Så mycket bättre med ljus

Blogg / Inger Wårdh 23 Nov 2017
Dela artikeln

Här och var i höstmörkret börjar olika nya lampor dyka upp. Min man brukar grymta lite över att grannarna inte har någon ordning på när juldekorationerna på balkonger och i fönster enligt almanackan ska upp. Men det kanske inte bara handlar om julfirande, utan att lysa upp mörkret?

Vi behöver ljus.

Minns en gång när jag i ovanligt besvärligt väglag en mörk vinterkväll, äntligen hade tagit mig fram till infarten till Stockholm och fick en belyst väg att köra på. Så mycket bättre…

Ett färskare minne är en guidad tur under Berlins tunnelbanesystem och skyddsrummen som användes under andra världskriget. Man hade målat fluorescerande färg runt dörrposterna för att kunna hitta i mörkret. Ett rum var helt målat med den dyrbara färgen, som ett sorts ”akutrum” för olika nödvändiga åtgärder.

Sitter just nu med datorn i knäet och en lampa tänd. I brevlådan kom för några dagar sedan en hundvalpsalmanacka från Synskadades Riksförbund. De söta valparna tränas till duktiga ledarhundar. Det fick mig att tänka till. Inte bara på vår före detta hund Cherie (när jag tar pension, hoppas jag kunna ta hand om en ny älskad hund) utan också på hur det kan vara att leva utan ljus. Hur hittar man, hur upplever man verkligheten, vilka möjligheter erbjuder livet?

Just nu pustar nog en del ut över att årets generalmönstring för tandvården, Riksstämman, är över. Även om jag tror att de flesta ser det som en välkommen ljusglimt. Och det var verkligen ljust i mässhallen, nästan som ljusterapi, medan föreläsningslokalerna var mer dämpade med svarta väggar och draperier. Lite skönt för den som inte är född till estradör men ändå står angiven i programmet.

Ljus är ju också väldigt avslöjande. Minns några äldre patienter som i operationsbelysningens ljus, då jag ville visa något i munnen, helt plötsligt hittade annat i ansiktet som behövde justeras. Det brukade resultera i ett gott skratt och beslut om att skaffa bättre badrumsbelysning. Gärna det – då fanns också chans till en mer effektiv tandrengöring. Det finns andra saker som man inte så gärna skrattar åt, mycket kan komma fram i ljusets granskning.

Ett positivt ljusminne som jag aldrig ska glömma, är årets Promoveringsfest i Blå hallen i Stadshuset med middag efteråt och ljussprakande glassdekorationer till efterrätt. Så nära Nobelfesten man kan komma. Tack för det, kära doktoranden!

Ett annat oförglömligt och ljust minne, var gårdagens Bamseföreställning med barn och barnbarn på Kinnarps arena i Jönköping. Ljus på scen men också i alla tindrande barnaögon.

Ljuset behöver inte vara fysiskt, även om vi som seende nog uppfattar det så. Ett minne, ett möte, några ord, kanske en kram eller en tandvårdsbehandling som blev så mycket bättre (där var det igen, bra uttryck…) än vad en orolig patient förväntat sig.

Text: Inger Wårdh

Dela artikeln

Alltid redo

Blogg / Inger Wårdh 16 Aug 2018
Dela artikeln

På skrivbordet ligger det preliminära programmet till årets Riksstämma, ”Redo för framtiden”.  Det finns flera sätt att göra sig redo för framtiden. Alla tre barnen har som scouter lovat att alltid vara redo. Antar att det betyder att man ska vara redo att gripa in när det behövs.

Dotterns man, som är en klok och handlingskraftig kirurg, är också en s k prepper som förbereder sig för framtida kriser. Kanske var det han som inspirerade min man att bygga ny dörr på Dalslandsgårdens jordkällare – eller så inbjuder årets extremväder till att tänka framåt.

Det har preppats förr på gården. Mina släktingar har berättat hur farmor som också var klok och handlingskraftig, löste många problem under första världskrigets år. Jordkällarens inre miljö behöver dock uppdateras för att utgöra en långsiktig förvaringsplats. Nästa sommars jobb?

En rad dokument med formuleringar om ”hållbara lösningar” passerar revy i min hjärna. Samtidigt är vi ofta ganska kortsiktiga i vår planering, vilket ibland kan stå oss dyrt. Den snabba terapin som verkade vara både praktisk och ekonomisk, kanske skapar problem i längden.

”Men om strömmen går och allt släcks ner, vad gör vi då?”

Vänskap och goda relationer är hållbara lösningar, det gäller också patienter och kollegor. Fick en gång lära mig att man kan göra insättningar på ”förtroendekonton” som sedan kan belastas med uttag, om man bär sig tokigt åt. Är kontot tillräckligt stabilt, håller det ändå. Antar att det är så varumärken ska fungera. Det ska till flera förtroendekrascher, innan märket förstörs. Men det finns naturligtvis gränser och den senaste tiden har flera varumärken blivit lite naggade i kanten.

Tandläkarlegitimation är också ett varumärke. Undrar hur ofta vi tänker på det? Om jag handlar eller uttrycker mig olämpligt, drabbar det förstås patienten, mig och den klinik jag arbetar på – men det drabbar också hela tandläkarkåren och i förlängningen även hela tandvården. Även våra privata ageranden bedöms. I en storstad kanske man försvinner i mängden men på en mindre ort, har man ögonen på sig.

Som lärare har jag ett stort ansvar att utbilda tandläkare som blir goda representanter för sitt yrke. Tänker att idag är detta extra viktigt eftersom tandvården tänjer sina gränser och går in på områden, där vi tidigare inte har varit så aktiva. Vi samarbetar mer med hälso- och sjukvården och olika kommunala serviceenheter och vi behöver teknisk support för att både klara det praktiska arbetet och administration. För att återgå till Riksstämman, är årets fokus just att vara digitalt förberedd. Undervisning blir också mer och mer digital.

Men om strömmen går och allt släcks ner, vad gör vi då? Kanske bäst att vara lite ”preppad” för att klara sig med den ryggsäck av kunskap och färdigheter som förhoppningsvis finns lagrad i hjärna och händer. Måste uppdatera höstens föreläsningar…

Text: Inger Wårdh

Dela artikeln
Kommentera

Möten

Blogg / Inger Wårdh 4 Jun 2018
Dela artikeln

Sommaren har kalendermässigt kommit alldeles för tidigt och jag undrar om hela vädersystemet förskjutits. Tur att vi inte själva kan bestämma vädret – antar att vi skulle ha svårt att komma överens.

Vår eller sommar, jag är på hemväg från Vårmöte i Karlskrona med svensk förening för orofacial medicin. Givande föreläsningar och goda möten med kollegor/vänner.

Möten kan vara av olika slag. En del har man som ”morot”, andra hoppas man snart ha passerat. En del finns som något att ”leva på”, andra glömmer man helst.

Nu är snart terminen slut och det firas och festas. Också en sorts möten. Kan ibland känna mig lite ambivalent inför alla studentflak. Själv tog jag ”studenten” under en period när det i jämställdhetens namn inte var helt okey att fira denna examen och festligheterna hölls på en ganska låg nivå.

Mamma ville att jag köpte en vit mössa, då det var få i släkten som studerat vidare. Den har ärligt talat i princip endast använts av min man som satsade på musikalisk utbildning utan vit mössa men har behövt mössan när han sjungit ”Gluntarne” (sånger om det forna studentlivet i Uppsala och möten mellan glunten och magistern, skrivna av Gunnar Wennerberg).

Idag firas det maximalt men allt fler ska in i högskolevärlden och alla examina leder inte till ett bra arbete, även om tandvårdens marknad är god.

”Minns när en av mina äldre tandsköterskor med myndig röst ibland försäkrade att tandläkaren minsann hade både examen och familj.”

Mötet med den första arbetsplatsen är viktigt, så att man inte funderar över om de fem studieåren var en mindre bra satsning. Där ska goda patientmöten ske. Mötet med tandvården är nog för de flesta något man gärna ser överstökat men det kan också vara ett av de få möten man har med andra människor.

Några av mina äldre patienter klädde sig alltid i det bästa de hade, även om det för längesedan hade passerat aktuellt mode. De kom i god tid och signalerade att mötet med tandvården var viktigt, även om det ibland nog också var ett surrogatmöte för andra möten med släkt och vänner.

Som ung och nyutexaminerad kan man dock få hantera en viss åldersmisstro. Minns när en av mina äldre tandsköterskor med myndig röst ibland försäkrade att tandläkaren minsann hade både examen och familj. Hon ville redan från början klargöra mötesplatsens förutsättningar.

Det är inte heller så enkelt att sätta ”patienten i centrum” i tider av vinstmaximering. På utbildningsprogrammen försöker vi lära ut hur det ska gå till efter vetenskap och beprövad erfarenhet, men vad händer i kliniken? Då får allt en prislapp och den mer inkomstbringande behandlingen men inte alltid den bästa för patienten, kanske väljs.

Det gäller också undervisningsmodeller. Studentkullarna är stora och det  är inte mycket tid för personliga möten och handledning. Några klarar sig alltid bra medan andra går vilse eller glöms bort. Ytterligare andra skapar strategier att ta sig igenom systemet så smärtfritt som möjligt, även om de troligen kommer upptäcka att de missade en del möten på vägen.

Som lärare får man många olika studentmöten. En del mer formella, andra mer av gemenskap, ibland både ock. En dag kan det bli ett gott möte som kollegor till exempel på Vårmöte i Karlskrona. Ha en bra sommar med många goda möten!

Text: Inger Wårdh

Dela artikeln
Kommentera

Tid är dyrbart

Blogg / Inger Wårdh 28 Feb 2018
Dela artikeln

Vissa patienter glömmer man aldrig. Orsakerna kan variera, allt ifrån en lyckad/misslyckad behandling men också något som patienten sa. Ibland lär patienterna tandläkaren mer än tvärtom.

Den här minnesvärda patienten kom till mig för många år sedan för en revisionsundersökning. Jag var ny tandläkare för patienten och besöket inleddes med lite småprat bland annat om vad patienten arbetade med. Svaret blev då ”jag är arbetslös”.

I ungdomligt oförstånd – eller ett taffligt försök att lätta upp situationen, sa jag någonting i stil med ” men då har du tid att ägna dig åt sådant du tycker om”. Svaret blev ”tiden är inte värd något för mig, jag bara väntar på ett arbete”. Hur konversationen därefter utspelade sig, har jag glömt eller förträngt. Men jag lärde mig något.

Hur värderar jag min tid? Personer som drabbats av ett tungt sjukdomsbesked, säger ofta att helt plötsligt får de alldeles vanliga dagarna stort värde. Man slutar att vänta på det som (förhoppningsvis) ska ske om en tid och börjar se värdet i vardagens småsaker.

För många är årets första veckor grå och tunga. Jul och nyår är över och det är fortfarande långt till vår. Nästa hoppfulla period kanske blir sportlovet och sedan kommer helgerna lite tätare för att äntligen landa i semestern… Inte undra på att det kan bli kris om den inte blir som vi tänkte.

Undrar om det är detta väntande och framåtseende som gör att vi missar det vi har just nu och att livet rusar på i raketfart. Brukar ibland fundera över hur forna tiders byggherrar resonerade när de började bygga sina monumentala slott. Få av dem fick uppleva byggnaden i färdigt skick. Det perspektivet skulle inte många nutidsmänniskor klara av men idag står byggnaderna kvar till glädje för oss som lever nu. Är det detta som menas med hållbar planering?

Som lärare och forskare kan man också fundera över tidsaspekten. Tillvarons raketfart har spridit sig även till akademin, till en miljö som egentligen är avsedd för analys och reflektion.

Vad är hållbar kunskap? Att göra djupdykningar i kurslitteratur och vetenskapliga artiklar är inte så attraktivt, det tar för lång tid i vår stressade tillvaro. Det vi inte vet kan ju dessutom sökas upp på nätet. Undrar dock om inte den mest driftsäkra datorn är vår hjärna och att det är en kombination av lagrad hjärnkunskap och sökbar datorkunskap som hjälper oss framåt.

Den tid vi har är dyrbar men ibland spenderas den bäst med att bara vara. Mina bästa idéer och problemlösningar har jag fått på promenader med eller utan hund, skid- och simturer, allt i lagom takt. Vår dotter har en bild på en vägskylt i familjens radhus ”This is God´s country, don´t drive through it like hell”.

Text: Inger Wårdh

Dela artikeln
Kommentera

Hösten är mjuk

Blogg / Inger Wårdh 29 Sep 2017
Dela artikeln

Många människor beskriver hur de lever upp på våren och känner sommaren närma sig. Höst och vinter är någon sorts transportsträckor.

Jag håller inte riktigt med. Njuter visserligen av vårens spirande och hoppfulla grönska men är inte lika förtjust i de snålkalla vindarna som plötsligt överraskar. Hösten är mjukare, mer avrundad. Visserligen kan det vara gråväder, regn och dimma men vad går upp mot en klarblå hösthimmel med hög luft och sprakande färger på träden? Den som har trädgård kan skörda det som såtts och växer. Skogspromenaden kan sluta i en full bär- och svampkorg. Dessutom inga krav på att försöka bli solbränd och att man ”måste” ut.

Just nu strålar solen och jag ska snart ge mig iväg till dagens uppgifter, bland annat första tillfället i Gerodontikursen för termin 9, med upprop och farmakologiföreläsning/seminarium. Ett mångårigt, mycket fruktbärande, samarbete mellan Gerodonti och Klinisk farmakologi.

Det är alltid lika spännande att åter träffa studenterna jag mötte för 4 år sedan i den inledande etik-veckan, Människa och samhälle, Mos populärt kallat. Har den etiska kompassen varit till hjälp under studieåren när komplicerade patientfall ska lösas? Kan man överhuvudtaget lära ut ett etiskt förhållningssätt? Minns många egna tillfällen när jag skulle handlat annorlunda. Oftast handlar det om valet mellan kortsiktiga och långsiktiga vinster.

Lyssnade nyss på Mark Lewengoods ”Tankar för dagen”. Han såg hösten som en tid av städning och förberedelser inför vintervilan men också för att vara redo inför våren. Ett långsiktigt tänkande.

Kanske är det min passion för hösten som styrt min yrkesinriktning – äldretandvård? Den lite mer filosofiskt inriktade delen av mig drar paralleller med livet. Att bli äldre är inte bara trista dagar som släpar sig fram, det finns också sprakande och intensiva dagar, fulla av liv. Parallellen till skördetid ska man kanske vara lite försiktig med. Det tycks inte alltid vara så att man skördar vad som såtts, åtminstone inte när det gäller hälsan. Varför blev den personen sjuk och inte den? Varför hände detta?

Tandhälsan är lättare att förutsäga, även om man inte själv har full koll på alla förutsättningar som styr. Men en negligerad tandhälsa i yngre år, brukar ge tråkig utdelning på ålderns höst och även  synnerligen flitiga tandborstare som jag får reparera kraschade fyllningar….

Text: Inger Wårdh

Dela artikeln
Kommentera
Inger Wårdh
Inger Wårdh
Inger är lektor och docent i äldretandvård vid Karolinska institutet, och medlem i Tandläkarförbundets etikkommitté. Hon skriver om tankar runt vardag och arbete och livets väsentligheter.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakarforbundet.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch