Så mycket bättre med ljus

Blogg / Inger Wårdh 23 Nov 2017
Dela artikeln

Här och var i höstmörkret börjar olika nya lampor dyka upp. Min man brukar grymta lite över att grannarna inte har någon ordning på när juldekorationerna på balkonger och i fönster enligt almanackan ska upp. Men det kanske inte bara handlar om julfirande, utan att lysa upp mörkret?

Vi behöver ljus.

Minns en gång när jag i ovanligt besvärligt väglag en mörk vinterkväll, äntligen hade tagit mig fram till infarten till Stockholm och fick en belyst väg att köra på. Så mycket bättre…

Ett färskare minne är en guidad tur under Berlins tunnelbanesystem och skyddsrummen som användes under andra världskriget. Man hade målat fluorescerande färg runt dörrposterna för att kunna hitta i mörkret. Ett rum var helt målat med den dyrbara färgen, som ett sorts ”akutrum” för olika nödvändiga åtgärder.

Sitter just nu med datorn i knäet och en lampa tänd. I brevlådan kom för några dagar sedan en hundvalpsalmanacka från Synskadades Riksförbund. De söta valparna tränas till duktiga ledarhundar. Det fick mig att tänka till. Inte bara på vår före detta hund Cherie (när jag tar pension, hoppas jag kunna ta hand om en ny älskad hund) utan också på hur det kan vara att leva utan ljus. Hur hittar man, hur upplever man verkligheten, vilka möjligheter erbjuder livet?

Just nu pustar nog en del ut över att årets generalmönstring för tandvården, Riksstämman, är över. Även om jag tror att de flesta ser det som en välkommen ljusglimt. Och det var verkligen ljust i mässhallen, nästan som ljusterapi, medan föreläsningslokalerna var mer dämpade med svarta väggar och draperier. Lite skönt för den som inte är född till estradör men ändå står angiven i programmet.

Ljus är ju också väldigt avslöjande. Minns några äldre patienter som i operationsbelysningens ljus, då jag ville visa något i munnen, helt plötsligt hittade annat i ansiktet som behövde justeras. Det brukade resultera i ett gott skratt och beslut om att skaffa bättre badrumsbelysning. Gärna det – då fanns också chans till en mer effektiv tandrengöring. Det finns andra saker som man inte så gärna skrattar åt, mycket kan komma fram i ljusets granskning.

Ett positivt ljusminne som jag aldrig ska glömma, är årets Promoveringsfest i Blå hallen i Stadshuset med middag efteråt och ljussprakande glassdekorationer till efterrätt. Så nära Nobelfesten man kan komma. Tack för det, kära doktoranden!

Ett annat oförglömligt och ljust minne, var gårdagens Bamseföreställning med barn och barnbarn på Kinnarps arena i Jönköping. Ljus på scen men också i alla tindrande barnaögon.

Ljuset behöver inte vara fysiskt, även om vi som seende nog uppfattar det så. Ett minne, ett möte, några ord, kanske en kram eller en tandvårdsbehandling som blev så mycket bättre (där var det igen, bra uttryck…) än vad en orolig patient förväntat sig.

Text: Inger Wårdh

Dela artikeln

Hösten är mjuk

Blogg / Inger Wårdh 29 Sep 2017
Dela artikeln

Många människor beskriver hur de lever upp på våren och känner sommaren närma sig. Höst och vinter är någon sorts transportsträckor.

Jag håller inte riktigt med. Njuter visserligen av vårens spirande och hoppfulla grönska men är inte lika förtjust i de snålkalla vindarna som plötsligt överraskar. Hösten är mjukare, mer avrundad. Visserligen kan det vara gråväder, regn och dimma men vad går upp mot en klarblå hösthimmel med hög luft och sprakande färger på träden? Den som har trädgård kan skörda det som såtts och växer. Skogspromenaden kan sluta i en full bär- och svampkorg. Dessutom inga krav på att försöka bli solbränd och att man ”måste” ut.

Just nu strålar solen och jag ska snart ge mig iväg till dagens uppgifter, bland annat första tillfället i Gerodontikursen för termin 9, med upprop och farmakologiföreläsning/seminarium. Ett mångårigt, mycket fruktbärande, samarbete mellan Gerodonti och Klinisk farmakologi.

Det är alltid lika spännande att åter träffa studenterna jag mötte för 4 år sedan i den inledande etik-veckan, Människa och samhälle, Mos populärt kallat. Har den etiska kompassen varit till hjälp under studieåren när komplicerade patientfall ska lösas? Kan man överhuvudtaget lära ut ett etiskt förhållningssätt? Minns många egna tillfällen när jag skulle handlat annorlunda. Oftast handlar det om valet mellan kortsiktiga och långsiktiga vinster.

Lyssnade nyss på Mark Lewengoods ”Tankar för dagen”. Han såg hösten som en tid av städning och förberedelser inför vintervilan men också för att vara redo inför våren. Ett långsiktigt tänkande.

Kanske är det min passion för hösten som styrt min yrkesinriktning – äldretandvård? Den lite mer filosofiskt inriktade delen av mig drar paralleller med livet. Att bli äldre är inte bara trista dagar som släpar sig fram, det finns också sprakande och intensiva dagar, fulla av liv. Parallellen till skördetid ska man kanske vara lite försiktig med. Det tycks inte alltid vara så att man skördar vad som såtts, åtminstone inte när det gäller hälsan. Varför blev den personen sjuk och inte den? Varför hände detta?

Tandhälsan är lättare att förutsäga, även om man inte själv har full koll på alla förutsättningar som styr. Men en negligerad tandhälsa i yngre år, brukar ge tråkig utdelning på ålderns höst och även  synnerligen flitiga tandborstare som jag får reparera kraschade fyllningar….

Text: Inger Wårdh

Dela artikeln
Kommentera
Inger Wårdh
Inger Wårdh
Inger är lektor och docent i äldretandvård vid Karolinska institutet, och medlem i Tandläkarförbundets etikkommitté. Hon skriver om tankar runt vardag och arbete och livets väsentligheter.