Smit inte från notan!

Krönika 7 Jun 2018
Dela artikeln

”Wer soll das bezahlen, wer hat das bestellt?”

Dagens inledning, som jag och många andra fick lära oss att sjunga på tyskundervisning på högstadiet, är egentligen en ganska intressant fråga om kopplingen mellan beställningen och betalningsansvaret. I en politisk värld är det här, som vi märker ibland, inte alltid självklart.

För en tid sedan hamnade en remiss i form av en promemoria från Utbildningsdepartementet på Tandläkarförbundets bord. Den handlade om att ändra tandhygienistutbildningen så att det i framtiden ska krävas tre års utbildning för examen. I dag är det tredje året frivilligt, även om de flesta fullgör det.

Det har varit en lång resa: Förslaget har föregåtts av flera utredningar på olika nivåer. Riksdagen tog ställning i frågan redan innan senaste valet.

Förslaget är välkommet eftersom det ger möjligheter att fördjupa tandhygienisternas kompetens inom förbyggande vård och hälsobefrämjande arbete. Men det är viktigt att förändringen inte fuskas bort genom att ge en bredare men ytligare kompetens.

Det kan vara frestande att försöka hitta så kallade enklare arbetsuppgifter, som i dag utförs av tandläkare, och överlåta dem till någon med en snabb, läs ytlig, utbildning. Det vore en djupt olycklig utveckling.

Tandvård är en komplex verksamhet som ställer höga krav på utföraren. Jag vill se duktiga tandhygienister med hög kompetens i munhälsoarbetet. Det är det viktigaste målet för reformen i mina ögon.

Men sedan var det ju det här med betalningen. En förlängd utbildning kostar mer pengar.

Då tänker man att regeringen och Utbildningsdepartementet skjuter till de miljoner som behövs. Men, nej. Man beställer men vill inte betala kalaset, det får lärosätena klara inom sina befintliga resurser. På restaurang kallas det springnota.

Det här är en del av förslaget som känns riktigt bekymmersam. Regeringens tanke är att lärosätena får täcka merkostnaderna genom att omdisponera resurser. Vad innebär det för medlen till tandläkarutbildningen? Risken är uppenbar att tandläkarutbildningarna får betala. Resurserna är redan i dag otillräckliga och en ytterligare urholkning kan inte gå spårlöst förbi.

Alternativet, att tandhygienistutbildningen själv får bära kostnadsökningen, leder förmodligen till att man måste skära ner den och vi får färre tandhygienister. Redan i dag har de flesta vårdgivare svårt att rekrytera, vilket slår tillbaka på tandläkarnas arbetsmiljö.

Hur vi än vrider och vänder på det så drabbas vi av regeringens springnota. Jag och Sveriges Tandläkarförbund uppmanar regeringen att komma tillbaka och betala sin beställning!

Text: Hans Göransson

Dela artikeln
Hans Göransson
Hans Göransson
Hans Göransson är ordförande för Sveriges Tandläkarförbund sedan 2014 och tandläkare/rådgivare på Folktandvården Sörmland.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören: redaktionen@tandlakartidningen.se

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakarforbundet.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch