Nu börjar vi arbetet med framtiden. Vi har gått ut med information till tandläkare inom privat sektor om
en övergångslösning för 2012 eftersom vi vill ha privattandläkare i förbundet. Ni är en viktig grupp i kåren och många har redan valt att gå med i övergångslösningen.
Vårt erbjudande av medlemskap har väckt en del frågor. Man undrar varför man blir medlem via
avdelningar som administreras av Tjänstetandläkarna och om avgiftens storlek. Därför måste ledaren denna gång ägnas åt att räta ut ett antal frågetecken, särskilt som det cirkulerar en del felaktiga rykten.
Under 2012 kommer en ny organisation att tas fram. Först måste en skiss till organisatorisk
uppbyggnad finnas. Därefter tas förslag till stadgar fram. Följdändringar behöver göras i riksföreningarnas och regionföreningarnas (kursnämnderna) stadgar. Slutligen måste de nya stadgarna beslutas av förbundsmötet, vårt högsta beslutande organ. Detta är ett omfattande arbete som tar tid, som måste få göra så och som behöver ske i dialog med medlemmarna.
I dagens stadgar står så här om medlemskapet: »Tandläkare som innehar i Sverige gällande
tandläkarlegitimation och är medlem i riksförening är även enskild medlem av stf och av den regionförening som omfattar den lokalavdelning medlemmen tillhör inom riksföreningen. […] Upphör
medlemskapet i riksföreningen upphör även medlemskapet i stf och i regionförening.«Privattandläkarna (PT) har inte längre tandläkare som medlemmar. Därför måste dessa vara medlemmar i någon av
de andra riksföreningarna – Tjänstetandläkarna (TT),Sveriges odontologiska lärare (SOL) eller Studerandeföreningen (Stud)– för att via dem vara med i förbundet.
PT som släppt sina medlemmar har varken velat hjälpa till att lösa medlemsfrågan eller bidra ekonomiskt. För att möjliggöra medlemskap i förbundet för tidigare pt-medlemmar har övriga riksföreningar enats om att Tjänstetandläkarna ska administrera en övergångslösning; den enda som ryms inom våra stadgar och som varit möjlig med tanke på den korta tiden. Den gäller bara för 2012.
Medlemsavgiften ska bidra till att täcka Tandläkarförbundets kostnader för den omfattande verksamhet som ni, våra medlemmar, beslutat om. I december godkändes verksamhetsplanen och man beslutade om budget: enhälliga beslut där även privattandläkarna var med. Nu vill pPTinte betala eller hjälpa sina gamla medlemmar. Övriga medlemmar i förbundet har i det läget ställt upp med en övergångslösning. Avgiften ska täcka de kostnader vi har för detta (datorsystem, administration och personal) och för att behålla nivån i verksamheten. Till detta kommer extrakostnader för att ta förbundet vidare. Till exempel kommer vi att behöva minst ett extra förbundsmöte. Allt detta för med sig kostnader utanför ursprunglig budget, vilket vi helt enkelt måste ta höjd för. Övriga tandläkarmedlemmar betalar lika mycket eller mer i
avgift och de gör det av skattade pengar.
Slutligen vill jag rikta en uppmaning till alla mina kolleger. Under alltför många år har vi ägnat kraft åt att identifiera skillnader och meningsskiljaktigheter inom kåren. Jag menar att vi har mer som förenar än som skiljer oss åt. Om vi nu vill ha ett starkt och välfungerande Sveriges Tandläkarförbund så måste vi hjälpas åt. Då gäller det att vara medlem i Tandläkarförbundet för att kunna påverka. Det fungerar inte att sitta på läktaren och ha åsikter. Jag förväntar mig att kåren vill ha ett starkt förbund. Den viljan måste innefatta lyssnande, prestigelöshet och öppenhet för andras åsikter och strävan efter att hitta vägar framåt. Det måste vara en öppen och demokratisk process och där vill jag att även du väljer att vara med.
I fyra år har jag räknat hur många artiklar i Tandläkartidningen som handlat om privattandläkare respektive tandläkare anställda i folktandvården eller på sjukhusen. Faktum är att det har vägt i stort sett jämnt varje år. Jag vill dock påpeka att de flesta artiklarna i Tandläkartidningen varken handlar om eller vänder sig till den ena eller andra kategorin utan handlar om tandvård rätt och slätt. Jag vill också påminna om att den viktiga sektionen Vetenskap och klinik vänder sig till alla tandläkare oavsett verksamhetsform och jag hoppas att de tar till sig innehållet i lika hög grad.
Tandläkarförbundet känns som ett förbund för anställda inom Folktandvården, likaså Tandläkartidningen riktar sig mer till anställda inom Folktandvården än till Privattandläkare. Tycker att man skall vara med som tandläkare och inte delas in var man jobbar någonstans.
Förbund låter trist och förlegat. Bråk är trist. Byt namn på Tandläkakarförbundet istället och förnya hela organisationen och gör Tandläkartidningen mera intressant att läsa så att det blir trevligare för oss att vara med!
Jag har sagt det innan och säger det igen…
STF borde inte bry sig om hur och var man arbetar, STF borde vara en förening för tandläkare med legitimation i Sverige och de som är inskrivna på tandläkarlinjen.
@Magnus Steen – Jag tror det också är lite så att vi som är privattandläkare arbetar fler timmar då vi har även andra former av administration som en TT inte har. Därav vet jag att många med mig inte finner STF särskilt intressant att engagera sig i, och framför allt inte efter allt snack och käbbel. Bråk och intriger får man nog av från annat håll, om man så vill.
STF utskick till oss privattandläkare ter sig allt mer desperata men så länge man inte inser grunden till problemet, dvs. STFs demokratiproblem så kommer jag och många med mig inte att ansöka om fortsatt medlemskap.
Tandläkartidningen är ju faktiskt det man kommer att sakna, och tyvärr är det inte bara jag som tycker det.
Hej Daniel.
Jag tror nog att man arbetar väldigt mycket på båda sidor. Sen är det ju svårt med demokrati när ena parten inte dyker upp till dialog och diskution. Jag håller helt med om att förbundet ska arbeta för alla tandläkare. Men nu VAR det ju så att förbundet en gång delades i 4 riksföreningar med mandat i förhållande till antal medlemmar. Att sedan inte kunna följa överenskommelser, köra dolda agendor som vissa har gjort – de vill vi inte se mer av. Demokrati betyder inte att man alltid får som man vill. Man måste visa varandra respekt som i alla förhållanden. Det är då vi kan vara starka som kår.
Bra jobbat Gunilla!
Tyvärr tror jag det först är nu som ärade kolleger i privat verksamhet börjar inse vad deras förtroendevalda har fattat beslut om. Jag skrev en krönika om käbblet i förbundet -95 och har med stor glädje under många år arbetat för Tandläkar-förbundet. Jag trodde för några år sedan att grollet i Stockholmlagt sig men tyvärr kom ett recidiv. Det är intressant – att det verkar gått så snabbt för Sveriges Privattandläkare att bli en branschorganisation. Den största privata aktören Praktikertjänst avvaktar med att gå med. Hade man med de i planeringen? Håller sammanslutningen för privat verksamma kolleger att dö på eget grepp? Jag hoppas nu verkligen att kollegerna på “andra sidan gatan” tar sig samman och tar ansvar för att vi i framtiden ska ha en professionell sammanslutning kvar både för vår egen och patienternas del. Som kolleger måste vi hålla ihop. Inom hälso & sjukvården finns patientföreningar för varje diagnos med forskning och utveckling kopplat till. Vad har vi, internt käbbel/sönderfall och Tandvårdsskadeförbundet…..
Fortsätt jobba Gunilla!
Hoppas det kommer många till träffarna i landet. Jag är förfärad men inte förvånad över att de inte vet varför de inte är medlemmar längre