Vänta, ska vi bli tandläkare?

Blogg / Sofia Persson 10 Jan 2019
Dela artikeln

Varför började du plugga till tandläkare? Det är den vanligaste frågan jag får när jag berättar om mitt yrkesval. Frågan kommer direkt efter att personen antingen gömt sina tänder bakom läpparna i skam eller nyfiket visat upp en missfärgning och undrat vad man kan göra åt saken. Svaret på frågan är komplex, och den har definitivt varierat över åren av studier.

”Hur många bihålor har vi egentligen? Kan jag få inflammation i allihopa vid förkylning?”

Första året var allting nytt. Vi djupdök in i kroppen på DNA-nivå, mina många antaganden om vår biologiska värld sattes på prov.

Ser våra inre organ verkligen ut såhär? Kan celler gå in i programmerad död? Hur många bihålor har vi egentligen?  Kan jag få inflammation i allihopa vid förkylning?

Samtidigt experimenterade jag med mina matlagningskunskaper i mitt korridorskök, gick gång på gång vilse i Umeå och träffade äntligen likasinnade studenter.

Andra året grottade vi ned oss i huvud-och-hals anatomi, följt av materialvetenskap. Metaller, keramer, böjhållfasthet och elasticitetsmodul.

Vänta, ska vi bli ingenjörer?

Den första gången jag med skakiga händer höll i en borr och den snuddade vid den vita, mjuka plasten på fantomtanden höll jag andan. Vänta, ska vi bli hantverkare?

 Hösten kom, mörkret föll snabbt över den norrländska kuststaden både utomhus och inomhus, det var dags för röntgenkursen. Joniserande elektromagnetisk strålning.

Vänta, ska vi bli fysiker?

Tredje året öppnade äntligen odontologins port på vid gavel och vi kunde börja ta på vad tandläkaryrket verkligen handlar om. Jag fick veta att karies är en sjukdom och att tandlossning har det finare namnet parodontit.

Samtidigt gav den bettfysiologiska kursen mig bettfysiologiska problem.

 Snart träffade vi patienter på daglig basis, kände, klämde, inspekterade, injicerade, borrade, förklarade, undervisade, lugnade. Mitt första möte med en tandvårdsrädd patient satte verkligen allt detta på prov.

Vänta ska vi bli psykologer?

Fjärde året fortsatte i samma, rasande tempo men någonting hade hänt. Efter alla spenderade timmar utanför komfortzonen (ni vet den där platsen som är rätt läskig och obekväm) hade den ökat i area. Det som tidigare känts omöjligt var plötsligt möjligt, som att laga på under en timma och operera ut visdomständer.

Ja visst ska vi även bli kirurger.

Nu står jag här, blickar framåt mot det femte året av tandläkarutbildningen. Vad viktigt det är att blicka tillbaka, reflektera och känna stolthet över vad en institution och en klass kan utvecklas tillsammans på både ett professionellt och personligt plan.

Den här bloggen kommer handla om mitt sista år på tandläkarutbildningen i Umeå.

Så varför pluggar jag till tandläkare? För den unika möjligheten att knyta ihop min inre ingenjör, artist, fysiker, biolog, psykolog och medmänniska till en tjusig tandläkarlegitimation. Nu kör vi!

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Sofia Persson
Sofia Persson
En Örebroare som tog nattåget till Umeå för att ge sig i kast med en idé om att det kanske ändå var tandläkare jag skulle bli. Sofia Persson heter jag, och är en nyfiken själ som balanserar intresse för foto, video och skrift med tandläkarstudier i hopp om att kunna kombinera dem alla. Här bloggar jag om det femte året på tandläkarprogrammet i Norrlands största stad, häng med!
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakarforbundet.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch