Det sista steget

Blogg / Adrian Borhani 27 Sep 2017
Dela artikeln

Första månaden av höstterminen är snart redan förbi. Efter ett långt sommaruppehåll börjar vi studenter nu sakta men säkert bli varma i klinikkläderna igen och återgå till både vardagens och studentklinikens rutiner. Den här terminen har vi släppts in i kirurgins fantastiska värld och det är både intressant och roligt.

Jag uppskattar verkligen upplägget på vår tandläkarutbildning i Umeå. Det känns väldigt välplanerat och logiskt. Vi börjar med ett allmänmedicinskt, teoretiskt år som följs av andra året där teorin födjupas inom huvud- och halsregionen. Samtidigt sätter den prekliniska kursen igång. Kort därefter slussas vi ut för att möta patienter via röntgenkursen, som innefattar en stor del av de grundkunskaper man behöver inom tandvården.

Efter cirka två års inblick i allmäntandvården, genom intensiv klinisk behandlingstid, är vi till slut framme vid specialistblocket. Det är det jag nu påbörjat i och med kirurgiterminen.

Griskäke och dags för kirurgi. Nu tas ett av de det sista stegen mot legitimation.

 

Kirurgi beskrivs av många som det sista steget, där det där omöjliga plötsligt blir möjligt. Och det är verkligen så det känns. Det är fascinerande att se hur mycket som går att ändra och påverka i munnen och ansiktet, oftast via enkla metoder. Samtidigt är det något obehagligt med riskerna som alltid finns där. Man känner helt enkelt en skräckblandad förtjusning inför ämnet.

Det breda spektrumet av behandlingsmöjligheter som vår tandläkarlegitimation faktiskt omfattar är det nog inte många utanför tandvården som känner till. Jag hade i alla fall inte kunnat föreställa mig hur mycket som faktiskt ingår i begreppet ”tandläkare” innan jag började på tandläkarprogrammet. Jag överraskas ständigt av nya upptäckter och nya områden. Ju längre jag kommer i min utbildning, desto mer förstår jag och värdesätter legitimationens innebörd. Den där legitimationen som i början av utbildningen bara var en legitimation, men som jag nu mot slutet av utbildningen inser betyder så mycket mer.

Text: Adrian Borhani

Dela artikeln

Med sikte på Riksstämman

Blogg / Adrian Borhani 9 Nov 2017
Dela artikeln

Terminen flyger fram i raketfart och i skrivande stund är jag precis halvvägs genom den här höstterminen. Sedan sist har jag bland annat hunnit med att ha två tentor, en i parodontalkirurgi och en i oral kirurgi. Jag har även jobbat mig vidare i examensarbetet. Just nu håller vi på med en massa olika mekaniklabbar vilket är en tillfredställande omväxling från kliniken.

Dessutom utförde jag min första op-ex i slutet på förra veckan. Det var riktigt roligt eftersom det hela gick så bra, vilket var över förväntan. Efteråt hade jag fått mig en riktigt härlig kick av både adrenalin och dopamin.

Det som stundar framöver, vid sidan av skolarbetet, är den Odontologiska Riksstämman. I år har vi i Studerandeföreningen storsatsat och har tre fullspäckade dagar att bjuda våra medlemmar på. Under samtliga tre dagar kommer vi att bemanna vår monter på Tandläkartorget. Där kommer vi att finnas för att svara på medlemmarnas frågor, men också för att bjuda på fika och anordna tävlingar med eltandborstar i vinstpotten.

En av de största programpunkterna som vi anordnar är vår årliga föreläsning, som främst riktar sig till studenter. I år är temat ”Framtidens Tandvård” och vi har äran att gästas av Per Tidehag, Maryam Khatibi Shahidi och Peter Fahlstedt. Under föreläsningen kommer de bland annat att berätta om digitaliseringen inom tandvården, stamcellsforskning och laserbehandlingar inom tandvården. Häftiga och inspirerande ämnen tycker vi i Studerandeföreningen!

Förutom allt detta anordnar även vårt Mentorskapsprogram både en föreläsning och ett mingel under mässan. Vi kommer att ha vårt årsmöte och vår lokalförening i Stockholm, Östra Studerandeföreningen, anordnar en stor studentsittning under fredagskvällen. Sittningen blir som en avslutning på Riksstämman, där alla studenter från samtliga odontologiska lärosäten i Sverige samlas. Det kommer helt enkelt att bli tre mycket hektiska men roliga dagar och jag är superladdad inför dem alla!

Text: Adrian Borhani

Dela artikeln
Kommentera

Nu väntar kirurgins fantastiska värld

Blogg / Adrian Borhani 24 Aug 2017
Dela artikeln

Sommaren. Hur mycket än vi alla brinner för vårt yrke och för våra studier, så är sommaren något vi alla ser fram emot. Den ger oss tid att andas ut och koppla bort, resa och se världen. Men självklart även att arbeta, samla på oss nya erfarenheter och tjäna pengar.

Personligen är jag mycket nöjd med hur min sommar blev. Med en blandning av nytta och nöje så har den varit otroligt minnesvärd, fartfylld och helt fenomenal.

Vädret har som alltid varit på allas läppar även denna sommar, och som många gånger förr inte med den allra mest positiva tonen. Själv lyckades jag fly undan till varmare breddgrader, en rundresa i östra Asien. Men jag har även hunnit arbeta, både inom Folktandvården i Högdalen i Stockholm men även inom försäljningsbranschen. Ett bra sätt att koppla bort odontologibubblan men även för att samla på mig annorlunda erfarenheter. Tiden på Folktandvården i Högdalen blev som alltid även den mycket lärorik och gav mig värdefulla erfarenheter.

Självklart har det även blivit en del arbete kring Studerandeföreningen, främst med planering inför den stundande Odontologiska Riksstämman som hålls i Stockholm nu i höst. Parallellt med detta har jag även arbetat på examensarbetet  inom ämnet protetik – vi jämför böjhållfastheten hos olika högtranslucenta zirconia. Examenarbetet  följer oss nu de sista terminerna. Man är helt enkelt aldrig helt ledig som tandläkarstudent.

I skrivande stund gör jag mig redo för min representation på IADS kongress i Madrid. Där samlas representanter från studerandeföreningar över hela världen för att diskutera sina hjärtefrågor. Ett av vår Studerandeförenings främsta mål med att delta i denna kongress är att fortsatt utveckla och utöka vårt internationella utbytesprogram.

Därefter är det tid att påbörja den åttonde terminen på tandläkarprogrammet. Då är det endast ett och ett halvt år kvar till examen, overkligt men samtidigt spännande. Jag ser fram emot den stundande terminen. Den  kommer främst att färgas av kirurgins fantastiska värld.

Sommaren blev precis som vardagen till viss del hektisk, med både arbete och fackliga uppdrag. Jag hann dock även med att koppla av, andas ut och resa ut i världen. Jag är glad och tacksam över att jag hade turen att få en sådan fin sommar och jag är nu mer redo än någonsin att ta mig an hösten.

Text: Adrian Borhani

Dela artikeln
Kommentera

Ökänd termin avklarad

Blogg / Adrian Borhani 7 Jun 2017
Dela artikeln

I skrivande stund avslutar jag den sista veckan som sjundeterminare på tandläkarprogrammet här på Umeå Universitet.

Just termin sju är en ökänd termin som många av oss får höra om redan när vi börjar programmet. Större delen av veckan befinner vi oss på klinik från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen. Utöver detta tillkommer administrativt arbete, kliniska och teoretiska examinationer samt examensarbetet som löper parallellt.

Totalt räknade vi ut att vi under terminen genomgår totalt 24 examinerande moment. Då är inte eventuella omtentamen eller kompletteringsuppgifter inräknade. Så det är kanske inte konstigt att terminen upplevs som tung och belastande.

Terminen har dock inte bara varit tuff och stressig, utan även extremt lärorik. Räknar jag även in terminen innan, som också var en kliniskt intensiv termin så inser jag hur mycket vi faktiskt hunnit lära oss. Jag har bland annat hunnit med att göra ett tiotal fyllningar, ett flertal kronor, en treledsbro, rotbehandlingar, massor av bettskenor och extraherat ett par tänder. Jag arbetar just nu med både en partialprotes samt en helprotes.

Tiden går snabbt och det känns overkligt om man jämför var jag befann mig för ett år sedan i min personliga utveckling med var jag är nu. Det gör mig samtidigt laddad att tänka på var jag kommer stå om ett år.

Samtidigt som tiden flyger iväg och vi hela tiden tar oss framåt genom utbildningen, så finns en liten känsla av vemod. Att det endast återstår tre terminer tillsammans med mina fantastiska kursare känns overkligt. Nästan ingen i kursen är härifrån Umeå från början. Det innebär att man lätt kommer varandra nära och får en andra familj här.

Men det innebär också att majoriteten av oss kommer att spridas ut över landet och kanske till och med världen efter examen. Det är ju tack vare att alla dessa otroliga människor blivit en del av min vardag, som jag klarat av denna tuffa utbildning. Därför känns en vardag utan många av mina vänner här både konstig och lite sorlig.

Att tiden går snabbt blev jag främst påmind om nu i samband med terminsavslutningen, då vår tre terminer långa kariologikurs avrundades. Kursen är den första där vi utfört riktiga behandlingar på patienter.

När man kommer ut i det ”okända” som Studentkliniken var i början av termin fem, är det mycket som känns läskigt och ostabilt. Något som är otroligt viktigt för att skapa en bra grund för oss studenter är handledarna på sal. När man ska bygga ett hus, måste man ha en bra grund för att sedan kunna bygga väggar, tak och till slut inreda hemmet. Är inte grunden bra, fallerar allt efter en tid.

I samband med karilogikursens avslut så ville vår grupp tacka av våra mentorer. Detta gjordes med laserdome och picknick.

Min grupp hade turen att handledas av Wiebke Nettlemann och Lena Mårell. Att hantera den auktoritära rollen som lärare och samtidigt bidra till en god och utvecklande miljö för studenter är det inte alla som behärskar. När vi tog klivet in på Studentkliniken som små fågelungar la våra mentorer ner tid på att lära känna oss och satte rimliga mål för oss att sträva efter. Proffsigt och utan att stressa gav de oss möjlighet att utvecklas och bli flygfärdiga i vår egen takt.

En stor del av den säkerhet och trygghet i kliniska situationer som jag har byggt upp under ett år har jag våra kariologilärare att tacka för. Därför vill jag rikta ett stort tack till både Lena och Wiebke.

Termin sju är över. Karilogikursen är över. Husets grund är lagd. Jag ser nu framemot att under de sista tre terminerna få bygga upp väggarna och taket, för att i januari 2019 slutligen gå vidare till att inreda hemmet.

Text: Adrian Borhani

Dela artikeln
Kommentera

Fem fingrar kraftsamlar

Blogg / Adrian Borhani 25 Apr 2017
Dela artikeln

”The five separate fingers are five independent units. Close them and the fist multiplies strength. This is organization.”, sa James Cash Penny ha sagt för många år sedan. Det är ett av mina favoritcitat. Citatet bär på ett både betydelsefullt budskap och går att applicera på många områden i livet. Inte minst är det applicerbart på mitt arbete i Tandläkarförbundets Studerandeförening.

Studerandeföreningen utgörs förutom av mig av 24 ledamöter. Sex stycken från varje odontologiskt lärosäte i Sverige, det vill säga Göteborg, Malmö, Stockholm och Umeå. Dessa bildar de lokala styrelserna. Ordförandena från de fyra lokalföreningarna bildar tillsammans med mig den centrala styrelsen, som arbetar med frågor på nationell nivå samt mot Tandläkarförbundet, i vars styrelse jag sitter med som adjungerad ledamot och representerar samtliga tandläkarstudenter i Sverige.

Studerandeföreningens centrala styrelse 2017. Jag känner att vi kommer att få ett fantastiskt verksamhetsår tillsammans!

Vårt huvudsyfte i Studerandeföreningen är att driva utbildningsfrågor samt medlemmarnas fackliga och sociala frågor.

Varje verksamhetsår brukar inledas med en kick-off, där vi under två dagar i januari samlar alla ledamöter inom Studerandeföreningen och ger dem en introducerande utbildning om Studerandeföreningen och Tandläkarförbundet. Men även för att alla ska få möjlighet att lära känna sina kollegor som är utspridda över landet.

I samband med vår kick-off röstar vi fram tre fokusfrågor som ska styra arbetet för det kommande verksamhetsåret, både på lokal och central nivå. I år blev dessa frågor ”Hälsa”, ”Samarbete och utbyte” och ”Kompetensutveckling”.

Inom fokusfrågan ”Hälsa” kommer vi arbeta för att förbättra och medvetandegöra studenterna kring deras fysiska och psykiska hälsa. Med fokusfrågan ”Samarbete och utbyte” vill vi öka samarbetet mellan lokalföreningarna för att få en mer samlad Studerandeförening. Vi vill arbeta för utbyten i form av idéer men även fysiska utbyten mellan lärosätena, både på nationell och internationell nivå.

Den sista fokusfrågan ”Kompetensutveckling” syftar till att synliggöra för medlemmarna vilka karriärvägar som finns efter examen samt att komplettera grundutbildningarna med områden som saknas. Mer om vårt arbete kring fokusfrågorna kan ni läsa om här: http://www.tandlakartidningen.se/arkivet/nyhet/tandlakarstudenter-satsar-pa-halsa-och-utbyten/.

I början av april hade vi vårt första centralstyrelsemöte. Mötet fungerade lite som en halvterminsavstämning av hur arbetet gått hittills i lokalföreningarna. Vi arbetade vidare med punkter inom fokusfrågorna, just nu arbetar vi till exempel med att utöka vårt internationella utbytesprogram.

I början av maj kommer våra medlemmar också att få ta del av en nationell hälsovecka, där lokalföreningarna under en hel vecka kommer anordna ett flertal aktiviteter på temat hälsa. Förutom detta så bestod mötet även av planering kring budget och den Odontologiska Riksstämman.

Utöver alla beslut och all planering som behövdes hann vi även med en hel del skratt. Vi har inte bara starka gäng ute i lokalföreningarna, även kollegorna i centralstyrelsen är ett riktigt härligt gäng. Jag som har varit engagerad i Studerandeföreningen i tre år känner att det är något alldeles extra med årets gäng.

Jag känner verkligen att vi kommer att få ett fantastiskt verksamhetsår tillsammans. För precis som James Cash Pennys fem fingrar är vi fem individer med olika styrkor och idéer som kompletterar varandra och blir starkare tillsammans.

Text: Adrian Borhani

Dela artikeln
Kommentera
Adrian Borhani
Adrian Borhani
Adrian Borhani studerar till tandläkare i Umeå. Han är sedan 2017 ordförande för Studerandeföreningen i Sveriges Tandläkarförbund.