Vi kan göra skillnad 

Krönika 21 Mar 2017
Dela artikeln

Livet är hårt och orättvist, och till slut dör man. Så beskrev en av föreläsarna på 2016 års etikdag vår korta vandring här på jorden och jag tänkte uppehålla mig lite vid detta i dagens ledare. Inte döden – den kommer när den kommer – men livet som orättvist. Och då särskilt med utgångspunkten mun- och tandhälsa.

I de senaste numren av Tandläkartidningen har vi kunnat läsa att det finns stora variationer i landet vad gäller tandvård och munhälsa, både mellan könen, mellan länen och inte minst mellan olika socioekonomiska grupper. Det finns naturligtvis många orsaker till detta, en del handlar om vad vården kan leverera, det är tydliga geografiska skillnader i tandläkartillgång i olika delar av landet och har varit så även historiskt. Utbildningsnivå har också en tydlig betydelse. Ju längre utbildning man har, desto bättre upplever man sin munhälsa.

Orsaken till att tandhälsa och tandvård inte är jämlik är alltså ganska mångfacetterad, och det finns ingen snabb och enkel lösning av typen ”gör så här så blir det bra”.

Tandvården är inte heller unik utan delar i allt väsentligt bilden med övrig hälso- och sjukvård. Utöver de faktorer som vården och samhälle disponerar i form av resurser, stödsystem et cetera, så handlar det till stor del om att arbeta med attityderna till vård och hälsa.

Starten i hälsobeteendet finns hos individen, så det viktigaste i ett hälsoarbete är mötet mellan individerna. Ska man påverka attityder och livsstil så det håller över tid måste man bygga från grunden. En viktig målgrupp är barnen och skolorna. Vinner vi barnen, vinner vi ofta också föräldrarna.

Att förebygga sjukdom och skapa hälsa handlar om att komma åt riskfaktorer. Kost, karies, fetma, stillasittande – sambanden är tydliga. Tobakens konsekvenser är också välbekanta och vi ser riskindividerna tidigt. Ingen verksamhet inom hälso- och sjukvården är bättre skickad än tandvården att nå fram i de här frågorna. Vi möter vid olika tillfällen i stort sett hela befolkningen, och det medan de fortfarande är friska.

Det är min fasta övertygelse att tandvården, och i synnerhet den för barn och ungdomar, är en nyckelaktör för att kunna identifiera och stödja individer och grupper som har ett riskbeteende. Barn- och ungdomstandvården är en nyckelarena för en jämlik hälsa, och en arena där vi som profession och enskilda yrkesutövare har en möjlighet att göra skillnad.

Till sist vill jag stanna lite vid en sak som hände strax innan jul och som gjorde mig glad: Vi har haft en redaktionsgrupp bestående av Gunilla Klingberg, Andreas Cederlund och Sofia Tranæus som på ett förtjänstfullt sätt slutfört arbetet med Swedish Dental Journal. Den insatsen vill jag passa på att tacka för. På förslag från gruppen har de pengar som var avsatta för arvode i stället använts till att bidra till att lindra den humanitära katastrofen i Syrien. Det känns som ett bra sätt att kunna hjälpa till i en svår situation.

Text: Hans Göransson

Dela artikeln
Hans Göransson
Hans Göransson
Hans Göransson är ordförande för Sveriges Tandläkarförbund sedan 2014 och tandläkare/rådgivare på Folktandvården Sörmland.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Problem med inloggningen? Kontakta redaktionen: redaktionen@tandlakartidningen.se