Bra bett biter bäst
Finns kunskapen finns också stora möjligheter att åstadkomma goda protetiska resultat i det försvagade bettet, anser Annika Torbjörner och Bo Fransson, övertandläkare vid specialistkliniken för protetik vid folktandvården i Värmland. Finns kunskapen finns också stora möjligheter att åstadkomma goda protetiska resultat i det försvagade bettet, anser Annika Torbjörner och Bo Fransson, övertandläkare vid specialistkliniken för protetik vid folktandvården i Värmland.

Bra bett biter bäst

14 Jun 2012
Dela artikeln
Det behövs mer kunskap om de biomekaniska faktorer som påverkar bettet samt om bettrehabilitering och bettrekonstruktion, anser övertandläkarna Annika Torbjörner och Bo Fransson.

De tycker att kunskapen kom lite i skymundan när många trodde att implantat och estetisk behandling var lösningen.
De senaste tio åren har Annika Torbjörner och Bo Fransson på specialistkliniken för protetik vid folktandvården i Karlstad rest runt i landet och hållit kurser om protetik i det försvagade bettet, kurser som alltid varit fullbokade. Kommentarer som »Varför har ingen berättat detta för oss?«, har varit vanliga bland deltagarna på kurserna. Sanningen är att kunskapen funnits länge; 1:e hovtandläkaren och odontologie doktorn Henry Beyron (1909–1992) var nestorn inom området, och hans tankar äger enligt Annika Torbjörner och Bo Fransson fortfarande full aktualitet.

[slideshow]

Förlust av tänder innebär ett bortfall av en integrerad del av tuggapparaten. De bettförändringar som blir följden kan också leda till de mest vanliga och grava rubbningarna i tuggapparatens funktion. Ersättning av förlorade tänder bör enligt Annika Torbjörner och Bo Fransson därför inte utföras som en isolerad lokal behandling, utan hänsyn måste tas till bettet i sin helhet. Och inte minst viktigt: Genom protetisk profylax minskar riskerna för framtida omfattande och komplicerade protetiska behandlingar. Exempel på detta är att tidigt gå in och justera bettet för att lägga krafterna där de tål att tas upp och på så sätt skona försvagade tänder och stödjevävnader från stora horisontella krafter, eller att skapa interferensfrihet i bett med incisalt slitage och interferenser.

Upptäcka negativa krafter

På barn görs bettutvecklingskontroller regelbundet. Det görs däremot sällan på vuxna patienter.
– Det borde göras eftersom bettutvecklingen inte avslutas i och med att man blir vuxen. En av anledningarna till negativa bettutvecklingar hos vuxna är användningen av kompositmaterial till omfattande ocklusal terapi. Kompositmaterial är inte nötningsbeständiga i samma grad som den naturliga tanden, metaller och keramer. Saknas tänder och bettytan består av komposit nöts materialet och bettet kan gå mot en bettkollaps, förklarar Annika Torbjörner, och får medhåll av Bo Fransson:

– Bettutvecklingskontroller måste inte göras på alla vuxna patienter. De som har ett fullt friskt bett är lätta att identifiera. Men patienter som fått mycket tandvård eller förlorat tänder bör man vara extra uppmärksam på för att upptäcka om det pågår en negativ utveckling i bettet. Görs det kan man tidigt sätta in adekvata åtgärder. Och man ska inte nöja sig med att granska röntgenbilderna; för att göra en bettfunktionsundersökning behöver man undersöka ocklusion och artikulation.

En förenklad bettfunktionsundersökning behöver inte ta mycket tid i anspråk. Frågor att besvara är: Finns det stödzoner bilateralt? Vilka tänder tar upp de horisontella krafterna? Klarar tänderna den belastningen?

När det gäller stödzoner är underfrågor bland annat: Är det flera tänder som utgör stödzoner eller är stödzonen liten? Status på de tänder som har stödzonsfunktion? Finns risker för framtida förluster av stödzoner uni- eller bilateralt?

När det gäller horisontella krafter ska kontaktförhållandena under sidoglidning och protrusion studeras. De horisontella krafterna är generellt störst i överkäksfronten, och ju större vertikal överbitning och ju brantare kusplutning desto större blir de riskfyllda horisontella krafterna.

Planering tar tid

Efter att bettfunktionsundersökningen genomförts är det enligt Annika Torbjörner och Bo Fransson viktigt att ta sig tid för planeringen av en protetisk behandling, tid som många inte tycker finns.
– Det är ofta trångt i tidboken, men tiden man lägger ner på planeringen får man oftast igen senare i och med att man kan arbeta med större säkerhet och att risken för framtida tekniska komplikationer minskar, säger de.

Att utföra planeringen på modell är A och O. Frågor man kan få svar på är exempelvis: Vilka tänder måste kronförses för att betthöjden ska bibehållas? Är det möjligt att bettslipa elongerade tänder så mycket som skulle behövas? Krävs en betthöjning? Går det att skapa en kraftriktning under funktion som tänder och konstruktioner klarar? Behövs fronttandskontakt eller får man tillräckligt stor bettyta ändå?

Båda påpekar att radering och uppvaxning på modell är mycket bra hjälpmedel för att på ett enkelt sätt förutsäga slutresultatet. Dessutom kan man både för sig själv, för tandteknikern och för patienten illustrera hur man tänkt sig slutresultatet och vilka tänder som behöver omfattas av behandlingen, och slipper därmed komplettera terapiplanen under arbetets gång.

Att informera patienten om vad som behöver åtgärdas, vilka alternativ till behandlingar som finns och vad de innebär, är naturligtvis en självklarhet för att få med patienten »på tåget«. Att visa modellen är ett bra pedagogiskt verktyg. Att exempelvis visa den försvagade stiftförsedda tanden på röntgen och samtidigt visa i munnen hur tanden får ta upp all belastning i sidoglidning är inte mer komplicerat än att patienten kan förstå problemet. Har raderingar och uppvaxningar gjorts på modellen
kan fördelarna med den föreslagna behandlingen illustreras på ett lättfattligt sätt.

Våga säga nej

Vilken behandling som ska utföras och hur, bör man ta upp med patienten vid flera tillfällen.
– I de allra flesta fall går det att resonera sig fram till lösningar som patienten godtar, men naturligtvis finns det tillfällen när patienten vill något annat, patienter som har orealistiska förhoppningar om vad som kan göras, säger Bo Fransson, och fortsätter:

– Vi tandläkare har som grundinställning att vilja hjälpa, men ibland kan det vara klokt att säga nej. Val av terapi ska självklart ske i samråd med patienten, och vi ska guida patienten till att fatta ett klokt beslut. Det kliniska beslutsfattandet bör samtidigt ligga i professionen. Det är där den odontologiska kunskapen finns. Strider patientens önskemål mot vårt professionella kunnande kan det kanske vara bättre att be patienten att söka en annan tandläkare.

Bettslipning innebär ett ingrepp i tandsubstansen, och många driver linjen att undvika detta, men Bo Fransson och Annika Torbjörner ser stora fördelar med pre- eller postprotetisk bettslipning: Syftet är att skapa en kraftriktning i bettet som tänder, cement och protetiska ersättningar kan klara. Det går också att med bettslipning justera bettet så att flera tänder kan dela på belastningen och så att lättglidande artikulationsbanor skapas, utan störande ojämnheter eller interferenser.
– Bettslipningen kan skapa ett bra ocklusionsplan i underkäken, vilket är en viktig nyckel för att lyckas med det som behöver göras i överkäken. Har tänder i underkäken en olämplig form gäller det att skapa ett rakt plan, det vill säga slipa ner det som sticker upp och bygga upp det som är för lågt.

Djupa bett

Protetik i djupa bett är riskfyllt i och med att de horisontella krafterna är stora. I djupa bett ska därför tänder bevaras. De bör restaureras så lite som möjligt. Då finns stora chanser att bettet håller livet igenom. Djupa bett har en benägenhet att bli ännu djupare, och vid förlust av tänder posteriort, stora tandsubstansförluster eller parodontit med risk för tandvandringar, måste bettets utveckling analyseras och bevakas så att det inte sker en negativ bettutveckling. Att tänka på vid djupa bett är: Bevara betthöjden. Gör funktionsundersökningar och bettslipningar eller protetiska åtgärder vid behov. Ge extra profylaktisk behandling.

Haverianalys

Uppstår små eller stora protetiska komplikationer bör en haverianalys göras. Att återcementera en lossnad krona utan att ta itu med orsakerna till att det skett är dömt att misslyckas, likaså att laga sprickan i protesens gomplatta, eller att skruva tillbaka den lossade implantatbron utan att analysera varför problemen uppstod.
– Har man exempelvis identifierat problemet och ska återcementera överkäksbron kan man lätt ta reda på vilka krafter den kommer att utsättas för. Det görs genom att hålla ett stadigt grepp om bron med ena handens tumme och pekfinger och med den andra handen samtidigt styra underkäken i artikulationsrörelser. Har man svårigheter att hålla bron stilla med fingrarna lär cementet få ett tufft och kanske till och med omöjligt uppdrag, förklarar Bo Fransson.

 

Text: Mats Karlsson

Foton/Illustrationer: Foto: Johan Eklund

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Dina åsikter, synpunkter och kunskaper är viktiga för oss men vi vill att kommentarerna håller en god och konstruktiv ton.
Kommentarer till artiklarna förutsätts skrivas i första hand av personer med yrkesmässig anknytning till ämnet.
För att kommentera måste du registrera dig genom att ange ditt namn och din mejladress. Du får vara anonym men tänk på att din kommentar får mer tyngd om du skriver den under ditt riktiga namn. Observera att du själv är ansvarig för det du låter publicera i kommentarsfältet på tandlakartidningen.se.

Observera att du måste klicka på en länk i mejlet som skickas till e-postadressen som du har angivit för att din kommentar ska bli synlig för andra läsare.

Läs tandläkartidningens kommentarsregler

Genom att kryssa för "Jag har läst och förstått villkoren för kommentarinlägg på www.tandlakartidningen.se" godkänner du dessa villkor och förbinder dig därmed att följa dem. Vissa förändringar i villkoren kan komma att göras efter hand.