När man inte får välja medarbetare

29 jun 2011
Dela artikeln
I Tandläkartidningens serie om ledarskapsproblem har turen kommit till frågan vad man gör med samarbetsproblem. Ledarskapskonsulten Mona von Bahr svarar.

Fråga:

En chef för en folktandvårdsklinik har fått ett personalproblem på halsen. En av tandläkarna har fått sig en tandsköterska tilldelad som inte är populär. Hon har jobbat väldigt länge, är oflexibel, sitter alltid på samma ställe i fikarummet och är allmänt ohjälpsam. Hennes ständiga kommentar till alla som försöker införa nya rutiner är: »Varför då? Vi har alltid gjort så här.« Hon väntar helt enkelt ut sin pension. En dag kommer tandläkaren in till chefen och säger att han slutar om han inte får någon annan att jobba med. Vad ska chefen göra nu?

Mona von Bahr svarar:
Tandläkaren har fått sig en tandsköterska tilldelad. Tandläkare och tandsköterskor på folktandvårdskliniker får inte alltid välja vem de ska arbeta tillsammans med, eftersom det är arbetsledaren och klinikchefen som anställer personal. Men oavsett vad personerna tycker om varandra är de på jobbet av samma anledning, nämligen för att behandla och förebygga patienternas tandsjukdomar. Chefen bör påminna sina medarbetare om detta, somliga tror att de är där för sin egen skull. Förutsättning för att kunna jobba tillsammans är att tandläkaren och tandsköterskan har samma mål med sitt arbete och att de har förstått sitt uppdrag. Vad de personligen tycker om varandra har inte med saken att göra, det är lätt att blanda ihop korten. Om de däremot har olika mål med sitt arbete blir det svårare att samarbeta.
Tandsköterskan är inte populär, hon har jobbat länge och är oflexibel.
Hos vem är hon inte populär? Och vad är det som gör att hon inte är populär? Det verkar som om hon under åren fått viss makt att göra som hon vill, både av chefer och av kolleger. Personer som varit lång tid på en och samma arbetsplats tar sig vissa friheter och får ibland ett visst mandat att styra och ställa som det passar dem.
Sitter alltid på samma ställe.
Normer och koder ser olika ut på alla arbetsplatser eftersom perso-nerna som arbetar där bestämmer vad som ska gälla. Det gäller bland annat placeringar i lunchrummet. Normer kan brytas när det kommer in nya personer, men förutsättning är att gruppen accepterar den nya personens idéer och normer.

Så har vi alltid gjort.
När människor på en arbetsplats ofta använder uttrycket »så här har vi alltid gjort« ligger det för det mesta både bekvämlighet och trygghet bakom, men också rädsla. Det är bekvämt därför att man slipper lära sig nya saker och skapa nya rutiner som tar både tid och kraft. Tryggt därför att det här kan jag och det andra kan jag inte »än«. Det kan också vara rädsla för att man inte tror sig klara av att lära sig nya saker. Uttrycket »så här har vi alltid gjort« kan även signalera att det vi gör fungerar alldeles utmärkt.
Motsträvig i alla förändringsprocesser.
Om tandsköterskan inte får vara delaktig i förändringsprocesser och om hon inte ser att de leder till någon nytta är det inte konstigt om hon är motsträvig. Därför måste chefer i alla lägen vara tydliga med vad syftet och målet med förändringar är och involvera personalen. Motsträvigheten kan också handla om känslan av att inte duga eftersom all förändring ifrågasätter personalens roller, kompetens och rutiner.

Väntar ut sin pension.
Det är sorgligt om tandsköterskan har tappat motivationen för att arbeta och i stället väntar ut sin pension. Det påverkar övrig personal men framför allt henne själv. Här måste chefen stötta genom att visa henne uppskattning och ge feedback på hennes arbetsprestation så att hon hittar den inre motivationen som handlar om att finna mening i det hon gör. Chefen bör se över hennes arbetsuppgifter, kanske delegera nya till henne. Men chefen måste också ge tydliga mål och ställa krav på henne. Så länge hon arbetar kvar måste hon utföra sina arbetsuppgifter.
Tandläkaren kommer till chefen och säger att han vill ha en annan tandsköterska.
Här ska chefen tala om för tandläkaren att han är här för att behandla patienter och för att göra det behöver han assistans från tandsköterskan som också är här av samma skäl. Ta in båda på rummet och berätta för dem vad de har för uppdrag. Få dem att inse att de faktiskt har samma mål. Det brukar skaka om personerna och hjälpa dem så att de kan jobba tillsammans. De får en ahaupplevelse. Fokus blir på det gemensamma målet och inte på personen.


Till sist:
Hjälp personer som har svårt att arbeta tillsammans med att se det som fungerar bra och ge dem ansvar för vad var och en kan bidra med för att få det att fungera. Hjälp dem också att se att de har ett gemensamt projekt – att nå målet.

Text: Malin Bergh

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören..: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch