Din tid kommer

Blogg / Adam Alvenfors 6 Nov 2017
Dela artikeln

Jag heter Adam och är en av alla som har harvat land och rike runt i hopp om att haffa en åtråvärd plats på något utav landets tandläkarprogram. Som så många trodde jag alltid att det alternativa urvalet var det urvalsförfarande som skulle besvara mina drömmar. ”Om jag bara kom till en intervju och kunde förklara min passion – då skulle alla förstå!”.

Många tågresor blev det den där sommaren 2012. Minns den tidiga vårmorgonen i Malmö då alla inkallade samlades i kafeterian innan det efterföljande borrprovet. Eftermiddagen var tillägnad IQ-tester. Några unga psykologstudenter från Lund hade fått äran att administrera dagens tester under överinseende av en äldre herre med genomträngande blick och mullgrön filtkavaj.

Där satt vi, en fullsatt aula av hoppfulla studenter, och gnuggade alla geniknölar som fanns. Fortfarande vet nog ingen om det var bra eller dåligt att försöka svara på de svåra frågorna, med risken att svara fel? Den enda som möjligtvis visste var kanske mannen med den genomträngande blicken.

Hur kunde det bli såhär?

Några veckor senare var det dags att hoppa på tåget mot Stockholm. Jag kommer ihåg den gråhåriga damen med lockigt hår. Som en karbonkopia av gamla tiders fluortant satt hon där, hon som skulle förstå min passion! I slutet av tunneln anade jag en utbildningsplats, jag hade ju ändå gått vidare från uppsatsdelen!

En av frågorna hon ställde var om jag hade sökt till någon annan utbildningsort. Jag svarade att jag hade bild-googlat ”shopping” och ”Umeå”. Jag skämtade friskt om att den första träffen blev en vadderad gummistövel och att jag därför inte sökt till Umeå (!). Det blev alldeles tyst i rummet. På hennes mimik utläste jag blixtsnabbt att svaret nog inte riktigt var det hon hade önskat.

Och resultatet av sommarens auditionturné?

Jag blev som den övervägande delen av alla som söker till tandläkarprogrammet INTE antagen. Istället blev jag studenten med för dålig IQ för att ta mig in i Malmö. Samtidigt som jag saknade tillräcklig karisma och glans för att bli antagen till utbildningen i Stockholm. Ett nederlag utan dess like. ”Hur kunde det bli såhär?” Det kanske inte var meningen att jag skulle bli tandläkare? Jag var den medelmåttiga studenten som inte passade in någonstans. Och vart ska vi som misslyckas ta vägen?

Plötsligt hände det som ingen trodde, det växte fast och förändrade en hel värld.

När jag så runt lucia 2014 fick beskedet att jag blivit antagen var lyckan total. Dock inte alls där jag trodde. Det visade sig att Odontologen i Göteborg blev platsen som omfamnade den medelmåttiga studenten. Det slår mig i efterhand att det inte alltid är så dumt att tänka annorlunda, även om det innebär hinder och merarbete.

Odontologen i Göteborg är trots allt platsen där någon testade idén att låta ett titanimplantat få sitta fast något för länge. Så plötsligt hände det som ingen trodde, det växte fast och förändrade en hel värld.

Mitt första inlägg här på tandläkartidningen är som du kanske redan förstått tillägnat dig som fortfarande kämpar för att komma in på din drömutbildning. Mitt enda råd är att fortsätt att drömma. Kom ihåg att ta hand om din passion, den kommer att bli din största tillgång! Som Håkan Hellström sjunger  i en av sina kända sånger – Din tid kommer, din tid kommer.

Text: Adam Alvenfors

Dela artikeln
Adam Alvenfors
Adam Alvenfors
Adam är utbildad beteendevetare och studerar på tandläkarutbildningen i Göteborg. Här hittar du hans reflektioner, betraktelser och iakttagelser från livet som student och om att växa in i rollen som tandläkare.

Senast bloggat