Vart är vi på väg?

Blogg / Hans Sandberg 15 Sep 2017
Dela artikeln

En söndag eftermiddag stod jag med min mellandotter på järnvägsstationen Södertälje Syd. Vi var i god tid och väntade på tåget till Lund. Innan detta rullade tåget mot Göteborg in. Till min förvåning såg jag att SJ börjat tänja rejält på tid och rum. Steg man ombord på den ena vagnen skulle man komma till Göteborg och i den andra kunde man komma till Stockholm.

Vart är SJ på väg?

Dottern kom iväg med tåget till Lund. I bilen på vägen hem  mot Trosa kom jag på en historia som en föreläsare berättat på den första förbundskursen jag gick efter tandläkarutbildningen. Så här sa han:

”Jag skulle med ett tåg från Stockholm. Jag var sent ute och stressnivån  var hög. Genom fönsterna i stora hallen på Centralen såg jag tåget stå vid en av de bortersta perrongerna. Släpande på mina väskor sprang jag ned för trapporna, rusade sedan  genom gångtunneln och uppför trapporna till perrongen. Jag var verkligen ute i  sista minuten, eller snarare …i sista sekunden.

Precis då jag kommit innanför dörrarna på vagnen rullade tåget iväg. Jag var ombord…tack och lov. Min andning var häftig, kroppen svettig och mitt hjärta  bultade hårt efter ansträngningen men jag hade hunnit, jag var med på tåget.

Under några minuter samlade jag ihop mig, kollade biljetten för att hitta min plats. Till min glädje upptäckte jag att jag hade en plats i en kupé utan andra passagerare. Helt för mig själv. Otroligt!  Det var verkligen vad jag behövde efter all stress jag haft.

Jag la upp väskorna på hyllorna. Satte mig och åkte en stund framlänges bytte sen plats och åkte baklänges. Jag satt först vid dörren och sedan vid fönstret. Jag drog ned fönstret och släppte in vinden och kunde sedan stänga då jag tyckte att det blev för blåsigt. Jag hade kupén helt för mig själv och kunde göra precis vad jag ville.  Det var först då jag upptäckte att jag satt på fel tåg”.

I de olika sammanhang jag befinner mig inom svensk tandvård, utbildning, förbund, myndigheter    ser jag ofta likheter med ovan historia. Man har fått sin lilla (eller stora) kupé att ansvara för. I denna kan man lägga ned tid på att göra det så bekvämt som möjligt för sig själv och förhoppningsvis även för sina medarbetare. Men fram kommer man bara om man även lagt ned  tid på att kolla åt vilket håll hela tåget är på väg

Text: Hans Sandberg

Dela artikeln
Hans Sandberg
Hans Sandberg
Hans är aktiv i Riksstämmenämnden, Fortbildningsrådet och Svensk Förening för Cariologi. Han är också verksam inom tandläkarutbildningen på KI med ledarskap och digitalisering som största intressen.

Senast bloggat