Annons

Annons

Han tog fram artikulatorn ur garderoben

Svensk tandvård ligger långt framme när det gäller basal protetisk vård, däremot har ämnet ocklusion hamnat i skymundan, anser Bengt Glimstedt.

Bengt Glimstedt hade själv under mer än 30 år arbetat med protetiska behandlingar innan han kom till en vändpunkt och insåg att han måste skaffa sig mer kunskap för att nå ännu bättre resultat.
– Jag hade både sett och behandlat olika fall, från det lilla till det stora. Jag hade sett och diagnostiserat instabilitetstecken hos mina patienter, det vill säga käkledsproblem, muskulära problem, smärtproblematik från huvud och halsregionen, isningar, oförklarliga fyllningsfrakturer, slitage, oförklarliga tandförflyttningar och frakturer på utförd protetik.
Efter bästa förmåga hade han utfört de nödvändiga behandlingarna för att lösa problemen.
– Men vad jag saknade för att sy ihop säcken var svaren på frågan: Varför kvarstod eller uppstod nya problem?

Utlandskurser gav svar

Han begav sig utomlands för att söka svaren på frågan. Han fann svaren när han för snart tio år sedan deltog i ocklusionsutbildning hos den kände protetikern Peter Dawson i USA. Efter kursen har det blivit ytterligare sex kurser i både USA och England.
För snart fem år sedan var Bengt Glimstedt med och startade ett nätverk med ett tiotal tandläkare och tandtekniker som gått Dawsonutbildningarna. Nätverket träffas några gånger varje år för att delta i föreläsningar och för att utbyta tankar och erfarenheter.
Men varför var han då tvungen att söka svaren utomlands? Finns inte kunskapen i Sverige?
Jo, den basala protetiska kunskapen finns enligt Bengt Glimstedt, men hans intryck efter att ha lyssnat på kursdeltagare och nyutexaminerade tandläkare är att utbildningarna vid högskolorna är ganska smala inom området ocklusion.
– Den svenske pionjären Henry Beyron bildade skola för många kända namn som Pankey, Tanner och Dawson. Så grunden har funnits, men kursutbudet verkar vara begränsat när det gäller sådant som jag tycker är kliniskt användbart i arbetet med ocklusion. Som kliniker behöver man ständigt fylla på med ny kunskap, och den finns för det mesta utomlands, säger han och tillägger:
– Kanske finns det de som uppfattar mitt arbetssätt som okonventionellt, exempelvis att jag arbetar med artikulator och följer ett strikt formulär, men jag känner inte att jag jobbar på ett udda sätt. Strukturen är strikt – varje genväg är en fallgrop mot målet att göra patienten långsiktigt frisk. Clinical success is the final test!
Känner man att man inte har alla pusselbitar inför en behandling är det enligt honom dags att fördjupa sig genom utbildning eller att remittera patienten.
– Patientens väl och ve ska alltid stå i centrum.
Hur går han då själv till väga, och varför anser han att det är ett vinnande koncept? Sina lärdomar för han ut genom bland annat kursen »Du ser vad du kan«, som han gett ett flertal gånger.

Besvara frågan ”Varför?”

Mindre och större protetiska behandlingar kräver naturligtvis olika insatser och tillvägagångssätt.
I båda fallen gäller det enligt honom att ha frågan »Varför?« med i varje steg.
Vid en mindre omfattande behandling, exempelvis en nedsliten kuspspets, är det vanliga förfaringssättet att notera eventuella instabilitetstecken i journalen, putsa och sätta upp en kontroll nästa år. Men det kanske inte löser problemet på sikt.
– En alternativ approach är att fråga sig: Varför har detta inträffat? Då kan man gå vidare och kontrollera om det finns någon balansinterferens på kontralaterala premolarer eller molarer. Dessa slipas i så fall ur funktion. Därefter bygger man på den förlorade tandsubstansen på kuspspetsen med komposit och återställer det ursprungliga hörntandsskyddet.
I ett annat fall handlar det kanske om en buckal fyllning i komposit som vid flera tillfällen lossnat eller isar trots att den senaste bonding- och komposittekniken har använts.
– Återigen måste man fråga sig Varför. Kan det vara en snedplansinterferens som trycker tanden fram och tillbaka? I så fall kan en lösning vara att slipa undan interferensen innan den nya fyllningen görs.
En mer omfattande behandling innebär naturligtvis också ett mer omfattande arbete för att finna orsakerna och därmed lösningen på problemen, se separat artikel.

Arbeta nära teknikern

Bengt Glimstedt understryker hur viktigt det är att ha ett gott samarbete med tandteknikern för att nå en optimal lösning:
– Själv samarbetar jag med ett litet labb där alla känner alla. Vi går kurser tillsammans, pratar samma språk och har respekt för varandras kunskaper. Tillsammans skapar det de bästa förutsättningarna att lyckas. Jag tror att många funktionella och estetiska misslyckanden beror på att man missat att göra en grundläggande terapiplanering och att kommunikationen med tandteknikern inte fungerar bra.
Han påpekar också hur viktigt det är att »utbilda patienterna om hur de ser ut i sina munnar«. Här är bra bilder A och O.
– Jag håller inte långa och kanske för patienterna obegripliga föreläsningar utan vinnlägger mig om att låta patienterna fråga och svarar med ord som de förstår. Ofta brukar jag rita och berätta och visa på skärmen. Jag visar också modeller och printar ut färgbilder som patienterna kan ta med sig hem för att studera i lugn och ro.
Naturligtvis önskar patienterna också att slutresultatet innebär god estetik.
– Funktionen är oftast det viktigaste – estetiken får man på köpet.
Genom att utbilda sig vidare inom området ocklusion har Bengt Glimstedt fått en nytändning i sitt eget patientarbete.
– Jag hoppas att maximalt många tandvårdsteam ska ge sig in på utbildningsspåret ocklusion och få känna samma glädje som jag gör över att ha lärt mig något som på ett så påtagligt sätt har påverkat min kliniska vardag på ett fantastiskt sätt.

Upptäck mer