Lärosäten varnar för framtidskris

Kompetenskris 16 mar 2020
Dela artikeln
Tandläkarutbildningens kris märks tydligt på alla de fyra ­lärosätena. Just nu har institutionen för odontologi i Göteborg tillräckligt många akademiska lärare för att klara verksam­heten. Men medelåldern bland professorerna är 60 år och tillväxten underifrån är dålig.
Peter Lingström Odontologen Göteborg

Peter Lingström

–  Vi står starka just nu, vi har den kompetens vi behöver för utbildning och forskning. Men det går upp och ner, det behövs bara några pensionsavgångar eller att någon flyttar för att läget ska ändras, säger Peter Lingström, prefekt på institutionen för odontologi på Sahlgrenska akademin i Göteborg.

På institutionen saknar man professor och docent i bettfysiologi. Det innebär att man får lösa det på annat sätt. Man saknar även professorer i röntgendiagnostik och endodonti, men där finns personer på docentnivå.

I övriga ämnen har man professorer vilket gör att man kan samverka med andra lärosäten som saknar kompetens.

Agneta Robertson Odontologen Göteborg

Agneta Robertson

– Vi hjälper andra skolor. Vår professor i ortodonti tjänstgör till exempel i Umeå på 10 procent, och tillsammans med vår docent föreläser, examinerar och handleder de forskare, berättar proprefekt ­Agneta Robertson. Även Karolinska Institutet får stöttning i mate­rial­vetenskap av en av våra medarbetare.

Men blickar man framåt så ser det bekymmersamt ut. Medelåldern på institutionens 12 professorer är 60 år. Utöver det har man 15 docenter och 9 lektorer.

– Det är likadant på alla universitet. En stor del av landets professorer är födda på 1950-talet och om fem år har väldigt många gått i pension, säger ­Agneta Robertson.

Peter Lingström tar sitt eget ämnesområde, kariologi, som exempel. Han är en av tre professorer i kariologi i landet. I dag finns vid avdelningen ingen docent, endast två lektorer som kommer att gå i pension före honom.

– Kariologi är ett svajigt ämnesområde på alla fyra utbildningsorterna. Kompetensen riskerar att försvinna och i framtiden kommer det inte att finnas någon som driver utvecklingen inom området vidare. Det är upprörande med tanke på att karies är en av världens vanligaste sjukdomar, säger han.

Vägen från utexaminerad tandläkare till docent eller professor är mycket lång, ofta upp emot 20–25 år. Och det är inte alltid så lätt att ta sig fram.

Krav på klinisk kompetens

Inom odontologi är det ett krav att akademiska lärare inom kliniska ämnesområden ska ha klinisk kompetens, och därför måste de även ha specialist­utbildning. Men det finns ett begränsat antal specialistutbildningsplatser i landet, och innan man har kommit så långt måste man ha arbetat som allmäntandläkare i två år. Till detta kommer kravet på pedagogisk utbildning för att erhålla lärartjänst.

Forskarutbildning är ytterligare ett nålsöga man måste igenom. Det finns inte så många institutionsanknutna doktorandtjänster, och finansiering är ett ständigt problem. Några ges möjlighet att forska på deltid inom ramen för en anställning i folktandvården. Ett fåtal kommer från andra länder för att doktorera här, men de återvänder ofta till sina hemländer och bidrar då inte till kompetensförsörjningen i Sverige.

Meritering efter disputation

När man har doktorerat så är någon form av forskartjänst eller postdoktoral tjänst ofta nästa steg mot att bli docent. I Sverige finns det relativt sett få tjänster för vidare meritering efter disputation. Förr var det vanligt att man åkte utomlands, ofta till USA, för att göra sin postdok.

– I dag är de som är specialister och disputerade ofta så gamla att det av familjeskäl är svårt att åka utomlands för en postdoktoral tjänst. Alla utom en som har disputerat hos mig under senare år har varit över 45 år, berättar Agneta Robertson som är professor i pedodonti.

Att disputera tar omkring fyra år, om man arbetar med det på heltid. Gör man det på halvtid, vilket är vanligt inom odontologin, tar det dubbelt så lång tid. Att uppnå docentnivå tar ytter­ligare ungefär sex år. Under den tiden ska man vara forskningsaktiv, visa självständighet i sitt forskningsarbete och gå pedagogiska utbildningar.

“Lärarna har ett utbildningsuppdrag de måste ­sköta och om det tar allt mer tid så får de mindr­e tid för forskning. Men samtidigt har vi krav på oss att utbildningen ska ha en stark forsknings­anknytning.”

– Lektorsrollen har blivit mycket mera komplex på senare tid och man ska ha kompetens för både forskning och utbildning. Vad gäller utbildningsdelen gäller både ämneskompetens och pedagogisk kompetens. Man måste som lärare vara väl insatt i lagar och regler, kvalitetsarbete och frågor som till exem­pel mänskliga rättig­heter och hållbar utveckling, säger Peter Lingström.

I dag är alla lärare inom odontologisk utbildning hårt belastade. Det beror till stor del på att den ersättning som staten betalar för en utbildningsplats på tandläkarutbildningen är lägre än för flera andra utbildningar inom hälso- och sjukvård. I Göteborg har antalet studenter ökat utan att antalet lärare blivit fler.

– Lärarna har ett utbildningsuppdrag de måste ­sköta och om det tar allt mer tid så får de mindr­e tid för forskning. Men samtidigt har vi krav på oss att utbildningen ska ha en stark forsknings­anknytning. Därför är det viktigt att staten höjer ersättningen per utbildningsplats, säger Peter Lingström.

Anslag till odontologisk forskning

Från alla lärosäten hörs även ett annat krav: Anslagen till odontologisk forskning måste öka, annars närmar man sig en brist på disputerade tandläkare.

En orsak till bristen på forskningsmedel är att odontologisk forskning inte längre har en egen prioriteringsgrupp i Veten­skaps­rådet. Den konkurrerar numera med forskning inom hälso- och sjukvård, och när ansökningar som rör karies och paro­dontit ställs mot till exempel hjärt-kärlsjukdomar och cancer blir den odontologiska forskningen ofta nedprioriterad.

– Dessutom har vi inte så många externa fonder som finansi­erar forskning; inom medicin har man ju till exempel stora fonder som Hjärt-Lungfonden och Cancerfonden, säger Agneta Robertson.

“Vi kan erbjuda spännande forskning som ofta ger internationella kontakter, stor variation i arbetet och en stor frihet i vardagen.”

För att klara det framtida kompetensbehovet behöver institutionen i Göteborg ha en korttids- och en långtidsplan.

I det korta femårsperspektivet vill man koncentrera sig på att hitta disputerade tandläkare och hjälpa dem med en karriärplanering för att bli docenter. Men de är ganska få. När ­Agneta Robertson undersökte läget i Västra Götalands­regionen inom pedodonti fann hon bara fyra disputerade tandläkare som var under 60 år. ­Kanske kan man även locka till sig några från andra delar av landet.

Universiteten kan ofta inte locka med höga löner. Den som har en specialistandläkartjänst i folktandvården har ofta en hög­re lön än en person som väljer den akademiska banan.

– Men vi kan erbjuda spännande forskning som ofta ger internationella kontakter, stor variation i arbetet och en stor frihet i vardagen, säger Agneta Robertson.

Amanuenstjänster

Långtidsplanen handlar om att jämna vägen för dem som vill göra en akademisk karriär. Där har man redan börjat genom att skapa sex amanuenstjänster för studenter som tidigt vill pröva på forskning.

Kombinationstjänster där tandläkare kan specialistutbilda sig och doktorera parallellt kan också vara ett alternativ.

– Det tar sex år och är ganska tufft. Men om man orkar det så är det ju en snabbare väg framåt, säger Agneta Robertson.

Julia Niklasson Odontologen Göteborg

Julia Niklasson

Julia Niklasson är ordförande i odontologiska utbildningsrådet. Hon säger att studenterna märker att lärarna är hårt belastade och att det ibland kan vara svårt att få kontakt med de som är kursansvariga. Men problemet med kompetensbrist på skolorna ser hon främst som en fråga som ligger bortom de nuvarande studenternas tidshorisont.

– Undervisningen ska ju vara forskningsanknuten. Så om forskningen haltar så kommer utbildningen bli sämre i framtiden. Vi ser inte det som ett problem nu, men man kan ju undra hur det ska bli för våra framtida kolleger, säger hon.

“Nyligen fick vår klass frågan hur många som var lockade av en akademisk karriär, men det var inte många som räckte upp handen.”

Svårigheterna att göra akademisk karriär är ingen stor fråga bland studenterna.

– Nyligen fick vår klass frågan hur många som var lockade av en akademisk karriär, men det var inte många som räckte upp handen. Jag tror att de flesta har valt det här yrket för att man vill arbeta kliniskt, säger Julia Niklasson.

Läs också: Debatt: Utan kompetenta lärare ingen examinationsrätt.

Fakta

Text: Johan Sievers

Foton/Illustrationer: Foto: Marie Ullnert

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in, kontakta webbredaktören: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch