När barnet uteblir från kontroll – så hanterar du situationen
Vårdpersonal är skyldig att kontakta föräldrarna om man misstänker att barnet inte får vård.

När barnet uteblir från kontroll – så hanterar du situationen

16 apr 2013
Dela artikeln
Dagligen ställs tandläkare och annan tandvårdspersonal inför etiska dilemman. Ofta finns flera sätt att förhålla sig till dessa. Tandläkartidningen avslutar här serien med etiska frågeställningar. Denna gång handlar det om en barnpatient som uteblivit från tandvård vid flera tillfällen. (Ur Tandläkartidningen 5 2013)

Pelle är elva år och har kallats till tandhälsokontroll, men har uteblivit två gånger. Det visar sig att han inte kom året innan heller, trots två kallelser. Han kallades inte på nytt då. Vid ytterligare efterforskningar uppdagas det att han inte hade varit hos tandläkare eller tandhygienist sedan han var sju år gammal.

Hur ska tandvården tillgodose Pelles behov av rättighet till tandvård? Vilka skyldigheter har tandvården att se till så att han kommer?

2010 gjorde barnombudsmannen en kartläggning av den svenska tandvårdens erfarenhet av att möta barn som far illa.

Resultatet visade bland annat att 91 procent av tandläkarna i studien någon gång hade mött barn som de misstänkte varit utsatta för dental försummelse. Endast 13 procent av tandläkarna hade anmält misstanken till socialtjänsten.

En indikation på att ett barn far illa kan, som i fallet med Pelle, vara att han inte kommer till inbokade besök hos tandvården. Det behöver naturligtvis inte vara fråga om misshandel eller något annat allvarligt:

– Det kan handla om att föräldrarna inte prioriterar tandvård eftersom de inte anser att det finns behov, att föräldrarna av tradition inte har en kontinuerlig kontakt med tandvården, att föräldrarna själva känner olust inför tandvårdsbesök, säger Johanna Norderyd, specialist i pedodonti vid Kompetenscenter på odontologiska institutionen i Jönköping och nybliven ledamot i Tandläkarförbundets etiska kommitté.

För barnets bästa

Men om ett barn vid upprepade tillfällen inte kommer till kliniken är det enligt henne en varningssignal som måste tas på allvar:

– Det är lätt att ignorera detta och vänta med att kalla till nästa år, vilket är olyckligt eftersom barn som uteblir kan ha ett omfattande tandvårdsbehov. Dessutom kan det finnas andra orsaker till uteblivandet som måste utredas, säger hon.

Hon påminner också om att FN:s barnkonvention slår fast att barnets bästa ska sättas i främsta rummet. Dessutom har barnet enligt föräldrabalken rätt till omvårdnad, exempelvis i form av tandvård.

Hur hanterar man då en situation där barnet uteblir vid flera tillfällen?

– Som vårdpersonal är vi skyldiga att kontakta föräldrarna, säger Johanna Norderyd.

Att tänka på vid samtalet är att förmedla ett personligt engagemang. Målet är att barnet ska få sin tandvård och det är viktigt att inte skuldbelägga föräldrarna. Naturligtvis ska man också försöka få svar på varför barnet inte kommit till tandvården.

– Om så behövs kan man erbjuda föräldrarna att komma till kliniken för ett samtal i lugn och ro. Och inte minst viktigt: att skapa ett förtroendefullt förhållande mellan föräldrarna och tandvården. Handlar det exempelvis om att barnet lider av tandvårdsrädsla finns möjlighet att erbjuda inskolning och träning och det finns också olika behandlingsmetoder. Det bör vara den behandlande tandläkaren som tar dessa samtal.

Skyldig att anmäla

Visar det sig att det finns allvarliga missförhållanden i hemmet och att barnet far illa har tandvårdspersonal en skyldighet att anmäla detta till socialtjänsten. Det gäller också om det endast finns en misstanke om detta. Anmälningsskyldigheten gäller alla personalkategorier. Det är sedan socialtjänsten som bedömer om en utredning ska göras.

Att barn inte kommer till tandvården kan vara en signal på att det finns andra behov som inte heller är tillgodosedda. Det kan betraktas som omsorgssvikt och också föranleda en anmälan.

– Naturligtvis är detta en process i flera steg där man först gör flera ansträngningar att få barnet till kliniken för undersökning eller behandling, påpekar hon.

På varje klinik ska det finnas skriftliga rutiner för hur dessa situationer ska hanteras. En god hjälp för hur man ska hantera en situation liknande den med Pelle är att läsa den skrift som Tandläkarförbundet tagit fram. Den kan laddas ner från förbundets hemsida (under Bibliotek). Skriften heter »Barn som far illa«.

– I den finns det mesta man behöver veta, säger Johanna Norderyd.

I skriften finns också information om hur samtalen med föräldrarna kan läggas upp, förslag på hur brev till föräldrarna kan sättas samman samt blankett för anmälan till socialtjänsten.

– Vi som arbetar inom tandvården har ett stort ansvar när det gäller att identifiera barn som far illa, eftersom vi har kontinuerlig kontakt med barnen. Det är viktigt att vi agerar för barnets bästa, även om det bara finns en misstanke om att barnets fysiska eller mentala hälsa är i fara, säger hon.

Text: Mats Karlsson
Illustration: Anna Ödlund

ETISKA RIKTLINJER

Sveriges Tandläkarförbunds etiska riktlinjer grundar sig på god sed och hävd inom tandläkarkåren och bör utgöra normen för en ansvarskännande tandläkares handlande och uppträdande. Riktlinjerna fastställdes av Sveriges Tandläkarförbunds årsmöte, december 2000. Kommentarerna reviderades 2008.
1.
Tandläkaren skall i sin yrkesgärning låta sig ledas av människokärlek och ärlighet. Det främsta målet skall vara patientens hälsa och välbefinnande.
2.
Tandläkaren får inte göra sin auktoritet gällande så att han/hon inkräktar på patientens rätt att bestämma över sig själv.
3.
Tandläkarens förhållande till patienten får inte påverkas av för vården ovidkommande             förhållanden.
4.
Tandläkaren skall anlita annan sakkunskap om han/hon för att kunna genomföra en undersökning eller behandling finner sådan erforderlig. Han/hon skall tillmötesgå patientens eller närståendes rimliga önskemål att rådfråga annan tandläkare och han/hon skall meddela denne sina egna iakttagelser.
5.
Tandläkaren skall iakttaga tystnad i fråga om det han/hon under sin yrkesutövning fått höra eller kunnat iakttaga hos sina patienter.
6.
Tandläkaren skall utföra endast den undersökning och föreslå den behandling som han/hon finner berättigad.
7.
Tandläkaren skall utan att träda patientens intresse förnär, respektera sina kollegers och andra vårdgivares arbete.
Riktlinjerna med kommentarer finns att läsa på www.tandlakarforbundet.se

Dela artikeln
Taggar:

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch