Roten till allt ont

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 30 Jan 2012
Dela artikeln

Pelle, en trevlig och glad gubbe, dök upp akut på kliniken i höstas.

– Du, den sista kronan du satte dit gör ont! sade han.

Jag kollade journalen och såg att 46 var cementerad en dryg månad tidigare. Efter att ha kollat ocklusionen, slipade jag lite på kronan och frågade om det kändes bättre.

– Nej! Det gör det inte! Det är inte den tanden som gör ont!

Han tog fram pekfingret och pekade på 25. Att jag aldrig kan lära mig att fråga ordentlig och ta reda på vilken tand det rör sig om, tänkte jag.

25 var sedan tidigare rotfylld och försedd med pelare och krona. Röntgenbilden var utan anmärkning och tanden var inte på något vis perköm, så jag förflyttade mig till nästa tand. 26:an reagerade kraftigt vid bruk av frakt finder. Den distobuccala kuspen var öm och tanden reagerade vid blästring. Jag rekommenderade att vi skulle ta bort amalgamfyllningen och kolla upp sprickan som jag misstänkte orsakade besvären. Pelle hade varit med förut och hade hört mig berätta om symptomen och behandlingen av ”cracked tooth syndrome”, så han kände till gången i det hela. Jag tog bort amalgamlagningen och slipade ner den distobuccala kuspen. Pelle var inte sugen på en ny krona just då så han fick en temporär IRM fyllning för att se om symptomen avtog.

En vecka senare ringde han igen.

– Nu är det dags för kronan! Det isar och gör ont när jag äter!

– OK, men du vet att det finns risk för att vi måste rotfylla tanden. Sprickor kan gå djupt och komma i konflikt med nerven, informerade jag.

Vi slipade och tog avtryck till kronan på 26 och Pelle fick tid för cementering en vecka senare.

– Det har inte känts bra, sa Pelle missnöjd när han kom för att få kronan. Det isar och gör ont vid kallt och varmt.

Jag tog en ny röntgen regio 26. Allt såg fint ut. Tanden var känslig, men inte mer än man kan förvänta sig när allt dentin är blottlagt.

– Vi sätter fast kronan temporärt så länge och så ser vi om det lugnar sig, bestämde jag.

Några veckor senare kom Pelle tillbaka för att cementera kronan permanent, men det var inte alls bra och jag insåg att jag skulle bli tvungen att öppna upp och rensa tanden. Jag råkade kolla lite längre bak och upptäckte att 27:an som bara var försedd med en pytteliten amalgamfyllning ocklusalt såg ut att ha ett hål mesialt. Sedan såg jag att det inte bara var ett hål – hela tanden hade delat sig! Så till slut, efter mycket möda och stort besvär hittade jag roten till allt ont!

Och Pelle är återigen en glad och trevlig gubbe!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
  1. Kommentar från Roland Rönnblom 2 februari 2012:

    Heh Hege
    Dags att blogga om laserunderstödd tandvård…

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Problem med inloggningen? Kontakta redaktionen: redaktionen@tandlakartidningen.se

La dottoressa

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 12 Okt 2017
Dela artikeln

Äldsta sonen– han som tycker att jag har ett glidarjobb – kom nyss hem efter ett år av studier i Rom. Tydligen hann han med mer än att bara plugga, han hittade nämligen även en snygg, trevlig italiensk flickvän som till råga på allt är tandläkare!

Valentina har precis blivit klar med sina studier vid La Sapienza universitet och nu försöker hon bestämma sig för vad hon ska göra med sitt liv. I Italien är det jättesvårt att få jobb som tandläkare. De unga är som hon säger ”ultra-utbildade” och bor ofta hemma hos föräldrarna till de är 35-40 år. I höst har hon jobbat gratis på sjukhuskliniken medan hon letar efter ett betalt jobb.

För några veckor sedan var hon hos oss och fick en inblick i tandvården i Östergötland. Hon fick vara med mig på kliniken. På måndagmorgnarna börjar jag redan klockan 6:50. Min första patient var Susanne, som kom på sin årliga undersökning. Allt var fint och hon hade knappt någon tandsten. Givetvis var Susanne lycklig och glad när hon lämnade kliniken.

-Why did she come? frågade Valentina överraskad efter att patienten hade lämnat behandlingsrummet.

-Jag skulle bara se om allt var bra med hennes tänder, förklarade jag.

Valentina hjälper mig på kliniken i Mantorp. Jag förklarar att vi kallar våra patienter årligen så att vi har möjlighet att förhindra allt för stora bekymmer. Valentina tyckte det var en jättebra idé! I Italien går man bara när man får ont eller märker att något är trasigt.

Samtidigt kom jag på att min gamla studieväninna Anne Nordgard i Terracina i Italien har gett upp att kalla in sina patienter på revisionsundersökningar. Valentina hade förväntat sig möta en gråtande, svullen och halvdöd person så här tidigt på morgonen! INGEN i Italien skulle gå till tandläkaren innan klockan nio om det inte var absolut akut!

Valentina har långtgående planer på att börja jobba i Sverige där vi skriker efter just tandläkare. Det stora kruxet för att hon ska få svensk legitimation är att komma upp på en nivå C i svenska, det vill säga strax under nivån för modersmålet.

Vi var på arbetsförmedlingen för att få hjälp att hitta en praktikplats till Valentina, men de kan inte hjälpa till om hon inte går en svenskakurs. Fram till förra året krävdes lägre språkkunskap för att få svensk legitimation.

Det finns två olika kurser; ”Qualifying courses in Swedish” och ”Korta vägen” som är en samling av insatser med terminologi och praktik. Språkkursen hade redan börjat och var full. En ny kurs startar någon gång till våren. Det var verkligen inte mycket hjälp att få via Arbetsförmedlingen!

Medan Valentina (t h) var här fick hon även vara med en dag på min gamla arbetsplats; Folktandvården i Mjölby. Florentia som ursprungligen kommer från Cypern tog sig av henne och berättade hur hon själv hade lärt sig svenska i Grekland innan hon flyttade till Sverige för drygt två år sedan.

Valentina har börjat lära sig svenska på egen hand och jag jobbade lite med henne medan hon var här. Åttonde kapitlet i hennes bok började med ”Jag bantar”.  Vi hoppade över det, bakade kardemummabullar och jobbade på ordet ”Strumpbyxor” och alla frågeorden i stället!

Valentina har fått en försmak av hur vi lever i Sverige och tycker det är roligt att plocka svamp och baka bullar. Hon älskar kräftor och har insett att man måste träna om man ska orka med att jobba som tandläkare!

Nu är hon tillbaka i Rom där hon jobbar gratis samtidigt som hon har anmält sig till en svenskakurs på universitet. För övrigt tyckte hon absolut inte att jag har ett glidarjobb.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Hands off-kurs

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 8 Sep 2017
Dela artikeln

Men hur i hela friden tänker du nu? Jag kan ju inte ett smack om rotfyllingar!” Min man slog uppgivet ut med armarna och tittade misstroget på mig samtidigt som han undrade om han hade hört rätt.

Jag hade just kommit hem med en stor papplåda med en ny maskin från jobbet och bett honom lära mig hur den fungerade!

”Jag tror den är trasig”, sade jag! ”Elin på kundservice säger att jag inte får skicka den tillbaka. Enligt henne så fungerar alla maskiner som lämnar företaget! Det här är säkert ett måndagsexemplar!”

”Jag kommer ingenstans när jag trycker på knappen! Kan inte du vara så snäll och läsa bruksanvisningen så jag bara kan verifiera att den är trasig” bad jag så snällt jag kunde.

Lite senare kunde min man konstatera att det nog inte var något fel på maskinen. Dock verkade det vara stora brister i min läsförståelse.

Min man kan absolut inget om rotbehandlingar men har trots det ofrivilligt blivit inkallad som experthjälp på området.

 

Givetvis var det inget impulsköp jag kom hem med. Jag hade noggrant kollat in olika endosystem. Under ett styrelsemöte med vår lokala PT-föreningen i vintras visade min unga, entusiastiska och teknikintresserade  kollega Jon Granath en bild på en nygjord rotfyllning och lovprisade sitt nya endosystem.

Jag bestämde mig för att göra ett studiebesök och kolla på hans nya vidundermaskin. Systemet var jättesmidigt, behandling gick snabbt och resultatet blev superfint!

Fastän min man kunde konstatera att apparaten fungerade, kom jag inte ihåg ordningen i Jons behandling och jag kunde heller inte ställa in några parametrar på endomaskinen.  Lösningen blev att packa ner alla sladdar och mojänger och göra ett nytt besök hos Jon.

Både Jon och hans kollega Tor visade tålmodigt hur man ställde in apexlokalisatorfunktionen och roteringsmomenten till de filar som inte var förprogrammerade.

Jon Granath är som tur är både trevlig, hjälpsam och teknikkunnig. Här hjälper han mig att komma igång med min nya endomaskin.

 

Efter många turer fram och tillbaka kom jag äntligen igång med mitt nya maskinella rensningssystem! Nu är även jag lyrisk och euforisk över hur smidigt det är och hur fina rotfyllingarna blir!

Efter många turer fram och tillbaka så är jag äntligen igång med ett nytt och smidigt endosystem. Min tandläkar-studerande son Jonathan hade turen att få se vidunderapparaten i bruk!

 

Nästa gång jag kommer på att jag ska ha en ny mackapär till jobbet ska jag nog gå en hands-on-kurs så att jag inte behöver idiotförklaras av både mina närstående och mina kollegor.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Back in business

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 17 Aug 2017
Dela artikeln

Klockan hade inte ens slagit 07.00 innan första samtalet kom. Sedan fortsatte telefonen att ringa så gott som oavbrutet resten av dagen. Min sköterska Annika och jag kände oss lite som stressade, uppjagade höns där vi flaxade från det ena behandlingsrummet till det andra medan vi tillgodosåg sommarens alla uppdämda tandvårdsbehov.

Att stänga kliniken i tre veckor straffade sig! Vid lunchtid insåg jag att nu var det VI som behövde akuthjälp!

Räddningen blev att få min trumpetspelande son Jonathan att komma hem till Östergötland för att hjälpa två mammor i nöd!

Ganska otippat börjar Jonathan på Karolinska Institutet om några veckor. Den son som man minst anade skulle kunna tänka sig en odontologisk karriär har fått full pott på sin ansökan och börjar snart läsa till tandläkare. Ni som har läst min blogg ett tag känner kanske igen citatet ”Hellre en fattig och lycklig musiker än en rik och olycklig tandläkare”? – Just det- det var han som myntade meningen!

Snabbt kom han in i vår värld med matriser, kompositinstrumet, excavatorer, curetter, hävlar och artikulationospapper. En fascinerande värld där jag försökte inpränta i honom att varje tand ska vara ett konstverk.

En som redan hade bokat en tid för att fixa tänderna var Victor. Han hade kraftiga erosionsskador till följd av intensivt läskdrickande i tonåren. Palatinalytorna på incisiverna var helt blottlagda. Många molarer hade cappings och bettet var kraftigt abraderat.

Tyvärr är det här inget ovanligt längre. Våra mat- och dryckesvanor har ändrats kraftigt. Mjölk till frukost har ersatts med apelsinjuice. Energidryck släcker törsten istället för vatten.

Victor har fått kraftiga erosionsskador på tänderna. Både palatinalytorna, ocklusalytorna samt buccalytorna har skador.

Som många andra som får frätskador trodde även Victor att hans tänder skulle bli vitare om han använde en polerande tandkräm. Resultatet blev tyvärr det omvända, med ännu mer blottlagd dentin på buccalytorna. Många tandkrämer innehåller alltför grova polerande partiklar som skadar emaljen. Att putsa tänderna med VIM skulle troligen ge samma effekt…

För att hjälpa Victor byggde jag upp palatinalytorna och höjde bettet. Jag lagade även hans molarer och premolarer som hade cappings.

Det här är en ganska enkel behandling som återställer mycket av de skadade tänderna.

Både Victor och Jonathan fick en föreläsning om syror och baser och vilken mat och dryck som är skadligt för tänderna. De fick lära sig att emaljen börjar demineraliseras när pH sjunker under 5.5. Att citron har pH 1.9 och är starkt frätande kunde de lista ut. Dock kom det som en total överraskning på dem båda att öl har pH 4.8!

-Jag borde ju inte ha några tänder kvar, utbrast en av dem! Den andre instämde.

Jonathan fick akutinkallas för att hjälpa till på kliniken. En av de han träffade var Victor som han kände gemenskap med. Även Jonathan har haft besvär med isande cappings till följd av dagliga apelsinfrossor i tonåren. Ett gott råd för de som dricker eller äter sura livsmedel är att vänta minst två timmar innan man borstar tänderna. Salivens bufferkapacitet gör att emaljen remineraliseras.

Veckan fortsatte i ett högt tempo. Många trasiga tänder lagades och Jonathan fick en liten förståelse för varför kemi med mycket tyngd på syror och baser är en av de första kurserna han kommer att läsa i höst.

Om några år behöver vi kanske inte stänga kliniken alls under semestern. Då är Jonathan klar och kan sköta verksamheten så inga patienter behöver hänga på låset klockan 07.00 en måndag morgon!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Hobbytandläkare eller tandläkare med hobby

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 29 Jun 2017
Dela artikeln

Jag verkligen ÄLSKAR mitt yrke! Att vara tandläkare är lyckan i livet för mig! Det är svårt att förklara varför jag tycker det är så himla roligt att vara just tandläkare.  Jag gillar alla oväntade möten med folk. Man får vara lite skådespelerska, psykolog och medmänniska varje dag beroende på vem som kommer in dörren till behandlingsrummet. Jag älskar att jobba med mina händer och jag tycker det är roligt att använda hjärnan och klura ut finurliga lösningar på olika problem.

Bara ett fåtal gånger jag har önskat att jag hade jobbat heltid i en garnaffär eller satsat på en karriär som keramiker eller journalist. Det var nämligen några av de saker jag valde mellan då jag skulle välja bana i livet.

I mitt yrke som tandläkare möter jag givetvis inte bara personer som ska behandlas av mig. Jag möter också härliga, trevliga, intressanta och duktiga kollegor. Några säger jag bara ”Hej” till och ”Har du det bra?”. Andra bjuder jag hem på middag eller en fika. Vissa av mina kollegor kan lära mig nya saker och då passar jag på att bjuda in mig själv på studiebesök. Det är så oerhört jobbigt att uppfinna hjulet själv, har jag kommit på.

Carin Starkhammar är en av mina verkligen trevliga kollegor. Hon är en ännu mer ambitiös kvinna än jag. Carin har nämligen specialiserat sig till parodontolog, har doktorerat och är numera chef för Oral Rehabilitering i både Linköping, Norrköping och Motala. Jag blir helt matt bara vid tanken på allt hon har hunnit göra i sitt liv.

För några år sedan pratade vi om att hon skulle komma hem till mig och prova på att dreja.  Jag har nämligen den oerhörda turen att ha en egen keramikverkstad i garaget! Ni vet väl alla hur snabbt tiden flyr iväg? Det har ju hunnit bli både midsommar och jul flera gånger om innan vi kom till skott, men senast vi sågs bestämde vi ett datum som låg bara några dagar bort i tiden.

Carin dök upp hos mig med oömma kläder, fula skor och ett öppet sinne.

Visst syns det direkt att Carin vet hur man hanterar en skalpell?

För att lära känna materialitet fick Carin börja med att kavla ett stort fat. Mönstret kommer från en fin virkad duk.

Jag har haft många vänner hos mig som har fått prova på att tillverka alster i min verkstad. Jag har även jobbat på Folkuniversitet som kursledare i femton år så jag har lärt upp många att dreja och forma i lera. Utan tvekan är mina tandläkarvänner de som snappar upp konsten att centrera och forma absolut snabbast!

Som tandläkare vet man var man har sina händer och man har nog en extra fingertoppskänsla för att skapa och forma. Carin är inget undantag.

Vi hade en rolig och kreativ dag tillsammans och Carin blev mycket nöjd med sina alster. Hon lämnade mig glad och trött och med hela handflatan skinnflådd efter att ha kämpat med vilda, svajiga och inte alltid lika samarbetsvilliga lerklumpar.

Med lite hjälp och stöd från mig så kom de här jättefina och användbara alstren ut ur ugnen. Att Carin är nöjd är ett understatement!

Nu är en ny sommar i anmarsch och jag ska ta några veckor ledigt från mitt älskade yrke.  Lite av tiden kommer jag att tillbringa i min verkstad. Kanske kommer en och annan kollega att komma på besök för att hänga med mig och få uppleva glädjen att skapa fina föremål i keramik.

Strax ska min kollega Helena och jag byta ut våra luppglasögon mot solbrillor!

Vi har verkligen försökt lära oss att jobba med luppglasögonen, men vi blir båda snurriga, yra och har svårt att beräkna avståndet. Efter sommaren tar vi nya tag!

Ha en riktig skön sommar!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Att tappa sugen

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 19 Maj 2017
Dela artikeln

Mellan första och andra året på gymnasiet var jag utbytesstudent i Zürich i Schweiz. I alla år efter att jag kom hem har jag haft kontakt med min värdfamilj.  Sedan i höstas bor barnbarnet till mina schweiziska värdföräldrar, Linn, hos oss.

Linn är nitton år och blev klar med gymnasiet förra sommaren. Hon har alltid haft lust att lära sig svenska eftersom hennes familj har tillbringat mycket tid i Sverige på somrarna.

I och med att Linn inte är här som utbytesstudent har jag varit tvungen att använda mig av mitt stora kontaktnät och tänkt låååångt utanför boxen för att hon ska vara sysselsatt, lära känna svenskar och lära sig både svenska traditioner och det svenska språket.

Linn från Schweiz har alltid haft lust att lära sig svenska.

Den första person jag engagerade i mitt projekt ”Linn in Schweden” var min underbara patient Ingegerd Monéus. Ingegerd är pensionerad lärare i svenska, engelska och tyska. Hon tände direkt på idén att undervisa Linn. Varje fredag har Linn och Ingegerd jobbat tillsammans.

Linn och Ingegerd (i mitten). Ofta har även jag hängt på för att lära mig lite regler, grammatik och inte minst svensk historia.

Nästa person i projektet blev Camilla som är tyskalärarinna på gymnasiet. Linn har varit med i tyskaklasserna som en resurs tre förmiddagar i veckan.

För att riktigt komma in i både yrkeslivet och språket har Linn fått jobb som tandsköterska hos min kollega Tibor Bakai i Boxholm. Innan hon började hos Tibor fick hon vara med mig på kliniken i två dagar för upplärning. Hon fick bland annat lära sig att röra ihop olika cement och avtrycksmaterial samt prova på att assistera.

Mina tandsköterskor Annelie och Catty jobbade hårt med Linn och höll en blixtsnabb kurs i vad de olika instrumenten heter och vad de ändvänds till.

Det har verkligen varit en utmaning för Linn att både lära sig svenska och att lära sig att arbeta tillsammans med en tandläkare. Tibor är både en duktig tandläkare och en duktig svenskalärare.  Efter några veckor hos Tibor kom hon hem och sa:

-Idag tappade jag sugen!

-Oj, men vad tråkigt, svarade jag. Vad hände?

-Jag tappade sugen! Den bara ramlade ner på golvet!

-Haha! Du kanske inte ska säga till Tibor att du ”tappade sugen” – det betyder även att man inte har lust att göra en sak, förklarade jag.

Några veckor senare kom hon hem och berättade hur hon hade bundit fast en patient till stolen. Hon hade råkat fästa klämman som håller servetten på plats runt nackkudden. När patienten skulle skölja satt han helt sonika fast vid behandlingsstolen!

För Tibor och hans personal har det varit en positiv erfarenhet att ha Linn hos sig som tandsköterska

Varje dag har jag frågat henne om ”Dagens ord”- det vill säga vilket nytt ord hon har lärt sig just den dagen. Ett riktigt svårt ord som det tog nästan en vecka för henne att lära var ”ursäkta”. Alla svåra ord kategoriseras numera som ”ursäkta-ord”.

En dag i januari frågade jag henne som vanligt vad som var ”dagens ord”. Svaret var överraskande nog GUBBSJUK!

-Men snälla Linn! Varför har du lärt dig just det ordet, frågade jag!

Det visade sig att hon och Tibor hade diskuterad en tysk film där huvudpersonen tydligen spelade en gubbsjuk man. Som tur var kom hon hem dagen efteråt och berättade att jag kunde andas ut; dagens ord var ”ficksond”…

Ofta kommer Linn hem och berättar roliga historier från sin dag på kliniken. En av de första veckorna hon jobbade kom en äldre farbror in som hon hjälpte fram till stolen. Han satte sig väl tillrätta och tog därefter ut sina tänder.

Linn tappade helt hakan och var nära att utbrista ett högt ”MEIN GOTT”!!! Hon hade aldrig sett vare sig en tandlös person eller ett par riktiga proteser tidigare!

Linn har lärt sig mycket om tänder och vad som är bra och dåligt när det gäller mat och dryck. Då hon åkte på semester med sin familj i vintras skickade hon mig den HÄR bilden!

Givetvis får Linn ofta frågan om hon vill bli tandläkare. Alla förvånas över att hon svarar att hon är här för att lära sig svenska. För inte länge sedan kom hon hem och berättade att flera patienter tror att hon kommer från Norge!

Snart åker Linn hem till Schweiz. Hon tycker det har varit en jätterolig tid här i Sverige. Visserligen har hennes ordförråd blivit lite udda, där ord som ”rotbricka”, ”Kofferdamduk” och ”S-filar” ingår som en naturlig del av hennes vokabulär.

Man kan väl nästan säga att Linn har fått blodad tand; Till hösten börjar hon att läsa skandinavistik i Zürich – hon har verkligen inte tappat sugen på att lära sig svenska!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

La dolce vita

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 7 Apr 2017
Dela artikeln

Vem har inte kommit till en vacker plats där solen skiner, luften är fylld med härliga dofter, maten är gudomlig, alla man möter är vänliga och livet i allmänhet är underbart? Klart man lätt kan drömma sig bort och tänka: Nu säljer jag allt jag har och flyttar just hit!

En som kom till ett sådant ställe och inte bara tänkte tanken utan även realiserade sin dröm är min gamla studieväninna från ”Käftis” i Oslo, Anne Nordgard.

För fem år sedan sålde hon sin praktik i Norge och flyttade till det som egentligen var tänkt att vara hennes sommarställe strax utanför den italienska semesterorten Terracina.

I natursköna omgivningar med berg, hav, olivträd och små pittoreska stenhus har Anne hittat sin oas. Varje höst plockar hon oliver och njuter av egenproducerad olivolja. I bergen finns fina vandringsleder och om hösten är det gott om svamp.

Det första året koncentrerade Anne sig på att lära sig språket samt att få tillstånd från det italienska hälsoministeriet – motsvarigheten till Socialstyrelsen- för att jobba som tandläkare.  Hennes norska papper fick översättas, hon fick registrera sig hos ”Ordine dei Medici Chirurghi e degli Odontoiatri della Provincia di Latina” och göra en intervju och språktest.

Det tog tre månader att få italiensk legitimation. De första två åren jobbade hon i Rom på en större tandläkarmottagning. För ett drygt år sedan öppnade hon sin egen klinik i en lägenhet i centrala Terracina.

Anne hyr en lägenhet i centrum av Terracina och har gjort om den till en trevlig enmansmottagning. Hon betalar 800 Euro i månaden i hyra.

På kliniken jobbar hon helt ensam och gör allt från att svara i telefonen, städa, ta betalt, beställa varor och givetvis arbeta som dentista. Att vara nordisk tandläkare anses som fint i Italien och vi är kända för att hålla hög kvalitet och ha god ordning.

Jobbar man helt ensam får man även ta på sig städhandskarna och tvätta golvet på morgonen!

I Norge jobbade hon givetvis med ett digitalt datasystem. Hon köpte ett datajournalprogram då hon startade sin nya praktik men hon har inte hunnit sätta sig in i hur det fungerar och skriver därför sina journaler för hand. Journalerna arkiveras i alfabetisk ordning. Tidboken har hon i sin mobil.

Än så länge har Anne bara ett behandlingsrum i lägenheten men hon planerar att så småningom inreda ett behandlingsrum till.

Än så länge har Anne bara ett behandlingsrum i lägenheten men hon planerar att så småningom inreda ett behandlingsrum till.

Det som förvånar mig mest är att hon inte kallar in sina patienter på årliga undersökningar. Hon försökte det i början, men tröttnade på att folk inte kom. I Italien kommer patienterna akut eller när de vill ha behandling. Givetvis blir det en hel del endodonti och extraktioner.

Vilken behandling patienterna väljer är naturligtvis beroende av ekonomin. Många har det svårt i Italien. Det är hög arbetslöshet och lönerna är ofta låga. De som har en registrerad inkomst kan dra av en viss del av tandbehandlingen på skatten.

Det finns ingen subvention för barntandvård och föräldrarna måste själva ta ansvar för att barnen går till tandläkaren samt betala för all behandling. Hos oss tar alla det som en självklarhet att åtminstone barnen får gratis tandvård – det är lätt att bli bortskämd!

I vissa fall när det är barn eller vuxna som kommer från mycket fattiga förhållanden kan de få hjälp på sjukhusets tandklinik. Men det är lång väntetid och varierande kvalitet på behandlingen.

Jag var med Anne medan hon hade en konsultation med en äldre man som var intresserad av att göra en stor protetisk behandling. Som jag tolkade samtalet funderade patienten på att åka till Ukraina för att utföra behandlingen där.  Men det visade sig att han hade berättat om en kompis till honom som hade åkt dit för att laga sina tänder. Enligt Anne är det många italienare som åker på tandbehandlingsresor till Kroatien och Rumänien.

Ute på ett av stadens torg finns den här fina skylten. Det är ett enkelt och synligt sätt att skaffa sig nya kunder.

Efter att ha varit med Anne på kliniken en förmiddag är det roligt att leka med tanken att göra något liknande. Fast när jag får fundera över saken ett tag känner jag att det skulle bli oerhört jobbigt, särskilt när det enda nya ord som jag har lärt mig på italienska den här gången är ”barboncino”- PUDEL.

Klart jag också vill njuta av sol, värme, fantastisk mat, trevliga människor och underbara dofter i luften men jag slår mig snabbt till ro med att jag kan njuta av att leva ”La dolce vita” en långhelg då och då!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Krasch bom bang!

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 7 Mar 2017
Dela artikeln

-Det verkar som datorn har låst sig. Det har kommit upp en ruta här på skärmen och jag kan inte ta betalt!

Jag hörde hur Catty pratade med en patient ute i receptionen. Det var tydligt att det hade uppstått ett problem.

–Jag kollar om det går att komma in på en annan dator, vänta lite bara.

Catty kom in till mig och kunde konstatera att samma ruta kom upp på mitt behandlingsrum och även på alla andra datorer vi har på kliniken.

Just det man verkligen inte vill ska hända hade hänt hos oss: serverhaveri!

Hade det varit för några år sedan hade jag troligen fått panik, men även vi födda på 60-talet börjar bli lite luttrade när det händer oväntade saker i IT-världen. Vår räddare i nöden, David Webling, är som tur är alltid bara ett telefonsamtal borta.

Det här är verkligen inget meddelande man vill ska dyka upp på skärmen när man bara är halvvägs in i arbetsdagen!

När ett stort haveri uppstår är det viktigt att man har rutiner för hur situationen ska hanteras. Varje kväll drar vi ut ”morgondagens patienter” på ett papper. Där står både telefonnummer till patienterna samt planerad behandling.

Det första vi kollade över nu var om vi skulle behöva ändra några patienter. På agendan stod cementering av en bro, några lagningar, suturborttagning, en rotbehandling och en undersökning.

Sanna, som skulle komma på undersökning senare på eftermiddagen, blev faktiskt inte alls ledsen över att vi ringde henne och avbokade tiden. Vi kunde inte ge henne en ny tid, men hon lovade och höra av sig dagen efter. Nu ville hon iväg och köpa sig en Trisslott!

Efter varje utförd behandling skrev jag ner vad jag hade gjort på ett eget papper för att senare kunde journalföra. Dagen flöt på förvånansvärt lugnt och smidigt.

Bosse tittade lägligt in just på den tiden då Sanna skulle ha varit på undersökning. Han hade en vass tand i underkäken som han behövde hjälp med. Han fick kliva rakt in i behandlingsrummet och jag slipade till lite på en kronfraktur.  Just den här gången räckte det att bara tacka för hjälpen.

Vår stackars datatekniker jobbade till långt på natten med att återställa vår server. Vi kör en backup varje natt. Två timmar mitt på dagen visade sig ha försvunnit för alltid och Annika och Catty hade huvudbry med att få ihop kassadagboken när de kom tillbaka morgonen efter haveriet.

Två timmar mitt på dagen har försvunnit ur systemet. Annika och Catty får inte kassadagboken att stämma!Nu verkar allt vara i sin ordning igen och jag har lugnat ner mig. Jag funderade nämligen ett tag på om vi skulle ändra våra rutinåtgärder och dra ut ”dagens patienter” tre dagar framåt i tiden samt införskaffa en periomat så att vi kan framkalla analoga röntgenbilder om datorn kraschar.

Slutsatsen är tyvärr den att våra patienter bara blir glada och springer och köper sig ett Trisslott om vi ringer återbud på grund av serverkrasch…

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Underverk med små medel

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 2 Feb 2017
Dela artikeln

Året 1994 var jag med om en allvarlig bilolycka och ådrog mig en whiplash skada.  Ond rygg och nacke samt känselbortfall i höger hand är ingen hit när man jobbar som tandläkare.  Jag övervägde länge att skola om mig och som ett steg på den vägen gick jag en ST-utbildning i oral medicin för legendariska Inger Lundström.  Inger öppnade min värld för slemhinnesjukdomar och besvär från munhålan. Plötsligt förstod jag varför jag själv hade så ont i min tunga att jag vissa tider hade svårt att prata.

Att ha ont i rygg och nacke medför ofta att patienterna gör ett vakuum i munnen och pressar tungan upp i gommen. En teori jag har hört som förklaring är att det ska finnas en akupunkturpunkt i gommen som tungan automatisk söker sig till för att lindra nack- och ryggsmärtan.  Möjligen blir rygg- och nackbesvären mindre, men tungan och käken mår verkligen inte bra av parafunktionen. Blodflödet till tungan stryps och resultatet kan bli sveda, värk och bränna. Innan jag hade hunnit fylla trettio år var jag en riktig SVB-kärring!

Inger Lundström gav mig lösningen på mina munbekymmer. Hon rekommenderade en plan bettskena samt tillskott av järn, folsyra och vitamin B12. Jag har intresserat mig mycket för olika besvär i munhålan. Jag tycker det är fantastisk spännande att jag har lärt mig läsa av hur mina patienter mår bara genom att kolla på deras tungor och slemhinnor.

För ett halvår sedan kom Niclas till mig en tidig morgon. Hans mamma går på min yoga och undrade om jag kunde hjälpa hennes 21-åriga son som besvärades av recidiverande aftös stomatit.  Jag tänkte i min enfald att jag bara behövde lysa lite med min laser på hans lilla afte så skulle den läka snabbt som bara den.

Jag var därför inte alls beredd på synen som mötte mig när Niclas öppnade munnen. Fem afte, stora som gamla 25-öringar, var spridda över insidan av kinden, tungan och läppen. Snabbt förstod jag att han behövde mera hjälp än bara laserterapi.

Niclas berättade att han hade haft dessa besvär i fyra år! I fyra år hade han oavbrutet haft tre till fem stora sår i munnen. Han hade sökt både Folktandvården och läkare. Den enda medicin han hade fått var Xylocainsalva att smörja på i samband med måltiderna.  Denna upplevde han som mycket äcklig och verkan avtog ganska snabbt.
Jag kollade runt i munnen och såg att tänderna hade erosionsskador och ett matt utseende. Kinden uppvisade märken från kraftig habituell bitning. Niclas själv var väldig tunn med blek hud och röda läppar.
-Dricker du mycket läsk, frågade jag.
-Ja, det är nästan det enda jag får i mig som inte gör ont, svarade Niclas.

Jag förklarade för honom att han måste ta bort läsken som försurar kroppen och påverkar tarmen negativt. Jag gjorde honom även medveten om hans parafunktion samt gav honom rådet att fylla på sina vitamin- och mineraldepåer. Som en avslutning fick han laserunderstöd på aftelesionenerna så att de skulle läka snabbare. Några veckor senare kom Niclas tillbaka för att ta avtryck till en bettskena. Han hade helt lagt av med läskdrickandet och han hade börjat tugga tuggummi för att inte vanemässigt bita sig i kinden.

Förändringen var häpnadsväckande! Bara en liten antydan till ett par afte sågs.

Så här såg Niclas ut när han kom på återbesök. Det är tydliga bitmärken i kinden samt kraftiga tungimpressioner. På tungan och i kinden ses även några små afte.

Niclas fick sedan sin bettskena och fortsätter äta vitamin- och mineraltillskott. Han har börjat lägga på sig, han kan äta mat med både salt och kryddor och han har fått en smärtfri vardag.

Niclas har fått en smärtfri vardag och kan njuta av både kryddstark och salt mat efter att han fick rätt behandling mot recidiverande aftös stomatit.

Ni kanske undrar hur det har gått med min rygg och nacke? Min andra räddare blev sjukgymnasten Stenove Ringborg som knäckte upp alla mina låsningar och gav mig ett omfattande träningsprogram som jag kör  minst två gånger i veckan året runt samt kombinerar med yoga. Jag blev även tidig medveten om att min arbetsställning är av stor vikt för att skona kroppen.

Min yogaklass drar strax igång igen. Kanske kommer Niclas att hänga på nu under vårterminen så att hela hans kropp mår prima från topp till tå?

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Style Italiano

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 8 Dec 2016
Dela artikeln

När jag gick i trean var jag jättekär i min lärarinnas son, Arnt Erik. Han var två år äldre, hade en Suzie Quattro-affisch på väggen och ett ”Tarzan-rep” i skogen nedanför huset som alla barnen i området fick gunga i. Jag mottog flera kärleksfulla brev skrivna med tuschpennor i olika färger där han omsorgsfullt hade lagt i mängder av godisbitar.

I samma veva som romansen blomstrade slog jag bort en stor bit av det distala hörnet på min 11’a och som jag minns det avtog Arnt Eriks intresse för mig ganska snabbt efter traumat.

Själv fick jag fullt sjå med att springa upp till skoltandläkaren för att laga mitt avslagna hörn gång på gång på gång. Till slut satte tandläkaren dit en silvertand. Snacka om att sätta spiken i kistan för vidare romantik!

Jag har nyligen gått en riktig bra hands on-kurs och lärt mig bygga upp just avslagna och lagade framtänder så det blir ett fantastiskt fint estetiskt resultat.

Här sitter vi på rad och slipar, modellerar och bygger upp tänder så de blir hela och fina.

Här sitter vi på rad och slipar, modellerar och bygger upp tänder så de blir hela och fina.

Tekniken kallas ”Style Italiano” och är en skiktningsteknik där man bygger upp lagningen lager på lager med bara två färgnyanser. Den utvecklades av två italienska tandläkare, Walter Devoto och Angelo Putignano.

Jag ska ge er lite små tips på vägen som jag hoppas kan bli en liten aha-upplevelse och hjälpa er i vardagen.

Börja alltid med att ta färgen på tanden som ska lagas. När man håller på med en lagning, ändras färgen och det tar ett par timmar innan tanden är återfuktad och har fått tillbaka normal färg och opacitet.

Om tanden är frakturerad, gör en snabb ”mock up” med hjälp av composit för att återskapa formen. Ta till slut ett puttyavtryck av palatinalytorna.

Istället för en vanlig halkig och trasslig celluidmatris som inte alltid är samarbetsvillig, använder man ett avtryck gjord i puttymassa för att bygga upp palatinalytan igen och ge tanden rätt form. Skär bort puttymassan från buccalytan med hjälp av en skalpell.

Istället för en vanlig halkig och trasslig celluidmatris som inte alltid är samarbetsvillig, använder man ett avtryck gjord i puttymassa för att bygga upp palatinalytan igen och ge tanden rätt form. Skär bort puttymassan från buccalytan med hjälp av en skalpell.

Efter preparering och god kantskäring är man redo för nästa steg.

Etsa o bonda hela buccalytan.

Isolera gärna granntanden med gängtejp!

Fyll palatinalytan i puttyformen med composit, tryck formen mot tanden och ljushärda. Nu har man fått den rätta formen på tanden och det är bara att fortsätta bygga upp lagningen lager på lager.

Fyll palatinalytan i puttyformen med composit, tryck formen mot tanden och ljushärda. Nu har man fått den rätta formen på tanden och det är bara att fortsätta bygga upp lagningen lager på lager.

 

 

Här är ett fantastiskt bra tips för hur man kan sluta ett diastema riktigt snyggt. Ta en vanlig Palodentmatris men använd den stående! När man sätter den gott ner i papillen brukar den stå av sig själv. Man kan stödja med ett finger palatinalt och även använda lite gängtejp för att packa approximalt.

Här är ett fantastiskt bra tips för hur man kan sluta ett diastema riktigt snyggt. Ta en vanlig Palodentmatris men använd den stående! När man sätter den gott ner i papillen brukar den stå av sig själv. Man kan stödja med ett finger palatinalt och även använda lite gängtejp för att packa approximalt.

 

Här är en bild på min färdiga fyllning innan jag började putsa den. Kolla hur man kan isolera med gängtejp! Jag använder även gängtejp när jag isolerar skruvhålen i samband med implantatbehandlingar. Tejpen finns att köpa hos järnvaruhandlare och affärer som Clas Olsson och Biltema.

Här är en bild på min färdiga fyllning innan jag började putsa den. Kolla hur man kan isolera med gängtejp! Jag använder även gängtejp när jag isolerar skruvhålen i samband med implantatbehandlingar. Tejpen finns att köpa hos järnvaruhandlare och affärer som Clas Olsson och Biltema.

 

Tänk om ”Style Italiano”- konceptet hade funnits redan 1975 och min gamla skoltandläkare hade gått en kurs och lärt sig bygga upp tänder så naturtroget som överhuvudtaget möjligt! Kanske hade min romans med Arnt Erik aldrig tagit slut? Möjligen hade jag fortfarande gungat runt i ”Tarzan-repet” på lediga stunder.

För min del var det nog tur i oturen att det gick som det gick med min 11’a. Mitt intresse för tänder väcktes nämligen under tiden jag sprang upp och ner i trapporna hos min gamla skoltandläkare och här sitter jag mer än fyrtio år senare och älskar avslagna och trasiga tänder.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Stöd om stödet

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 3 Nov 2016
Dela artikeln

För några veckor sedan var jag återigen på en ”Utbildningsdag för resurspersoner för det statliga tandvårdsstödet”. Man skulle lätt kunna tro att det här är en mycket tråkig och långdragen dag, men faktiskt är det mer intressant än det låter.

Under loppet av mina tjugofem år som tandläkare har jag varit med om tre olika ersättningsformer för tandvård.

Då jag först började min karriär hade alla åtgärder en viss summa som direkt ersattes från Försäkringskassan. Inför större protetiska arbeten fick man alltid skriva en förhandsbedömning.

Jag har helt glömt hur många kronor man kunde göra utan att skicka in en förhandsbedömning. Var det tre?

Sedan kom den stora 65+-reformen där de över 65 år betalade 7700 kronor samt materialet för att få extremt stora och komplicerade protetiska konstruktioner. Oj vad jag fick skicka in förhandsbedömningar till Försäkringskassan!

Nu har vi väl alla landat tryggt i den nya tandvårdsreformen, och jag upplever den som väl genomtänkt.

Varje år arbetar TLV (Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket) med att utforma och förbättra det statliga tandvårdsstödet.

Den 15:e januari träder de nya regeländringarna i kraft. Att reglerna ändras beror på att man från TLV:s sida önskar att förbättra systemet och ge ett bättre stöd till patienterna. Även referenspriserna omräknas årligen.

En förändring som är ny den här gången är att benaugmentation blir ersättningsberättigade i område 6-6 med otillräcklig benvolym eller bendefekt. Både benuppbyggnad av helt tandlösa käkar och entandsluckor ersätts.

Sinuslyft med en buccal entré (fenestrering) måste dokumenteras med foto. Osteotomteknik där man knackar ett hål genom sinus och lyfter på sinusslemhinnan för att på så vis kunna sätta in en längre implantatfixtur ersätts inte.

I våras gick jag en kurs i benaugmentation. Här saknas 15 och 16. Benet är för tunt för att kunna sätta dit en fixtur. Benet har även dragit sig högt upp.

I våras gick jag en kurs i benaugmentation. Här saknas 15 och 16. Benet är för tunt för att kunna sätta dit en fixtur. Benet har även dragit sig högt upp.

 

Här har jag byggt upp nytt ben med hjälp av Botiss granulat. De små benbitarna man använder kommer från humant ben som är taget från patienter som har fått ett höftledsimplantat. Benet får sedan läka in i ungefär nio månader innan man installerar fixturen. Man behöver inte ha specialistkompetens för att det ska vara ersättningsberättigat.

Här har jag byggt upp nytt ben med hjälp av Botiss granulat. De små benbitarna man använder kommer från humant ben som är taget från patienter som har fått ett höftledsimplantat. Benet får sedan läka in i ungefär nio månader innan man installerar fixturen. Man behöver inte ha specialistkompetens för att det ska vara ersättningsberättigat.

 

Lars Sjödin från Försäkringskassan visade några exempel på avvikande rapporteringsmönster. Han pekade på att den största gruppen av tandläkare vill göra rätt för sig, men att det av och till kan bli fel fast man gör så gott man kan.

Sedan finns en mindre grupp tandläkare som ”passar på” och utnyttjar systemet fel och hoppas på att det inte upptäcks. Den minsta gruppen är de som inte vill göra rätt och som i det närmaste använder tandvårdsstödet kriminellt med fiktiva åtgärder som rapporteras in.

Försäkringskassan har delat in tandläkarna i olika profiler.

Försäkringskassan har delat in tandläkarna i olika profiler.

 

Under utbildningsdagen upptäckte jag en ny hjälpportal som kan hjälpa en när man är osäker på vilka åtgärder som gäller.

Hjälpportalen heter KUSP (Kunskapsstöd i praktiken) och man hittar den lätt om man går in på TLV:s hemsida eller söker på kusp.tlv.se.

Här hittar man frågor, svar och exempel på olika åtgärder och länkar till lagar och förordningar. Det går även lätt att skicka iväg en fråga till registrator@tlv.se om man behöver hjälp för att hitta rätt i alla tillstånd och koder.

Jag skickade själv just in en fråga angående omgörning av en gammal implantatbro och fick efter ett par dagar ett utförligt svar.

Nu är det bara att kura ihop sig inför den kommande vintern och läsa på de olika ändringarna i TLV:s handbok så man är redo för nya utmaningar från och med den 15:e januari 2017!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Förvandlingen

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 29 Sep 2016
Dela artikeln

Det här är historien om Cornelia – en glad, sprudlande och härlig femtonårig hästtjej som kom som ny patient till mig i våras. Hon undrade om jag kunde göra något åt hennes diasteman som hon skämdes över. Hon hade stora gluggar mellan tänderna som hon inte tyckte om fastän både hennes familj och alla hennes vänner sa till henne att det var jättecharmigt.

Så här såg Cornelia ut då hon kom till mig på konsultation. Bettet var väldigt djupt och hon hade kraftig glesställning i hela överkäksfronten.

Så här såg Cornelia ut då hon kom till mig på konsultation. Bettet var väldigt djupt och hon hade kraftig glesställning i hela överkäksfronten.

 

Jag kollade över bettet. Efter lite funderingar kom jag fram till att vi skulle kunna höja bettet och stänga igen diasteman med hjälp av komposit. För att få ett snyggt slutresultat skulle jag vara tvungen att ta bort ganska mycket gingiva för att på så vis förlänga tänderna. Utan gingivectomering skulle tänderna bli för breda och korta.

Jag började med att ta bort tandkött med hjälp av min Erbium-laser. Det blöder inget när man tar bort gingivan och det är lätt att kontrollera arbetet.

För att övergången mellan tänderna och lagningarna skulle bli näst intill osynlig, gick jag över tänderna med laserterapi innan jag etsade och bondade.

Jag satte på molar-matrisband och byggde ut aproximalrummen från 13 till 23 samtidigt som jag höjde bettet genom att bygga upp en palatinal hylla. 14 och 24 höjdes med hjälp av komposit ocklusalt.

Jag satte på molar-matrisband och byggde ut aproximalrummen från 13 till 23 samtidigt som jag höjde bettet genom att bygga upp en palatinal hylla. 14 och 24 höjdes med hjälp av komposit ocklusalt.

 

Så här såg det ut då hon var klar. Bettet är höjt och hon lämnar kliniken med ett sårigt tandkött och ingen kontakt i molarområdet. Det blev en del slipande och putsande för att få ett snyggt resultat men vi blev båda glatt överraskade över att alla luckorna gick att försluta.

Så här såg det ut då hon var klar. Bettet är höjt och hon lämnar kliniken med ett sårigt tandkött och ingen kontakt i molarområdet. Det blev en del slipande och putsande för att få ett snyggt resultat men vi blev båda glatt överraskade över att alla luckorna gick att försluta.

 

Här har det gått några månader. Molarpartiet har extruderat och gingivan har läkt.

Här har det gått några månader. Molarpartiet har extruderat och gingivan har läkt.

 

Jag tycker det är fantastiskt roligt att få både möjligheten och förtroendet att förvandla en ung person med såpass enkla medel. Jag vet vilken skillnad jag har gjort för Cornelia. Hon har haft stora komplex för sina tänder i många år. Det hjälper inte att folk säger till henne att det är charmigt. Faktum är att de som tidigare sa till henne att hon var fin med sina gluggar nu kommer och berättar att de ljög…

Rent ekonomiskt är den här behandlingen en total katastrof för mig om jag skulle räkna på det. De 1272 kronorna Region Östergötland betalar för barntandvården varje år täcker i stort sett enbart en undersökning.

Dock vet jag att Cornelia har fått ett lyckligare liv och det är häftigt att jag kunde hjälpa henne att bli av med ett stort komplex. Att hjälpa en person så här kan ju inte mätas i kronor och ören.

Visst var hon en sprallig och glad hästtjej innan hon mötte mig men jag lovar att hon är ännu mera sprudlande och glad efter att jag kom in och ändrade hennes leende! Hennes gamla vänner har dessutom slutat att ljuga. Nu tycker de att hon är fin på RIKTIGT!

Nu skrattar Cornelia gärna och stort och hon skäms inte längre för sina tänder.

Nu skrattar Cornelia gärna och stort och hon skäms inte längre för sina tänder.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Sommarodyssé

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 25 Aug 2016
Dela artikeln

Vad en sommar går snabbt, hoppas ni har haft kul!
Och att ni är glada, utvilade och inte har haft en massa strul!
Jag fortsatte min vandring i Spanien på Pilgrimsleden.
Det är tufft, men när man når dagens mål känns det som lustgården i Eden!

Vandringen går över fjäll, genom byar, skogar, vetefält och vinstockar. Om kvällen är det en dusch, en mustig måltid och en skön säng som lockar!

Vandringen går över fjäll, genom byar, skogar, vetefält och vinstockar.
Om kvällen är det en dusch, en mustig måltid och en skön säng som lockar!

På nästan alla övernattningsställen finns tandborste, kam och tvål.
Pilgrimer ska visst vara rena, snygga och inte ha hål.
I San Juan de Ortega blev jag vän med den haltande Tara.
Hon fick min Lypsyl och Voltaren så hon vandringen skulle klara!

Tara från New York hade spruckna läppar och onda sår. Fötterna var svullna och hon hade blåsor på alla tår!

Tara från New York hade spruckna läppar och onda sår.
Fötterna var svullna och hon hade blåsor på alla tår!

Vi gick fram till Burgos och tog tåget till kusten.
Nästa år fortsätter vi över La Meseta – vi har inte tappat lusten!

På en strandbar hängde österrikaren Horst som hade haft otur.
Nu satt han med armen gipsad och behövde dra åt en sutur!
Läkaren där hemma ville såret dränera.
Att hitta hjälp här skulle kombineras med att feriera!

Han hade sökt två sjukhus för att få vård.
Men är det inget akut är byråkratin hård!
Vi gick till Farmacian och köpte peang, sax, bandage och klorhexidin.
Sedan klippte jag av gipset och knöt ihop det lösa stygnet så han blev hel och fin.

Vi hälsade på goda vänner som har hus vid en golfbana.
Dottern Sofia hade just fått en ”lib” men saknade en god interdental-renhålls-vana.
Mamman hämtade mellanrumsborstar, gula, rosa och blå.
Vi provade oss fram och fann att de rosa var lagom små.

I slutet av juli passade jag på att jobba en vecka.
Jag har svårt att sitta still och gå på stranden och häcka.
Trasiga och onda tänder tog vi hand om både på Peter och på Lotta.
Inger hade ett hål så stort att hon kallade det för en grotta!

Sedan åkte vi till Lillehammer och hälsade på min moster Eva.
Mitt garnförråd fylldes på – det gör livet värt att leva!

Vi fortsatte vidare till Nordfjordeid i väst.
Där bor min gamla väninna Grethe på en vacker gård med en häst.
Vi mindes gamla tider då godisbitar kostade tio öre styck.
Alla barn drack mjölk och vatten – Cola var en mycket sällsynt dryck!

Grethe ville inte skratta stort – hon tyckte gaddarna var fula.
Hon önskade sig vita fina tänder, inte ofräscha och gula.
Nu har jag just skickat iväg ett tandblekningskitt.
Så om några veckor skrattar även hon stort och vitt!

Det är roligt att resa runt, se världen, träffa vänner och hälsa på som gäst.
Nu när semestern är slut måste vi även ha skoj och göra vardagen till fest!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Första hjälpen

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 2 Jun 2016
Dela artikeln

Det räcker inte att jag alltid går runt med en tub temporärt fyllningsmaterial i ryggsäcken ifall någon får akuta besvär. Cavit kan lösa vissa bekymmer, men helt klart inte alla.

Med ungefär tre års mellanrum avsätter vi en halvdag på jobbet och går en Hjärt- och lungräddningskurs. Vi repeterar hur man lägger en person i stabilt sidoläge, säkrar fria luftvägar, kollar pulsen och övar på Heimlich manöver.

Med hjälp av MiniAnne-dockan över vi hjärtkompressioner och mun mot mun-metoden. Jag tycker att jag fixar det mesta, men jag känner mig så oerhört fånig när jag ska låtsas kalla på uppmärksamhet och sedan ringa 112 på en pappersmobil.

Med hjälp av MiniAnne-dockan övar vi oss på att göra först 30 hjärtkompressioner och sedan två inblåsningar.

Med hjälp av MiniAnne-dockan övar vi oss på att göra först 30 hjärtkompressioner och sedan två inblåsningar.

 

Som tur är har jag inte haft så mycket användning av min första hjälpen-utbildning. Givetvis har vi haft patienter som har fått blodtrycksfall, men annars har vi varit mycket förskonade vad gäller allvarliga incidenter på kliniken.

Jag har just lärt mig att cirka 10000 personer i Sverige får akut hjärtstopp varje år. Av dessa räddas bara fem procent. Vi har funderingar på att skaffa en hjärtstartare till jobbet.

I vintras var jag i Stockholm för att gå en heldagskurs. Föreläsaren kom lite sent på grund av trafikstockning och var stressad. Efter trekvart avbröt han plötsligt föreläsningen och bad oss ta en paus medan han vilade.

Vi fikade och satte oss igen. Kursvärden visade oss några nya produkter men efter ett tag bestämdes det att vi skulle ta en tidig lunch.

Då vi skulle lämna lokalen såg jag att föreläsaren låg på soffan. Jag gick bort för att kolla till honom och fråga hur han mådde.

Han frös så jag hämtade min jacka och lade över honom. Sedan kände jag på pulsen och konstaterade att den var jättesnabb.

Han svettades och mådde illa men trodde han skulle bli bra om han fick omeprazol. Han hade gastrit, berättade han. Han kände igen symptomen.

Jag kände inte igen gastritsymptomen och fast man har med en medicinskt utbildad person att göra så kan även de ställa fel självdiagnos.

Nu var det inte alls svårt att beordra någon att ringa 112 och få dit en ambulans.

Han hade en ”In Case of Emergency-kontakt” i telefonen som gjorde att jag lätt kom i kontakt med hans fru och kunde informera henne om att maken mådde dåligt och att ambulans var tillkallad.

Jag fick senare under dagen veta att han hade fått en massiv hjärtinfarkt. Att han hade kommit så snabbt till sjukhuset hade räddat hans liv.

Kursen ställdes naturligtvis in så min kollega Annicka och jag gick en tur på stan.

På ett gatuhörn stötte vi på en ung kille som stod och hoppade på en fot och hade ont. Han berättade att han var byggarbetare och hade klämt och vridit foten i en byggnadsställning.

Nu väntade han på en kompis som skulle ta honom till akuten. Jag grävde i min ryggsäck efter något smärtstillande och hittade en Voltaren som han tacksamt tog emot. Vi stannade kvar med honom tills hans kompis kom till undsättning.

Det var en omtumlande dag för mig och det var skönt att sätta sig på tåget hem igen på kvällen.

Strax efter att tåget rullade ut från centralstationen fick jag ett sms från min väninna Marie. Hennes Anders hade bitit av en tand och hon kände att hon inte kunde leva ihop med honom en hel helg i det tillstånd han nu befann sig i. Kunde jag hjälpa honom?

Äntligen, efter att ha gått runt med min lilla tub i ryggsäcken i flera år, skulle jag nu få användning för min Cavit!

Både Marie och Anders var i stort behov av min hjälp. Mobil tandvård en sen fredagskväll kan inte alltid utföras lika ergonomiskt och proffsigt…

Både Marie och Anders var i stort behov av min hjälp. Mobil tandvård en sen fredagskväll kan inte alltid utföras lika ergonomiskt och proffsigt…

 

Som sagt, Cavit löser inte alla besvär, men det var tur att jag kunde rädda helgen för en hel familj med min lilla tub.

Skulle du någon gång i framtiden se en person som behöver hjälp, tveka inte att göra en insats. Det är så många som inte vågar gripa in eller som tror att andra kommer att hjälpa till.

Våga vara den som tar tag i situationen och gör något!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

En höjdarduo!

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 28 Apr 2016
Dela artikeln

Ni som har läst min blogg ett tag har säkert funderat över om min trevliga, underbara och skönsjungande frisör Kevin verkligen har börjat använda tandtråd eller inte. Kanske tänker ni att han bara kommer till mig för att njuta av en kopp kaffe i väntrummet?

Jag kan bara glädja er alla med att berätta att Kevin verkligen har bättrat sig!

Visserligen har jag med jämna mellanrum fått hota honom med att han får flytta in hos mig om han inte tar tag i sitt liv och får in bättre mat-och dryckesvanor, sovvanor, börjar träna och slutar röka och snusa. Det är hårda bud!

Som ung drabbades Kevin av ätstörningar. Sjukdomen gav honom stora frätskador på tänderna.

Palatinalytorna på framtänderna har fått grava erosionsskador och ocklusalytorna på premolarer och molarer har blivit helt urgröpta. Detta har orsakat att bettet har sjunkit kraftigt. Det senaste decenniet har favoritdrycken varit Pepsi Max med ett pH-värde på 3.0. Det har verkligen inte förbättrat hans tandstatus!

Palatinalytorna på framtänderna har fått grava erosionsskador och ocklusalytorna på premolarer och molarer har blivit helt urgröpta. Detta har orsakat att bettet har sjunkit kraftigt. Det senaste decenniet har favoritdrycken varit Pepsi Max med ett pH-värde på 3.0. Det har verkligen inte förbättrat hans tandstatus!

 

Även i underkäken har det blivit frätskador med blottlagt dentin.

Även i underkäken har det blivit frätskador med blottlagt dentin.

 

Nu i höst började vi diskutera hur vi skulle kunna rehabilitera bettet. Ett bekymmer som hade uppkommit var att han hade fått ett mellanrum mellan framtänderna som följd av att bettet hade sjunkit samtidigt som han hade en kraftig påbitning på framtänderna.

Nu i höst började vi diskutera hur vi skulle kunna rehabilitera bettet. Ett bekymmer som hade uppkommit var att han hade fått ett mellanrum mellan framtänderna som följd av att bettet hade sjunkit samtidigt som han hade en kraftig påbitning på framtänderna.

 

Vi diskuterade om vi skulle gå vägen via en ortodontisk behandling på två, tre år för att räta upp tänderna innan vi kronförsedde dem. Kevin var inte sugen på det. Som ung hade han blivit erbjuden både tandreglering och även ortognat kirurgi för att häva sitt prenormala bett.

Lösningen blev att slipa ner tänderna från 14 till 23 och höja bettet med hjälp av kronor i överkäken. Runt 21 gjorde jag en gingivectomi med laserunderstöd för att det skulle bli en snygg och jämn gingivallinje.

Kevin och jag under behandlingen. Lösningen blev att slipa ner tänderna från 14 till 23 och höja bettet med hjälp av kronor i överkäken. Runt 22 gjorde jag en gingivectomi med laserunderstöd för att det skulle bli en snygg och jämn gingivallinje.

 

Mina fantastiskt duktiga tandtekniker Marita och Ola på Anders Gustafssons Tandteknik i Katrineholm klarade konsten att tillverka nya, vackra tänder som passade perfekt!

Mina fantastiskt duktiga tandtekniker Marita och Ola på Anders Gustafssons Tandteknik i Katrineholm klarade konsten att tillverka nya, vackra tänder som passade perfekt!

 

I underkäken höjde jag bettet med komposit på 34, 35, 44 och 45. Vissa tänder saknar ocklusion just nu, men jag har faktiskt gått i skola hos professor Björn Dahl så jag vet att tänderna kommer att extrudera och komma i kontakt om några månader.

I underkäken höjde jag bettet med komposit på 34, 35, 44 och 45. Vissa tänder saknar ocklusion just nu, men jag har faktiskt gått i skola hos professor Björn Dahl så jag vet att tänderna kommer att extrudera och komma i kontakt om några månader.

 

Det är en sann lycka för mig att få äran och förtroendet att göra om Kevin! Han är verkligen en reklampelare! Tyvärr hade jag själv en riktigt ”Bad hair day” och kan inte rättfärdiga Kevins yrkesmässiga skicklighet, men jag bokar snart in en ny tid hos min underbara, trevliga och skönsjungande frisör!

Det är en sann lycka för mig att få äran och förtroendet att göra om Kevin! Han är verkligen en reklampelare! Tyvärr hade jag själv en riktigt ”Bad hair day” och kan inte rättfärdiga Kevins yrkesmässiga skicklighet, men jag bokar snart in en ny tid hos min underbara, trevliga och skönsjungande frisör!

Det är inte bara syror i form av till exempel läsk, juice, citrusfrukter och magsyra som orsakar skador på tänderna och får bettet att sjunka. Tänder kan även nötas ner av att man gnisslar. Vissa förstärker abrasionen med andra parafunktioner som till exempel nagelbitning.

Jakob har varit en mycket ihärdig nagelbitare i hela sitt liv. Jag har tidigare föreslagit att han skulle uppsöka en manikyrist och sätta dit lösnaglar. Det brukar vara omöjligt att bita av dem.

Som stor, robust och tuff mjölkbonde nappade han dock inte på den lösningen.

Jakob har slitit ner bettet kraftigt genom att gnissla tänder och bita på naglarna.

Jakob har slitit ner bettet kraftigt genom att gnissla tänder och bita på naglarna.

 

I stället för lösnaglar bestämde vi oss för att höja Jakobs bett med hjälp av komposit från 14 till 24. När jag höjer bett går jag över tänderna med laserunderstöd för att skapa en större yta att fästa lagningen till. Övergången mellan tand och lagning suddas nästan bort.

I stället för lösnaglar bestämde vi oss för att höja Jakobs bett med hjälp av komposit från 14 till 24. När jag höjer bett går jag över tänderna med laserunderstöd för att skapa en större yta att fästa lagningen till. Övergången mellan tand och lagning suddas nästan bort.

 

Både Kevin och Jakob blev mycket nöjda med sina höjdarbehandlingar. Jag är lite osäker på huruvida Jakob är en duktig sångare fast jag kan absolut tänka mig att han kan ha en djup och mäktig basröst.

Kanske kan mina två härliga killar som jag har höjt bettet på bilda en riktig höjdarduo i framtiden!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera
Hege Svendsen Stribrny
Hege Svendsen Stribrny
Hege är privattandläkare i Mantorp och ordförande för Privattandläkarföreningen i Östergötland. Hon bloggar om arbetet i kliniken och kanske om familjelivet hemma i Mjölby.