När en medarbetare har alkoholproblem

29 jun 2011
Dela artikeln
Detta är den femte artikeln i Tandläkartidningens serie med frågor och svar om ledarskap i tandvården. Frilansjournalisten Malin Bergh ställer frågorna och ledarskapskonsulten Mona von Bahr svarar.

Fråga:

På en folktandvårdsklinik har alla jobbat många år tillsammans och känner varandra väl. En av tandhygienisterna är ofta ute och festar. Hon sticker inte under stol med sina alkoholvanor utan menar att de är kontinentala. Den sista tiden har hon inte talat om sina alkoholvanor alls, men däremot börjat lukta lite unket när hon kommer till arbetet. Inte minst märker man det när hon suttit i ett rum en stund, det luktar »dagen efter« i rummet.

Hon börjar se trött och sliten ut, sjukskriven mer och mer, och ringer allt oftare till en av arbetskamraterna på morgnarna och ber henne säga till de andra att hon bara blir lite sen. Alla är angelägna om att stötta, och hjälper henne att hålla skenet uppe. Men oron hos arbetskamraterna ökar. De har försökt att ta upp det lite skämtsamt, men får ingen respons eller så blir hon riktigt irriterad. Hon sköter ju i princip fortfarande sitt arbete, tänker de, men undrar samtidigt: Vad kan man göra?

 Mona von Bahr svarar:

Tandhygienisten är ofta ute och festar och tycker att hon har kontinentala vanor, men slutar plötsligt att prata om sina alkoholvanor. Det kan vara en signal på att hon själv börjar inse att hon har ett alkoholberoende. Det kan ha hänt någonting. Hon kan till exempel ha kommit på sig själv med att göra misstag, kanske har hon fått fysiska symtom som sömnproblem, ont i magen, eller så har hon helt enkelt märkt att hon har tappat kontrollen över sina alkoholvanor. Hon skäms över det och slutar därför att tala om det, med förhoppning att ingen ska märka det. Att vara alkoholberoende är en sjukdom som förknippas med skam och förnekelse och personen utvecklar starka försvar mot sjukdomen.

 
Arbetskamraterna känner att hon ofta luktar »dagen efter«. Det är ett av många tecken på att hon kan ha alkoholproblem. De observerar också att hon är tröttare och ser mer sliten ut än tidigare. Dessutom är hon ofta sjukskriven och kommer allt senare till arbetet. Det här är tydliga symtom på att tandhygienisten har ett alkoholberoende, men hur långt sjukdomen har gått är svårt att säga. Konsekvensen blir att arbetsprestationen försämras och med det menar jag upprepad sjukfrånvaro eller försämrad förmåga att utföra sitt arbete. Det kan också handla om humörsvängningar med aggressivt beteende, trötthet, sömnproblem, att det blir missar i till exempel patientbehandlingen. Sjukdomen är progressiv, det vill säga tillståndet förvärras så länge personen fortsätter att dricka alkohol.
Alla är angelägna om att stötta och hjälper henne att hålla skenet uppe. De blir i stället medhjälpare till hennes alkoholberoende. Vad arbetskamraterna och chefen gör är att de skyddar henne från hennes problem, hon behöver inte själv ta ansvar för konsekvenserna av sitt beroende. De tillåter henne att komma till arbetet och lukta »dagen efter«, hon får komma sent och ofta sjukskriva sig utan att någon konfronterar henne.
Det är vanligt förekommande att både familj, vänner, arbetskamrater och läkare är medhjälpare till den som är alkoholberoende. En anledning till att också de förnekar alkoholberoendet, är ofta att de har svårt att tro att någon verkligen är alkoholberoende. En annan anledning är att den som har ett alkoholberoende är oerhört manipulativ och oärlig, ljuger och förnekar sitt beteende.
De försöker ta upp problemet med henne, lite skämtsamt men får ingen respons eller så blir hon irriterad. Att ta upp ett problem med skämt är att ge dubbla budskap som skapar förvirring i kommunikation mellan människor. Är det allvar, är det ett problem eller är det bara på skoj? Att ta upp det på ett skämtsamt sätt är att försöka förminska eller avdramatisera innehållet. Orsaken till det förhållningssättet är rädsla och de flesta människor är rädda för att konfrontera människor som man misstänker har ett alkoholberoende. Anledningen kan vara att du är rädd för att ha fel, du litar inte på dina iakttagelser eller så är du rädd för att personen ska förneka och bli arg. Och vad gör du då?
Om personen blir arg när du konfronterar henne, fråga henne hur det kommer sig att hon reagerar så starkt? Eftersom hon fortfarande sköter sitt arbete, blir de tveksamma till både om de har rätt i sin iakttagelse och om det verkligen är ett problem på arbetsplatsen? Men ett problem är det eftersom alla arbetskamrater reagerar på att hon ofta kommer till arbetet och luktar »dagen efter«, att hon kommer sent och att hon ofta sjukskriver sig. Deras iakttagelser är riktiga.
Chefsansvaret är att agera, om medarbetarens beteende eller livssituation påverkar arbetsförmågan och arbetsplatsen negativt. I det här fallet gör det uppenbarligen det, alla är engagerade och oroliga för tandhygienistens hälsa. En missbrukare är alltid en riskfaktor på alla arbetsplatser oavsett vad man arbetar med. Därför att det finns risk för att personen i fråga gör misstag, felbehandlingar, felbedömningar och det kan också hända olyckor. Konsekvenserna för arbetsplatsen, kollegerna och patienterna blir flera. Det kan handla om sämre kvalitet på vården och att ekonomin drabbas om en person ofta är sjuk. Även varumärket, det som ska stå för organisationens kvalitet, kompetens och professionalitet, påverkas negativt. Alla blir drabbade.

Så vad ska de göra?
Chefen är inte specialist på alkoholism och ska därför inte heller ställa diagnos på tandhygienisten. Chefens jobb är att se till att det fungerar på arbetsplatsen och måste därför ta tag i problemet: fokusera på arbetsprestationen/uppförandet och dokumentera sina iakttagelser. Dokumentationen behövs eftersom personer som har ett alkoholberoende är duktiga på att manipulera och projicerar gärna sina problem på andra. Det är andras fel, till exempel: »Det är Annas sätt som gör att jag blir arg.« Dokumentationen är konkret och något som både chefen och tandhygienisten kan förhålla sig till när chefen ska ha samtal med henne. Dessutom ger det chefen en möjlighet att kontrollera hur ofta tandhygienisten kommer till arbetet och luktar »dagen efter«.
Dokumentationen ska innehålla det som går att mäta, arbetsprestation och uppförande – fakta, dag, klockslag, vad var det som hände? Vilka var inblandade? Och konsekvenser för till exempel patientbehandling. Chefen ska dokumentera över en tid för att se att det handlar om upprepade mönster och inte en engångsföreteelse.

Steg 1: dokumentera tider
Dokumentera dag, klockslag för sjukfrånvaron, luktar »dagen efter« och kommer sent.

Steg 2: kalla till ett samtal Syftet med samtalet är att tandhygienisten ska få klart för sig att du har lagt märke till sjukfrånvaron, lukten av »dagen efter« och att hon kommer sent. Utgå ifrån dokumentets fakta, lägg inga värderingar, ställ inga diagnoser och anklaga inte. Tala också om hur dessa faktorer påverkar eller kan påverka arbetsinsatsen och arbetsplatsen negativt. Var tydlig med att förmedla att det inte är okej.
Ställ krav på en förändring, tala om vilka krav som gäller, och hävda att hon behöver söka hjälp. Erbjud stöd och fråga vilket stöd som hon skulle behöva av dig, men kom ihåg att du inte är terapeut. Om ni är anslutna till en företagshälsovård kan hon söka hjälp där. Gör en skriftlig överenskommelse om förbättringar och vilka konsekvenser det blir om de inte följs, nämligen i slutänden till och med avsked. Dokumentera det ni kommit överens om. Ni ska båda skriva under dokumentet. Boka in ett nytt samtal om tre veckor för att stämma av om hon har sökt hjälp eller behöver hjälp från dig, men ha ett uppföljningssamtal redan dagen efter. Där kan du stämma av om det är något som hon har reflekterat över. Hon kanske Mona von Bahr behöver stödinsatser från dig. Det kan gälla telefonnummer till företagshälsovården, till alkohollinjen – där hon kan vara anonym, eller till aa, Anonyma Alkoholister.

Steg 3: rehabiliteringsutredning
Ibland räcker det med att chefen eller någon annan talar om vad de ser för att det ska bli en förändring. Men om problemet kvarstår måste chefen gå vidare med en rehabiliteringsutredning. Den görs tillsammans med tandhygienisten som också kan ta med en vän, skyddsombudet, chefen, läkare och Försäkringskassa. Där föreslår man olika behandlingar och kanske behandlingshem för att komma till rätta med problemet. En behandlingskostnad är försumbar jämfört med att ha en som är alkoholberoende på arbetsplatsen. Kostnaden för behandling kan delas mellan Försäkringskassan och arbetsgivaren. 
Kvarstår problemet trots dina insatser kan det bli aktuellt med en uppsägning. Men då krävs det att du har dokumenterat allt från dag 1 där det klart ska framgå vilka insatser du och arbetsplatsen har gjort. Enligt Arbetsmiljölagen har arbetsgivaren skyldighet att förebygga ohälsa och olycksfall. Du ska reagera, agera och följa upp om du misstänker att medarbetare missbrukar. En rehabiliteringsutredning ska göras om medarbetaren varit sjukskriven mer än fyra veckor i sträck eller mer än sex gånger/ett år.

 Till sist. »Man får inte vara så rädd att göra människor ledsna att man gör dem illa.« Om du ser att kolleger missbrukar tala om vad du ser. De kan bli arga när du konfronterar dem men när de fått distans känner de oftast tacksamhet.

Text: Malin Bergh

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch