vi känna barnet mer och mer. Även han utvecklas och har hunnit förändrats väldigt mycket på bara 4 veckor. Han kan skratta nu, vi kan avläsa vad det är för slags gnäll/gråt ännu bättre, alltså vad han vill och behöver.

I och med allt detta har ett nytt liv börjat, inte bara för honom, utan även för mig och Linda som föräldrar då detta är vårt första barn. Jag tog tio dagars ledighet och därefter några semesterdagar för att kunna vänja mig vid de nya vanorna.

Och det nya livet.

Det är helt otroligt hur ett nytt liv kan komma till jorden. Jag anser att jag själv fick ett nytt liv när jag kom till Sverige. För lilla Ziad har hans liv börjat för drygt en månad sedan medan mitt nya liv började för drygt tre år sedan. Det var mycket nytt som skulle tas in, mycket man skulle lära sig och man fick börja om på nytt med både språk, bekanta, systemet och allt möjligt. Allt skulle man lära sig igen, på samma sätt måste även nyfödda lära sig allt från grund och botten.

Nyfödda barn prövar allt i livet för första gången. På samma sätt mötte jag flera nya saker i mitt nya liv. Och precis som nyfödda barn gick även jag igenom svåra tider, då jag kände mig gråtfärdig. Men jag lärde mig hur man ska hantera saker och ting. Ziad har precis börjat sitt liv, och kommer att glömma allt från det gamla livet som var fosterlivet i mammas mage.

Men gör vi vuxna det när vi börjar ett nytt liv? Glömmer vi bort saker från gamla livet någon gång?

På tal om nystarter passade jag på att ta ut flextid från jobbet för att hinna åka till den Odontologiska Riksstämman 2017, Stockholm Swedental som höll till på Stockholmsmässan den 17 november. Självklart skulle min fru och son med. Det var första gången vår son fick komma ut ordentligt.

Mässan var fylld med många intressanta utrustningar och mycket människor som alla var engagerade inom tandvården. Detta var otroligt spännande att få se; varje år kommer det nya produkter och nya tekniker. Det var även väldigt roligt att få se hur tandvården i Sverige uppdateras omgående.

Året innan var jag också på mässan, men då som student, så det var kul att få se vad det fanns för nytt för i år. Det är spännande hur gammal teknik byts ut mot ny och vad det finns för förbättringar inom tandvården från år till år. Jag ser redan fram emot nästa års riksstämma och dess teknologier.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln

Ett mål i väntans tider

Blogg / Tareq Alsayed 20 Okt 2017
Dela artikeln

Mitt i terminen, dagarna springer förbi och höstlöven har börjat falla till marken.

Trots att det blivit en rutin att åka till jobbet, stämpla in och förbereda datorn samt verktygen så har arbetet bara börjat. Varje dag kommer det nya fall, nya patienter, nya behandlingar och utmaningar. Det är det som gör mitt jobb så roligt. Ingen patient är den andre lik och man slutar därmed aldrig lära sig. Övning ger färdighet.

Någonting jag tycker är roligt på jobbet är när vi får träffa 3-5 åringarna. Hela kliniken omvandlas till ett barnvänligt välkomnande. Ballonger blåses upp, klistermärken och små leksaker förberedes och mycket annat. Vissa barn har tandvårdsrädsla andra är väldigt glada och optimistiska. Många glömmer rädslan när de ser leksakerna. Det har de alla gemensamt, att de älskar leksakerna. ”Ta bara en nu” får man ofta höra föräldrarna säga. Barnen ser fram emot att komma tillbaka för att få ta den andra leksaken som de glatt ville ha med sig gången innan.

Men att börja arbeta på folktandvården som nyexaminerad är som sagt inte alltid en rutin. Jag blev inskolad i Folktandvårdens introduktionsprogram som innebär att man får en egen handledare på arbetsplatsen. Man får också gå på några kurser för att få en push, som man behöver för att komma igång i yrket.

På en av kurserna, där vi fick information om specialisering, var vi typ 50 tandläkare och tandhygienister. Då frågade en föreläsare i slutet av kursen om någon har planerat att specialisera sig inom något område. Liksom de andra visste jag att det fortfarande är tidigt för oss nybörjare att specialisera sig och att hon inte var jätteallvarlig när hon frågade, men jag sträckte upp handen ändå. Jag var den enda som sträckte upp handen i luften, vilket fick några att le eller skratta. Det jag tänkte på är att jag har ett mål och att jag vill stå upp för det.

Även de som inte är med i introduktionsprogrammet har avvikande arbetsdagar, tex häromveckan åkte hela kliniken iväg på konferens med övernattning i skärgården. Jag lärde mig jättemycket. Vi diskuterade hur vi ska få kliniken att gå framåt. Vi fick lära oss mycket nytt under våra diskussioner, sådant som man varken lärt sig i skolan eller på arbetet. Dessutom kom vi varandra mycket närmare som team, vilket självklart är otroligt viktigt i vårt arbete.

På skärgårdskonferens med jobbet.

Min fru och jag väntar fortfarande på att vår lilla ängel ska komma ut till livet. Det känns lite oroligt men samtidigt är det spännande att det kan hända när som helst. Jag är redo för detta moment och har olika scenarier i tanken. Ibland känns det som att det kan hända när jag är hemma, håller på att gå och lägga mig och helt plötsligt måste jag befinna mig i bilen med hustrun för att åka mot förlossningen på sjukhuset. Ibland tänker jag att det kommer att hända när jag är på jobbet och att jag kommer få ett telefonsamtal från Linda.

Snart är det dags. Kanske kommer det att hända när jag är på jobbet och får ett telefonsamtal från Linda?

Jag har tänkt till om hur jag snabbt kommer att lägga zoe på tanden, be sköterskan att boka en ny tid och springa mot bilen så snabbt jag bara kan. När vi åkte ut till skärgården tog jag med min egen bil, vilket kändes som en bekvämlighet. Även då hade jag i åtanke att min fru kunde föda! Den tanken slår mig ofta nuförtiden, till exempel när jag bokar in återbesök till patienter under oktober månad.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln
Kommentera

Äntligen svensk legitimation!

Blogg / Tareq Alsayed 12 Sep 2017
Dela artikeln

Examen är vad alla studenter ser fram emot, redan från dag ett på utbildningen. Denna känsla har jag fått uppleva två gånger under en period på ungefär nio år. Jag började mina tandläkarstudier i Syrien 2008 och fick svensk tandläkarexamen 2017.

Liksom alla andra utländska tandläkare med femårig utbildning, kunde jag inte börja arbeta direkt med min första examen. Utländska tandläkare måste kämpa för att ta sig hela vägen i Sverige. Med lite tur lyckades jag komma in på den kompletterande utbildningen och fick uppfylla min dröm om att läsa på Karolinska Institutet. Denna resa i Sverige tog mig drygt tre år och avslutades med min andra tandläkarexamen.

Äntligen har jag svensk legitimation. En dröm har gått i uppfyllelse.

Under sista terminen på den kompletterande utbildningen började jag söka jobb. Jag fick  anställning på folktandvården Rotebro i Stockholms län. Lyckan var obeskrivlig, något jag sett fram emot och längtat efter. Det är ju detta jag har kämpat för under alla dessa lärorika år.

Efter examen och under väntan på tandläkarlegitimation ville jag inte vara borta ifrån yrket, så jag började jobba som tandsköterska på folktandvården i Rotebro. Under denna period assisterade jag och fick  lära mig mycket av kollegor som har mer erfarenhet än vad jag har. I och med det kom jag även in i gänget.

En måndag under sommaren fick jag ett meddelande från min fru med bild på ett brev från Socialstyrelsen. Tandläkarlegitimationen hade kommit. Än idag får jag gåshud bara av att skriva detta, och upplever fortfarande  spänningen i ögonblicket. När jag fick beskedet ville jag skrika av glädje. Äntligen var delmålet uppnått. Jag blev officiellt legitimerad tandläkare i Sverige och fick egna patienter.

Jag har träffat Linda, mitt livs kärlek, och gift mig.

För övrigt frågade en av mina trevliga patienter mig nyligen om jag trivs i Sverige! Jag tänkte på den gångna tiden och svarade: ”Ja visst, under tre år i Sverige har jag lärt mig ett nytt språk, fått svensk tandläkarexamen, träffat mitt livs kärlek, gift mig och väntar mitt första barn i oktober. Hur kan jag inte trivas?”.

Sommaren efter examen har varit jättespännande. Jag lärde känna nya människor på min arbetsplats, började arbeta som tandläkare och förberedde hemmet inför den nya familjemedlemmen. Jag och min älskade fru Linda upplever den gemensamma känslan för första gången i våra liv.

Lyckligtvis får vi en massa stöd av våra släktingar och vänner. Vår bebis har redan fått presenter från släktingar i olika länder, Sverige, Norge, Spanien och från två städer i Syrien.

Det blir en pojke, Ziad, uppkallad efter min pappa.

När Linda och jag var på färjan till Finland en sommarkväll valde vi namn till vår lilla pojke. Vi bestämde att följa våra arabiska traditioner och därvid låta vår första pojke ärva min bortgångna pappas namn, ”Ziad”.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln
Kommentera
Tareq Alsayed
Tareq Alsayed
Tareq har en tandläkarexamen från Syrien, och har nyligen fått sin svenska legitimation. Han är mycket engagerad i situationen för nyanlända tandläkare som väntar på att få börja jobba här.