1,6 miljoner kronor till käkledsprojekt

Vetenskapsrådet bidrar med 1,6 miljoner kronor från sin satsning ”Kunskapsluckor inom hälso- och sjukvården”. Att tandvården får del av rådets medel är tämligen unikt, och kanske en markering om att kunskapsluckorna inom odontologin behöver fyllas igen. Studien leds av professor Anders Wänman, klinisk oralfysiolog vid institutionen för odontologi, och är den enda vid Umeå universitet bland de 24 som delar på totalt 40 miljoner kronor. Intresset var stort och totalt kom 522 ansökningar in.
Projektet går ut på att utvärdera systematisk träning av motorik i käksystemet. Mellan 5 och 15 procent av befolkningen uppskattas ha så kraftiga störningar i sin käkfunktion att de behöver behandling. Tillståndet innebär nedsatt livskvalitet som påverkar stämningsläge och arbetsförmåga. Hos många kombineras besvären med andra smärtor i kroppen och allmänt dålig hälsa. Tandläkare är primärt utbildade för att utreda och omhänderta patienter med dessa tillstånd. Vid svårare tillstånd kan patienterna remitteras till specialist i bettfysiologi.
Systematisk träning
Långvarig värk och funktionsstörning leder till nedsatt kapacitet i käkmusklerna, orken tar slut och de drabbade väljer bort mat som behöver tuggas. Syftet med projektet är dels att undersöka om systematisk träning av käkfunktionen är en kostnadseffektiv behandlingsmodell, dels att bedöma och värdera resultaten av övervakad träning, träning på egen hand samt mjuk bettskena vid fem olika tillstånd som är vanliga i befolkningen och som innebär funktionsstörning i käksystemet.
Stöd vid behandlingsval
Anders Wänman berättar att det har publicerats ett antal studier där man undersökt effekten av träning hos patienter med smärta och störningar i käkfunktionen, men studierna liksom behandlingarna har varit heterogena och därmed svårtolkade.
– Bilden är att träning kan minska smärta från käkled och käkmuskulatur och förbättra rörligheten i underkäken, förklarar han.
I den studie som ska inledas i Umeå kommer patienterna att följas upp till ett år efter avslutad intervention. Projektet kommer att vara avslutat om fem år.
– Tanken är att både allmäntandläkare och bettfysiologer ska kunna överföra resultatet till sina patienter och vara ett stöd vid beslut om behandling, säger han.