Han tog bakvägen till 7:an

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 14 Jun 2012
Dela artikeln

I dag fick jag ta en Brufen 600 mg efter att ha lagat en 27:a buccodistalt. Det var riktigt dålig insyn, patienten i fråga hade svårt att gapa. Hon blev yr och hade svårt att andas om hon låg för långt ner. Kräkreflexen aktiverades mycket lätt av sugen, spegeln, bomullsrullar och mina fingrar. Det här är verkligen inget drömscenario, men ett inte helt okänt problem när man jobbar med tandvård.

När jag möter utmaningar som denna längtar jag tillbaka till min studietid. Visserligen var det ont om pengar. Man fick använda kvällar och helger till att plugga. Det dåliga samvetet genomsyrade tillvaron i perioder – plugg, plugg, plugg, men man kunde få hjälp. Någon instruktör kom efter en lång tids väntan till ens undsättning! Det gick att få hjälp med att fylla en 27:a distalt. Instruktören blev säkert inte glad över att bli tillfrågad, betyget sjönk, men man slapp att sitta dubbelvikt, utan insyn!

Jag minns från min prekliniska period på Tannlegehöyskolen i Oslo: Vi satt inne på vad vi kallade för ”Fantomsalen” och en av mina studiekompisar kom på hur han skulle göra för att både preparera en snygg kavitet och sedan fylla den så den blev perfekt. Han gick in bakvägen. Vi hade träskallar med en gummiduk som ersatte kinden. Gummiduken kunde lyftas upp vid örat och man kom in perfekt till alla 7:or. Det sparade både ryggen och nacken!

Varje gång jag sitter med en svår lagning på 17 eller 27 brukar jag tänka på min gamle studievän och fundera på om han lägger ett snyggt snitt från mungipan och bort till örat för att göra den ultimata lagningen …

 

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Problem med inloggningen? Kontakta webbredaktören: linda.persson@tandlakarforbundet.se

En höjdarduo!

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 28 Apr 2016
Dela artikeln

Ni som har läst min blogg ett tag har säkert funderat över om min trevliga, underbara och skönsjungande frisör Kevin verkligen har börjat använda tandtråd eller inte. Kanske tänker ni att han bara kommer till mig för att njuta av en kopp kaffe i väntrummet?

Jag kan bara glädja er alla med att berätta att Kevin verkligen har bättrat sig!

Visserligen har jag med jämna mellanrum fått hota honom med att han får flytta in hos mig om han inte tar tag i sitt liv och får in bättre mat-och dryckesvanor, sovvanor, börjar träna och slutar röka och snusa. Det är hårda bud!

Som ung drabbades Kevin av ätstörningar. Sjukdomen gav honom stora frätskador på tänderna.

Palatinalytorna på framtänderna har fått grava erosionsskador och ocklusalytorna på premolarer och molarer har blivit helt urgröpta. Detta har orsakat att bettet har sjunkit kraftigt. Det senaste decenniet har favoritdrycken varit Pepsi Max med ett pH-värde på 3.0. Det har verkligen inte förbättrat hans tandstatus!

Palatinalytorna på framtänderna har fått grava erosionsskador och ocklusalytorna på premolarer och molarer har blivit helt urgröpta. Detta har orsakat att bettet har sjunkit kraftigt. Det senaste decenniet har favoritdrycken varit Pepsi Max med ett pH-värde på 3.0. Det har verkligen inte förbättrat hans tandstatus!

 

Även i underkäken har det blivit frätskador med blottlagt dentin.

Även i underkäken har det blivit frätskador med blottlagt dentin.

 

Nu i höst började vi diskutera hur vi skulle kunna rehabilitera bettet. Ett bekymmer som hade uppkommit var att han hade fått ett mellanrum mellan framtänderna som följd av att bettet hade sjunkit samtidigt som han hade en kraftig påbitning på framtänderna.

Nu i höst började vi diskutera hur vi skulle kunna rehabilitera bettet. Ett bekymmer som hade uppkommit var att han hade fått ett mellanrum mellan framtänderna som följd av att bettet hade sjunkit samtidigt som han hade en kraftig påbitning på framtänderna.

 

Vi diskuterade om vi skulle gå vägen via en ortodontisk behandling på två, tre år för att räta upp tänderna innan vi kronförsedde dem. Kevin var inte sugen på det. Som ung hade han blivit erbjuden både tandreglering och även ortognat kirurgi för att häva sitt prenormala bett.

Lösningen blev att slipa ner tänderna från 14 till 23 och höja bettet med hjälp av kronor i överkäken. Runt 21 gjorde jag en gingivectomi med laserunderstöd för att det skulle bli en snygg och jämn gingivallinje.

Kevin och jag under behandlingen. Lösningen blev att slipa ner tänderna från 14 till 23 och höja bettet med hjälp av kronor i överkäken. Runt 22 gjorde jag en gingivectomi med laserunderstöd för att det skulle bli en snygg och jämn gingivallinje.

 

Mina fantastiskt duktiga tandtekniker Marita och Ola på Anders Gustafssons Tandteknik i Katrineholm klarade konsten att tillverka nya, vackra tänder som passade perfekt!

Mina fantastiskt duktiga tandtekniker Marita och Ola på Anders Gustafssons Tandteknik i Katrineholm klarade konsten att tillverka nya, vackra tänder som passade perfekt!

 

I underkäken höjde jag bettet med komposit på 34, 35, 44 och 45. Vissa tänder saknar ocklusion just nu, men jag har faktiskt gått i skola hos professor Björn Dahl så jag vet att tänderna kommer att extrudera och komma i kontakt om några månader.

I underkäken höjde jag bettet med komposit på 34, 35, 44 och 45. Vissa tänder saknar ocklusion just nu, men jag har faktiskt gått i skola hos professor Björn Dahl så jag vet att tänderna kommer att extrudera och komma i kontakt om några månader.

 

Det är en sann lycka för mig att få äran och förtroendet att göra om Kevin! Han är verkligen en reklampelare! Tyvärr hade jag själv en riktigt ”Bad hair day” och kan inte rättfärdiga Kevins yrkesmässiga skicklighet, men jag bokar snart in en ny tid hos min underbara, trevliga och skönsjungande frisör!

Det är en sann lycka för mig att få äran och förtroendet att göra om Kevin! Han är verkligen en reklampelare! Tyvärr hade jag själv en riktigt ”Bad hair day” och kan inte rättfärdiga Kevins yrkesmässiga skicklighet, men jag bokar snart in en ny tid hos min underbara, trevliga och skönsjungande frisör!

Det är inte bara syror i form av till exempel läsk, juice, citrusfrukter och magsyra som orsakar skador på tänderna och får bettet att sjunka. Tänder kan även nötas ner av att man gnisslar. Vissa förstärker abrasionen med andra parafunktioner som till exempel nagelbitning.

Jakob har varit en mycket ihärdig nagelbitare i hela sitt liv. Jag har tidigare föreslagit att han skulle uppsöka en manikyrist och sätta dit lösnaglar. Det brukar vara omöjligt att bita av dem.

Som stor, robust och tuff mjölkbonde nappade han dock inte på den lösningen.

Jakob har slitit ner bettet kraftigt genom att gnissla tänder och bita på naglarna.

Jakob har slitit ner bettet kraftigt genom att gnissla tänder och bita på naglarna.

 

I stället för lösnaglar bestämde vi oss för att höja Jakobs bett med hjälp av komposit från 14 till 24. När jag höjer bett går jag över tänderna med laserunderstöd för att skapa en större yta att fästa lagningen till. Övergången mellan tand och lagning suddas nästan bort.

I stället för lösnaglar bestämde vi oss för att höja Jakobs bett med hjälp av komposit från 14 till 24. När jag höjer bett går jag över tänderna med laserunderstöd för att skapa en större yta att fästa lagningen till. Övergången mellan tand och lagning suddas nästan bort.

 

Både Kevin och Jakob blev mycket nöjda med sina höjdarbehandlingar. Jag är lite osäker på huruvida Jakob är en duktig sångare fast jag kan absolut tänka mig att han kan ha en djup och mäktig basröst.

Kanske kan mina två härliga killar som jag har höjt bettet på bilda en riktig höjdarduo i framtiden!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Hjärtefrågor

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 24 Mar 2016
Dela artikeln

Jag har precis kommit över på ”dö-halvan”. Första helgen i mars firade jag bemärkelsedagen med en hejdundrande fest för nittio av mina närmaste vänner. Kvällen bjöd på glitter och glamour, sång, spex och uppträdanden, tal, film, god mat, ett gigantiskt bord med kakor och mingelmusik och dans till Mill Street Jazz Orchestra, min trumpetspelande sons sjumannaband.

Att sjunga tillsammans med Mill Street Jazz Orchestra gav adrenalinpåslag och kraftigt hjärtbank... Jag hoppas ingen av åhörarna tyckte det var ett hjärtskärande framförande!

Att sjunga tillsammans med Mill Street Jazz Orchestra gav adrenalinpåslag och kraftigt hjärtbank… Jag hoppas ingen av åhörarna tyckte det var ett hjärtskärande framförande!

Som en total överraskning hade min mamma broderat en ny norsk folkdräkt till mig. I två år hemlighöll hon sitt stora projekt.

Jag fyllde år på en helt vanlig, sketen måndag och valde att tillbringa dagen på jobbet, iförd min nya bunad. Det blev nästan som att fira den 17:e maj då jag också har som tradition att arbeta i folkdräkt och bjuda mina patienter på ”kranskake”.

Min nya folkdräkt är från Gudbrandsdalen. Kjolen och livet är i ulltyg medan förklädet är i siden. Barbro, som sitter i stolen här, var som alla andra djupt imponerad av det vackra handarbetet.

Min nya folkdräkt är från Gudbrandsdalen. Kjolen och livet är i ulltyg medan förklädet är i siden. Barbro, som sitter i stolen här, var som alla andra djupt imponerad av det vackra handarbetet.

Kvinnodagen den 8:e mars firade jag med att gå på ”Women in red” anordnad av 1,6-miljonersklubben. Kvällen bjöd på intressanta och inspirerande föreläsningar med kvinnohjärtat i fokus. 1,6-miljonersklubben grundades 1998 av Alexandra Charles. Namnet kom av att det då fanns 1,6 miljoner kvinnor över 45 år i Sverige. Tio år senare, 2008, bildades 2,6-miljonersklubben för de yngre kvinnorna mellan 18 och 45 år. Klubben jobbar för att främja forskning om kvinnors hjärtan.

Professor Björn Klinge var en av föreläsarna för kvällen och troligen den som gjorde störst intryck på alla damerna. Han höll en mycket lärorik och intressant föreläsning om sambandet mellan parodontit och hjärtsjukdomar.

Björn Klinge visade flera bilder på munnar med mycket tandsten, plack och kraftig gingivit. "Gud, vad äckligt," hörde jag flera i publiken utbrista!

Björn Klinge visade flera bilder på munnar med mycket tandsten, plack och kraftig gingivit. ”Gud, vad äckligt,” hörde jag flera i publiken utbrista!

”Går vägen till hjärtat via munnen?” var frågan Klinge ställde. Forskare från flera håll ser klara samband mellan inflammation i munnen och hjärt-kärlsjukdomar. De har även sett koppling mellan rheumatoid artrit, lungsjukdomar, sena aborter och för tidigt födda barn där man tror att produktionen av Prostaglandin E2 är den bakomliggande orsaken till dessa allvarliga åkommor. PGE2 används även för att sätta igång en förlossning.

Mellan en fjärdedel och en tredjedel av befolkningen har mild till måttlig eller allvarlig tandlossningssjukdom. En studie som har jämfört 805 parodontitpatienter med 805 friska patienter visar att parodpatienterna löper 28 procent högre risk att drabbas av en hjärtinfarkt.

Eva-Lotta och Kerstin har ingen känd hjärtsjukdom och är båda duktiga på att borsta tänderna och använda tandtråd. Ingen av dem hade tidigare hört att det fanns ett samband mellan inflammationer i munnen och hjärt-kärlsjukdomar. Säkert följer de Björn Klinges rekommendation att ägna 4 minuter av dygnets alla 1440 minuter åt tandhygien!

Eva-Lotta och Kerstin har ingen känd hjärtsjukdom och är båda duktiga på att borsta tänderna och använda tandtråd. Ingen av dem hade tidigare hört att det fanns ett samband mellan inflammationer i munnen och hjärt-kärlsjukdomar. Säkert följer de Björn Klinges rekommendation att ägna 4 minuter av dygnets alla 1440 minuter åt tandhygien!

Dagen efter bjöd jag hem sex härliga tandläkare från min Apolloniagrupp för att äta middag och pyssla. Jag är nämligen övertygat om att skratt, trevlig social samvaro och goda vänner är jättebra för både hjärtat och själen!

Helen, Karin, Lisa, Carina, Zaklina och Gunnel hade fullt sjå med att tillverka egna kort hemma hos mig.

Helen, Karin, Lisa, Carina, Zaklina och Gunnel hade fullt sjå med att tillverka egna kort hemma hos mig.

Nu som jag har kommit över på ”dö-halvan” är det ju bara kämpa på. Fast jag håller koll på vikten, kör yoga, vandrar och styrketränar är det ingen garanti för ett långt och friskt liv. Jag får bara hoppas att jag har ärvt min fars goda hjärtgener.

Ni ska alla veta att jag verkligen sköter min munhygien minutiöst med tandtråd och mellanrumsborstar. Kunskapen att bara den insatsen i sig minskar risken att få hjärt-kärlsjukdomar med nästan 30 procent gör att jag ser mycket ljust på framtiden!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Trauma, trauma, trauma!

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 18 Feb 2016
Dela artikeln

Vi högprioriterar akuta trauman. Ringer någon som har slagit i eller av en tand får de komma till oss med en gång och vi får snabbt kasta om lite i vår tidbok.

Emil hade ramlat på skolan och slagit av sin framtand. Både han och mamma Anna var ledsna då de kom till kliniken.

– Har du kvar tandbiten som du slog av? frågade jag Emil.

Tandbiten var hemma i ett glas vatten kunde mamma Anna berätta och jag skickade dem snabbt hem för att hämta biten samtidigt som jag informerade om att det bästa sättet att förvara utslagna tänder och tandbitar är i mjölk eller i saliv.

Emil hade fått en okomplicerad emalj-dentinfraktur. Som tur var hade han den avslagna tandbiten kvar.

Emil hade fått en okomplicerad emalj-dentinfraktur. Som tur var hade han den avslagna tandbiten kvar.

En halvtimme senare kunde vi fortsätta behandlingen. Jag bedövade framtanden och satte på en Kofferdamduk. Sedan laserbehandlade jag den utslagna tandbiten så att den skulle få en råare yta som ger större retention. Även 21:an laserbehandlades innan jag recementerade tandbiten. Ett litet hörn hade slagits av på 11:an. Det byggde jag upp med en kompositlagning. Det blev som nytt och både Emil och mamma Anna var glada och tacksamma.

Efter laserunderstöd och recementering av tandfragmentet så var Emil så gott som ny igen.

Efter laserunderstöd och recementering av tandfragmentet så var Emil så gott som ny igen.

 

Klart vi var nöjda både Emil och jag att det gick så bra som det gick!

Klart vi var nöjda både Emil och jag att det gick så bra som det gick!

 

Några veckor senare kom Olle till mig med en stor fraktur på 21:an. Han hade hamnat i bråk och fått ett slag mot ansiktet. På jourkliniken i Linköping hade de lagt på ett tunt lager med komposit som hade lossnat.

Jag fick bygga upp en ny fasad med komposit på framtanden. På sikt får vi troligen göra en skalfasad eller krona men tills vi vet hur det går med tanden är det bara att avvakta och följa upp med regelbundna traumakontroller.

Man kan skymta pulpan i 21:an. Jag isolerade innan jag byggde upp en ny kompositfasad på Olle.

Man kan skymta pulpan i 21:an. Jag isolerade innan jag byggde upp en ny kompositfasad på Olle.

 

Helt klart var det en snyggare Olle som lämnade praktiken en dryg halvtimme senare.

Helt klart var det en snyggare Olle som lämnade praktiken en dryg halvtimme senare.

 

Johans trauma var en helt ny typ av skada som jag aldrig har sett tidigare på en framtand. Han kunde berätta att han för en gångs skull hade lagat mat till sig och sin fru. På menyn stod en köttbit med pommes frites. Möjligen hade potatisen varit i ugnen lite för länge. Då han skulle bita av en hård och seg pommes hörde han hur det knakade till i framtanden och direkt gjorde det väldigt ont.

Jag var osäker på hur det hela skulle se ut då jag undersökte honom. Jag såg en spricka som gick tvärs över palatinalytan och kände att hela buccalytan var rörlig.

För att säkra att jag hade en temporär ersättning för tanden tog jag ett alginatavtryck för att ha till en eventuell temporär krona. Sedan bedövade jag tanden och avlägsnade hela den buccala tandytan.

Frakturen gick under gingivalkanten och jag funderade ett tag på hur jag skulle gå vidare. Då slog det mig som en blixt från klar himmel att jag skulle behandla det här som ett vanligt trauma. Tandbiten hade jag ju kvar och den hade förvarats i den bäst tänkbara miljön; saliv.

Frakturen gick under gingivalkanten och jag funderade ett tag på hur jag skulle gå vidare. Då slog det mig som en blixt från klar himmel att jag skulle behandla det här som ett vanligt trauma. Tandbiten hade jag ju kvar och den hade förvarats i den bäst tänkbara miljön; saliv.

 

Jag gingivectomerade med hjälp av laserunderstöd och laserbehandlade både den lösa tandbiten och tanden i munnen innan jag recementerade tandfragmentet.

Jag gingivectomerade med hjälp av laserunderstöd och laserbehandlade både den lösa tandbiten och tanden i munnen innan jag recementerade tandfragmentet.

 

Alla mina tre traumapatienter var mycket belåtna över att ha fått tillbaka en funktionell och snygg estetisk lösning på sina tandbekymmer. Helt säkert så var Emil och hans mamma Anna jättenöjda över att Emil hade fått hjälp så snabbt och jag kunde glädja mig över att få ”Dagen ros” i Östgöta-Correspondenten några dagar senare.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Filial Los Cristianos

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 14 Jan 2016
Dela artikeln

Minns ni hur jag kämpade för att putsa min mammas framtand då jag behandlade henne på Clinica Dental i Los Cristianos förra nyåret? Jag fick låna både behandlingsrum och en duktig och hjälpsam sköterska som lärde mig att borr på spanska heter ”fresas”.

Då jag besökte mamma senare under våren, passade jag på att sticka in till kliniken och överlämna några av mina favoritputsborr och en förpackning putsstrips.

Det har blivit en tradition att hälsa på min mamma på Teneriffa över nyår. I år följde även min trevliga kollega Helena med oss för att njuta av sol och värme.

Min mamma är tandvårdsrädd och vill helst att jag tar hand om hennes tänder. Nu hade hon besvär med en tand i överkäken.

Hon hade varit på Clinica Dental innan vi kom ner och bokat in en tid så att jag kunde låna ett behandlingsrum och min spanska sköterska Dariana igen.

Mamma berättade att tandläkarna på kliniken var överförtjusta i både borren och putsstripsen jag hade försett dem med. Innan jag åkte på semester passade jag därför på att plocka med mig en ”goodie bag” med mina favoritprylar från kliniken i Mantorp.

Här har jag samlat ihop lite smått och gott som jag tror går hem på Teneriffa. Jag hittade flera flamformiga putsborr, excaveringsborr, matriser med kurvatur, smidiga avtrycksskedar och putsstrips i både metall och plast.

Här har jag samlat ihop lite smått och gott som jag tror går hem på Teneriffa. Jag hittade flera flamformiga putsborr, excaveringsborr, matriser med kurvatur, smidiga avtrycksskedar och putsstrips i både metall och plast.

 

Helena var givetvis nyfiken på att se en spansk tandläkarmottagning och följde med oss till kliniken. Vi fick alla ett varmt mottagande och tandläkare Diana blev jätteglad över ”goodie bagen” från Sverige!

Här får jag hjälp av Dariana igen med att behandla min mamma Idas ömmande tand.

Här får jag hjälp av Dariana igen med att behandla min mamma Idas ömmande tand.

 

Min mamma hade diffusa besvär i 1:a kvadranten. Det gjorde ont i vissa lägen när hon tuggade kunde hon berätta. Både Helena och jag misstänkte direkt att det rörde sig om en spricka.

Jag frågade efter en ”frac finder”, men vare sig Dariana eller tandläkaren Diana förstod frågan så jag förklarade så gott jag kunde att jag trodde det var en spricka i tanden.

Aha! ”Una micro fractura”, sade Dariana! De hade inget för att diagnostisera sprickor så Helena och jag kollade runt i behandlingsrummet efter något som kunde användas i stället.

En tandborste fick duga!

Efter lite tuggande på borsten i olika vinklar kände mamma att den palatinala kuspen på 15 ömmade. Jag tog bort lagningen och slipade ner kusperna.

Nu var jag jätteglad över att jag hade tagit med mig mina fina matrisband med kurvaturer! Men säg den glädje som vara evigt. De hade inga matrishållare som passade till mina band! Hur ska jag göra nu? frågade jag.

Jag fick ett band och en mackapär som jag aldrig har sett tidigare. Dariana förklarade för mig hur man skruvade fast matrisbandet med mojängen. Efter lite pill och strul var formen på plats och jag upptäckte att det visst finns flera vägar till Rom!

Så här ser matrisbanden ut på Clinca Dental. När jag bara kom på hur man gjorde så insåg jag att det var en smidig liten lösning. Man behöver inte fundera på om man ska använda en Hedströms matrishållare I eller II och matrisen kan sättas från både buccal- och palatinalsidan.

Så här ser matrisbanden ut på Clinca Dental. När jag bara kom på hur man gjorde så insåg jag att det var en smidig liten lösning. Man behöver inte fundera på om man ska använda en Hedströms matrishållare I eller II och matrisen kan sättas från både buckal- och palatinalsidan.

 

När mammas tand var lagad kunde Helena och jag ägna oss åt vår semester igen. Vi passade på att göra en tuff dagsvandring i Parque National del Teide med en topptur upp på Montaña Guajara, 2718 meter över havet.

När mammas tand var lagad kunde Helena och jag ägna oss åt vår semester igen. Vi passade på att göra en tuff dagsvandring i Parque National del Teide med en topptur upp på Montaña Guajara, 2718 meter över havet.

 

Jag ska ner och hälsa på min mamma igen nu till våren. Då sticker jag givetvis in och hälsar på mina spanska kollegor och nu kommer jag att ta med mig en frac finder så att de lätt kan diagnostisera ”micro fracturas”. Om några år har jag nog utrustat kliniken så att den tillgodoser alla mina behov!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Studiebesök

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 19 Nov 2015
Dela artikeln

Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att åka på studiebesök för att se hur mina kollegor jobbar och samtidigt hämta inspiration från deras vardag.

Jag har besökt tandläkarmottagningar i in- och utlandet. Offentliga-, privata- och specialistkliniker lite varstans har fått äran av att få påhälsning av mig.

Vissa av mina besök har blivit reportage eller bloggar i Tandläkartidningen. Hos andra har jag bara snokat runt och snott en och annan bra idé. Alltid finns det något att lära och de mest fantastiska guldkorn kan ligga undangömda i en låda!

Nu senast åkte jag ut till mina kollegor Carina Kjellberg och Zaklina Rotting. De jobbar på Vasa Tandhälsa i Linköping och organisationsformen de jobbar enligt påminner mycket om min egen tandläkarmottagning.

Carina äger kliniken och Zaklina är assistenttandläkare. De har som oss tre behandlingsrum till disposition där ett rum används av tandhygienisten Malin.

Här är hela Vasa Tandhälsa; Från vänster: Zaklina, Gunilla, Carina, Malin och Yvonne.

Här är hela Vasa Tandhälsa; Från vänster: Zaklina, Gunilla, Carina, Malin och Yvonne.

 

Carina och Zaklina började arbeta tillsammans nu i höstas och de försöker hitta en bra samarbetsform. Just nu jobbar de i var sitt behandlingsrum med var sin sköterska och har samma arbetstider.

Min assistenttandläkare Helena och jag jobbar enligt sologroup-modellen där vi turas om att jobba förmiddagar och eftermiddagar. På så vis har vi nästan alltid tillgång till två behandlingsrum och vi upplever att det ger större lugn och minskar stressen på jobbet.

Vi brukar ses mitt på dagen och då har vi möjlighet att stämma av om det har varit något speciellt, till exempel om vi ska lämna ut en proteslagning åt den andra senare på dagen.

Hos Carina och Zaklina går jag in i sterilen och hittar direkt en jättebra maskin som både håller autoklavpåsremsorna på plats och svetsar samtidigt. Hos oss är det kaos i ett skåp med flera olika rullar som måste klippas av och ofta blir de på tok för stora.

Min sköterska Catty som sköter om allt inköp till kliniken blev eld och lågor när hon såg denna bild och började direkt söka på nätet efter en liknande svetsmaskin!

Min sköterska Catty som sköter om allt inköp till kliniken blev eld och lågor när hon såg denna bild och började direkt söka på nätet efter en liknande svetsmaskin!

 

Aj vad man blir hemmablind! Så här illa ser det ut i vårat skåp! Man får upp ögonen för egna tillkortakommanden när man åker på studiebesök.

Aj vad man blir hemmablind! Så här illa ser det ut i vårat skåp! Man får upp ögonen för egna tillkortakommanden när man åker på studiebesök.

Inne i sterilen har de även skrivit på lådorna vad som finns i dem. Jag tyckte det var en jättebra idé! Själv går jag runt och drar ut alla lådor och blir irriterad när jag inte hittar vad jag letar efter, särskilt illa är det när jag jobbar inne på min tandhygienist Susannes rum.

Tyvärr tyckte varken mina sköterskor Annika eller Catty att våra lådor skulle märkas – de hänvisade direkt till Hootchi-Kootchi-evaá som skulle få spader om vi satte text på våra fina vita lådor och skåp! Nej, jag får bara försöka komma ihåg var vi har hävlar, borr och avtrycksskedar om jag behöver hämta dem själv!

Tyvärr tyckte varken mina sköterskor Annika eller Catty att våra lådor skulle märkas – de hänvisade direkt till Hootchi-Kootchi-evaá som skulle få spader om vi satte text på våra fina vita lådor och skåp! Nej, jag får bara försöka komma ihåg var vi har hävlar, borr och avtrycksskedar om jag behöver hämta dem själv!

 

Inne hos Carina fastnar jag totalt för hennes arbetsstol som har reglerbara armstöd. Den känns skön och ger avlastning för armarna. Min egen stol tycker min personal är skrattretande. Jag funderar allvarligt på att beställa en likadan som Carinas.

Inne hos Carina fastnar jag totalt för hennes arbetsstol som har reglerbara armstöd. Den känns skön och ger avlastning för armarna. Min egen stol tycker min personal är skrattretande. Jag funderar allvarligt på att beställa en likadan som Carinas.

 

Carina har även ett riktigt fiffigt visir som hon knäpper på sina glasögon. Smart, eller hur?

Carina har även ett riktigt fiffigt visir som hon knäpper på sina glasögon. Smart, eller hur?

Inne hos Zaklina är jag med när hon ska extrahera en 36:a. Jag ger henne mitt allra bästa extraktionstips som jag fick av min kollega Kristina Borgström då vi gick en implantatutbildning tillsammans för många år sedan:

Kapa av kronan och separera alltid rötterna på molarer.

I underkäken extraheras först den distala roten för att skapa utrymme och sedan den mesiala roten.

I överkäken separerar man mellan den palatinala roten och de två buckala rötterna och sedan tar man alltid bort den palatinala roten först.

Oftast kan man ta ut de två buckala rötterna i samma paket.

Varje gång jag extraherar skickar jag en tacksam tanke till Kristina. Zaklinas ex gick förövrigt smärtfritt!

Nu hoppas jag att både Carina och Zaklina kommer ut till oss för att se hur vi jobbar. Kanske finns det ett och annat guldkorn i en undangömd låda hos oss som de kan sno!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Homestyling

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 15 Okt 2015
Dela artikeln

Det började med att min kollega Helena torkade lite damm på våra gamla pappersjournaler och plötsligt hamnade det gamla journalarkivet högst upp på vår ”att göra”-lista.

Vad vi ska göra med de gamla journalerna har varit ett ständigt återkommande tema de senaste åren men nu bestämde vi oss för att ta ett rejält krafttag och kasta ut hela arkivet.

Vi satte av en heldag för att städa, göra oss av med gamla journaler, röja i förrådet och kassera så mycket som möjligt. Där journalarkivet var ville vi ha in en bänk och takhöga skåp.

Helena tyckte vi kunde åka till Ikea, men jag kände direkt att det kunde vara välinvesterade pengar att låta ett proffs mäta och snickra inredningen.

Vi gick över till digitaljournal för sexton år sedan och pappersjournalerna har bara använts för att arkivera läkarintyg och remissvar samt samla damm sedan dess.

Vi gick över till digitaljournal för sexton år sedan och pappersjournalerna har bara använts för att arkivera läkarintyg och remissvar samt samla damm sedan dess.

 

Här röjer vi! Helena och jag gick genom ALLA gamla journaler och tog ut viktiga papper som vi har sparat i pärmar. Tekniska Verken kom med en låst container och hämtade allt som kördes direkt till destruktion.

Här röjer vi! Helena och jag gick genom ALLA gamla journaler och tog ut viktiga papper som vi har sparat i pärmar. Tekniska Verken kom med en låst container och hämtade allt som kördes direkt till destruktion.

 

Simsalabim! Proffsig och måttanpassad bänk och skåp på plats! Helt klart blev det här mycket bättre än att Helena och jag skulle försöka oss på att montera ihop och sätta upp inredningen.

Simsalabim! Proffsig och måttanpassad bänk och skåp på plats! Helt klart blev det här mycket bättre än att Helena och jag skulle försöka oss på att montera ihop och sätta upp inredningen.

 

Åh vad nöjda vi blev! Plötsligt fick vi plats för mina implantatlådor och terapilasern och mycket, mycket mera! Det blev så vitt och fräscht och modernt! Vi solade oss i glansen efter den stora insatsen medan vi avnjöt en underbar hembakad kaka från en av våra trevliga patienter.

– Vi kanske ska fixa till lite mera, sade Catty. Köket här i personalrummet är ju lite tråkigt.

Jag kollade mig runt och insåg plötsligt hur lätt det är att bli hemmablind. Personalrummet var riktigt, riktigt, riktigt tråkigt!

– Jag tror vi måste låta ett proffs ta tag i det här också, sade jag.

–Vad sägs om vi låter Hootchi-Kootschi-evaá få fria händer?

Som sagt, så gjort! Min superduktiga, jättetrevliga och extremt idérika väninna evaá Larsson (egen stavning, red anm.) kom, såg och bestämde. Hon fick helt fria händer från första stund – jag litar fullständigt på hennes goda smak och idéer.

Alla väggar och tak målades vita. De gamla bruna dörrarna byttes ut eller målades. Skåpen i personalrummet vitlackerades och fick speglar. Zick-zack hyllan blev vit, mitt loppisfyndbord som kaffemaskinen stod på kastades ut och ersattes av en snygg bänk. Tavlor fick ny passepartout och bytte plats.

Det enda jag gjorde var att åka med Helena och välja ut nytt kök.

Här är väntrummet innan omgörningen. En spaljé skilde av rummet och tog mycket plats. evaá bestämde direkt att den skulle bort och allt måste vitmålas!

Här är väntrummet innan omgörningen. En spaljé skilde av rummet och tog mycket plats. evaá bestämde direkt att den skulle bort och allt måste vitmålas!

 

Ja, lite skillnad blev det, eller hur? Vi är jättenöjda och nästan alla våra patienter kommenterar omgörningen och tycker att vi har fått det riktigt ljust, fint och fräscht.

Ja, lite skillnad blev det, eller hur? Vi är jättenöjda och nästan alla våra patienter kommenterar omgörningen och tycker att vi har fått det riktigt ljust, fint och fräscht.

 

Helt otrolig vad man blir hemmablind! Vårt personalrum hade passerat bäst-före-datum för länge sedan. Mitt omklädningsskåp är ett schabrak och evaá beordrar att det ska ställas in i förrådet!

Helt otrolig vad man blir hemmablind! Vårt personalrum hade passerat bäst före-datum för länge sedan. Mitt omklädningsskåp är ett schabrak och evaá beordrar att det ska ställas in i förrådet!

 

Här är ett nytt kök på plats. Vi har fått ett runt bord och evaà hittade en extra stol till oss på loppis. Skåpsdörrarna är vitmålade och har fått speglar för att skapa känslan av rymd. Tyckte ni att evaá har gjort ett fint jobb hos oss kan ni gå in och kolla flera saker hon har stylat om på instagram.com/hootchikootchi.

Här är ett nytt kök på plats. Vi har fått ett runt bord och evaà hittade en extra stol till oss på loppis. Skåpsdörrarna är vitmålade och har fått speglar för att skapa känslan av rymd.

 

Tyckte ni att evaá har gjort ett fint jobb hos oss kan ni gå in och kolla flera saker hon har stylat om på instagram.com/hootchikootchi.

Tyckte ni att evaá har gjort ett fint jobb hos oss kan ni gå in och kolla flera saker hon har stylat om på instagram.com/hootchikootchi.

 

Även utsidan fick sig ett rejält lyft i år! Min äldsta son som inte har tagit i en hammare sedan han gick ut högstadiet tog på sig uppgiften att måla och byta panel på fasaden. Med hjälp av diverse Youtube-filmer fick han dit både brädor och reglar!

Även utsidan fick sig ett rejält lyft i år! Min äldsta son som inte har tagit i en hammare sedan han gick ut högstadiet tog på sig uppgiften att måla och byta panel på fasaden. Med hjälp av diverse Youtube-filmer fick han dit både brädor och reglar!

 

Nu känner vi oss riktigt nöjda över att vi har fått det så fint, modernt och fräscht, men jag är lite rädd Helena ska gå in på ”lab” – det är vår akilleshäl. Börjar hon damma där så är vi nästan tillbaka på ruta ett …

"Labbet".

”Labbet”.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Minnen som biter sig fast

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 10 Sep 2015
Dela artikeln

Oj, vad en sommar går snabbt!

I Mantorp har vi kommit igång ordentligt igen efter alla ledigheterna. Efter en kaotisk rivstart i augusti som toppades med att vattnet försvann och patienter fick skickas hem, har vi nu landat i en normal rytm. Vattnet är tillbaka, alla med tandvärk är lugnade och de flesta sommarfrakturer har vi fixat till.

Min favoritsyssla när jag är ledig är att vandra. I år fyllde min man femtio år och hans enda önskan var att våra söner och jag skulle gå med honom på Pilgrimsleden, Camino de Santiago.

Vi påbörjade vandringen i Frankrike, tog oss över Pyrenéerna och efter sju vandringsdagar och 200 kilometer kom vi fram till Logroño, distriktshuvudstaden i Riojadistriktet.

Den enda present min man hade önskat sig till sin femtio års dag var att våra tre söner och jag skulle följa med honom på Pilgrimsleden.  Vandringsleden går genom solrosfält, lummiga skogar, över höga fjäll, in i små mysiga byar och över oändliga slätter.

Den enda present min man hade önskat sig till sin femtio års dag var att våra tre söner och jag skulle följa med honom på Pilgrimsleden. Vandringsleden går genom solrosfält, lummiga skogar, över höga fjäll, in i små mysiga byar och över oändliga slätter.

 

Höjdpunkten under vandringen var när min väninna och kollega, Carolina Elmstedt och hennes sambo Nicko kom ner till Pamplona för att överraska min man på hans stora dag. Carolina och jag har hållit kontakten sedan vi båda kom till FTV Mjölby som helt nyutbildade tandläkare i 1992. Nu, 23 år senare, firade vi öppningsdagen av San Ferminfestivalen, el Chupinazo, med att festa tillsammans på Pamplonas gator.

Jag är världsmästare på att hålla på hemlisar! Min man hade ingen aning om att min kollega Carolina och hennes sambo Nicko skulle komma ner och överraska honom på hans femtio årsdag! Här är vi alla samlade och klara för att fira El Chupinazo som går ut på att dränka in allt och alla i Sangria. Vi fick förresten med en infödd spanjor på bilden…

Jag är världsmästare på att hålla på hemlisar! Min man hade ingen aning om att min kollega Carolina och hennes sambo Nicko skulle komma ner och överraska honom på hans femtio årsdag! Här är vi alla samlade och klara för att fira El Chupinazo som går ut på att dränka in allt och alla i Sangria. Vi fick förresten med en infödd spanjor på bilden…

 

Under vandringen fick jag god tid att njuta av det vackra landskapet, lyssna på sommarpratarna i P1 och prata med min man och mina söner.

Min äldsta son berättade flera gånger att han ångrade att han inte hade blivit tandläkare. Enligt honom verkar det vara ett riktigt glidaryrke… Jovars, det är lätt att säga för någon som INTE har suttit dubbelvikt i tre timmar och försökt att få ut frakturerade rötter på visdomständer och andra eländiga tänder, eller hur?!?

Väl hemma igen från Spaniens sol och värmebölja fortsatte vi vår semester med att åka till ett mycket kyligare Norge och hälsa på släkt och vänner. Givetvis fick vandringskängorna hänga med!

Gudbrandsdalen som jag kommer ifrån är en fantastiskt vacker dal och vandringsmöjligheterna oändliga.

Det är alltid roligt med en topptur! Även Molly, Mjölbys mest välmotionerade pudel tycker det!

Det är alltid roligt med en topptur! Även Molly, Mjölbys mest välmotionerade pudel tycker det!

 

Vi bestämde oss för att ta en topptur i Rondane och parkerade bilen vid vägkanten. Då vi kom ner igen upptäckte min man att någon hade gjort flera fula repor i lacken på höger sida av bilen.

– Kanske någon har tagit en sten och repat den för att den har svenskt registreringsskylt, föreslog jag.

Min man trodde inte på den teorin, så illa trodde han faktiskt inte om mina landsmän!

Väl nere i byn igen såg vi att det inte bara var repor på sidan av bilen. Hela motorhuven och ena skärmen hade fula märken och bucklor! På fjället finns gott om lösa, betande får och vi försökte en ny teori om salthungriga norska lamm som samarbetar i grupp för att ta sig upp på upp motorhuven.

Svaret på vem som var marodören fick vi lite senare då vi polisanmälde skadorna.

En polisman hade kört förbi vår bil på fjället dagen innan och sett en flock hästar stå runt bilen och slicka på den. Han hade tutat och skrämt bort djuren kunde han berätta.

Polismannen är för övrigt gift med min gamla träningskamrat och kollega Ragnhild. Jag hoppas Ragnhild kan ta med sig en stor rasp upp på fjället och se om hon inte kan slipa till gaddarna på hovdjuren lite – som tandläkare är det ju alltid roligt med lite nya utmaningar!

Repor, bucklor och 7500 kronor fattigare…  Det kanske skulle kosta mera att kalla in en rättsodontolog för att fastställa vem som är den verkliga gärningsmannen?

Repor, bucklor och 7500 kronor fattigare… Det kanske skulle kosta mera att kalla in en rättsodontolog för att fastställa vem som är den verkliga gärningsmannen?

 

Om några veckor ska jag ut och vandra igen, fast då lämnas både bilen och barnen kvar här hemma. Jag hoppas på soliga dagar, god mat, sköna sängar och att jag ska möta trevliga människor.

Det är härligt med minnen som biter sig fast, men nu hoppas jag att de minnen jag tar med mig hem kommer att vara helt utan en hög självrisk!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Att utmana sig själv

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 25 Jun 2015
Dela artikeln

Lite anade jag att mitt möte med Mikael Zimmerman skulle få mig att frångå en av mina starkast fastnaglade principer. Att vara principfast har alltid varit något som jag har eftersträvat men efter vårt möte för ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att kasta mig ut i det som jag egentligen fruktade mest av allt och totalvägrat att utföra: implantatkirurgi.

Bara tanken på att jag skulle göra det själv gav mig handsvett och hjärtklappning.

Under middagen med Mikael Zimmerman berättade han om en norsk kvinnlig endodontist som gjorde de mest perfekta rotfyllningar som göras kan. Hon hade valt att specialisera sig inom endodonti efter att hon hade följt upp sina egna rotfyllningar och sett att de hade kunnat göras bättre.

Hon ansåg att det var inom rotfyllningar hon hade störst utvecklingspotential.

Det var just det här samtalet som skulle sätta igång min egen fundering över var JAG hade störst utvecklingspotential och utan tvekan kom svaret ganska snabbt; implantatkirurgi. Inte på grund av att mina fixturer hade hög misslyckandefrekvens men för att jag aldrig hade satt en enda skruv själv!

När jag först hade bestämt mig för att sätta mina egna fixturer började jag jobba på min operationsteknik. I stället för att skicka alla visdomständer enkelt och lätt till käkkirurgen, dukade vi upp, la upp lambåer, borrade bort ben, använde handstycket för att separera krona och rötter och suturerade mängder av fina madrassuturer och vanliga kirurgiska suturer.

Sedan utsåg jag Peter Olsson i Linköping till min egen personliga handledare och fick lov att hänga med honom så mycket som jag ville medan jag assisterade honom under fixturoperationer.

Här är min mentor Peter Olsson och jag strax klara för att operera.

Här är min mentor Peter Olsson och jag strax klara för att operera.

 

Under våren samlade jag på mig patientfall som behövde implantat.

Jag valde att gå min kirurgiutbildning i Oslo. Dels passade det bra rent tidsmässigt och med tanke på att det var tjugotvå år sedan jag senast satte mina ben på Tannlegehøyskolen var det en riktig höjdare att komma tillbaka.

Tannlegehøyskolen i Geitmyrsveien såg ut som i gamla dagar från utsidan, men insidan hade fått ett rejält lyft!

Tannlegehøyskolen i Geitmyrsveien såg ut som i gamla dagar från utsidan, men insidan hade fått ett rejält lyft!

 

Det var en konstig känsla att promenera från staden och upp till fakulteten. Jag möttes av gammalt och nytt, känt och okänt. Vad som en gång var Rikshospitalet hade gjorts om till ett nytt bostadsområde.

Mitt gamla studenthem fanns inte kvar och jag gick vilse på väg upp mot Sankt Hans Haugen …

Kirurgikursen varvades med teori, praktik och auskultation.

På kursen fick vi först borra i en modellkäke

På kursen fick vi först borra i en modellkäke

Sedan avancerade vi och fick en halv griskäke …

Sedan avancerade vi och fick en halv griskäke …

Här går oralkirurg Heming Olsen-Bergem runt och hjälper till med inställningar på kirurgimotorn.

Här går oralkirurg Heming Olsen-Bergem runt och hjälper till med inställningar på kirurgimotorn.

Vi fick vara med inne på operationssalen medan oralkirurg Heming Olsen-Bergem opererade. Under operationen passade jag på att ställda alla möjliga och omöjliga frågor.

Min första operation hade jag en vecka efter kursens slut. Min handledare Peter var med mig och assisterade och kom med glada tillrop.

Jag valde att gå ut hårt redan från start; en tre-tandslucka regio 14-16 skulle ersättas med två fixturer. Då det var för lite ben i regio 16 fick jag även göra ett sinuslyft. Det gick bra men ack vad jag var nervös innan vi påbörjade operationen! Jag började svettas i händerna och neröver ryggen flera veckor innan ingreppet bara jag tänkte på vad jag hade framför mig.

Nu har jag börjat få lite vana på det här att sätta fixturer och jag känner att jag nog har vuxit på den här resan.

Vilken tur att jag faktisk är en rätt flexibel person och inte en rigid och principfast donna!

Catty och jag har börjat få riktigt snitts på att operera och med op-mössan på kan man tillåta sig en riktig ”bad hair day!”

Catty och jag har börjat få riktig snits på att operera och med op-mössan på kan man tillåta sig en riktig ”bad hair day!”

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Starstruck

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 28 Maj 2015
Dela artikeln

Det finns dagar i livet då tillvaron som privattandläkare är lite extra bra.

Det är riktigt skönt med dagar när ryggen inte är stel och armarna inte värker efter att ha jobbat i dåliga och icke-ergonomiska ställningar. Att hår och ansikte inte är fullt av bakterier efter att ha suttit i aerosolen från highspeeden hela dagen är också en höjdare.

Exempel på sådana riktig bra dagar är Privattandläkardagarna som i år hölls på bland annat Café Opera i Stockholm i maj.

I år var det publikrekord under PT-dagarna. Föreläsarna Fredrik Reinfeldt, Erik Kristow och Alexander Bard drog fulla hus.

Reinfeldt gav oss en intressant och tänkvärd föreläsning om globala förändringar och sammanfattade mycket bra hur världen ser ut i dag och vad vi kan förvänta oss av framtiden med en kraftig befolkningsökning, miljöförstöring och där stora delar av befolkningen får det bättre samtidigt som de blir äldre.

Han tog även upp vad som sker när välfärden ökar. Det blir en kraftig urbanisering som följd av att folk söker sig till städerna för att arbeta. Just nu sker den snabbaste urbaniseringen i Kina men nästa stora flyttvåg in till städerna kommer att vara i Indien. Där planeras redan hundra så kallade ”Smart Cities” i stil med Hammarby Sjöstad fast i miljonformat.

Som följd av att folk blir äldre kommer fler att behöva mer omfattande vård från både sjukvården och tandvården. Reinfeldt verkade tycka att det var bra att vi som driver små rörliga företag med fri etablering finns i Sverige!

Fredrik Reinfeldt hade inget emot att ställa upp på bild tillsammans med mig! (Och jag hade absolut inget emot att ställa upp på bild tillsammans med honom…)

Fredrik Reinfeldt hade inget emot att ställa upp på bild tillsammans med mig! (Och jag hade absolut inget emot att ställa upp på bild tillsammans med honom…)

 

Nästa föreläsare var Erik Kristow som tog upp olika trender inom tandvården och vad vi kan förvänta oss under åren som kommer.

Tandläkare är en stark yrkesgrupp där företagandet är en förutsättning för yrket. Idag tar våra patienter reda på mycket mer själva när det gäller olika behandlingar. Inom många yrken har det redan skett en kraftig robotisering. Inom vårt yrke som kräver att man hanterar varierande och oregelbundna föremål samt att man behöver både en kreativ och social intelligens blir vi som tur är svåra att ersätta.

Yrvädret, filosofen, framtidsvisionären, musikprofilen och ekonomen Alexander Bard öppnade med att säga:

– Jag har en stor jäkla mustasch som gör att jag kan strunta i det estetiska!

På Alexander Bards visitkort står: ”Your ambassador to Scandinavia”. Enligt honom handlar det om att se en värld av flöde.

På Alexander Bards visitkort står: ”Your ambassador to Scandinavia”. Enligt honom handlar det om att se en värld av flöde.

 

Bard tog upp hur vår värld har förändrats av olika teknologiska uppfinningar.

– Vi vill tro att vi styr vår värld men det är teknologin som styr oss. Vi blir de apparater vi använder och med ett nytt sätt att få information kommer nya värderingar. 40-åringar förstår inte 20-åringarna och vi kommer alla att leva i 20-åringens värld.

– Att vara ihopkopplad med sju miljarder människor är vad som gäller för 20-åringar och de kommer att vinna!

Ett nytt ord som Alexander Bard gillar är ”nätokrati” som beskriver hur många vänner du har och hur många vänner du följer. Vem som känner vem är viktigt. Hans tips till oss är att man inte behöver bli vän med alla men man kan bli bekant. (Undrar om jag kan räknas som bekant med både honom och Fredrik Reinfeldt nu?)

Dagen efter deltog jag på lokalavdelningskonferensen och PT-årsmötet som sedan avslutades med en trevlig och uppskattad fest.

Patric, Birgitta och Nisse tyckte det var riktigt trevligt att sitta vid samma bord under middagen i den vackra bankettsalen och njuta av mat från restaurang Grodan.

Patric, Birgitta och Nisse tyckte det var riktigt trevligt att sitta vid samma bord under middagen i den vackra bankettsalen och njuta av mat från restaurang Grodan.

 

Under och efter middagen underhöll skådespelerskan och sångerskan Mi Ridell.

Efter att ha föreläst på Praktikertjänsts 50-årsjubileum fick Mi så mycket positiv feedback att hon numera ägnar större delen av sin yrkesverksamhet som föreläsare.

Efter att ha föreläst på Praktikertjänsts 50-årsjubileum fick Mi så mycket positiv feedback att hon numera ägnar större delen av sin yrkesverksamhet som föreläsare.

 

Mi och jag. Hur svårt blir det inte NU att lämna det glamorösa livet med gamla statsministrar, provokatörer och trevliga kändisar för att jobba i bakteriestinn aerosol och sitta dubbelvikt över en rotfyllning?

Mi och jag. Hur svårt blir det inte NU att lämna det glamorösa livet med gamla statsministrar, provokatörer och trevliga kändisar för att jobba i bakteriestinn aerosol och sitta dubbelvikt över en rotfyllning?

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Må bra!

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 30 Apr 2015
Dela artikeln

Jag har alltid högprioriterad mina medarbetares och min egen hälsa och uppmuntrat alla till att träna och hålla igång för att kropp och själ ska må bra.

Klart att vi alla har våra krämpor och skavanker. Lacken har fått skråmor och färgen har falnat lite men än så länge finns alla originaldelar på oss kvar. Bäst före datum ligger långt fram i tiden.

På vår ”må bra-resa” genom livet har vi det senaste året fått professionell hjälp av vår egen Snygg-Erik; Erik Strängfors. Han är massör och personlig tränare. En gång i månaden tar han med sig sin massagebänk och sköna oljor och kommer ner till oss på jobbet för att knåda bort värk och mjuka upp stela muskler.

En gång i månaden kommer Erik ner med sin bänk och ger oss som jobbar på Mantorp Tandklinik en timmes massage.

En gång i månaden kommer Erik ner med sin bänk och ger oss som jobbar på Mantorp Tandklinik en timmes massage.

Vi har alla fått egna övningar för att stretcha och stärka våra svaga punkter. Catty har fått hjälp att tejpa sin hälsporre och jag har fått ett par riktig bra övningar som jag även har lagt till i mitt yogaprogram.

Stackars Catty har besvär med sin hälsporre men Erik tejpar foten för att avlasta hälen.

Stackars Catty har besvär med sin hälsporre men Erik tejpar foten för att avlasta hälen.

Trots att vi alla har lite olika krämpor med onda knän, stela nackar, hälsporre och hallux valgus tycker Snygg-Erik att vi är i mycket bra skick. Givetvis suger vi alla åt oss hans komplimanger!

Om några veckor åker kliniken ner till Spanien för att återupprepa förra årets succéresa. Då gick vi genom alla klinikrutiner i lugn och ro samt ägnade mycket tid till fysisk aktivitet. Yoga på stranden, långpromenader och hälsobringande gyttjebad föll alla i smak.

I Lo Pagan finns hälsobringande gyttjebad som har positiv inverkan på leder och hudbesvär. Optimalt ska man stanna där i sjutton dagar och bada i gyttja varannan dag. Klart att både Susanne, Helena, Annika, jag och Catty hade kunnat tänka oss en hel kur, men plikten där hemma kallar!

I Lo Pagan finns hälsobringande gyttjebad som har positiv inverkan på leder och hudbesvär. Optimalt ska man stanna där i sjutton dagar och bada i gyttja varannan dag. Klart att både Susanne, Helena, Annika, jag och Catty hade kunnat tänka oss en hel kur, men plikten där hemma kallar!

Då jag för ett tag sedan kollade om det fanns något intresse för att gå en lite tuffare heldagsvandring i Sierra de Bernia sade Susanne direkt att hennes knän nog inte klarade av det.

Catty var säker på att hennes hälsporre ville göra det helt omöjligt att genomföra turen och Annika trodde att hennes järndepot var på tok för låg för att orka. Helena var inte där just då men möjligen hade även hon hittat på en bra ursäkt för att slippa …

Ok flickor; jag fattar vinken! Vi kör morgonyoga på stranden med Snygg-Eriks nya övningar, badar i gyttja och njuter av långpromenader längs stranden! Det viktigaste är ju att vi ska må bra!

Yoga på stranden är helt klart ett mycket bra alternativ till en tuff vandringsdag!

Yoga på stranden är helt klart ett mycket bra alternativ till en tuff vandringsdag!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Less is more

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 20 Mar 2015
Dela artikeln

 

mobilbild

Jag: Hej Kevin! Jag har reserverat en tid till Pelle tisdag klockan 17.00. Fick just ett återbud. Meddela mig om han tar tiden är du snäll. Ha en bra dag!
Kevin: Hej! Åh han blev jätteglad! Tack! Kram!

Det här var en liten sms-konversation mellan mig och min underbara goda frisör Kevin. Jag har hälsat på hans trevliga pojkvän tidigare och när Kevin frågar mig om hjälp för att fixa till en tand så klart jag ställer upp!

Tiden vi hade satt upp var visserligen lite tight för att slipa till en krona men vi kan ju jobba över lite om det behövs, tänkte jag.

Tisdagskvällen kom och Pelle satt redo i väntrummet som avtalat.

– Tjena Pelle! Kul att se Dig! Du, vi borde nog ta en ordentlig undersökning på dig innan jag börjar slipa till tanden, sade jag. Jag vet ju inte ens vilken tand det är snack om och innan jag gör en krona vill jag alltid kolla att roten är ok!

– Javisst, svarade Pelle. Det är den här tanden jag vill slipa ner, sade han och pekade på sin 21:a.

– VAD! Vill du ha en krona på den tanden?! Den är ju helt felfri!

– Vad då krona?, frågade Pelle förvirrad.

– Jamen Kevin skrev att du ville ha en krona, svarade jag som nu också var ganska förvirrad.

– Sa han verkligen det? Jag vill ju bara slipa ner tanden.

Nu gick det plötsligt upp för mig att det här med kommunikation inte alltid är lika enkelt.

”Att slipa ner en tand” betyder för mig givetvis att preparera och ta avtryck till en krona men i Pelles fall var det bara så att han ville jämna till framtanden så den blev lika lång – eller kort om man vill – som den andra framtanden.

Jag brukar alltid rita upp med en svart tuschpenna på tänderna som ska justeras så att man får en illusion om hur det kommer att se ut efteråt.

Här har jag tecknat med en svart permanent tusch på tanden för att illustrera hur det kommer att se ut om man slipar på incisalkanten.

Här har jag tecknat med en svart permanent tusch på tanden för att illustrera hur det kommer att se ut om man slipar på incisalkanten.

 

– Ja, det ser jättefint ut, tyckte Pelle.

När jag var klar såg jag att det var en liten grop distalt på 11:an. Tanden var även lite smalare än 21:an.

– Jag tror det blir fint om jag fyller i gropen och bygger ut hörnet på granntanden, Pelle, sade jag.

Sagt och gjort.

 

Här är kort på Pelle innan vi började slipa och härja med hans tänder ...

Här är kort på Pelle innan vi började slipa och härja med hans tänder …

 

Pelle blev riktigt nöjd över resultatet och tiden vi hade satt upp räckte gott och väl. Så här smidigt borde det vara jämt man ska ”slipa till en tand”!

Nu är både Pelle och jag nöjda. Jag hoppas även Kevin tyckte jag gjorde ett bra jobb!

Nu är både Pelle och jag nöjda. Jag hoppas även Kevin tyckte jag gjorde ett bra jobb!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Kronprinsen

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 26 Feb 2015
Dela artikeln

Min äldsta son jobbar just nu med sin master i företagsekonomi. Son nummer två hoppas på att komma in på Musikhögskolan i Stockholm eller Göteborg.

Mitt sista hopp är att yngsta sonen ska gå i mina och sin farfars fotspår.

I måndags fick han följa med till kliniken för att se vad jag gör hela dagarna. Nu hoppas jag att det gav mersmak. Här får ni läsa om hans dag så som han upplevde den. Jag ger ordet till unge herr Stribrny:

Hej, jag heter Jacob och går i 9:an. Under sportlovet hade min familj planerat en skidresa till Idre, men planerna blev ändrade då min pappa bröt båtbenet. Så det blev ingen skidresa.

Under söndagen medan jag och min tandläkarmamma var ute och gick så pratade vi om vad jag planerar att jobba med som vuxen. Jag sa att jag var lite inne på att bli tandläkare och då frågade mamma om jag ville hänga med på hennes jobb på måndagen. Eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig på sportlovet så skulle det nog bli intressant att se hur en tandläkare jobbar.

På måndag väcker mamma mig klockan 05.45 vilket jag som tonåring absolut inte är van med. Men det var skönt att vakna så tidigt.

Klockan 7 så går vi in till kliniken och första patienten som heter Per har redan kommit. Han tänkte kolla om det fanns någon tid att laga en trasig framtand innan jobbet.

Detta blev min allra första behandling under dagen, eller snarare mammas första behandling medan jag kollade på…

Det visade sig att han även hade en spricka i en annan tand. Jag hjälpte till med salivsugen och att ge olika verktyg till mamma. Det som förvånade mig mest var att Per inte ville ha någon bedövning. När mamma borrade ner i hans tand var han tyst som en mus.

Jag hade bilden framför mig att patienter hos tandläkaren skrek som bara den, men Per var nog en väldigt härdad man.

Här hjälper jag mamma att assistera medan hon lagar Pers tand UTAN bedövning!

Här hjälper jag mamma att assistera medan hon lagar Pers tand UTAN bedövning!

 

Efter Per kom Erik in. Då Erik var 12 år slog han ut en hörntand i överkäken. Oturlig nog saknade han även två små framtänder i överkäken.

En specialisttandläkare som heter Carin Starkhammar hade autotransplanterat en tand från underkäken fick jag reda på. När han kom till mamma ville han snygga till den transplanterade tanden.

Mamma använde laser för att ta bort tandkött runt den transplanterade tanden. Sen använde mamma en tandform av genomskinlig plast. Tandformen har hon ärvt av min farfar som också var tandläkare berättade hon.

Eriks leende blev jättesnyggt efter behandling. Mamma har även gjort en liknande behandling på mina framtänder då jag hade en jättestor glugg innan.

Så här såg Erik ut innan mamma fixade till den transplanterade tanden.

Så här såg Erik ut innan mamma fixade till den transplanterade tanden.

 

Mamma tar bort tandkött med laser. Jag tar kort med hennes ”värstingkamera”.

Mamma tar bort tandkött med laser. Jag tar kort med hennes ”värstingkamera”.

 

Mamma tar bort tandkött med laser. Jag tar kort med hennes ”värstingskamera”

Mamma tar bort tandkött med laser.

 

Så här snygg blev tanden efter att mamma hade format till den med hjälp av farfars gamla plasttänder.

Så här snygg blev tanden efter att mamma hade format till den med hjälp av farfars gamla plasttänder.

 

När vi var klara med Erik hade inte nästa patient kommit och då passade mamma på att undersöka mina tänder. Det värsta jag vet är dock att vara patient i tandläkarstolen.

Jag hade mineraliseringsstörningar i mina sexårständer och mamma pillade i dem utan bedövning så därför är jag jätterädd för tandläkaren. Som tur hade jag bara lite tandsten och det gick jättebra att ta bort den.

Eftersom jag gick upp så tidigt den morgonen så var jag ganska trött och lite flummig så jag presenterade mig som mammas dotter inför två patienter. Det var ganska pinsamt …

Senare under dagen kom Marléne in som jag känner från Mjölby stadsmusikkår som jag spelar i. Hon skulle rotfylla en tand.

Mamma satte en gummiduk runt Marlénes tand och sedan bad mamma mig om att säga till mammas sköterska Annika att byta om. Jag tänkte vadå byta om? Hon hade på sig sina arbetskläder redan. Kanske skulle hon ta på sig en speciell rotfyllningsoutfit?

Jag bad henne i alla fall att byta om fast jag inte visste vad jag frågade direkt. Det visade sig att hon tog bort en bricka och satte dit en rotfyllningsbricka. Kläderna behöll hon på …

Under dagen fick jag se väldigt många olika behandlingar. Jag lärde mig fotografera med mammas ”värstingkamera”. Jag fick städa efter varje patient. Jag assisterade med lagningar. Men det roligaste var att lägga på fluorlack på Eriks tänder efter hans behandling.

Det är även kul att möta många människor och det verkar faktiskt roligt att borra i tänder.

Tandläkare kanske är ett framtida yrke för mig.

Dagens höjdpunkt! Jag får lägga på fluorlack på Eriks tänder.

Dagens höjdpunkt! Jag får lägga på fluorlack på Eriks tänder.

 

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Tandläkare utan gränser II

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 5 Feb 2015
Dela artikeln

Jag hade precis hunnit skriva klar bloggen om min mamma då nästa förälder hörde av sig med tandbekymmer.

Min pappa, pensionerad 747-kapten bosatt i Wasilla, Alaska hade just tappat en krona! Han behövde rådfråga en ”riktig” tandläkare som han uttryckte det. Var det verkligen nödvändigt att söka akut? Kronan kunde han sätta dit själv och den satt bra.

Jag vet ju att min pappa med säkerhet har ett superstarkt klister som utan tvekan skulle få kronan till att sitta fast. Han är dessutom fingerfärdig och har en finmotorik som är få förunnad, men mitt råd var att trots det ta kontakt med Doctor Scott.

Jag var och hälsade på Doctor Scott för några år sedan. Scott är mycket noggrann och låter inte den minsta lilla missfärgning slippa undan. Enligt mig överbehandlar han sina patienter, men nog om det. Att uppsöka honom för att recementera en tappad krona går inte under definitionen ”överbehandling”!

Här visar min pappa var kronan har suttit. Lite Guttaperka sticker också upp.

Här visar min pappa var kronan har suttit. Lite Guttaperka sticker också upp.

 

Pappa trodde att kronan hade gjorts i Boulder, Colorado. Jag var faktiskt och hälsade på även Doctor Perry i Boulder medan jag själv läste till tandläkare. Jag minns honom som en trevlig man som arbetade i vit skjorta och slips och som hade en nätt liten sköterska som trippade runt i minikjol och höga klackar.

44:an hade orsakat min pappa bekymmer tidigare. Det kom jag ihåg då jag såg bilden han skickade till mig på kronan och tanden.

För si så där femton år sedan hade tanden nekrotiserat och hans tandläkare, en Doctor Chen i Anchorage, ville skicka honom till en endodontist.

Pappa tyckte det var totalt onödigt och passade i stället på att rensa tanden hos mig medan han tog ett par ”vändor” till Sao Paulo, Tokyo och Los Angeles för att sedan återvända till Sverige för rotfyllning och slutbehandling i Mjölby.

Som alltid när telefonen ringer hos oss på kvällen har min man och jag en intensiv diskussion om vem som ska orka resa på sig för att svara. ”Det är säkert din mamma”, brukar jag säga. Hon brukar ringa klockan nio på kvällen. Nu var det dock min pappa som var i den andra änden. Han hade bokat tid till tandläkare och han hade även dragit ut något som stack upp ur tanden berättade han.

– Det var guttaperka du har dragit ut. Förhoppningsvis var det bara några lateralpoints du fick tag i, men risken finns att du åker på en ny rotfyllning och säkert vill han nog slipa till en ny krona. Troligen blir det billigare om du sätter dig på flyget hit.

Pappa ringde dagen efter och berättade att nu var kronan på plats! Doctor Scott hade inte varit där men hans bror Nick hade tagit hand om honom. Visserligen ville Brother Nick slipa till en ny krona men efter lite om och men hade han byggt upp en kompositpelare och recementerat den gamla kronan.

Kronan på plats. Som tur var gick det att recementera pappas krona.

Kronan på plats. Som tur var gick det att recementera pappas krona.

 

Min pappa var givetvis mycket nöjd både över att kronan var på plats igen och över alla goda råd han hade fått från sin ”riktiga” tandläkare i Östergötland!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Tandläkare utan gränser

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 15 Jan 2015
Dela artikeln

De senaste åren har jag alltid haft med mig en liten tub med Cavit i väskan. Den följer med mig som en räddande ängel i fall olyckan skulle vara framme och någon i min omgivning eller jag själv (vilken hemsk tanke!) skulle bita sönder en tand och behöva en temporär lagning.

Över nyår åkte familjen ner för att hälsa på min mamma som är ”klimatflykting” på Teneriffa under vinterhalvåret. Jag hade knappt hunnit krama om henne innan jag såg att hon hade gjort något med sin ena framtand. 21:an är rotfylld sedan många år tillbaka och tanden hade med tiden mörknat. Nu hade den fått en ny och ljus kompositfasad. Det visade sig att 22:an hade frakturerat och då hon var hos tandläkaren för att laga den hade hon även frågat om det gick att göra något åt den missfärgade 21:an.

– Jeg er ikke helt fornøyd med farga og så hekter tanntråden seg fast lengst opp mot tannkjøttet, klagade mamma.

– Jamen vi kan jo gå tilbake til tannlegen din her. Jeg kan kanskje få låne et sandpapirstrips og pusse til kanten for deg om de ikke har tid til hjelpe deg i dag, sade jag.

21:an har fått en kompositfasad. Tanden är lite ljusare och min mamma är inte nöjd.

21:an har fått en kompositfasad. Tanden är lite ljusare och min mamma är inte nöjd.

Vi gick upp till Clinica Dental som ligger precis bredvid busstationen i Los Cristianos. Jag berättade för den trevliga killen i receptionen vad som var problemet. Under min studietid på tandläkarutbildningen tog jag ett sabbatsår och läste spanska på universitetet i Granada. Det är alltid en fördel att kunna förklara sig på de inföddas språk men jag kände att min tandläkarterminologi på spanska inte var helt den bästa …

Precis bredvid busstationen ligger Clinica Dental. Det är en trevlig mottagning som behandlar både turister och fastboende. Personalen är mycket vänlig och tillmötesgående.

Precis bredvid busstationen ligger Clinica Dental. Det är en trevlig mottagning som behandlar både turister och fastboende. Personalen är mycket vänlig och tillmötesgående.

Efter att ha väntat en liten stund kom tandläkare Diana ut. Jag berättade att jag också var ”dentista” och jobbade i Sverige. Sedan förklarade jag för henne att det var ett överskott distalt på 21:an.

– Om jag bara får låna ett putsstrips så kan jag slipa till det. Jag tror dessutom att det skulle bli finare rent estetiskt om man satte dit en kompositfasad på 11:an. Då får alla tänder samma färg och tandbågen blir jämnare. Om ni har ett rum ledigt så kan jag fixa till det, sade jag.

– Idag har vi tyvärr fullt, men kom tillbaka på fredag så får du gärna låna mitt rum, svarade Diana.

Fredagen kom och min mamma och jag mötte upp på kliniken på avtalad tid. Jag fick låna Dianas rum samt hennes tandsköterska Dariana. Dariana kommer ursprungligen från Uruguay. Hon förklarade för mig hur utrustningen fungerade och vi hade riktigt roligt medan vi jobbade.

Jag behövde ett par kilar men ordet som låg närmast det jag ville säga var ”palillos” som betyder tandstickor men hon förstod! Som sagt är inte min tandläkarspanska den bästa. Borr heter ”fresa” fick jag lära mig fast det heter ju jordgubbe också. Artikulationspapper heter logiskt nog ”papel de articulación” och inte ”papel azul” som jag tyckte var ett bra ord för vad jag brukar kalla ”blåpapper” när jag jobbar …

 

Här är min nya sköterska Dariana och jag medan vi behandlar min mamma Ida.

Här är min nya sköterska Dariana och jag medan vi behandlar min mamma Ida.

Det var inga bekymmer att etsa, bonda och bygga upp en ny fasad. Problemen uppstod först när jag skulle putsa till framtanden. Det fanns inga bra putsborr. Jag fick använda ett prepborr och även ett smalt separationsborr för att putsa till tanden. Aldrig har jag slipat så mycket med ett strips för att få till en snygg avslutning.

Stripset var jätte- jättefint och tog nästan inget, men skam den som ger sig. Jag blev riktigt nöjd själv över resultatet och tanden fick en fin lyster.

Såhär blev slutresultat på min mammas framtänder. Nu kan hon skratta stort och sluta klaga!

Såhär blev slutresultat på min mammas framtänder. Nu kan hon skratta stort och sluta klaga!

Klart min Cavit kommer att få följa med i min väska även i framtiden men nu kommer jag nog att komplettera min akututrustning med putsborr och sandpapperstrips inför möjliga inhopp på nya tandläkarmottagningar på andra platser i världen!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera
Hege Svendsen Stribrny
Hege Svendsen Stribrny
Hege är privattandläkare i Mantorp och ordförande för Privattandläkarföreningen i Östergötland. Hon bloggar om arbetet i kliniken och kanske om familjelivet hemma i Mjölby.