Livet som tandläkarstudent är över

Blogg / Shirin Ghadri 21 Jun 2017
Dela artikeln

Alla goda ting måste komma till ett slut, även denna blogg och livet som tandläkarstudent. Nu börjar arbetslivet, det riktiga allvaret blandat med det riktigt roliga.

Man lämnar det studentliv man vant sig vid bakom sig men samtidigt öppnas en ny värld där man kan få sprida sina vingar och testa de kunskaper man inhämtat under alla år.

Examensdagen är något jag verkligen längtade till och det nådde upp till alla förväntningar, från lunchen med vänner, till de inspirerande talen från handledare (och numera kollegor), till umgänget och gratulationer från nära och kära.

Mina vänner heter Lina Zhang t v och Lavan Smail t h. Nu är vi inte studiekamrater utan kolleger.

Vi blev hedrade med en vacker ros från prefekten.

Att äntligen komma till en punkt där ens tålamod, sömnlösa nätter och stunder av frustration nådde sin höjdpunkt i ögonblicket där man hedras av prefekten med en vacker ros är något som gör all möda värd.

Dessa år har varit lärorika och det har varit ett sann privilegium att vara omgiven av intelligenta, ambitiösa och inspirerande klasskamrater, handledare och mentorer.  Man är aldrig färdiglärd, varken som människa och definitivt inte som tandläkare, men den kunskap man har fått under utbildningen är en stabil grund som jag kan bygga mina individuella erfarenheter på. Framförallt är det viktigt att gå framåt med ödmjukhet och vetskapen om att ju mer man vet desto mer har man att lära sig.

 

Detta må vara slutet, men samtidigt är det bara början, och som Eleanor Roosevelt sa.  ”The future belongs to those who believe in the beauty of their dreams.”

Redo för det spännande yrkeslivet!

Och förresten – trevlig midsommar!

Text: Shirin Ghadri

Dela artikeln

Många bäckar små

Blogg / Shirin Ghadri 21 Mar 2017
Dela artikeln

Det sägs att “practice makes perfect”. Det är ett uttryck som på många sätt är relevant inom tandläkarutbildningen. Den första fyllningen är sällan lika snygg som den tionde, och den första rotfyllningen blir sällan den mest perfekta.

Men var går gränsen mellan perfektionism och lege artis? Ofta sätter man som tandläkarstudent stor press på sig själv för att allt man gör ska vara perfekt och flerfritt, men ofta glömmer man att misstag inte nödvändigtvis betyder misslyckande. Det är oftast de fel man gör som man lär sig utav och som man sällan eller aldrig upprepar igen.

Ibland är det svårt att ha den klarheten när man har prestationskrav, deadlines, tentamina, kvoter och ett dussin inlämningar hängande över sig. För att inte snacka om sociala krav, som ibland får försummas. Då kan en misslyckad tentamen, eller en endodontisk behandling som tar längre tid än de 2 avsatta passen leda till en stigande inbördes frustration.

Men jag tror att lärandet är en process, och att lärandet tar tid. Från att börja gå, till att lära sig alfabetet, eller att ta körkortet. Det började med ett ABC, men nu sitter jag här och skriver långa rader. Jag vågade inte köra över 30km/h, men nu älskar jag motorvägen mest av allt.

Det är lättare sagt än gjort men man måste ta en sak i taget, se till att fira de små framstegen, för det är ju många bäckar små som gör en stor å:)

Text: Shirin Ghadri

Dela artikeln
Kommentera

En osynlig kapten

Blogg / Shirin Ghadri 20 Feb 2017
Dela artikeln

En ledare är vågen som driver skeppet framåt. Så skrev författaren Leo Tolstoy. Hur kan man definiera en ledare inom tandvården? Som tandläkare anses man vara ledare i tandvårdsteamet.

En del av utbildningen i att bli tandläkare handlar om hur man ska hantera sin ledarroll. Att man inom teamet ska kunna stimulera till diskussion och motivera till ett effektivt arbete, det vill säga skapa en miljö där arbete innebär samarbete, och målet är att hjälpa patienten på bästa sätt.

Hur vill jag vara som ledare? En ledare är för mig en person som inspirerar andra, och skapar en så god arbetsmiljö att man alltid vill göra bättre och sådan trygghet att man alltid har möjlighet att erkänna misstag. Auktoritet och karisma är nödvändiga egenskaper.

Ambition och passion för arbetet är andra aspekter som gör en ledare. En ledare är den kapten som inte syns men som vi vet finns där för att skapa lugn i stormen och driva skeppet mot land.

Svåraste delen i en ledares roll är nog att ha förmågan att utstråla värme. Att kunna skapa en arbetsplats av skratt och glädje utan att för den del förlora sin auktoritet. Lyckas man vara en sådan ledare tror jag att man har stora chanser att skapa något som “stands the test of time.”

Text: Shirin Ghadri

Dela artikeln
Kommentera

365 nya chanser

Blogg / Shirin Ghadri 15 Dec 2016
Dela artikeln

Ett nytt år väntar runt hörnet, och med sig har den ett löfte om 365 nya chanser att skapa det liv vi drömmer om, 365 nya dagar fyllda av skratt och hopp.

Själv kan jag inte tro att ett år redan har passerat, och här sitter jag, tolv månader senare, och funderar på hur allt kunde gå så fort.

Det här året har varit händelserikt och utmanande på så många sätt, både på det personliga och professionella planet.

En stor del av det här året på utbildningen har gått ut på att utvecklas inom det kliniska. Att utföra behandlingar på levande människor som fullständigt förlitar sig på din kunskap och kompetens är något som kräver både ansvar och samvete.

Det är intressant hur tandläkarutbildningen inte bara kräver fingerfärdighet, teoretiska kunskaper och tålamod, utan även ett öga för detaljer och ett hjärta för medmänniskor.

Men studentlivet är inte alltid okomplicerat, och på vägen mot målet kan man möta hinder och svårigheter. Då gäller det att  komma ihåg att det inte alltid är de enklaste spåren som leder till de vackraste platserna, och i slutändan är det alltid värt det.

En riktigt kul sak som hände mig under 2016 var att jag började skriva denna blogg, och jag längtar efter att få fortsätta skriva om min vardag på utbildningen under nästa termin.

Till dess önskar jag er läsare en riktig god jul och ett gott nytt år!

Må vi fortsätta le, och fortsätta skapa leenden:)

Text: Shirin Ghadri

Dela artikeln
Kommentera

Fortsätt leka!

Blogg / Shirin Ghadri 10 Nov 2016
Dela artikeln

”We don’t stop playing because we’re getting old, we’re old because we stopped playing.”
Citat okänt

Det är en tidig oktobermorgon och jag sitter i klassrummet. Dagens ämne : äldretandvård. Utanför är det fortfarande lite mörkt och man kan känna förväntan i luften.

Jag tittar ut från fönstret och märker hur mina tankar vandrar iväg och att jag börjar tänka på hur hösten är en årstid som med all sin kyla, dysterhet och nyckfullhet ändå lyckas charma mig. Skiftande färger, fallande löv, mysiga kvällar med en kopp varm choklad och en god vän …

Föreläsaren läser upp ett citat av Voltaire som väcker mig från mina dagdrömmerier:

”Människan kan bara ha ett visst antal tänder, hårstrån och idéer. Den tid kommer obevekligen när hon mister sina tänder, sitt hår och sina idéer.”

Han engagerar oss i sina tankar och beskriver passionerat hur viktigt det är att äldretandvård är en del av läroplanen på tandläkarlinjen.

Hur kommer det sig att man ibland bortprioriterar de äldre i samhället? Varför försummas människor som har varit med och byggt upp den tandvård vi unga kan ta del av?

Fördomar finns mot äldre, fördomar om att de ej behöver långvarig vård. Deras dagar är förbi, så varför investera? Det må låta dystert, men det är tyvärr så många vårdgivare tänker, oftast på grund av den ekonomiska börda de anser att äldretandvård för med sig.

Föreläsaren beskriver att han har fått höra från kollegor att den bästa kliniken är den som är på tredje våningen, och utan hiss, för då slipper man ju de, från deras perspektiv, ”svåraste” patienterna.

Att få förståelse, empati och konkret insyn i de äldres vardag, deras behov och känslor är en kunskap som är guld värd att ha med sig i arbetslivet. Åldern är bara en siffra, men skratt, hopp och kärlek är livet.

På väg hem andas jag in den friska höstluften, sommaren är förbi, vintern är runt hörnet och vi går mot kallare tider.

Även om vintern, precis som åldrandet är oundviklig, så är varje stund man lever ovärderlig, och det gäller att ta vara på ögonblicken, leva på riktigt så länge man lever, och trots förlust av tänder och minne ”never stop playing” ….

När löven faller...

När löven faller…

Text: Shirin Ghadri

Dela artikeln
Kommentera

Att möta ett barn

Blogg / Shirin Ghadri 6 Okt 2016
Dela artikeln

När man som vårdgivare bemöter barnpatienter måste man kunna förstå barnets tankar och perspektiv, på ett helt annat sätt än för vuxna. För mig är barn de mest oskyldiga och roliga varelserna på denna jord och att jobba med dem är något som kräver fantasi, ödmjukhet och mycket kunskap.

Barn är så nyfikna, de ser på det mesta med häpnad, och tar inget i denna värld för givet. Det kan handla om saker i vardagen eller lustiga frågor som de ställer när de sitter i tandläkarstolen.

Genom deras ögon ser man världen som den bör vara, där alla vill dig väl, och tandläkaren inte är en elak typ. Det är oftast genom vuxnas handlingar som denna förväntan krossas och till exempel en rädsla för tandvården skapas.

Behandlingsrum för de allra minsta.

Behandlingsrum för de allra minsta.

Barn ser det magiska i det vardagliga för magi är det de söker. Karius och Baktus bor verkligen i tanden och den snälla tandfén kommer på natten och lämnar pengar när du har tappat en tand. Det må vara så att vi vuxna lär barnen om tandvård, men många gånger är det barnen som lär oss om livet.

Miljön på utbildningskliniken för barntandvård här i Göteborg präglas av pedagogik och värme och barnets välmående är alltid i fokus. Ibland kommer barnet in med en orolig förälder vilket är naturligt och då måste man ha kompetens och lugn att kunna hantera två oroliga människor men samtidigt alltid ha i åtanke att den riktiga patienten är barnet.

Det är en utmaning som underlättas av att man är omgiven av kunniga och omtänksamma mentorer, som brinner inte bara för sitt yrke utan också för oss studenter.

Man lär sig något nytt varje gång, och deras långa erfarenhet inspirerar och motiverar en att alltid göra bättre och utvecklas.

Har man en barnpatient i behandlingsrummet är teoretiska kunskaper grundläggande, praktisk färdighet viktigt, men mest avgörande är nog att förstå att varje barn är unikt. Vissa är rädda, vissa vill veta allt, och vissa vill trotsa.

Men varje barn vill ha kärlek och varje barn har formats av tidigare erfarenheter.

Passande är då att jag avslutar med en vacker text som jag läste för några år sedan och som jag alltid kommer att bära med mig:

Ett barn som får mycket kritik
lär sig att fördöma.
Ett barn som får möta fientlighet
lär sig att slåss.
Ett barn som görs till åtlöje
utvecklar osäkerhet.
Ett barn som ständigt får uppleva skam
utvecklar skuldkänslor.

Ett barn som behandlas med tolerans
lär sig generositet.
Ett barn som får uppmuntran
utvecklar sin självkänsla.
Ett barn som bemöts med vänskap
lär sig känna förtroende.
Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa.
Ett barn som accepteras och respekteras
känner trygghet.

Jag och min klasskamrat Annalisa jobbar i par på barntandvården. Det är fantastiskt att ha en partner man trivs med, vi förstår och försöker alltid stötta varandra i lärandet.

Jag och min klasskamrat Annalisa jobbar i par på barntandvården. Det är fantastiskt att ha en partner man trivs med, vi förstår och försöker alltid stötta varandra i lärandet.

Text: Shirin Ghadri

Dela artikeln
Kommentera

Nya utmaningar

Blogg / Shirin Ghadri 1 Sep 2016
Dela artikeln

Sommaren, det är nog varje students längtan. En tid där man kan vila ut, arbeta och tjäna pengar, resa och upptäcka världen. Jag skulle inte kunna vara mer nöjd med hur jag tillbringat sommaren, den har varit magisk, fartfylld och lärorik på många sätt.

Nu när jag sitter på ett fik i Göteborg  med ljudet av regndropparna mot fönstret känns sommaren avlägsen. Samtidigt känns det bra att vara hemma igen. I skrivande stund är det  officiellt 1 år kvar av utbildningen och det känns minst sagt utmanande men även spännande på många sätt.

Min vän nickar instämmande när jag säger att det känns ambivalent att vara tillbaka i vardagen med allt vad det innebär. Semestern är över, och prestationskraven är tillbaka.

Men att man får utvecklas varje dag på utbildningen, att man får göra skillnad i patienternas liv och se glädjen och tacksamheten i deras ögon efter en lyckad behandling, väger snabbt över den känslan.

Tar en klunk av min varma och krämiga kaffe latte och känner hur jag blir inspirerad och motiverad av min väns berättelser om sin tid på akuttandvården under sommaren. Hon förklarar hur givande det varit att arbeta, även om det var tufft ibland att ta hand om akutfall. Hur hon har lärt sig hantera stress bättre och fått större självständighet och självförtroende.

– Man måste våga utmana sig själv, säger hon passionerat och tittar på mig med ett stort leende.

Ja verkligen, och man måste våga fråga och våga lära sig nya saker, för nu är vi snart i mål och då ligger det slutgiltiga ansvaret på oss och inte våra handledare, svarar jag lika ivrigt.

Det uppstår en liten tystnad som om vi precis har fått en uppenbarelse som vi båda behöver smälta.

– Måste berätta en grej, säger jag med ett smålurigt leende och väntar på reaktion från min kompis.

– Har du vunnit på lotto? frågar hon nästan lika snabbt, vilket får mig att skratta.

– Nej, inte än säger jag, och tänker på hur rolig hon är som alltid får mig på gott humör.

– Jag har fått uppdrag som studentbloggare på Tandläkartidningen, fortsätter jag.

– Vad häftigt, svarar hon entusiastiskt och ber mig berätta hur det gick till.

– Jag ville gärna prova något nytt, utmana mig själv, börjar jag.

– Jag har ju alltid älskat att skriva och uttrycka mig i ord. Har alltid gillat att skriva vid sidan om studierna, men att blogga är något nytt för mig, så när jag fick mejl om att studentbloggare sökes så bestämde jag mig för att ta chansen.

– Du har aldrig varit den som stannar i din ”comfort zone”, säger min vän med sådan passion som bara hon kan göra.

– Inte du heller, säger jag, precis som när du bestämde dig för att arbeta på akuttandvården! Om man inte vågar göra den där första rotfyllningen, eller åka på den där äventyrsresan, så kommer man aldrig utvecklas eller känna självförtroendet efter att man klarat av utmaningen.

Solen börjar titta fram, som ett tecken på att det är dags att lämna kaféet, och medan jag går mot dörren tänker jag på vad jag kan skriva om som studentbloggare. Som om hon läst mina tankar, säger min vän:
– Du kanske kan skriva om din vardag som tandläkarstudent i Göteborg eller hur det är att vara aktiv i studerandeföreningen?

Väl hemma funderar jag på vad jag egentligen vill att bloggen ska handla om. Gör lite Earl Grey, sätter igång min laptop och börjar skriva:

Jag vill att bloggen blir ett utrymme som kan motivera och inspirera dig som läsare,  inte minst om du råkar vara student som jag.

Jag vill återberätta och dela med mig av det roliga, det utmanande och det ibland knasiga livet som tandläkarstudent.

Om jag lyckas få dig att le en aningen, skratta då och då, och kanske tänka ett steg längre ibland så har jag nog lyckats med det jag ville uppnå.

Text: Shirin Ghadri

Dela artikeln
Kommentera
Shirin Ghadri
Shirin Ghadri
Shirin Ghadri läser sista året på tandläkarutbildningen i Göteborg och är aktiv i Västra Studerandeföreningen. Hon gillar att spela basket och dansa zumba och älskar att skriva. I bloggen berättar hon om vardagen som tandläkarstudent och livet i övrigt.