Föreläsningen om verkligheten

Blogg / Erik Norrman 15 Mar 2012
Dela artikeln

På sista terminerna är föreläsningssalarna sällan fullsatta. Studenterna tvingas inte sällan prioritera bort de icke obligatoriska föreläsningarna för kurskraven på kliniken eller en annalkande deadline för examensarbetet.

Förra veckans föreläsning om råd inför jobbsökandet och praktiska tips på första jobbet var dock ett undantag. En av de nyare kvinnliga lärarna på skolan hade sett till att få hålla föreläsningen i ämnet då hon ansåg att detta var något som saknades vid utbildning på KI.

Läraren berättade att hon varit handledare för ett flertal nyexaminerade och tog under föreläsningen upp sådant som hon sett att hennes adepter ofta inte haft full koll på och vad man som nyexaminerad ofta gör för fel.

Det blev en föreläsning som skilde sig mycket från de föreläsningar man annars är van vid. Här låg inte patienten och dess problem i fokus utan vardagslivet på klinken.
Hur bör man tänka med sina tider, sin relation till sin första sköterska, hur ska man tänka vid debitering.

Hon gav flera tips och råd till oss sistaårsstudenter såsom att ge receptionen en lathund med behandlingstider för olika ingrepp, så att receptionen inte riskerar att boka in alltför många patienter på för kort tid. Hon menade också att det var mycket värdefullt att jobba kvar tillräckligt länge på första jobbet för att hinna återse sina egna revisionspatienter.

Hon berättade för oss snart nyexaminerade att vi bör vara inställda på att man under sin första tid som tandläkare kommer att vara helt slut på kvällarna och konstant kommer att grubbla över dagens beslut på kliniken.

För den erfarne tandläkaren kan dessa tips låta smått givna och banala men för den snart nyexaminerade innebar förläsningen en lite bättre förberedelse inför den verklighet som väntar inom kort.

Med tanke på föreläsningens åhöraruppslutning och av alla frågor att döma kan man nog säga att det var synd att det bara var en föreläsning i ämnet.

 

 

 

 

 

 

 

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
  1. Kommentar från P 18 mars 2012:

    Det här är något jag tänkt på tidigare. Varför får inte studenterna mer på fötterna när det gäller stresshantering och hur det faktiskt kan vara där ute…i ”verkligheten”. Men lärarna verkar tycka att det får man lära sig sedan när man börjar jobba. För många kan och blir det en chock.

  2. Kommentar från Stina 13 juli 2012:

    Lärarna har väl i princip aldrig arbetar kliniskt, eller åtminstone mycket lite, så det är kanske inte så konstigt.

    De flesta unga tandläkare som jag känner ångrar sitt yrkesval rekordsnabbt efter att ha kommit ut. Så känner jag iofs bara tandläkare i STHLM.

    Men det är ju för sent när man fem år efter färdigplitad VHS blankett möts av en undermålig lön, kraftigt sköterskevälde, galna klinikchefer, omfattande ekonomisk hets och korta behandlingstider. Då sitter man där ensam på sitt rum. Om åtminstone det månatliga skadeståndet hade kompenserat…..

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Problem med inloggningen? Kontakta webbredaktören: linda.persson@tandlakarforbundet.se

Ett givande extraknäck

Blogg / Erik Norrman 16 Aug 2012
Dela artikeln

Att vara studentreporter är ett fantastiskt jobb där man får möjlighet att träffa människor inom olika delar av den svenska tandvården – studenter, lärare, tandläkare, förbundsordföranden, tandvårdsdirektörer med flera.

Förutom att jobbet har varit väldigt kul och en extrainkomst har reporterjobbet ökat min förståelse för hur Tandvårdssverige ser ut.

För många tandläkare är det kanske en självklarhet att ha koll på hur myndigheter, landstingspolitik, Tandläkarförbundet, undervisningen vid universiteten och ”nya aktörer”, bara för att nämna några, hänger ihop och hur detta påverkar den kliniska vardagen.

Som student hamnar ofta fokus på det rent odontologiska och få hinner under de fem utbildningsåren sätta sig in i och få någon större förståelse för hur och varför tandvården i Sverige ser ut som den gör.

Alla studenter kan kanske inte ha privilegiet att extraknäcka som studentreporter, men jag vill verkligen rekommendera dig som student att ta dig tiden att kontinuerligt läsa Tandläkartidningen och följa debatterna här på hemsidan. Just nu händer det mycket inom den svenska tandvården och det som sker nu kommer definitivt att påverka dig som framtida tandläkare.

Jag har jobbat på Tandläkartidningen sedan mitt andra år på utbildningen och skrivit här på hemsidan under det senaste året. Nu är jag inte längre student utan faktiskt tandläkare och när du läser detta kommer jag att ha några av mina första patienter på en Folktandvårdsklinik i södra Stockholm. Detta blir mitt sista inlägg här på hemsidan för ett tag framöver och jag vill tacka alla som följt mig här under det gångna året. Hoppas vi stöter på varandra någonstans i Tandvårdssverige framöver.

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Dagen D

Blogg / Erik Norrman 14 Jun 2012
Dela artikeln

Den 1 juni är ett stort datum historiskt sett. Det är datumet då Tennessee blev den 16:e delstaten i amerikanska unionen år 1796. Povel Ramel föddes år 1922 och det är också datumet som The Beatles gav ut skivan ”Sergeant Pepper’s Lonely Hearts Club Band” år 1967.

Numera finns det ännu en händelse att addera till detta historiska datum. Den 1 juni 2012 gick nämligen de närmare 80 tandläkarstudenterna i kurs 07B på KI från att vara just studenter till att vara tandläkare. 1 juni 2012 var deras examensdag.

Det var en efterlängtad dag och stämningen var på topp. Dagen till ära bar de stolta damerna fina och färgsprakande klänningar medan de stolta herrarna bar fina men kanske mindre färgsprakande kostymer.

Detta var en sådan dag då släkt och vänner rest från rikets alla hörn för att gratulera och alla hade de samlats i Filadelfiakyrkan i Stockholm för att få uppleva denna grandiosa examenshögtid. Inte bara släkt och vänner hade samlats denna dag. Även de mäktiga regngudarna hade rest till huvudstaden för att gratulera till examen och inte ville de vara sparsamma med sina generösa gåvor.

Bortom regnet, väl inne i kyrkan, höll folk med fina titlar fina tal och en och annan tår föll längs en och annan kind. Efter många tal och mycket nervös väntan fick till slut de finklädda kandidaterna gå upp och skaka hand med universitetets rektor som önskade den bästa lycka i framtiden. Och som om inte det vore nog fick de före detta studenterna nu ta emot ett guldkantat kuvert innehållande ett brev där det i kursiv stil gratulerades till examen.

Efter tal, applåder och ännu fler glädjetårar var ceremonin över och det var således dags för den obligatoriska Facebook-uppdateringen där det berättades för alla bekanta att man nu minsann var ”färdig tandläkare”. Egentligen en mycket intressant statusuppdatering då de mest erfarna tandläkarna hävdar att inte ens de själva någonsin kommer bli en färdig tandläkare då yrket tydligen handlar om ett livslångt lärande …

Men vem vill tänka en sådan moment 22-tanke en dag som denna – de fem åren på tandläkarutbildningen är över och tandläkarexamen är tagen. 07Bs examensdag den 1 juni 2012 kommer kanske inte att finnas omnämnt bland viktiga historiska händelser i historieböckerna. Men för de studenter – nej, ursäkta – för de tandläkare, som tog sin examen den 1 juni 2012 är det ett datum som kommer att vara ihågkommet för lång tid framöver.

 

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Tack till eldsjälarna

Blogg / Erik Norrman 24 Maj 2012
Dela artikeln

Häromveckan satt jag på min första arbetsintervju på den odontologiska arbetsmarknaden. På bordet stod en kaffekopp och frågorna levererades på löpande band från den intervjuande klinikchefen och arbetsledaren.

Intervjun fokuserade mycket på vad vi lärt oss under utbildningen – kanske inte så konstigt då man som nyexaminerad inte har mycket odontologisk arbetslivserfarenhet att berätta om.

Ju längre intervjun gick och ju fler frågor som bevarades om utbildningen, desto mer insåg jag vilken bra och modern utbildning vi fått på KI.
Sanningen är nog att man mellan alla patienter och tentor inte riktigt hunnit fundera så mycket över innehållet i utbildningen och intervjun blev därför en sorts personlig reflektion över de fem åren som gått.

Efter att tänkt igenom vad vi lärt oss insåg jag att vi nyexaminerade nog är relativt förberedda på den verklighet som väntar oss.

Att vi som nyexaminerade också är uppdaterade inom många av odontologins ”nyare” tekniker såsom helkeramer och CAD/CAM är något som uppenbarligen inte alltid ens förväntas av oss från arbetsgivarnas sida. Samma sak gäller OPG-körkort och att ha fått utföra hela implantatbehandlingar på så gott som egen hand.

Som student har man ofta stirrat sig blind och klagat på problemen i utbildningen. Det är först nu, som nästan färdig tandläkare, som man inser hur bra många delar av utbildningen faktiskt har varit.

Att stora delar av vår utbildning är bra och modern är mycket tack vare ett gäng lärare (läs eldsjälar) på vår skola som kanske inte alltid uppmärksammas för sina insatser.
Dessa lärare jobbar hårt för att vi studenter ska få en aktuell och uppdaterad utbildning förankrad till den tandvård som väntar på oss utanför skolan.

Om man som student tagit mycket av sin utbildning för given är det nu dags som snart nyexaminerad tandläkare att tacka dessa eldsjälar för en utbildning som förberett oss väl för vad som väntar utanför skolan. Tack!

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Då var det dags

Blogg / Erik Norrman 3 Maj 2012
Dela artikeln

Nedräkningen till examen har pågått ett bra tag och när du läser detta är det mindre än en månad tills de 80 studenterna i kurs 07B på KI tar sin tandläkarexamen. De sista patienterna är så gott som färdigbehandlade och efter en fem års ”prova-på-tandläkaryrket-kurs” vill man ut i arbetslivet och få möjlighet att börja utvecklas till den tandläkare man vill bli.

Många av studenterna i kurs 07B har redan fixat jobb men minst lika många har inte en aning var de ska hamna efter examen. Jag tillhör den senare kategorin. Vad jag vet är att jag blir kvar i Stockholm och kanske var det inte planen från början men saker och ting ändras.

Parallellt med detta inlägg sitter jag och skriver mitt CV – en syssla jag inte är speciellt förtjust i. Att i koncentrerad form, framhäva sig själv med klyschiga ord, är svårt och känns också förfärligt konstlat.

När dessutom ordet ”jag” förekommer 15 gånger på ett A4-papper slås man över hur självcentrerad man kan lyckas framställa sig. Men att skriva sitt CV får samtidigt den snart nyblivna tandläkaren att reflektera över vad han eller hon faktiskt vill uppnå inom tandläkeriet.

I kurs 07B finns det garanterat 80 olika svar på den frågan. Vissa vill nog mest ägna sig åt endodonti och några vill nog i högsta mån undvika barnpatienter. Några vill nog göra allt och vissa vill nog helst inte göra så mycket alls. Alla är vi olika och tur är väl kanske det då det ger en bredd inom tandläkarkåren.

Efter att ha funderat en stund över mina egna mål kunde jag tillföra ännu ett ”jag” i CV:t: ”Jag vill bli en bra allmäntandläkare med goda kunskaper inom de flesta av odontologins delar – gärna med lite extra fokus på pedodonti, protetik och estetisk tandvård.”

Om det låter intressant för din klinik så hör gärna av dig.

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Källkritik i vardagen

Blogg / Erik Norrman 4 Apr 2012
Dela artikeln

I ett och ett halvt år har jag bott tillsammans med en av mina barndomskompisar som studerar till läkare vid KI. Vi bor i en studentlägenhet där vi samsas på 40 kvadrat.

För en tid sedan var det för oss båda en vecka där de vardagliga sysslorna prioriterades lågt. Deadlinen för mitt examensarbete lurade runt hörnet och all ledig tid under veckan hade spenderats på uppsatsen. Min barndomsvän var samma vecka utplacerad på en vårdcentral i Stockholms utkanter med en restid på 2 timmar enkel väg.

Städning och diskning kanske inte brukar ha högsta prioritet hos oss i vanliga fall men denna vecka var det oundvikligt värre än vanligt. Dammattan växte till och dag för dag sträckte sig diskberget allt närmare skyn. När vi på söndagsmorgonen blev tvungna att dricka kaffet ur vinglasen och äta frukosten på en bakplåt insåg vi att det var dags att ta sig an disktornet.

Vi delade upp uppgiften – operatören diskade och sköterskan torkade och ställde in i skåpet. Vi började beta av tallrikarna och fick upp ett ansenligt arbetstempo. När min assistent ville höja temperaturen på sköljvattnet undrade jag varför han ville det.

– Det blir renare om man sköljer i varmt vatten, menade han.

Efter att i en veckans tid granskat vetenskapliga artiklar till examensarbetet hade jag nog blivit lite besatt av tanken att alla påståenden måste vara vetenskapligt bevisade. Jag krävde en källa för hans påstående.

Han skrattade till och menade att han inte hade någon källa för sitt påstående men att det var allmänt vedertaget att man ska skölja med varmvatten.

Jag själv som inte heller hade någon källhänvisning för att motbevisa hans påstående fick helt enkelt skaka på huvudet och inse att den beprövade erfarenheten segrat över vetenskapen denna söndag.

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Alla specialister under ett tak

Blogg / Erik Norrman 21 Feb 2012
Dela artikeln

På sjunde terminen skulle jag terapiplanera en överkäkspart på min patient. Först konsulterades en parodontolog för tandlossningsproblematiken och snart följde en protetiker för den protetiska frågeställningen.
Protetikern var själv lite osäker kring den föreslagna avtagbara part-terapin och tog in en kollega från protetikavdelningen.

Ja, en part i ök fick det allt bli ansåg protetiker nummer två. Men sedan skulle även tand 16 extraheras och rötterna såg ju en aning böjda ut på röntgen. En kirurg ansågs nu nödvändig att konsultera i frågan och in i behandlingsbåset kallades nu även käkkirurgiprofessorn.
Båset var nu till brädden fyllt med specialister med bussaronger i olika färger och patienten undrade lite nervöst varför halva lärarkåren behövde vara med och planera för en protes.

Det blir mycket vårdexpertis och en jäkligt bra protes för pengarna, svarade en av lärarna skämtsamt.
På skolan finns en ständig tillgång till expertis inom alla odontologiska specialiteter. Det är en värdefull tillgång som man under studenttiden kanske inte hinner reflektera alltför mycket över, och ofta därför tar för given.
Närheten till expertisen leder inte sällan till att en specialist konsulteras vid minsta tveksamhet i en behandling. På gott och ont.

För utanför skolan väntar inte specialisterna i varje hörn. Hur ska det då gå med alla tveksamheter som uppstår för den nyexaminerade tandläkaren på första arbetsplatsen?
Svaret är ganska självklart: de kunniga och erfarna allmäntandläkarna som förhoppningsvis finns nära till hands när tvivlet uppstår. Den stora majoriteten av Sveriges tandläkare inte är specialistutbildade och det verkar ju gå ganska bra för dem på jobbet.
Och skulle det dyka upp en frågeställning som ingen på kliniken kan svara på, kan man väl alltid kontakta en specialist. För det är man ju relativt van vid efter skoltiden.

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

En odontologisk filmsuccé

Blogg / Erik Norrman 30 Jan 2012
Dela artikeln

Häromveckan sökte jag runt på internet efter instruktionerna för ett cement vi använder på skolan. Sökningen resulterade i flertalet länkar till Youtube-klipp producerade av den amerikanska tillverkaren. Med härlig hissmusik i bakgrunden, berättade en amerikansk man på typiskt TV-shop-manér hur jag skulle använda cementet. Videon var kommersiell så det sjöng om den men gav mig svar på de frågor som jag undrade över.

 

Efter att jag sett det korta klippet kom förslag på liknande videos upp, alla av odontologiska karaktär. Jag klickade nyfiket vidare på en video om visdomstandsextraktioner och blev nu assistent vid en opex i tredje kvadranten med perfekt insyn i operationsområdet. Perfekt inför kirurgikursen. Näst på tur väntade ett klipp om rotanatomi på överkäkständer. Utan att reflektera plöjde jag igenom klipp efter klipp. Letandet efter användningsinstruktionerna för cementet övergick i en odontologisk filmkväll. Efter en timmes föreställning hade jag assisterat behandlingar inom de flesta specialiteter.

 

Detta var dock inte första gången under utbildningen som Youtube blivit ett komplement till läroböckerna. Under bettfysiologikursen länkade de kursansvariga till en rad olika klipp på internet. Videon ”The Yoint” där de två svenska föreläsarna på robot-engelska och i sann 80-talsanda beskriver käkledens anatomi och sjukdomar har blivit lite av en odontologisk filmklassiker då den visas på tandläkarhögskolorna i Stockholm, Malmö och danska Århus.

 

2.30 minuter in i videon är ett smått magiskt ögonblick när föreläsaren förvandlar singularet ”joint” till pluralet ”joint+s”.

http://www.youtube.com/watch?v=nH8KG3fIoBM

 

Det amerikanska University of Michigan School of Dentistry har till och med en egen Youtube-sida där de samlat allt utbildningsmaterial de producerat under flera årtionden. Att se på klippen är inte bara lärorikt – de bjuder på en historisk dokumentation som inte sällan leder till skratt. Med dåtidens häftigaste videoeffekter beskrivs här den ultimata positioneringen vid patientbehandlingar. En resa tillbaka till sent 70-tal.

http://www.youtube.com/watch?v=iVJhauUPQWI&feature=relmfu

I början på förra terminen visade en lärare på skolan klippet ”The Dentist Of Jaipur” som handlar om en indisk tandläkare och hur denne bedriver sin praktik på gatan. Hygienen är ett kapitel för sig och ”Teeth in an hour” får här en ny innebörd.

 

http://www.youtube.com/watch?v=WR8tIjTykbE

 

Youtube är en guldgruva ur odontologisk synvinkel. Nästan hela tandläkarutbildningen finns här på film och många av klippen har ett stort kulturellt och historiskt värde. Kvaliteten skiljer sig dock mellan klippen och en stor dos kritiskt tänkande är nödvändigt i djungeln av klipp. En annan intressant aspekt är att våra patienter också har tillgång till materialet. Inte alltid en fördel kanske.

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Fri tandvård – något att ta för givet?

Blogg / Erik Norrman 10 Jan 2012
Dela artikeln

Att under jullovet träffa vänner som annars studerar på annan ort har blivit lite av en jultradition. I mellandagarna träffade jag en barndomsvän som jag inte sett på länge och vår träff inleddes med ett kortare catch-up-talk om vad som skett sedan sist. När vi kommer till frågan om hur det går med mina tandläkarstudier frågar jag på skämt om han har haft några problem med tänderna.

 

Till min förvåning tystnar han lite och funderar. Jo, han har faktiskt haft lite ont i tänderna under det senaste halvåret, berättar han. En minut senare har min barndomsvän förvandlats till en patient som lydigt sitter still i soffan medan jag rotar runt i munnen med en ficklampa och sked. Efter undersökningen frågar jag när han var hos tandläkaren sist.

– Kanske fem år sedan. Jag har funderat på att gå tidigare men har glömt bort det. Dessutom kan besöket bli dyrt, säger han.

 

Plötsligt inser jag hur lyckligt lottade vi tandläkarestudenter faktiskt är. Inte för att vi får behandla en massa studenter med akuta tandproblem utan för att vi genom vår utbildning (praktiskt taget) har gratis tandvård. Sedan jag började utbildningen har jag aldrig gått till någon annan tandläkare än mina kolleger på skolan. Både lossande retainer-trådar och undersökningar har fixats på skolan.

 

Flera kursare har fått visdomständer extraherade och vissa har till och med fått skalfasader insatta på studentkliniken. Blekskenor till oss själva har producerats på löpande band och hela vår kurs har dessutom fått varsin bettskena utan att ens hälften haft någon indikation för behandlingen. Regelbunden tandvård till låg eller ingen kostnad är något som de flesta av oss tandläkarstudenter tar för given. För de flesta andra studenter är det tyvärr bara något att drömma om. Kanske värt att tänka på ibland.

 

Hur gick det då för min vän och hans tandbekymmer? Min bristfälliga undersökning visade inget synbart, men jag lovade att vi ska boka in en tid på skolan snarast möjligt.

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Pusslet som började lägga sig självt

Blogg / Erik Norrman 14 Dec 2011
Dela artikeln

I början av höstterminen kändes avståndet långt mellan tandläkarstudenten på skolan och tandläkaren ”i verkligheten”. Att inom ett år vara färdig tandläkare kändes främmande – och för många av oss studenter även skrämmande.

Under terminens gång började dock osäkerheten successivt ersattas av känslan av att känna sig som en färdig tandläkare.

Termin nio har bjudit på flertalet sluttentor, vilket inneburit repetition av det mesta vi läst under utbildningen och repetitionen har varit värdefull.

Parallellt men tentorna, har man nu också allt oftare börjat uppvisa en viss fingerfärdighet på kliniken. Kombinationen av ökad säkerhet i det teoretiska och i det kliniska har gjort att jag vågat mer, vilket i sin tur inneburit fler lärdomar och erfarenheter – både negativa och positiva.

Men det finns också en annan viktig förklaring till det ökade självförtroendet. Under sista året tillåts nämligen vi studenter att jobba mera självständigt på kliniken vilket leder till att man utvecklar såväl ett eget arbetssätt som ett eget kritiskt tänkande. Ovärderligt.

Terminen har varit fullspäckad och jag har knappt hunnit reflektera över min egen utveckling de sista månaderna. Först nu, när allt börjar lugna ned sig, inser jag att termin nio var den termin då pusselbitarna i det odontologiska pusslet på allvar började falla på plats.

Det är en skön känsla, men än är alla bitar inte funna. Om de resterande pusselbitarna gömmer sig under granen eller under nästa termin återstår att se.

God Jul!

 

erik.norrman@tandlakarforbundet.se

 

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Arten Patient

Blogg / Erik Norrman 29 Nov 2011
Dela artikeln

När jag sökte in till tandläkarprogrammet kom jag till en intagningsintervju med två lärare som frågade varför jag sökte tandläkaryrket. Jag minns att jag sade något i stil med att jag ville ha ett yrke där jag fick jobba med människor.
Väl på skolan visade det sig att de här människorna jag ville jobba med går under benämningen patienter. Det visade sig också, i kurslitteraturen och bland föreläsare, att patienterna nästintill gick att art-kategorisera efter deras egenskaper. Och artfloran visade sig vara rik.

 

Det finns ju nämlingen: unga patienter, gamla patienter, kariespatienter, patienter som rökt hela sitt liv, heavy-metal-generation-patienter, patienter som är glada och nöjda med allt som görs, patienter som aldrig blir nöjda med en behandling, patienter med mycket mediciner och tandvårdsrädda patienter.

 

Dock är det inte ovanligt med patienter där olika art-indelningarna sammanfaller – trots att Darwin ansåg att olika arter inte har förmåga att kunna para sig med varandra – men i den odontologiska världen är denna artblandning uppenbarligen möjlig.
Väl ute på klinik inser jag allt oftare att det går att generalisera indikationerna för patientbehandlingarna, till exempel kronterapi vid stor tandsubstansförlust eller pulpektomi vid pulpit.
Men jag har också insett att det inte är lika lätt att generalisera patienterna. För patienterna är individer där den ena nog aldrig är den andra lik. Frustrerande kan vissa tycka, men variationen och bredden på patienterna medför också en kontinuerlig omväxling i den yrkesverksamma vardagen. Och kanske är det just denna variation som ger yrkets dess charm?

 

erik.norrman@tandlakarforbundet.se

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Den administrativa cirkusen

Blogg / Erik Norrman 8 Nov 2011
Dela artikeln

Tidigare i år presenterade högskoleverket en rapport som visar att tandläkarstudenter är de som lägger mest tid på sin utbildning per vecka. Detta är ingen statistik som förvånar då man på utbildningen, förutom att agera tandläkare, även förväntas vara sin egen receptionist, tandsköterska och tandhygienist. För sanningen är att man som tandläkarstudent drunknar i allt det arbete som förväntas av en – framförallt den administrativa biten.

 

En vanlig skoldag är vi oftast schemalagda åtta till fem. Det kan vara klinik, föreläsningar eller demonstrationer. Utöver detta antas du ordna med det administrativa och det är ingen ovanlighet att studenten kan spendera en hel ”ledig” dag på kliniken utan att vara i närheten av en patient. Det kan handla om att skriva en terapiplanering, få tag på rätt lärare som kan signera terapiplaneringen, sedan boka in en tid för terapiplaneringsmötet med lärare (och hoppas att det finns några lediga tider samtidigt som du har klinik på schemat), sedan boka in ett bås för terapiplaneringsmötet.

Det administrativa arbetet

Sedan ska du såklart ringa patienten och hoppas att denne kan komma den föreslagna tiden (om du nu ens får tag på patienten…).Tiden ska sedan bokas in i din egen tidbok i journalsystemet och du ska gärna skriva en rad i daganteckningen att du ”via telefon bokat in en tid med din patient”.  Sedan ska du få tag på en lärare som ska signera daganteckningen.

 

Glöm sedan inte att du dessutom ska slå ut dina gipsstudiemodeller på labb (som ska tas med till terapiplaneringsmötet). Ring gärna patienten någon dag innan och påminn om den inbokade tiden. Be sedan för ditt liv att patienten inte avbokar i sista minuten.
Detta är alltså ett moment i behandlingen av en patient.

Två magisterexamina

En kursare till mig blev för en tid sedan tilldelad en patient utan namn. Det enda hon fick var ett personnummer och i journalen stod inget namn eller telefonnummer. Efter att ägnat många minuter åt att hitta en lärare att fråga får hon svaret att ”studenten kanske borde kontakta Skatteverket för att få tag på namnet och telefonnumret.” Studenten är oftast flitig och gör det som krävs för att ta sig igenom utbildningen, men frågan är hur mycket utbildningen kan kräva av sina studenter?

 

Man kan säkert se fördelar med att låta studenten göra det mesta av det administrativa arbetet. Studenten får en helhetsbild av sina behandlingar samtidigt som man lär sig hur viktiga alla yrkesroller är på en klinik.

 

Men när tiden med pappersjournalarbetet flerfaldigt överväger tiden för patientbehandlingarna i stolen kvävs studenten och glädjen över tiden på skolan. En kursare till mig utryckte situationen väl: ”Efter fem år har man två magisterexamina – en i odontologi och en i administrativt arbete.

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

OS – en odontologisk tradition

Blogg / Erik Norrman 19 Okt 2011
Dela artikeln

Varje höst samlas tandläkarstudenter från hela Norden för att delta i de Odontologiska Spelen. I år hölls spelen i Malmö och vi som var där kan nog vara överens om att det var en sagolik upplevelse med mycket fest och spexande i dagarna tre.

Odontologiska Spelen är dock inget nytt påhitt. En äldre lärare på skolan berättade för mig, med stor inlevelse, om sitt första ”OS” som då var i Umeå. Detta var på slutet av 70-talet och att döma av vad han berättade verkar det mesta verkar vara sig likt än i dag.

300 tandläkarstudenter

I år deltog uppåt 300 tandläkarstudenter från Sverige, Norge, Danmark och Finland. Spelen inleddes på torsdagen med en parad genom centrala Malmö där alla deltagare, i sina uniformer, tågade till Tandvårdshögskolan. Studenterna från Tromsö var utklädda till tandféer och Bergenstudenterna bar enligt tradition frack. Umeåstudenterna kom i morgonrockar med tillhörande mustasch och pipa medan Göteborgarna hade klätt ut sig till Glenn Hysén. Vi från Stockholm bar svarta västar med ”Hells Molars” på ryggen – en anspelning på ett visst MC-gäng.

Tordagskvällen avslutades med mycket välordnad välkomstfest på skolan med uppträdanden av Malmöstudenternas egen orkester Pulpahornen och deras kvinnliga dansensemble Kofferdamerna.

 

På fredagen var det rundvandring och grillning i centrala Malmö och på lördagen hölls själva spelen. Det tävlades i grenar såsom dart på panoramabilder (med spolsprutor som pilar), längdhopp med förbundna ögon och spelen avslutades med den klassiska stafetten.

Hells Molars gick segrande ur kampen. Tredagarsevenemanget avslutades med en finare bankett med mycket spex och skratt på en festlokal vid brofästet till Öresundsbron med en fantastisk utsikt över Öresund och Malmö. Under middagen fick begreppet ”nakenchock” något av en ny innebörd när några av de finländska delegaterna visade sitt Riverdance-influerade spex.

Rivalitet mellan skolorna

Mellan skolorna finns alltid en viss rivalitet där fanbränning och stulna pokaler är vanligt förekommande, men under Odontologiska Spelen infinner sig framförallt en stark känsla av gemenskap – oavsett termin, skola eller land.

 

Odontologiska Spelen är en fantastisk möjlighet att återse gamla sommarjobbarkolleger, bekanta från tidigare OS och kursare från utbyten och att träffa framtida kolleger och vänner. Nästa års spel hålls i Åbo och jag vill verkligen rekommendera alla studenter att delta. Detta var mitt sista OS och jag ångrar att jag inte varit med på fler under min studietid.

 

erik.norrman@tandlakarforbundet.se

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Studentens lyckliga dag

Blogg / Erik Norrman 27 Sep 2011
Dela artikeln

På sista året har tandläkarstudenten akuttandvård. Det är ett spännande inslag som skiljer sig mycket från resten av utbildningen. På akuten vet man aldrig vad som väntar samtidigt som det ska gå fort och endast det mest kritiska problemen skall behandlas.

 

Häromveckan hade studenten en patient med en tappad krona. Det var en erfaren akutpatient och detta var det tredje akutbesök för samma tand på kort tid. Den problematiska tanden var en rotfylld framtand där metallkeramikkronan efter många år inte ville sitta fast längre. På de två tidigare akutbesöken hade man försökt temporärcementera kronan utan lyckat resultat. Nu låg kronan i patients innerficka och väntade på att recementeras en tredje gång.

 

Men inför det tredje akutbesöket hade tandpreparationen frakturerat och nu fanns det inte tillräckligt med retention för att cementera kronan på nytt. Tanden behövde nu rotrymmas och förses med en screw-post-stift där den ordinarie kronan fick agera provisorium. Allt var egentligen ganska klart. Dilemmat vara bara är att studenten som skulle utföra behandlingen aldrig tidigare har utfört denna behandling på klinik.

 

För att göra situationen i behandlingsbåset extra spännande ställer patienten såklart frågan om studenten gjort denna behandling tidigare, varpå studenten med falsett i rösten svarar ”absolut ja”. För studenten ljuger ju inte, han har ju faktiskt gjort just detta på en plasttand för två år sedan och då tog det fyra timmar. Nu är det knappt två timmar kvar på passet.

 

Med viss panik försöker studenten att minnas hur man ska gå tillväga. Efter mycket velande och med skakig hand tappas det första rotrymningsborret på golvet och det utvalda screw-post-stiftet flyger iväg när det ska justeras med borren. Det går inte precis som studenten hade velat, men just när det känns som mest hopplöst vänder allt. Plötsligt blir det flyt i behandlingen och efter en liten stund sitter kronan stadigt på plats – och det är en nästan en timme kvar på passet!

 

Patienten får bita på ett ocklusionspapper och sonderar den temporära kronan noggrant med tungan. Patienten är nöjd. Nu ska den nog sitta lite längre säger denne glatt på väg mot utgången. Studenten är också nöjd, men framförallt tacksam för att allt faktiskt gick vägen till slut. Dessutom har han lyckades utföra en behandling som han aldrig tidigare gjort och det gjorde studentens dag.

 

erik.norrman@tandlakarforbundet.se

Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera

Det stora äventyret – närmare än du tror?

Blogg / Erik Norrman 7 Sep 2011
Dela artikeln

Det är första veckan på höstterminen och tandläkarhögskolans lokaler börjar återigen fyllas av studenter efter sommarlovet. Det man först lägger märke är de nyantagna studenterna. Du känner tydligt igen dem. De vandrar förvirrat runt i små klungor och ser smått skrämda ut. När jag får chansen brukar jag fråga nykomlingarna varför de valt att plugga till tandläkare. Svaren jag oftast får är att yrket verkar kul eller att arbetsmarknaden ser ljus ut.

Efter fyra år på tandläkarutbildningen och tre somrar ute på klinik kan jag inte annat än intyga att tandläkaryrket verkar fantastiskt kul. Att dessutom ha en arbetsmarknad där du efter examen kan peka på en karta över vårt 147 mil avlånga Sverige och säga att ”här vill jag jobba”, är det få andra utbildningar som kan konkurrera med. Men, denna enorma valmöjlighet till jobb ger mig som sista-årsstudent någon form av ångest. Under hela utbildningen har första jobbet efter examen varit något att filosofera och drömma om

– men alltid en fråga som legat på morgondagens bord. Men med mindre än ett år kvar till examen är det faktiskt dags att börja förverkliga drömmen.

Många saker styr jobbsökandet

En kursare och jag satt för inte så länge sedan och diskuterade planerna efter examen. Vi har båda bott i Stockholm nästan hela våra liv och vi ser båda examen som en chans att komma bort från storstan och prova på något nytt. Ju längre bort, desto större känns äventyret. Det blev ett långt samtal som övergick i någon form av geografilektion med storslagna jobbdrömmar i Örebro, Norrlands inland, Nordnorge med mellanlandning i London.

Efter en stund ansluter ännu en kursare. Den nyanlände sitter först tyst och lyssnar på våra planer men avbryter oss efter en stund med frågan ”Är det verkligen destinationen som är målet med första jobbet?” De två äventyrarna tystnar och inser att den deras kursare givetvis har helt rätt. Deras samtal har navigerat fel. Sanningen är nog att det finns andra saker som måste styra jobbsökandet. Som nybliven tandläkare måste man inse att man är relativt oerfaren på det mesta och därför är bra handledning (och trevlig klinik) någon man bör värdera högt. Den femåriga tandläkarutbildningen är kliniskt lite av en ”prova-på-kurs” där du lyckas prestera ”hela” sex rotfyllningar och mindre än tio kronor. Har du tur kan du fått extrahera fem tänder (som extraherats på grund av grav tandlossning med dålig prognos).

Det är antagligen först efter examen som det valda yrket visar sig och frågan är om det stora äventyret inte väntar med första patienten – oavsett om det är i Örebro, Nordnorge eller London.

erik.norrman@tandlakarforbundet.se

 

 

 


Text: Erik Norrman

Dela artikeln
Kommentera
Erik Norrman
Erik Norrman
Erik är tandläkarstudent på Karolinska institutet. Han blir färdig tandläkare våren 2012. Erik medarbetar också i Tandläkartidningen där han skriver om och för studenter. Erik bloggar om sina upplevelser på skolan.