Låt inte historien upprepas

Krönika 24 Maj 2017
Dela artikeln

Det enda vi lär av historien är att den upprepar sig.” Ett citat från Oscar Wilde kan vara en lagom inledning på dagens ledare. Sant eller osant, det kan man ha synpunkter på. Förvisso är varje enskild händelse unik, men ofta kan man se cykliska samband. Inte minst i vår egen verklighet där 40 år är en cykel som motsvarar ett yrkesliv.

För 40 år sedan började jag som ung gymnasist fundera på vad jag skulle satsa på för utbildning efter studenten. Tandläkare var då, precis som nu, ett attraktivt alternativ med en god arbetsmarknad och det var där beslutet landade. Starka drivkrafter för efterfrågan på tandläkare var dels tandvårdsförsäkringen från 1974, dels en omfattande utbyggnad av folktandvården runt om i landet.

Utsikterna var goda. I januari 1979 började jag i Malmö, men säg den lycka som varar. Inom loppet av ett par år förändrades bilden. Statens ekonomi sviktade och dåvarande regeringen drog ner på stödet till landstingen. Utbyggnaden av folktandvården bromsade in och de tjänster som var planerade omvandlades till AT-platser för den stora reform av utbildningen som samtidigt ägde rum.

Effekterna blev dramatiska. Med mer eller mindre tvärstopp i anställningarna och med en utbildningshastighet på mer än 400 studenter årligen skapades snabbt en hög arbetslöshet. Många hoppade av eller hittade alternativa karriärer efter examen. Antalet utbildningsplatser skars ner mer eller mindre panikartat. Två lärosäten stängdes; Holländargatans stängning i Stockholm hade varit planerad en längre tid, men nu togs också beslutet att stänga Malmö-skolan. Under resten av åttiotalet hade vi en situation med arbetslöshet.  Sjuttio sökande till fasta tjänster utanför storstadsområdena var inte ovanligt.

Den här situationen varade egentligen fram till att Sverige gick med i EU och den europeiska arbetsmarknaden öppnade sig. En omfattande utflyttning ändrade snabbt scenariot och vi fick den arbetsmarknadssituation vi haft sedan dess.

Varför väljer jag att ta upp de här frågorna? Jag ser i dagens diskussioner en hel del paralleller med det sena sjuttiotalet. Det är svårt att klara vårdbehoven i stora delar av landet och röster höjs för att öka utbildningsvolymen.

Frågan är om det är rätt medicin?  En tandläkares yrkesliv sträcker sig i stort sett över 40 år. Det innebär att det som hände för 40 år sedan fortfarande påverkar dagens läge. De som då utbildades börjar gå i pension, vilket gör att vi nu har stora pensionsavgångar. Om tio år kommer pensionsavgångarna att vara betydligt mindre. Utbildningsvolymen ökades i början av 2000-talet och att genomföra ytterliga ökningar kan leda till att vi får en hög examination när pensionsavgångarna samtidigt är låga.

Så mitt råd till ansvariga beslutsfattare är att basera framtida utbildningsvolymer på framtida behov. Dagens läge kan snabbt bli en upprepad historia.

Text: Hans Göransson

Dela artikeln
Taggar:
Hans Göransson
Hans Göransson
Hans Göransson är ordförande för Sveriges Tandläkarförbund sedan 2014 och tandläkare/rådgivare på Folktandvården Sörmland.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Problem med inloggningen? Kontakta redaktionen: redaktionen@tandlakartidningen.se