I slutet av maj förra året var det slutexamen för den ett år långa kompletteringsutbildningen vid Sahlgrenska akademin i Göteborg för tolv tandläkare med examen från länder utanför EU. Det var den andra kullen som gick ut. ”Det har varit en fröjd att arbeta med er. Ni är otroligt ambitiösa och har sugit i er den kunskap vi har erbjudit er”, förklarade programansvarige Jan Olsson efter examinationen.
Syftet med utbildningen var och är att förbereda kursdeltagarna för de krav som ställs inom svensk tandvård. En del av kursdeltagarna hade innan kompletteringen lång erfarenhet av arbete som tandläkare, andra kortare.
En av dem som gick utbildningen var Leila Anvarpour, som utbildade sig till tandläkare i Filippinerna och Iran innan kärleken till en man fick henne att flytta till Sverige, där hon efter avklarad svenskundervisning fick jobb som tandsköterska.
Klarade kompletteringen
Men för henne var det självklart att fortsätta att arbeta som tandläkare, vilket inte visade sig vara så lätt; för att gå den kompletteringsutbildning som då fanns krävdes en femårig tandläkarutbildning i botten, vilket hon inte hade; hennes utbildning var fyra år.
– Jag var väldigt glad när den nya kompletteringsutbildningen startade, och glad att jag klarade av den, berättade hon när Tandläkartidningen deltog vid slutexaminationen den 25 maj.
Hur den gick? Jo, galant, enligt examinatorerna, och rätt bra enligt henne själv. Men hur gick det sedan för henne? Tandläkartidningen lyckades spåra upp hennes arbetsplats; sedan i oktober arbetar hon vid folktandvården i Munkedal norr om Uddevalla.
– Jag trivs jättebra här! utbrister hon när Tandläkartidningen ringer upp henne.
Ett stort steg
En bidragande orsak till att Leila fick jobbet i Munkedal var att hon hade gjort sin praktik under kompletteringsutbildningen vid kliniken i Färgelanda. Och där hade hon imponerat på klinikchef Björn Johansson. Så trots att det fanns flera sökande till tjänsten fick hon den.
Att gå från utbildning till produktion på klinik är naturligtvis alltid ett stort steg. Det tar tid – och måste ta tid – att komma in i rutinerna och få upp hastigheten.
– Visst är det så, men jag har fått ett år på mig, och det ska nog gå bra. Dessutom har jag ju flera års erfarenhet av att arbeta som tandläkare i Filippinerna och Iran, förklarar hon.
Hennes anställning började med en introduktion i Göteborg tillsammans med andra nyanställda inom folktandvården i Västra Götaland plus dem som fått jobb efter kompletteringsutbildningen. Det blev bland annat en rejäl gnuggning i tandvårdsstödets regler.
– Inte så lätt, men här på kliniken finns två tandläkarkolleger som jag kan rådfråga vid mer komplicerade behandlingar. Det är för övrigt en fördel mot att arbeta i en liten privatklinik; här finns alltid någon att fråga och diskutera med. Speciellt när det gäller ortodonti och endodonti, som jag inte har så mycket erfarenhet av, säger hon.
Önskar bli specialist
Hon har inte hunnit fundera så mycket på framtiden, men berättar att hon så småningom gärna skulle vilja vidareutbilda sig.
– Jag skulle gärna vilja bli specialist i oral protetik.
Klinikchef Björn Johansson är nöjd med henne.
– Leila visade framfötterna redan under praktiken i Färgelanda, så det kändes helt rätt att erbjuda henne anställning i Munkedal, trots att det fanns ett flertal andra sökande, säger han, och tillägger:
– Jag har inte ångrat det valet. Positivt är ju också att hon redan innan hon gick kompletteringen hade erfarenhet av att arbeta som tandläkare.
Är då tandläkare från länder utanför EU tillräckligt duktiga för att arbeta i Sverige efter kompletteringen?
– Självklart, säger han. Ibland hör man folk säga att det inte är så, men min erfarenhet är att de flesta finner sig väl tillrätta ute på klinikerna och gör ett bra jobb. Utan dem skulle vi inte klara bemanningen på vissa kliniker.
