Krasch bom bang!

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 7 Mar 2017
Dela artikeln

-Det verkar som datorn har låst sig. Det har kommit upp en ruta här på skärmen och jag kan inte ta betalt!

Jag hörde hur Catty pratade med en patient ute i receptionen. Det var tydligt att det hade uppstått ett problem.

–Jag kollar om det går att komma in på en annan dator, vänta lite bara.

Catty kom in till mig och kunde konstatera att samma ruta kom upp på mitt behandlingsrum och även på alla andra datorer vi har på kliniken.

Just det man verkligen inte vill ska hända hade hänt hos oss: serverhaveri!

Hade det varit för några år sedan hade jag troligen fått panik, men även vi födda på 60-talet börjar bli lite luttrade när det händer oväntade saker i IT-världen. Vår räddare i nöden, David Webling, är som tur är alltid bara ett telefonsamtal borta.

Det här är verkligen inget meddelande man vill ska dyka upp på skärmen när man bara är halvvägs in i arbetsdagen!

När ett stort haveri uppstår är det viktigt att man har rutiner för hur situationen ska hanteras. Varje kväll drar vi ut ”morgondagens patienter” på ett papper. Där står både telefonnummer till patienterna samt planerad behandling.

Det första vi kollade över nu var om vi skulle behöva ändra några patienter. På agendan stod cementering av en bro, några lagningar, suturborttagning, en rotbehandling och en undersökning.

Sanna, som skulle komma på undersökning senare på eftermiddagen, blev faktiskt inte alls ledsen över att vi ringde henne och avbokade tiden. Vi kunde inte ge henne en ny tid, men hon lovade och höra av sig dagen efter. Nu ville hon iväg och köpa sig en Trisslott!

Efter varje utförd behandling skrev jag ner vad jag hade gjort på ett eget papper för att senare kunde journalföra. Dagen flöt på förvånansvärt lugnt och smidigt.

Bosse tittade lägligt in just på den tiden då Sanna skulle ha varit på undersökning. Han hade en vass tand i underkäken som han behövde hjälp med. Han fick kliva rakt in i behandlingsrummet och jag slipade till lite på en kronfraktur.  Just den här gången räckte det att bara tacka för hjälpen.

Vår stackars datatekniker jobbade till långt på natten med att återställa vår server. Vi kör en backup varje natt. Två timmar mitt på dagen visade sig ha försvunnit för alltid och Annika och Catty hade huvudbry med att få ihop kassadagboken när de kom tillbaka morgonen efter haveriet.

Två timmar mitt på dagen har försvunnit ur systemet. Annika och Catty får inte kassadagboken att stämma!Nu verkar allt vara i sin ordning igen och jag har lugnat ner mig. Jag funderade nämligen ett tag på om vi skulle ändra våra rutinåtgärder och dra ut ”dagens patienter” tre dagar framåt i tiden samt införskaffa en periomat så att vi kan framkalla analoga röntgenbilder om datorn kraschar.

Slutsatsen är tyvärr den att våra patienter bara blir glada och springer och köper sig ett Trisslott om vi ringer återbud på grund av serverkrasch…

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln

Underverk med små medel

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 2 Feb 2017
Dela artikeln

Året 1994 var jag med om en allvarlig bilolycka och ådrog mig en whiplash skada.  Ond rygg och nacke samt känselbortfall i höger hand är ingen hit när man jobbar som tandläkare.  Jag övervägde länge att skola om mig och som ett steg på den vägen gick jag en ST-utbildning i oral medicin för legendariska Inger Lundström.  Inger öppnade min värld för slemhinnesjukdomar och besvär från munhålan. Plötsligt förstod jag varför jag själv hade så ont i min tunga att jag vissa tider hade svårt att prata.

Att ha ont i rygg och nacke medför ofta att patienterna gör ett vakuum i munnen och pressar tungan upp i gommen. En teori jag har hört som förklaring är att det ska finnas en akupunkturpunkt i gommen som tungan automatisk söker sig till för att lindra nack- och ryggsmärtan.  Möjligen blir rygg- och nackbesvären mindre, men tungan och käken mår verkligen inte bra av parafunktionen. Blodflödet till tungan stryps och resultatet kan bli sveda, värk och bränna. Innan jag hade hunnit fylla trettio år var jag en riktig SVB-kärring!

Inger Lundström gav mig lösningen på mina munbekymmer. Hon rekommenderade en plan bettskena samt tillskott av järn, folsyra och vitamin B12. Jag har intresserat mig mycket för olika besvär i munhålan. Jag tycker det är fantastisk spännande att jag har lärt mig läsa av hur mina patienter mår bara genom att kolla på deras tungor och slemhinnor.

För ett halvår sedan kom Niclas till mig en tidig morgon. Hans mamma går på min yoga och undrade om jag kunde hjälpa hennes 21-åriga son som besvärades av recidiverande aftös stomatit.  Jag tänkte i min enfald att jag bara behövde lysa lite med min laser på hans lilla afte så skulle den läka snabbt som bara den.

Jag var därför inte alls beredd på synen som mötte mig när Niclas öppnade munnen. Fem afte, stora som gamla 25-öringar, var spridda över insidan av kinden, tungan och läppen. Snabbt förstod jag att han behövde mera hjälp än bara laserterapi.

Niclas berättade att han hade haft dessa besvär i fyra år! I fyra år hade han oavbrutet haft tre till fem stora sår i munnen. Han hade sökt både Folktandvården och läkare. Den enda medicin han hade fått var Xylocainsalva att smörja på i samband med måltiderna.  Denna upplevde han som mycket äcklig och verkan avtog ganska snabbt.
Jag kollade runt i munnen och såg att tänderna hade erosionsskador och ett matt utseende. Kinden uppvisade märken från kraftig habituell bitning. Niclas själv var väldig tunn med blek hud och röda läppar.
-Dricker du mycket läsk, frågade jag.
-Ja, det är nästan det enda jag får i mig som inte gör ont, svarade Niclas.

Jag förklarade för honom att han måste ta bort läsken som försurar kroppen och påverkar tarmen negativt. Jag gjorde honom även medveten om hans parafunktion samt gav honom rådet att fylla på sina vitamin- och mineraldepåer. Som en avslutning fick han laserunderstöd på aftelesionenerna så att de skulle läka snabbare. Några veckor senare kom Niclas tillbaka för att ta avtryck till en bettskena. Han hade helt lagt av med läskdrickandet och han hade börjat tugga tuggummi för att inte vanemässigt bita sig i kinden.

Förändringen var häpnadsväckande! Bara en liten antydan till ett par afte sågs.

Så här såg Niclas ut när han kom på återbesök. Det är tydliga bitmärken i kinden samt kraftiga tungimpressioner. På tungan och i kinden ses även några små afte.

Niclas fick sedan sin bettskena och fortsätter äta vitamin- och mineraltillskott. Han har börjat lägga på sig, han kan äta mat med både salt och kryddor och han har fått en smärtfri vardag.

Niclas har fått en smärtfri vardag och kan njuta av både kryddstark och salt mat efter att han fick rätt behandling mot recidiverande aftös stomatit.

Ni kanske undrar hur det har gått med min rygg och nacke? Min andra räddare blev sjukgymnasten Stenove Ringborg som knäckte upp alla mina låsningar och gav mig ett omfattande träningsprogram som jag kör  minst två gånger i veckan året runt samt kombinerar med yoga. Jag blev även tidig medveten om att min arbetsställning är av stor vikt för att skona kroppen.

Min yogaklass drar strax igång igen. Kanske kommer Niclas att hänga på nu under vårterminen så att hela hans kropp mår prima från topp till tå?

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Style Italiano

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 8 Dec 2016
Dela artikeln

När jag gick i trean var jag jättekär i min lärarinnas son, Arnt Erik. Han var två år äldre, hade en Suzie Quattro-affisch på väggen och ett ”Tarzan-rep” i skogen nedanför huset som alla barnen i området fick gunga i. Jag mottog flera kärleksfulla brev skrivna med tuschpennor i olika färger där han omsorgsfullt hade lagt i mängder av godisbitar.

I samma veva som romansen blomstrade slog jag bort en stor bit av det distala hörnet på min 11’a och som jag minns det avtog Arnt Eriks intresse för mig ganska snabbt efter traumat.

Själv fick jag fullt sjå med att springa upp till skoltandläkaren för att laga mitt avslagna hörn gång på gång på gång. Till slut satte tandläkaren dit en silvertand. Snacka om att sätta spiken i kistan för vidare romantik!

Jag har nyligen gått en riktig bra hands on-kurs och lärt mig bygga upp just avslagna och lagade framtänder så det blir ett fantastiskt fint estetiskt resultat.

Här sitter vi på rad och slipar, modellerar och bygger upp tänder så de blir hela och fina.

Här sitter vi på rad och slipar, modellerar och bygger upp tänder så de blir hela och fina.

Tekniken kallas ”Style Italiano” och är en skiktningsteknik där man bygger upp lagningen lager på lager med bara två färgnyanser. Den utvecklades av två italienska tandläkare, Walter Devoto och Angelo Putignano.

Jag ska ge er lite små tips på vägen som jag hoppas kan bli en liten aha-upplevelse och hjälpa er i vardagen.

Börja alltid med att ta färgen på tanden som ska lagas. När man håller på med en lagning, ändras färgen och det tar ett par timmar innan tanden är återfuktad och har fått tillbaka normal färg och opacitet.

Om tanden är frakturerad, gör en snabb ”mock up” med hjälp av composit för att återskapa formen. Ta till slut ett puttyavtryck av palatinalytorna.

Istället för en vanlig halkig och trasslig celluidmatris som inte alltid är samarbetsvillig, använder man ett avtryck gjord i puttymassa för att bygga upp palatinalytan igen och ge tanden rätt form. Skär bort puttymassan från buccalytan med hjälp av en skalpell.

Istället för en vanlig halkig och trasslig celluidmatris som inte alltid är samarbetsvillig, använder man ett avtryck gjord i puttymassa för att bygga upp palatinalytan igen och ge tanden rätt form. Skär bort puttymassan från buccalytan med hjälp av en skalpell.

Efter preparering och god kantskäring är man redo för nästa steg.

Etsa o bonda hela buccalytan.

Isolera gärna granntanden med gängtejp!

Fyll palatinalytan i puttyformen med composit, tryck formen mot tanden och ljushärda. Nu har man fått den rätta formen på tanden och det är bara att fortsätta bygga upp lagningen lager på lager.

Fyll palatinalytan i puttyformen med composit, tryck formen mot tanden och ljushärda. Nu har man fått den rätta formen på tanden och det är bara att fortsätta bygga upp lagningen lager på lager.

 

 

Här är ett fantastiskt bra tips för hur man kan sluta ett diastema riktigt snyggt. Ta en vanlig Palodentmatris men använd den stående! När man sätter den gott ner i papillen brukar den stå av sig själv. Man kan stödja med ett finger palatinalt och även använda lite gängtejp för att packa approximalt.

Här är ett fantastiskt bra tips för hur man kan sluta ett diastema riktigt snyggt. Ta en vanlig Palodentmatris men använd den stående! När man sätter den gott ner i papillen brukar den stå av sig själv. Man kan stödja med ett finger palatinalt och även använda lite gängtejp för att packa approximalt.

 

Här är en bild på min färdiga fyllning innan jag började putsa den. Kolla hur man kan isolera med gängtejp! Jag använder även gängtejp när jag isolerar skruvhålen i samband med implantatbehandlingar. Tejpen finns att köpa hos järnvaruhandlare och affärer som Clas Olsson och Biltema.

Här är en bild på min färdiga fyllning innan jag började putsa den. Kolla hur man kan isolera med gängtejp! Jag använder även gängtejp när jag isolerar skruvhålen i samband med implantatbehandlingar. Tejpen finns att köpa hos järnvaruhandlare och affärer som Clas Olsson och Biltema.

 

Tänk om ”Style Italiano”- konceptet hade funnits redan 1975 och min gamla skoltandläkare hade gått en kurs och lärt sig bygga upp tänder så naturtroget som överhuvudtaget möjligt! Kanske hade min romans med Arnt Erik aldrig tagit slut? Möjligen hade jag fortfarande gungat runt i ”Tarzan-repet” på lediga stunder.

För min del var det nog tur i oturen att det gick som det gick med min 11’a. Mitt intresse för tänder väcktes nämligen under tiden jag sprang upp och ner i trapporna hos min gamla skoltandläkare och här sitter jag mer än fyrtio år senare och älskar avslagna och trasiga tänder.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Stöd om stödet

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 3 Nov 2016
Dela artikeln

För några veckor sedan var jag återigen på en ”Utbildningsdag för resurspersoner för det statliga tandvårdsstödet”. Man skulle lätt kunna tro att det här är en mycket tråkig och långdragen dag, men faktiskt är det mer intressant än det låter.

Under loppet av mina tjugofem år som tandläkare har jag varit med om tre olika ersättningsformer för tandvård.

Då jag först började min karriär hade alla åtgärder en viss summa som direkt ersattes från Försäkringskassan. Inför större protetiska arbeten fick man alltid skriva en förhandsbedömning.

Jag har helt glömt hur många kronor man kunde göra utan att skicka in en förhandsbedömning. Var det tre?

Sedan kom den stora 65+-reformen där de över 65 år betalade 7700 kronor samt materialet för att få extremt stora och komplicerade protetiska konstruktioner. Oj vad jag fick skicka in förhandsbedömningar till Försäkringskassan!

Nu har vi väl alla landat tryggt i den nya tandvårdsreformen, och jag upplever den som väl genomtänkt.

Varje år arbetar TLV (Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket) med att utforma och förbättra det statliga tandvårdsstödet.

Den 15:e januari träder de nya regeländringarna i kraft. Att reglerna ändras beror på att man från TLV:s sida önskar att förbättra systemet och ge ett bättre stöd till patienterna. Även referenspriserna omräknas årligen.

En förändring som är ny den här gången är att benaugmentation blir ersättningsberättigade i område 6-6 med otillräcklig benvolym eller bendefekt. Både benuppbyggnad av helt tandlösa käkar och entandsluckor ersätts.

Sinuslyft med en buccal entré (fenestrering) måste dokumenteras med foto. Osteotomteknik där man knackar ett hål genom sinus och lyfter på sinusslemhinnan för att på så vis kunna sätta in en längre implantatfixtur ersätts inte.

I våras gick jag en kurs i benaugmentation. Här saknas 15 och 16. Benet är för tunt för att kunna sätta dit en fixtur. Benet har även dragit sig högt upp.

I våras gick jag en kurs i benaugmentation. Här saknas 15 och 16. Benet är för tunt för att kunna sätta dit en fixtur. Benet har även dragit sig högt upp.

 

Här har jag byggt upp nytt ben med hjälp av Botiss granulat. De små benbitarna man använder kommer från humant ben som är taget från patienter som har fått ett höftledsimplantat. Benet får sedan läka in i ungefär nio månader innan man installerar fixturen. Man behöver inte ha specialistkompetens för att det ska vara ersättningsberättigat.

Här har jag byggt upp nytt ben med hjälp av Botiss granulat. De små benbitarna man använder kommer från humant ben som är taget från patienter som har fått ett höftledsimplantat. Benet får sedan läka in i ungefär nio månader innan man installerar fixturen. Man behöver inte ha specialistkompetens för att det ska vara ersättningsberättigat.

 

Lars Sjödin från Försäkringskassan visade några exempel på avvikande rapporteringsmönster. Han pekade på att den största gruppen av tandläkare vill göra rätt för sig, men att det av och till kan bli fel fast man gör så gott man kan.

Sedan finns en mindre grupp tandläkare som ”passar på” och utnyttjar systemet fel och hoppas på att det inte upptäcks. Den minsta gruppen är de som inte vill göra rätt och som i det närmaste använder tandvårdsstödet kriminellt med fiktiva åtgärder som rapporteras in.

Försäkringskassan har delat in tandläkarna i olika profiler.

Försäkringskassan har delat in tandläkarna i olika profiler.

 

Under utbildningsdagen upptäckte jag en ny hjälpportal som kan hjälpa en när man är osäker på vilka åtgärder som gäller.

Hjälpportalen heter KUSP (Kunskapsstöd i praktiken) och man hittar den lätt om man går in på TLV:s hemsida eller söker på kusp.tlv.se.

Här hittar man frågor, svar och exempel på olika åtgärder och länkar till lagar och förordningar. Det går även lätt att skicka iväg en fråga till registrator@tlv.se om man behöver hjälp för att hitta rätt i alla tillstånd och koder.

Jag skickade själv just in en fråga angående omgörning av en gammal implantatbro och fick efter ett par dagar ett utförligt svar.

Nu är det bara att kura ihop sig inför den kommande vintern och läsa på de olika ändringarna i TLV:s handbok så man är redo för nya utmaningar från och med den 15:e januari 2017!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Förvandlingen

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 29 Sep 2016
Dela artikeln

Det här är historien om Cornelia – en glad, sprudlande och härlig femtonårig hästtjej som kom som ny patient till mig i våras. Hon undrade om jag kunde göra något åt hennes diasteman som hon skämdes över. Hon hade stora gluggar mellan tänderna som hon inte tyckte om fastän både hennes familj och alla hennes vänner sa till henne att det var jättecharmigt.

Så här såg Cornelia ut då hon kom till mig på konsultation. Bettet var väldigt djupt och hon hade kraftig glesställning i hela överkäksfronten.

Så här såg Cornelia ut då hon kom till mig på konsultation. Bettet var väldigt djupt och hon hade kraftig glesställning i hela överkäksfronten.

 

Jag kollade över bettet. Efter lite funderingar kom jag fram till att vi skulle kunna höja bettet och stänga igen diasteman med hjälp av komposit. För att få ett snyggt slutresultat skulle jag vara tvungen att ta bort ganska mycket gingiva för att på så vis förlänga tänderna. Utan gingivectomering skulle tänderna bli för breda och korta.

Jag började med att ta bort tandkött med hjälp av min Erbium-laser. Det blöder inget när man tar bort gingivan och det är lätt att kontrollera arbetet.

För att övergången mellan tänderna och lagningarna skulle bli näst intill osynlig, gick jag över tänderna med laserterapi innan jag etsade och bondade.

Jag satte på molar-matrisband och byggde ut aproximalrummen från 13 till 23 samtidigt som jag höjde bettet genom att bygga upp en palatinal hylla. 14 och 24 höjdes med hjälp av komposit ocklusalt.

Jag satte på molar-matrisband och byggde ut aproximalrummen från 13 till 23 samtidigt som jag höjde bettet genom att bygga upp en palatinal hylla. 14 och 24 höjdes med hjälp av komposit ocklusalt.

 

Så här såg det ut då hon var klar. Bettet är höjt och hon lämnar kliniken med ett sårigt tandkött och ingen kontakt i molarområdet. Det blev en del slipande och putsande för att få ett snyggt resultat men vi blev båda glatt överraskade över att alla luckorna gick att försluta.

Så här såg det ut då hon var klar. Bettet är höjt och hon lämnar kliniken med ett sårigt tandkött och ingen kontakt i molarområdet. Det blev en del slipande och putsande för att få ett snyggt resultat men vi blev båda glatt överraskade över att alla luckorna gick att försluta.

 

Här har det gått några månader. Molarpartiet har extruderat och gingivan har läkt.

Här har det gått några månader. Molarpartiet har extruderat och gingivan har läkt.

 

Jag tycker det är fantastiskt roligt att få både möjligheten och förtroendet att förvandla en ung person med såpass enkla medel. Jag vet vilken skillnad jag har gjort för Cornelia. Hon har haft stora komplex för sina tänder i många år. Det hjälper inte att folk säger till henne att det är charmigt. Faktum är att de som tidigare sa till henne att hon var fin med sina gluggar nu kommer och berättar att de ljög…

Rent ekonomiskt är den här behandlingen en total katastrof för mig om jag skulle räkna på det. De 1272 kronorna Region Östergötland betalar för barntandvården varje år täcker i stort sett enbart en undersökning.

Dock vet jag att Cornelia har fått ett lyckligare liv och det är häftigt att jag kunde hjälpa henne att bli av med ett stort komplex. Att hjälpa en person så här kan ju inte mätas i kronor och ören.

Visst var hon en sprallig och glad hästtjej innan hon mötte mig men jag lovar att hon är ännu mera sprudlande och glad efter att jag kom in och ändrade hennes leende! Hennes gamla vänner har dessutom slutat att ljuga. Nu tycker de att hon är fin på RIKTIGT!

Nu skrattar Cornelia gärna och stort och hon skäms inte längre för sina tänder.

Nu skrattar Cornelia gärna och stort och hon skäms inte längre för sina tänder.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Sommarodyssé

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 25 Aug 2016
Dela artikeln

Vad en sommar går snabbt, hoppas ni har haft kul!
Och att ni är glada, utvilade och inte har haft en massa strul!
Jag fortsatte min vandring i Spanien på Pilgrimsleden.
Det är tufft, men när man når dagens mål känns det som lustgården i Eden!

Vandringen går över fjäll, genom byar, skogar, vetefält och vinstockar. Om kvällen är det en dusch, en mustig måltid och en skön säng som lockar!

Vandringen går över fjäll, genom byar, skogar, vetefält och vinstockar.
Om kvällen är det en dusch, en mustig måltid och en skön säng som lockar!

På nästan alla övernattningsställen finns tandborste, kam och tvål.
Pilgrimer ska visst vara rena, snygga och inte ha hål.
I San Juan de Ortega blev jag vän med den haltande Tara.
Hon fick min Lypsyl och Voltaren så hon vandringen skulle klara!

Tara från New York hade spruckna läppar och onda sår. Fötterna var svullna och hon hade blåsor på alla tår!

Tara från New York hade spruckna läppar och onda sår.
Fötterna var svullna och hon hade blåsor på alla tår!

Vi gick fram till Burgos och tog tåget till kusten.
Nästa år fortsätter vi över La Meseta – vi har inte tappat lusten!

På en strandbar hängde österrikaren Horst som hade haft otur.
Nu satt han med armen gipsad och behövde dra åt en sutur!
Läkaren där hemma ville såret dränera.
Att hitta hjälp här skulle kombineras med att feriera!

Han hade sökt två sjukhus för att få vård.
Men är det inget akut är byråkratin hård!
Vi gick till Farmacian och köpte peang, sax, bandage och klorhexidin.
Sedan klippte jag av gipset och knöt ihop det lösa stygnet så han blev hel och fin.

Vi hälsade på goda vänner som har hus vid en golfbana.
Dottern Sofia hade just fått en ”lib” men saknade en god interdental-renhålls-vana.
Mamman hämtade mellanrumsborstar, gula, rosa och blå.
Vi provade oss fram och fann att de rosa var lagom små.

I slutet av juli passade jag på att jobba en vecka.
Jag har svårt att sitta still och gå på stranden och häcka.
Trasiga och onda tänder tog vi hand om både på Peter och på Lotta.
Inger hade ett hål så stort att hon kallade det för en grotta!

Sedan åkte vi till Lillehammer och hälsade på min moster Eva.
Mitt garnförråd fylldes på – det gör livet värt att leva!

Vi fortsatte vidare till Nordfjordeid i väst.
Där bor min gamla väninna Grethe på en vacker gård med en häst.
Vi mindes gamla tider då godisbitar kostade tio öre styck.
Alla barn drack mjölk och vatten – Cola var en mycket sällsynt dryck!

Grethe ville inte skratta stort – hon tyckte gaddarna var fula.
Hon önskade sig vita fina tänder, inte ofräscha och gula.
Nu har jag just skickat iväg ett tandblekningskitt.
Så om några veckor skrattar även hon stort och vitt!

Det är roligt att resa runt, se världen, träffa vänner och hälsa på som gäst.
Nu när semestern är slut måste vi även ha skoj och göra vardagen till fest!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Första hjälpen

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 2 Jun 2016
Dela artikeln

Det räcker inte att jag alltid går runt med en tub temporärt fyllningsmaterial i ryggsäcken ifall någon får akuta besvär. Cavit kan lösa vissa bekymmer, men helt klart inte alla.

Med ungefär tre års mellanrum avsätter vi en halvdag på jobbet och går en Hjärt- och lungräddningskurs. Vi repeterar hur man lägger en person i stabilt sidoläge, säkrar fria luftvägar, kollar pulsen och övar på Heimlich manöver.

Med hjälp av MiniAnne-dockan över vi hjärtkompressioner och mun mot mun-metoden. Jag tycker att jag fixar det mesta, men jag känner mig så oerhört fånig när jag ska låtsas kalla på uppmärksamhet och sedan ringa 112 på en pappersmobil.

Med hjälp av MiniAnne-dockan övar vi oss på att göra först 30 hjärtkompressioner och sedan två inblåsningar.

Med hjälp av MiniAnne-dockan övar vi oss på att göra först 30 hjärtkompressioner och sedan två inblåsningar.

 

Som tur är har jag inte haft så mycket användning av min första hjälpen-utbildning. Givetvis har vi haft patienter som har fått blodtrycksfall, men annars har vi varit mycket förskonade vad gäller allvarliga incidenter på kliniken.

Jag har just lärt mig att cirka 10000 personer i Sverige får akut hjärtstopp varje år. Av dessa räddas bara fem procent. Vi har funderingar på att skaffa en hjärtstartare till jobbet.

I vintras var jag i Stockholm för att gå en heldagskurs. Föreläsaren kom lite sent på grund av trafikstockning och var stressad. Efter trekvart avbröt han plötsligt föreläsningen och bad oss ta en paus medan han vilade.

Vi fikade och satte oss igen. Kursvärden visade oss några nya produkter men efter ett tag bestämdes det att vi skulle ta en tidig lunch.

Då vi skulle lämna lokalen såg jag att föreläsaren låg på soffan. Jag gick bort för att kolla till honom och fråga hur han mådde.

Han frös så jag hämtade min jacka och lade över honom. Sedan kände jag på pulsen och konstaterade att den var jättesnabb.

Han svettades och mådde illa men trodde han skulle bli bra om han fick omeprazol. Han hade gastrit, berättade han. Han kände igen symptomen.

Jag kände inte igen gastritsymptomen och fast man har med en medicinskt utbildad person att göra så kan även de ställa fel självdiagnos.

Nu var det inte alls svårt att beordra någon att ringa 112 och få dit en ambulans.

Han hade en ”In Case of Emergency-kontakt” i telefonen som gjorde att jag lätt kom i kontakt med hans fru och kunde informera henne om att maken mådde dåligt och att ambulans var tillkallad.

Jag fick senare under dagen veta att han hade fått en massiv hjärtinfarkt. Att han hade kommit så snabbt till sjukhuset hade räddat hans liv.

Kursen ställdes naturligtvis in så min kollega Annicka och jag gick en tur på stan.

På ett gatuhörn stötte vi på en ung kille som stod och hoppade på en fot och hade ont. Han berättade att han var byggarbetare och hade klämt och vridit foten i en byggnadsställning.

Nu väntade han på en kompis som skulle ta honom till akuten. Jag grävde i min ryggsäck efter något smärtstillande och hittade en Voltaren som han tacksamt tog emot. Vi stannade kvar med honom tills hans kompis kom till undsättning.

Det var en omtumlande dag för mig och det var skönt att sätta sig på tåget hem igen på kvällen.

Strax efter att tåget rullade ut från centralstationen fick jag ett sms från min väninna Marie. Hennes Anders hade bitit av en tand och hon kände att hon inte kunde leva ihop med honom en hel helg i det tillstånd han nu befann sig i. Kunde jag hjälpa honom?

Äntligen, efter att ha gått runt med min lilla tub i ryggsäcken i flera år, skulle jag nu få användning för min Cavit!

Både Marie och Anders var i stort behov av min hjälp. Mobil tandvård en sen fredagskväll kan inte alltid utföras lika ergonomiskt och proffsigt…

Både Marie och Anders var i stort behov av min hjälp. Mobil tandvård en sen fredagskväll kan inte alltid utföras lika ergonomiskt och proffsigt…

 

Som sagt, Cavit löser inte alla besvär, men det var tur att jag kunde rädda helgen för en hel familj med min lilla tub.

Skulle du någon gång i framtiden se en person som behöver hjälp, tveka inte att göra en insats. Det är så många som inte vågar gripa in eller som tror att andra kommer att hjälpa till.

Våga vara den som tar tag i situationen och gör något!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

En höjdarduo!

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 28 Apr 2016
Dela artikeln

Ni som har läst min blogg ett tag har säkert funderat över om min trevliga, underbara och skönsjungande frisör Kevin verkligen har börjat använda tandtråd eller inte. Kanske tänker ni att han bara kommer till mig för att njuta av en kopp kaffe i väntrummet?

Jag kan bara glädja er alla med att berätta att Kevin verkligen har bättrat sig!

Visserligen har jag med jämna mellanrum fått hota honom med att han får flytta in hos mig om han inte tar tag i sitt liv och får in bättre mat-och dryckesvanor, sovvanor, börjar träna och slutar röka och snusa. Det är hårda bud!

Som ung drabbades Kevin av ätstörningar. Sjukdomen gav honom stora frätskador på tänderna.

Palatinalytorna på framtänderna har fått grava erosionsskador och ocklusalytorna på premolarer och molarer har blivit helt urgröpta. Detta har orsakat att bettet har sjunkit kraftigt. Det senaste decenniet har favoritdrycken varit Pepsi Max med ett pH-värde på 3.0. Det har verkligen inte förbättrat hans tandstatus!

Palatinalytorna på framtänderna har fått grava erosionsskador och ocklusalytorna på premolarer och molarer har blivit helt urgröpta. Detta har orsakat att bettet har sjunkit kraftigt. Det senaste decenniet har favoritdrycken varit Pepsi Max med ett pH-värde på 3.0. Det har verkligen inte förbättrat hans tandstatus!

 

Även i underkäken har det blivit frätskador med blottlagt dentin.

Även i underkäken har det blivit frätskador med blottlagt dentin.

 

Nu i höst började vi diskutera hur vi skulle kunna rehabilitera bettet. Ett bekymmer som hade uppkommit var att han hade fått ett mellanrum mellan framtänderna som följd av att bettet hade sjunkit samtidigt som han hade en kraftig påbitning på framtänderna.

Nu i höst började vi diskutera hur vi skulle kunna rehabilitera bettet. Ett bekymmer som hade uppkommit var att han hade fått ett mellanrum mellan framtänderna som följd av att bettet hade sjunkit samtidigt som han hade en kraftig påbitning på framtänderna.

 

Vi diskuterade om vi skulle gå vägen via en ortodontisk behandling på två, tre år för att räta upp tänderna innan vi kronförsedde dem. Kevin var inte sugen på det. Som ung hade han blivit erbjuden både tandreglering och även ortognat kirurgi för att häva sitt prenormala bett.

Lösningen blev att slipa ner tänderna från 14 till 23 och höja bettet med hjälp av kronor i överkäken. Runt 21 gjorde jag en gingivectomi med laserunderstöd för att det skulle bli en snygg och jämn gingivallinje.

Kevin och jag under behandlingen. Lösningen blev att slipa ner tänderna från 14 till 23 och höja bettet med hjälp av kronor i överkäken. Runt 22 gjorde jag en gingivectomi med laserunderstöd för att det skulle bli en snygg och jämn gingivallinje.

 

Mina fantastiskt duktiga tandtekniker Marita och Ola på Anders Gustafssons Tandteknik i Katrineholm klarade konsten att tillverka nya, vackra tänder som passade perfekt!

Mina fantastiskt duktiga tandtekniker Marita och Ola på Anders Gustafssons Tandteknik i Katrineholm klarade konsten att tillverka nya, vackra tänder som passade perfekt!

 

I underkäken höjde jag bettet med komposit på 34, 35, 44 och 45. Vissa tänder saknar ocklusion just nu, men jag har faktiskt gått i skola hos professor Björn Dahl så jag vet att tänderna kommer att extrudera och komma i kontakt om några månader.

I underkäken höjde jag bettet med komposit på 34, 35, 44 och 45. Vissa tänder saknar ocklusion just nu, men jag har faktiskt gått i skola hos professor Björn Dahl så jag vet att tänderna kommer att extrudera och komma i kontakt om några månader.

 

Det är en sann lycka för mig att få äran och förtroendet att göra om Kevin! Han är verkligen en reklampelare! Tyvärr hade jag själv en riktigt ”Bad hair day” och kan inte rättfärdiga Kevins yrkesmässiga skicklighet, men jag bokar snart in en ny tid hos min underbara, trevliga och skönsjungande frisör!

Det är en sann lycka för mig att få äran och förtroendet att göra om Kevin! Han är verkligen en reklampelare! Tyvärr hade jag själv en riktigt ”Bad hair day” och kan inte rättfärdiga Kevins yrkesmässiga skicklighet, men jag bokar snart in en ny tid hos min underbara, trevliga och skönsjungande frisör!

Det är inte bara syror i form av till exempel läsk, juice, citrusfrukter och magsyra som orsakar skador på tänderna och får bettet att sjunka. Tänder kan även nötas ner av att man gnisslar. Vissa förstärker abrasionen med andra parafunktioner som till exempel nagelbitning.

Jakob har varit en mycket ihärdig nagelbitare i hela sitt liv. Jag har tidigare föreslagit att han skulle uppsöka en manikyrist och sätta dit lösnaglar. Det brukar vara omöjligt att bita av dem.

Som stor, robust och tuff mjölkbonde nappade han dock inte på den lösningen.

Jakob har slitit ner bettet kraftigt genom att gnissla tänder och bita på naglarna.

Jakob har slitit ner bettet kraftigt genom att gnissla tänder och bita på naglarna.

 

I stället för lösnaglar bestämde vi oss för att höja Jakobs bett med hjälp av komposit från 14 till 24. När jag höjer bett går jag över tänderna med laserunderstöd för att skapa en större yta att fästa lagningen till. Övergången mellan tand och lagning suddas nästan bort.

I stället för lösnaglar bestämde vi oss för att höja Jakobs bett med hjälp av komposit från 14 till 24. När jag höjer bett går jag över tänderna med laserunderstöd för att skapa en större yta att fästa lagningen till. Övergången mellan tand och lagning suddas nästan bort.

 

Både Kevin och Jakob blev mycket nöjda med sina höjdarbehandlingar. Jag är lite osäker på huruvida Jakob är en duktig sångare fast jag kan absolut tänka mig att han kan ha en djup och mäktig basröst.

Kanske kan mina två härliga killar som jag har höjt bettet på bilda en riktig höjdarduo i framtiden!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Hjärtefrågor

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 24 Mar 2016
Dela artikeln

Jag har precis kommit över på ”dö-halvan”. Första helgen i mars firade jag bemärkelsedagen med en hejdundrande fest för nittio av mina närmaste vänner. Kvällen bjöd på glitter och glamour, sång, spex och uppträdanden, tal, film, god mat, ett gigantiskt bord med kakor och mingelmusik och dans till Mill Street Jazz Orchestra, min trumpetspelande sons sjumannaband.

Att sjunga tillsammans med Mill Street Jazz Orchestra gav adrenalinpåslag och kraftigt hjärtbank... Jag hoppas ingen av åhörarna tyckte det var ett hjärtskärande framförande!

Att sjunga tillsammans med Mill Street Jazz Orchestra gav adrenalinpåslag och kraftigt hjärtbank… Jag hoppas ingen av åhörarna tyckte det var ett hjärtskärande framförande!

Som en total överraskning hade min mamma broderat en ny norsk folkdräkt till mig. I två år hemlighöll hon sitt stora projekt.

Jag fyllde år på en helt vanlig, sketen måndag och valde att tillbringa dagen på jobbet, iförd min nya bunad. Det blev nästan som att fira den 17:e maj då jag också har som tradition att arbeta i folkdräkt och bjuda mina patienter på ”kranskake”.

Min nya folkdräkt är från Gudbrandsdalen. Kjolen och livet är i ulltyg medan förklädet är i siden. Barbro, som sitter i stolen här, var som alla andra djupt imponerad av det vackra handarbetet.

Min nya folkdräkt är från Gudbrandsdalen. Kjolen och livet är i ulltyg medan förklädet är i siden. Barbro, som sitter i stolen här, var som alla andra djupt imponerad av det vackra handarbetet.

Kvinnodagen den 8:e mars firade jag med att gå på ”Women in red” anordnad av 1,6-miljonersklubben. Kvällen bjöd på intressanta och inspirerande föreläsningar med kvinnohjärtat i fokus. 1,6-miljonersklubben grundades 1998 av Alexandra Charles. Namnet kom av att det då fanns 1,6 miljoner kvinnor över 45 år i Sverige. Tio år senare, 2008, bildades 2,6-miljonersklubben för de yngre kvinnorna mellan 18 och 45 år. Klubben jobbar för att främja forskning om kvinnors hjärtan.

Professor Björn Klinge var en av föreläsarna för kvällen och troligen den som gjorde störst intryck på alla damerna. Han höll en mycket lärorik och intressant föreläsning om sambandet mellan parodontit och hjärtsjukdomar.

Björn Klinge visade flera bilder på munnar med mycket tandsten, plack och kraftig gingivit. "Gud, vad äckligt," hörde jag flera i publiken utbrista!

Björn Klinge visade flera bilder på munnar med mycket tandsten, plack och kraftig gingivit. ”Gud, vad äckligt,” hörde jag flera i publiken utbrista!

”Går vägen till hjärtat via munnen?” var frågan Klinge ställde. Forskare från flera håll ser klara samband mellan inflammation i munnen och hjärt-kärlsjukdomar. De har även sett koppling mellan rheumatoid artrit, lungsjukdomar, sena aborter och för tidigt födda barn där man tror att produktionen av Prostaglandin E2 är den bakomliggande orsaken till dessa allvarliga åkommor. PGE2 används även för att sätta igång en förlossning.

Mellan en fjärdedel och en tredjedel av befolkningen har mild till måttlig eller allvarlig tandlossningssjukdom. En studie som har jämfört 805 parodontitpatienter med 805 friska patienter visar att parodpatienterna löper 28 procent högre risk att drabbas av en hjärtinfarkt.

Eva-Lotta och Kerstin har ingen känd hjärtsjukdom och är båda duktiga på att borsta tänderna och använda tandtråd. Ingen av dem hade tidigare hört att det fanns ett samband mellan inflammationer i munnen och hjärt-kärlsjukdomar. Säkert följer de Björn Klinges rekommendation att ägna 4 minuter av dygnets alla 1440 minuter åt tandhygien!

Eva-Lotta och Kerstin har ingen känd hjärtsjukdom och är båda duktiga på att borsta tänderna och använda tandtråd. Ingen av dem hade tidigare hört att det fanns ett samband mellan inflammationer i munnen och hjärt-kärlsjukdomar. Säkert följer de Björn Klinges rekommendation att ägna 4 minuter av dygnets alla 1440 minuter åt tandhygien!

Dagen efter bjöd jag hem sex härliga tandläkare från min Apolloniagrupp för att äta middag och pyssla. Jag är nämligen övertygat om att skratt, trevlig social samvaro och goda vänner är jättebra för både hjärtat och själen!

Helen, Karin, Lisa, Carina, Zaklina och Gunnel hade fullt sjå med att tillverka egna kort hemma hos mig.

Helen, Karin, Lisa, Carina, Zaklina och Gunnel hade fullt sjå med att tillverka egna kort hemma hos mig.

Nu som jag har kommit över på ”dö-halvan” är det ju bara kämpa på. Fast jag håller koll på vikten, kör yoga, vandrar och styrketränar är det ingen garanti för ett långt och friskt liv. Jag får bara hoppas att jag har ärvt min fars goda hjärtgener.

Ni ska alla veta att jag verkligen sköter min munhygien minutiöst med tandtråd och mellanrumsborstar. Kunskapen att bara den insatsen i sig minskar risken att få hjärt-kärlsjukdomar med nästan 30 procent gör att jag ser mycket ljust på framtiden!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Trauma, trauma, trauma!

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 18 Feb 2016
Dela artikeln

Vi högprioriterar akuta trauman. Ringer någon som har slagit i eller av en tand får de komma till oss med en gång och vi får snabbt kasta om lite i vår tidbok.

Emil hade ramlat på skolan och slagit av sin framtand. Både han och mamma Anna var ledsna då de kom till kliniken.

– Har du kvar tandbiten som du slog av? frågade jag Emil.

Tandbiten var hemma i ett glas vatten kunde mamma Anna berätta och jag skickade dem snabbt hem för att hämta biten samtidigt som jag informerade om att det bästa sättet att förvara utslagna tänder och tandbitar är i mjölk eller i saliv.

Emil hade fått en okomplicerad emalj-dentinfraktur. Som tur var hade han den avslagna tandbiten kvar.

Emil hade fått en okomplicerad emalj-dentinfraktur. Som tur var hade han den avslagna tandbiten kvar.

En halvtimme senare kunde vi fortsätta behandlingen. Jag bedövade framtanden och satte på en Kofferdamduk. Sedan laserbehandlade jag den utslagna tandbiten så att den skulle få en råare yta som ger större retention. Även 21:an laserbehandlades innan jag recementerade tandbiten. Ett litet hörn hade slagits av på 11:an. Det byggde jag upp med en kompositlagning. Det blev som nytt och både Emil och mamma Anna var glada och tacksamma.

Efter laserunderstöd och recementering av tandfragmentet så var Emil så gott som ny igen.

Efter laserunderstöd och recementering av tandfragmentet så var Emil så gott som ny igen.

 

Klart vi var nöjda både Emil och jag att det gick så bra som det gick!

Klart vi var nöjda både Emil och jag att det gick så bra som det gick!

 

Några veckor senare kom Olle till mig med en stor fraktur på 21:an. Han hade hamnat i bråk och fått ett slag mot ansiktet. På jourkliniken i Linköping hade de lagt på ett tunt lager med komposit som hade lossnat.

Jag fick bygga upp en ny fasad med komposit på framtanden. På sikt får vi troligen göra en skalfasad eller krona men tills vi vet hur det går med tanden är det bara att avvakta och följa upp med regelbundna traumakontroller.

Man kan skymta pulpan i 21:an. Jag isolerade innan jag byggde upp en ny kompositfasad på Olle.

Man kan skymta pulpan i 21:an. Jag isolerade innan jag byggde upp en ny kompositfasad på Olle.

 

Helt klart var det en snyggare Olle som lämnade praktiken en dryg halvtimme senare.

Helt klart var det en snyggare Olle som lämnade praktiken en dryg halvtimme senare.

 

Johans trauma var en helt ny typ av skada som jag aldrig har sett tidigare på en framtand. Han kunde berätta att han för en gångs skull hade lagat mat till sig och sin fru. På menyn stod en köttbit med pommes frites. Möjligen hade potatisen varit i ugnen lite för länge. Då han skulle bita av en hård och seg pommes hörde han hur det knakade till i framtanden och direkt gjorde det väldigt ont.

Jag var osäker på hur det hela skulle se ut då jag undersökte honom. Jag såg en spricka som gick tvärs över palatinalytan och kände att hela buccalytan var rörlig.

För att säkra att jag hade en temporär ersättning för tanden tog jag ett alginatavtryck för att ha till en eventuell temporär krona. Sedan bedövade jag tanden och avlägsnade hela den buccala tandytan.

Frakturen gick under gingivalkanten och jag funderade ett tag på hur jag skulle gå vidare. Då slog det mig som en blixt från klar himmel att jag skulle behandla det här som ett vanligt trauma. Tandbiten hade jag ju kvar och den hade förvarats i den bäst tänkbara miljön; saliv.

Frakturen gick under gingivalkanten och jag funderade ett tag på hur jag skulle gå vidare. Då slog det mig som en blixt från klar himmel att jag skulle behandla det här som ett vanligt trauma. Tandbiten hade jag ju kvar och den hade förvarats i den bäst tänkbara miljön; saliv.

 

Jag gingivectomerade med hjälp av laserunderstöd och laserbehandlade både den lösa tandbiten och tanden i munnen innan jag recementerade tandfragmentet.

Jag gingivectomerade med hjälp av laserunderstöd och laserbehandlade både den lösa tandbiten och tanden i munnen innan jag recementerade tandfragmentet.

 

Alla mina tre traumapatienter var mycket belåtna över att ha fått tillbaka en funktionell och snygg estetisk lösning på sina tandbekymmer. Helt säkert så var Emil och hans mamma Anna jättenöjda över att Emil hade fått hjälp så snabbt och jag kunde glädja mig över att få ”Dagen ros” i Östgöta-Correspondenten några dagar senare.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Filial Los Cristianos

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 14 Jan 2016
Dela artikeln

Minns ni hur jag kämpade för att putsa min mammas framtand då jag behandlade henne på Clinica Dental i Los Cristianos förra nyåret? Jag fick låna både behandlingsrum och en duktig och hjälpsam sköterska som lärde mig att borr på spanska heter ”fresas”.

Då jag besökte mamma senare under våren, passade jag på att sticka in till kliniken och överlämna några av mina favoritputsborr och en förpackning putsstrips.

Det har blivit en tradition att hälsa på min mamma på Teneriffa över nyår. I år följde även min trevliga kollega Helena med oss för att njuta av sol och värme.

Min mamma är tandvårdsrädd och vill helst att jag tar hand om hennes tänder. Nu hade hon besvär med en tand i överkäken.

Hon hade varit på Clinica Dental innan vi kom ner och bokat in en tid så att jag kunde låna ett behandlingsrum och min spanska sköterska Dariana igen.

Mamma berättade att tandläkarna på kliniken var överförtjusta i både borren och putsstripsen jag hade försett dem med. Innan jag åkte på semester passade jag därför på att plocka med mig en ”goodie bag” med mina favoritprylar från kliniken i Mantorp.

Här har jag samlat ihop lite smått och gott som jag tror går hem på Teneriffa. Jag hittade flera flamformiga putsborr, excaveringsborr, matriser med kurvatur, smidiga avtrycksskedar och putsstrips i både metall och plast.

Här har jag samlat ihop lite smått och gott som jag tror går hem på Teneriffa. Jag hittade flera flamformiga putsborr, excaveringsborr, matriser med kurvatur, smidiga avtrycksskedar och putsstrips i både metall och plast.

 

Helena var givetvis nyfiken på att se en spansk tandläkarmottagning och följde med oss till kliniken. Vi fick alla ett varmt mottagande och tandläkare Diana blev jätteglad över ”goodie bagen” från Sverige!

Här får jag hjälp av Dariana igen med att behandla min mamma Idas ömmande tand.

Här får jag hjälp av Dariana igen med att behandla min mamma Idas ömmande tand.

 

Min mamma hade diffusa besvär i 1:a kvadranten. Det gjorde ont i vissa lägen när hon tuggade kunde hon berätta. Både Helena och jag misstänkte direkt att det rörde sig om en spricka.

Jag frågade efter en ”frac finder”, men vare sig Dariana eller tandläkaren Diana förstod frågan så jag förklarade så gott jag kunde att jag trodde det var en spricka i tanden.

Aha! ”Una micro fractura”, sade Dariana! De hade inget för att diagnostisera sprickor så Helena och jag kollade runt i behandlingsrummet efter något som kunde användas i stället.

En tandborste fick duga!

Efter lite tuggande på borsten i olika vinklar kände mamma att den palatinala kuspen på 15 ömmade. Jag tog bort lagningen och slipade ner kusperna.

Nu var jag jätteglad över att jag hade tagit med mig mina fina matrisband med kurvaturer! Men säg den glädje som vara evigt. De hade inga matrishållare som passade till mina band! Hur ska jag göra nu? frågade jag.

Jag fick ett band och en mackapär som jag aldrig har sett tidigare. Dariana förklarade för mig hur man skruvade fast matrisbandet med mojängen. Efter lite pill och strul var formen på plats och jag upptäckte att det visst finns flera vägar till Rom!

Så här ser matrisbanden ut på Clinca Dental. När jag bara kom på hur man gjorde så insåg jag att det var en smidig liten lösning. Man behöver inte fundera på om man ska använda en Hedströms matrishållare I eller II och matrisen kan sättas från både buccal- och palatinalsidan.

Så här ser matrisbanden ut på Clinca Dental. När jag bara kom på hur man gjorde så insåg jag att det var en smidig liten lösning. Man behöver inte fundera på om man ska använda en Hedströms matrishållare I eller II och matrisen kan sättas från både buckal- och palatinalsidan.

 

När mammas tand var lagad kunde Helena och jag ägna oss åt vår semester igen. Vi passade på att göra en tuff dagsvandring i Parque National del Teide med en topptur upp på Montaña Guajara, 2718 meter över havet.

När mammas tand var lagad kunde Helena och jag ägna oss åt vår semester igen. Vi passade på att göra en tuff dagsvandring i Parque National del Teide med en topptur upp på Montaña Guajara, 2718 meter över havet.

 

Jag ska ner och hälsa på min mamma igen nu till våren. Då sticker jag givetvis in och hälsar på mina spanska kollegor och nu kommer jag att ta med mig en frac finder så att de lätt kan diagnostisera ”micro fracturas”. Om några år har jag nog utrustat kliniken så att den tillgodoser alla mina behov!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Studiebesök

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 19 Nov 2015
Dela artikeln

Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att åka på studiebesök för att se hur mina kollegor jobbar och samtidigt hämta inspiration från deras vardag.

Jag har besökt tandläkarmottagningar i in- och utlandet. Offentliga-, privata- och specialistkliniker lite varstans har fått äran av att få påhälsning av mig.

Vissa av mina besök har blivit reportage eller bloggar i Tandläkartidningen. Hos andra har jag bara snokat runt och snott en och annan bra idé. Alltid finns det något att lära och de mest fantastiska guldkorn kan ligga undangömda i en låda!

Nu senast åkte jag ut till mina kollegor Carina Kjellberg och Zaklina Rotting. De jobbar på Vasa Tandhälsa i Linköping och organisationsformen de jobbar enligt påminner mycket om min egen tandläkarmottagning.

Carina äger kliniken och Zaklina är assistenttandläkare. De har som oss tre behandlingsrum till disposition där ett rum används av tandhygienisten Malin.

Här är hela Vasa Tandhälsa; Från vänster: Zaklina, Gunilla, Carina, Malin och Yvonne.

Här är hela Vasa Tandhälsa; Från vänster: Zaklina, Gunilla, Carina, Malin och Yvonne.

 

Carina och Zaklina började arbeta tillsammans nu i höstas och de försöker hitta en bra samarbetsform. Just nu jobbar de i var sitt behandlingsrum med var sin sköterska och har samma arbetstider.

Min assistenttandläkare Helena och jag jobbar enligt sologroup-modellen där vi turas om att jobba förmiddagar och eftermiddagar. På så vis har vi nästan alltid tillgång till två behandlingsrum och vi upplever att det ger större lugn och minskar stressen på jobbet.

Vi brukar ses mitt på dagen och då har vi möjlighet att stämma av om det har varit något speciellt, till exempel om vi ska lämna ut en proteslagning åt den andra senare på dagen.

Hos Carina och Zaklina går jag in i sterilen och hittar direkt en jättebra maskin som både håller autoklavpåsremsorna på plats och svetsar samtidigt. Hos oss är det kaos i ett skåp med flera olika rullar som måste klippas av och ofta blir de på tok för stora.

Min sköterska Catty som sköter om allt inköp till kliniken blev eld och lågor när hon såg denna bild och började direkt söka på nätet efter en liknande svetsmaskin!

Min sköterska Catty som sköter om allt inköp till kliniken blev eld och lågor när hon såg denna bild och började direkt söka på nätet efter en liknande svetsmaskin!

 

Aj vad man blir hemmablind! Så här illa ser det ut i vårat skåp! Man får upp ögonen för egna tillkortakommanden när man åker på studiebesök.

Aj vad man blir hemmablind! Så här illa ser det ut i vårat skåp! Man får upp ögonen för egna tillkortakommanden när man åker på studiebesök.

Inne i sterilen har de även skrivit på lådorna vad som finns i dem. Jag tyckte det var en jättebra idé! Själv går jag runt och drar ut alla lådor och blir irriterad när jag inte hittar vad jag letar efter, särskilt illa är det när jag jobbar inne på min tandhygienist Susannes rum.

Tyvärr tyckte varken mina sköterskor Annika eller Catty att våra lådor skulle märkas – de hänvisade direkt till Hootchi-Kootchi-evaá som skulle få spader om vi satte text på våra fina vita lådor och skåp! Nej, jag får bara försöka komma ihåg var vi har hävlar, borr och avtrycksskedar om jag behöver hämta dem själv!

Tyvärr tyckte varken mina sköterskor Annika eller Catty att våra lådor skulle märkas – de hänvisade direkt till Hootchi-Kootchi-evaá som skulle få spader om vi satte text på våra fina vita lådor och skåp! Nej, jag får bara försöka komma ihåg var vi har hävlar, borr och avtrycksskedar om jag behöver hämta dem själv!

 

Inne hos Carina fastnar jag totalt för hennes arbetsstol som har reglerbara armstöd. Den känns skön och ger avlastning för armarna. Min egen stol tycker min personal är skrattretande. Jag funderar allvarligt på att beställa en likadan som Carinas.

Inne hos Carina fastnar jag totalt för hennes arbetsstol som har reglerbara armstöd. Den känns skön och ger avlastning för armarna. Min egen stol tycker min personal är skrattretande. Jag funderar allvarligt på att beställa en likadan som Carinas.

 

Carina har även ett riktigt fiffigt visir som hon knäpper på sina glasögon. Smart, eller hur?

Carina har även ett riktigt fiffigt visir som hon knäpper på sina glasögon. Smart, eller hur?

Inne hos Zaklina är jag med när hon ska extrahera en 36:a. Jag ger henne mitt allra bästa extraktionstips som jag fick av min kollega Kristina Borgström då vi gick en implantatutbildning tillsammans för många år sedan:

Kapa av kronan och separera alltid rötterna på molarer.

I underkäken extraheras först den distala roten för att skapa utrymme och sedan den mesiala roten.

I överkäken separerar man mellan den palatinala roten och de två buckala rötterna och sedan tar man alltid bort den palatinala roten först.

Oftast kan man ta ut de två buckala rötterna i samma paket.

Varje gång jag extraherar skickar jag en tacksam tanke till Kristina. Zaklinas ex gick förövrigt smärtfritt!

Nu hoppas jag att både Carina och Zaklina kommer ut till oss för att se hur vi jobbar. Kanske finns det ett och annat guldkorn i en undangömd låda hos oss som de kan sno!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Homestyling

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 15 Okt 2015
Dela artikeln

Det började med att min kollega Helena torkade lite damm på våra gamla pappersjournaler och plötsligt hamnade det gamla journalarkivet högst upp på vår ”att göra”-lista.

Vad vi ska göra med de gamla journalerna har varit ett ständigt återkommande tema de senaste åren men nu bestämde vi oss för att ta ett rejält krafttag och kasta ut hela arkivet.

Vi satte av en heldag för att städa, göra oss av med gamla journaler, röja i förrådet och kassera så mycket som möjligt. Där journalarkivet var ville vi ha in en bänk och takhöga skåp.

Helena tyckte vi kunde åka till Ikea, men jag kände direkt att det kunde vara välinvesterade pengar att låta ett proffs mäta och snickra inredningen.

Vi gick över till digitaljournal för sexton år sedan och pappersjournalerna har bara använts för att arkivera läkarintyg och remissvar samt samla damm sedan dess.

Vi gick över till digitaljournal för sexton år sedan och pappersjournalerna har bara använts för att arkivera läkarintyg och remissvar samt samla damm sedan dess.

 

Här röjer vi! Helena och jag gick genom ALLA gamla journaler och tog ut viktiga papper som vi har sparat i pärmar. Tekniska Verken kom med en låst container och hämtade allt som kördes direkt till destruktion.

Här röjer vi! Helena och jag gick genom ALLA gamla journaler och tog ut viktiga papper som vi har sparat i pärmar. Tekniska Verken kom med en låst container och hämtade allt som kördes direkt till destruktion.

 

Simsalabim! Proffsig och måttanpassad bänk och skåp på plats! Helt klart blev det här mycket bättre än att Helena och jag skulle försöka oss på att montera ihop och sätta upp inredningen.

Simsalabim! Proffsig och måttanpassad bänk och skåp på plats! Helt klart blev det här mycket bättre än att Helena och jag skulle försöka oss på att montera ihop och sätta upp inredningen.

 

Åh vad nöjda vi blev! Plötsligt fick vi plats för mina implantatlådor och terapilasern och mycket, mycket mera! Det blev så vitt och fräscht och modernt! Vi solade oss i glansen efter den stora insatsen medan vi avnjöt en underbar hembakad kaka från en av våra trevliga patienter.

– Vi kanske ska fixa till lite mera, sade Catty. Köket här i personalrummet är ju lite tråkigt.

Jag kollade mig runt och insåg plötsligt hur lätt det är att bli hemmablind. Personalrummet var riktigt, riktigt, riktigt tråkigt!

– Jag tror vi måste låta ett proffs ta tag i det här också, sade jag.

–Vad sägs om vi låter Hootchi-Kootschi-evaá få fria händer?

Som sagt, så gjort! Min superduktiga, jättetrevliga och extremt idérika väninna evaá Larsson (egen stavning, red anm.) kom, såg och bestämde. Hon fick helt fria händer från första stund – jag litar fullständigt på hennes goda smak och idéer.

Alla väggar och tak målades vita. De gamla bruna dörrarna byttes ut eller målades. Skåpen i personalrummet vitlackerades och fick speglar. Zick-zack hyllan blev vit, mitt loppisfyndbord som kaffemaskinen stod på kastades ut och ersattes av en snygg bänk. Tavlor fick ny passepartout och bytte plats.

Det enda jag gjorde var att åka med Helena och välja ut nytt kök.

Här är väntrummet innan omgörningen. En spaljé skilde av rummet och tog mycket plats. evaá bestämde direkt att den skulle bort och allt måste vitmålas!

Här är väntrummet innan omgörningen. En spaljé skilde av rummet och tog mycket plats. evaá bestämde direkt att den skulle bort och allt måste vitmålas!

 

Ja, lite skillnad blev det, eller hur? Vi är jättenöjda och nästan alla våra patienter kommenterar omgörningen och tycker att vi har fått det riktigt ljust, fint och fräscht.

Ja, lite skillnad blev det, eller hur? Vi är jättenöjda och nästan alla våra patienter kommenterar omgörningen och tycker att vi har fått det riktigt ljust, fint och fräscht.

 

Helt otrolig vad man blir hemmablind! Vårt personalrum hade passerat bäst-före-datum för länge sedan. Mitt omklädningsskåp är ett schabrak och evaá beordrar att det ska ställas in i förrådet!

Helt otrolig vad man blir hemmablind! Vårt personalrum hade passerat bäst före-datum för länge sedan. Mitt omklädningsskåp är ett schabrak och evaá beordrar att det ska ställas in i förrådet!

 

Här är ett nytt kök på plats. Vi har fått ett runt bord och evaà hittade en extra stol till oss på loppis. Skåpsdörrarna är vitmålade och har fått speglar för att skapa känslan av rymd. Tyckte ni att evaá har gjort ett fint jobb hos oss kan ni gå in och kolla flera saker hon har stylat om på instagram.com/hootchikootchi.

Här är ett nytt kök på plats. Vi har fått ett runt bord och evaà hittade en extra stol till oss på loppis. Skåpsdörrarna är vitmålade och har fått speglar för att skapa känslan av rymd.

 

Tyckte ni att evaá har gjort ett fint jobb hos oss kan ni gå in och kolla flera saker hon har stylat om på instagram.com/hootchikootchi.

Tyckte ni att evaá har gjort ett fint jobb hos oss kan ni gå in och kolla flera saker hon har stylat om på instagram.com/hootchikootchi.

 

Även utsidan fick sig ett rejält lyft i år! Min äldsta son som inte har tagit i en hammare sedan han gick ut högstadiet tog på sig uppgiften att måla och byta panel på fasaden. Med hjälp av diverse Youtube-filmer fick han dit både brädor och reglar!

Även utsidan fick sig ett rejält lyft i år! Min äldsta son som inte har tagit i en hammare sedan han gick ut högstadiet tog på sig uppgiften att måla och byta panel på fasaden. Med hjälp av diverse Youtube-filmer fick han dit både brädor och reglar!

 

Nu känner vi oss riktigt nöjda över att vi har fått det så fint, modernt och fräscht, men jag är lite rädd Helena ska gå in på ”lab” – det är vår akilleshäl. Börjar hon damma där så är vi nästan tillbaka på ruta ett …

"Labbet".

”Labbet”.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Minnen som biter sig fast

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 10 Sep 2015
Dela artikeln

Oj, vad en sommar går snabbt!

I Mantorp har vi kommit igång ordentligt igen efter alla ledigheterna. Efter en kaotisk rivstart i augusti som toppades med att vattnet försvann och patienter fick skickas hem, har vi nu landat i en normal rytm. Vattnet är tillbaka, alla med tandvärk är lugnade och de flesta sommarfrakturer har vi fixat till.

Min favoritsyssla när jag är ledig är att vandra. I år fyllde min man femtio år och hans enda önskan var att våra söner och jag skulle gå med honom på Pilgrimsleden, Camino de Santiago.

Vi påbörjade vandringen i Frankrike, tog oss över Pyrenéerna och efter sju vandringsdagar och 200 kilometer kom vi fram till Logroño, distriktshuvudstaden i Riojadistriktet.

Den enda present min man hade önskat sig till sin femtio års dag var att våra tre söner och jag skulle följa med honom på Pilgrimsleden.  Vandringsleden går genom solrosfält, lummiga skogar, över höga fjäll, in i små mysiga byar och över oändliga slätter.

Den enda present min man hade önskat sig till sin femtio års dag var att våra tre söner och jag skulle följa med honom på Pilgrimsleden. Vandringsleden går genom solrosfält, lummiga skogar, över höga fjäll, in i små mysiga byar och över oändliga slätter.

 

Höjdpunkten under vandringen var när min väninna och kollega, Carolina Elmstedt och hennes sambo Nicko kom ner till Pamplona för att överraska min man på hans stora dag. Carolina och jag har hållit kontakten sedan vi båda kom till FTV Mjölby som helt nyutbildade tandläkare i 1992. Nu, 23 år senare, firade vi öppningsdagen av San Ferminfestivalen, el Chupinazo, med att festa tillsammans på Pamplonas gator.

Jag är världsmästare på att hålla på hemlisar! Min man hade ingen aning om att min kollega Carolina och hennes sambo Nicko skulle komma ner och överraska honom på hans femtio årsdag! Här är vi alla samlade och klara för att fira El Chupinazo som går ut på att dränka in allt och alla i Sangria. Vi fick förresten med en infödd spanjor på bilden…

Jag är världsmästare på att hålla på hemlisar! Min man hade ingen aning om att min kollega Carolina och hennes sambo Nicko skulle komma ner och överraska honom på hans femtio årsdag! Här är vi alla samlade och klara för att fira El Chupinazo som går ut på att dränka in allt och alla i Sangria. Vi fick förresten med en infödd spanjor på bilden…

 

Under vandringen fick jag god tid att njuta av det vackra landskapet, lyssna på sommarpratarna i P1 och prata med min man och mina söner.

Min äldsta son berättade flera gånger att han ångrade att han inte hade blivit tandläkare. Enligt honom verkar det vara ett riktigt glidaryrke… Jovars, det är lätt att säga för någon som INTE har suttit dubbelvikt i tre timmar och försökt att få ut frakturerade rötter på visdomständer och andra eländiga tänder, eller hur?!?

Väl hemma igen från Spaniens sol och värmebölja fortsatte vi vår semester med att åka till ett mycket kyligare Norge och hälsa på släkt och vänner. Givetvis fick vandringskängorna hänga med!

Gudbrandsdalen som jag kommer ifrån är en fantastiskt vacker dal och vandringsmöjligheterna oändliga.

Det är alltid roligt med en topptur! Även Molly, Mjölbys mest välmotionerade pudel tycker det!

Det är alltid roligt med en topptur! Även Molly, Mjölbys mest välmotionerade pudel tycker det!

 

Vi bestämde oss för att ta en topptur i Rondane och parkerade bilen vid vägkanten. Då vi kom ner igen upptäckte min man att någon hade gjort flera fula repor i lacken på höger sida av bilen.

– Kanske någon har tagit en sten och repat den för att den har svenskt registreringsskylt, föreslog jag.

Min man trodde inte på den teorin, så illa trodde han faktiskt inte om mina landsmän!

Väl nere i byn igen såg vi att det inte bara var repor på sidan av bilen. Hela motorhuven och ena skärmen hade fula märken och bucklor! På fjället finns gott om lösa, betande får och vi försökte en ny teori om salthungriga norska lamm som samarbetar i grupp för att ta sig upp på upp motorhuven.

Svaret på vem som var marodören fick vi lite senare då vi polisanmälde skadorna.

En polisman hade kört förbi vår bil på fjället dagen innan och sett en flock hästar stå runt bilen och slicka på den. Han hade tutat och skrämt bort djuren kunde han berätta.

Polismannen är för övrigt gift med min gamla träningskamrat och kollega Ragnhild. Jag hoppas Ragnhild kan ta med sig en stor rasp upp på fjället och se om hon inte kan slipa till gaddarna på hovdjuren lite – som tandläkare är det ju alltid roligt med lite nya utmaningar!

Repor, bucklor och 7500 kronor fattigare…  Det kanske skulle kosta mera att kalla in en rättsodontolog för att fastställa vem som är den verkliga gärningsmannen?

Repor, bucklor och 7500 kronor fattigare… Det kanske skulle kosta mera att kalla in en rättsodontolog för att fastställa vem som är den verkliga gärningsmannen?

 

Om några veckor ska jag ut och vandra igen, fast då lämnas både bilen och barnen kvar här hemma. Jag hoppas på soliga dagar, god mat, sköna sängar och att jag ska möta trevliga människor.

Det är härligt med minnen som biter sig fast, men nu hoppas jag att de minnen jag tar med mig hem kommer att vara helt utan en hög självrisk!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Att utmana sig själv

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 25 Jun 2015
Dela artikeln

Lite anade jag att mitt möte med Mikael Zimmerman skulle få mig att frångå en av mina starkast fastnaglade principer. Att vara principfast har alltid varit något som jag har eftersträvat men efter vårt möte för ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att kasta mig ut i det som jag egentligen fruktade mest av allt och totalvägrat att utföra: implantatkirurgi.

Bara tanken på att jag skulle göra det själv gav mig handsvett och hjärtklappning.

Under middagen med Mikael Zimmerman berättade han om en norsk kvinnlig endodontist som gjorde de mest perfekta rotfyllningar som göras kan. Hon hade valt att specialisera sig inom endodonti efter att hon hade följt upp sina egna rotfyllningar och sett att de hade kunnat göras bättre.

Hon ansåg att det var inom rotfyllningar hon hade störst utvecklingspotential.

Det var just det här samtalet som skulle sätta igång min egen fundering över var JAG hade störst utvecklingspotential och utan tvekan kom svaret ganska snabbt; implantatkirurgi. Inte på grund av att mina fixturer hade hög misslyckandefrekvens men för att jag aldrig hade satt en enda skruv själv!

När jag först hade bestämt mig för att sätta mina egna fixturer började jag jobba på min operationsteknik. I stället för att skicka alla visdomständer enkelt och lätt till käkkirurgen, dukade vi upp, la upp lambåer, borrade bort ben, använde handstycket för att separera krona och rötter och suturerade mängder av fina madrassuturer och vanliga kirurgiska suturer.

Sedan utsåg jag Peter Olsson i Linköping till min egen personliga handledare och fick lov att hänga med honom så mycket som jag ville medan jag assisterade honom under fixturoperationer.

Här är min mentor Peter Olsson och jag strax klara för att operera.

Här är min mentor Peter Olsson och jag strax klara för att operera.

 

Under våren samlade jag på mig patientfall som behövde implantat.

Jag valde att gå min kirurgiutbildning i Oslo. Dels passade det bra rent tidsmässigt och med tanke på att det var tjugotvå år sedan jag senast satte mina ben på Tannlegehøyskolen var det en riktig höjdare att komma tillbaka.

Tannlegehøyskolen i Geitmyrsveien såg ut som i gamla dagar från utsidan, men insidan hade fått ett rejält lyft!

Tannlegehøyskolen i Geitmyrsveien såg ut som i gamla dagar från utsidan, men insidan hade fått ett rejält lyft!

 

Det var en konstig känsla att promenera från staden och upp till fakulteten. Jag möttes av gammalt och nytt, känt och okänt. Vad som en gång var Rikshospitalet hade gjorts om till ett nytt bostadsområde.

Mitt gamla studenthem fanns inte kvar och jag gick vilse på väg upp mot Sankt Hans Haugen …

Kirurgikursen varvades med teori, praktik och auskultation.

På kursen fick vi först borra i en modellkäke

På kursen fick vi först borra i en modellkäke

Sedan avancerade vi och fick en halv griskäke …

Sedan avancerade vi och fick en halv griskäke …

Här går oralkirurg Heming Olsen-Bergem runt och hjälper till med inställningar på kirurgimotorn.

Här går oralkirurg Heming Olsen-Bergem runt och hjälper till med inställningar på kirurgimotorn.

Vi fick vara med inne på operationssalen medan oralkirurg Heming Olsen-Bergem opererade. Under operationen passade jag på att ställda alla möjliga och omöjliga frågor.

Min första operation hade jag en vecka efter kursens slut. Min handledare Peter var med mig och assisterade och kom med glada tillrop.

Jag valde att gå ut hårt redan från start; en tre-tandslucka regio 14-16 skulle ersättas med två fixturer. Då det var för lite ben i regio 16 fick jag även göra ett sinuslyft. Det gick bra men ack vad jag var nervös innan vi påbörjade operationen! Jag började svettas i händerna och neröver ryggen flera veckor innan ingreppet bara jag tänkte på vad jag hade framför mig.

Nu har jag börjat få lite vana på det här att sätta fixturer och jag känner att jag nog har vuxit på den här resan.

Vilken tur att jag faktisk är en rätt flexibel person och inte en rigid och principfast donna!

Catty och jag har börjat få riktigt snitts på att operera och med op-mössan på kan man tillåta sig en riktig ”bad hair day!”

Catty och jag har börjat få riktig snits på att operera och med op-mössan på kan man tillåta sig en riktig ”bad hair day!”

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera
Hege Svendsen Stribrny
Hege Svendsen Stribrny
Hege är privattandläkare i Mantorp och ordförande för Privattandläkarföreningen i Östergötland. Hon bloggar om arbetet i kliniken och kanske om familjelivet hemma i Mjölby.