I dag fick jag ta en Brufen 600 mg efter att ha lagat en 27:a buccodistalt. Det var riktigt dålig insyn, patienten i fråga hade svårt att gapa. Hon blev yr och hade svårt att andas om hon låg för långt ner. Kräkreflexen aktiverades mycket lätt av sugen, spegeln, bomullsrullar och mina fingrar. Det här är verkligen inget drömscenario, men ett inte helt okänt problem när man jobbar med tandvård.
När jag möter utmaningar som denna längtar jag tillbaka till min studietid. Visserligen var det ont om pengar. Man fick använda kvällar och helger till att plugga. Det dåliga samvetet genomsyrade tillvaron i perioder – plugg, plugg, plugg, men man kunde få hjälp. Någon instruktör kom efter en lång tids väntan till ens undsättning! Det gick att få hjälp med att fylla en 27:a distalt. Instruktören blev säkert inte glad över att bli tillfrågad, betyget sjönk, men man slapp att sitta dubbelvikt, utan insyn!
Jag minns från min prekliniska period på Tannlegehöyskolen i Oslo: Vi satt inne på vad vi kallade för ”Fantomsalen” och en av mina studiekompisar kom på hur han skulle göra för att både preparera en snygg kavitet och sedan fylla den så den blev perfekt. Han gick in bakvägen. Vi hade träskallar med en gummiduk som ersatte kinden. Gummiduken kunde lyftas upp vid örat och man kom in perfekt till alla 7:or. Det sparade både ryggen och nacken!
Varje gång jag sitter med en svår lagning på 17 eller 27 brukar jag tänka på min gamle studievän och fundera på om han lägger ett snyggt snitt från mungipan och bort till örat för att göra den ultimata lagningen …
Print 
PDF
