Mycket hälsa för pengarna
Socialstyrelsen har ställt frågan "hur får vi mest hälsa per satsad krona?" Socialstyrelsen har ställt frågan "hur får vi mest hälsa per satsad krona?"

Mycket hälsa för pengarna

10 aug 2011
Dela artikeln
Socialstyrelsens nationella riktlinjer, tandvårdsstödet och Försäkringskassans rapporteringssystem måste vävas ihop för att få en stark koppling mellan dem.

Socialstyrelsens riktlinjer för vuxentandvård blev färdiga i maj, medan tandvårdsstödet har funnits i nästan tre år.

– Det är svårt att påverka ett redan färdigt system, säger Nils Oscarson, projektledare för riktlinjerna.

Det bästa hade varit om riktlinjerna, tandvårdsstödet och Försäkringskassans rapporteringssystem hade vävts ihop från början, anser han. Då hade det varit enklare att få en stark koppling mellan riktlinjerna och tandvårdsstödet.

– Men det var inte politiskt gångbart att skjuta upp tandvårdsstödet fem år, konstaterar han.

Tandvårds- och läkemedelsförmåns-verket (TLV) arbetar nu med att få in riktlinjerna i det nuvarande stödet. Men det är inte helt enkelt.

– Socialstyrelsens rekommendationer för vissa åtgärder är mer omfattande och detaljerade än tandvårdsstödet, säger Nils Oscarson, och ger ett exempel.

I Socialstyrelsens riktlinjer får förebyggande tandvård stor plats och många olika förebyggande behandlingar tas upp, men i tandvårdsstödet finns inte metoderna för de sjukdomsförebyggande åtgärderna beskrivna i samma detalj.

Mycket hälsa för pengarna

Hälsoekonomi spelar en stor roll i riktlinjerna. Under arbetets gång har en kontinuerlig värdering av kostnader och effekter gjorts, med syfte att få en så bra och kostnadseffektiv tandvård som möjligt.

– Vi har ställt frågan “hur får vi mest hälsa per satsad krona?”, berättar Nils Oscarson.

Riktlinjerna bygger på hälsoekonomisk forskning där den finns, men det är brist på sådana studier inom alla odontologiska områden.

För att göra hälsoekonomiska bedömningar om karies och sjukdomar i vävnader kring tänder och implantat, har modeller tagits fram för att bedöma kostnadseffektivitet.

Ett annat sätt att beräkna kostnad per vunnen effekt har varit skattning, en sorts kvalificerad gissning. Kostnaden för en åtgärd enligt tlv:s referenspriser har jämförts med effekterna som har redovisats i studier.

Hälsoekonomiska bedömningar har varit lättast att göra bland kariesförebyggande behandlingar. Där finns större erfarenhet och en del studier.

Inom ortodonti har det varit svårast att säga om kostnaden har varit låg eller hög per vunnen effekt.

– Det finns få studier inom vuxenortodontin som beskriver effekten, och därför är det svårt att göra en skattning.

Äpplen och päron

Inom tandvården finns det ofta olika behandlingsalternativ, men det kan vara svårt att veta vad som är mest ekonomiskt på sikt.

Nils Oscarson nämner som exempel rotfyllning av en svårt skadad tand jämfört med att ta bort tanden och ersätta den med singelimplantat. Det finns inga studier som jämför metoderna genom att slumpa ut patienter till de olika grupperna, utan man får Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vuxentandvård tar fram rekommendationer för behandlingar inom sju områden: hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande metoder, karies, sjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat, sjukdomar i tandpulpan och de periradikulära vävnaderna, smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar, bett- och tandpositionsavvikelser samt total och partiell tandlöshet.

Exempelpel rotfyllning av en svårt skadad tand jämfört med att ta bort tanden och ersätta den med singelimplantat. Det finns inga studier som jämför metoderna genom att slumpa ut patienter till de olika grupperna, utan man får jämföra rotbehandlingsstudier med implantatstudier.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vuxentandvård tar fram rekommendationer för behandlingar inom sju områden: hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande metoder, karies, sjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat, sjukdomar i tandpulpan och de periradikulära vävnaderna, smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar, bett- och tandpositionsavvikelser samt total och partiell tandlöshet.

Exempel på behandlingar som bedöms vara kostnadseffektiva vid rätt indikation är:

  • Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande återkoppling
  • Beteendemedicinsk prevention och behandling till personer som har tecken på sjukdom
  • Daglig sköljning med 0,2-procentig fluorlösning vid risk för karies
  • Exkavering med borr vid karies
  • Mekanisk infektionsbehandling för att ta bort plack och beläggningar
  • Pulpaöverkappning där pulpan är exponerad genom friskt dentin
  • Rotbehandling vid pulpanekros
  • Stabiliseringsskena vid diskförskjutning eller käkmuskelsmärta
  • Krona vid entandslucka
  • Avtagbar delprotes och total plattprotes vid tandlöshet.

Även om förutsättningarna varit svåra, har vi i riktlinjerna ansträngt oss för att ge prioriteringsgruppen hälsoekonomisk vägledning, säger Nils Oscarson.

– Riktlinjerna är i alla fall den bästa tillgängliga kunskapen vi har i dag för vuxentandvården. Vi har kommit en bit på väg och pekar på var kunskapsluckorna finns.

Luckorna fylls igen i takt med att fler hälsoekonomiska studier görs. Nils Oscarson hoppas att intresset för hälsoekonomi inom tandvården kommer att öka.

– När man planerar odontologisk forskning, bör man alltid ta med det hälsoekonomiska perspektivet i studierna, säger han.

Få hälsoekonomer

Nils Oscarson är en av få i Sverige som är inriktade på hälsoekonomi och tandvården, och kanske den ende som “tittar inifrån”. Han är tandläkare och specialist i parodontologi, men har också ekonomutbildning. 2006 lade han fram en doktorsavhandling om hälsoekonomi och förebyggande insatser mot karies.

På Socialstyrelsen, där Nils Oscarson arbetar, finns det ingen hälsoekonom som jobbar specifikt med hälsoekonomi inom tandvården.

På TLV finns två hälsoekonomer på avdelningen för tandvårdsstöd.

På Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) arbetar flera hälsoekonomer, men de är främst inriktade på övriga hälso- och sjukvården.

Kostnadseffektiva behandlingar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vuxentandvård tar fram rekommendationer för behandlingar inom sju områden: hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande metoder, karies, sjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat, sjukdomar i tandpulpan och de periradikulära vävnaderna, smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar, bett- och tandpositionsavvikelser samt total och partiell tandlöshet.

Exempel på behandlingar som bedöms vara kostnadseffektiva vid rätt indikation är:

  • Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande återkoppling
  • Beteendemedicinsk prevention och behandling till personer som har tecken på sjukdom
  • Daglig sköljning med 0,2-procentig fluorlösning vid risk för karies
  • Exkavering med borr vid karies
  • Mekanisk infektionsbehandling för att ta bort plack och beläggningar
  • Pulpaöverkappning där pulpan är exponerad genom friskt dentin
  • Rotbehandling vid pulpanekros
  • Stabiliseringsskena vid diskförskjutning eller käkmuskelsmärta
  • Krona vid entandslucka
  • Avtagbar delprotes och total plattprotes vid tandlöshet.

Text: Janet Suslick

Foton/Illustrationer: Illustration: Robert Hilmersson

Dela artikeln
Taggar:

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch