Raka vägen inget för Java
”Jag var inte alls inne på att forska när jag var student, men jag blev erbjuden en tjänst som jag inte kunde tacka nej till”, säger Java Walladbegi. Foto: Gustav Gräll

Raka vägen inget för Java

Porträttet 20 jun 2018
Dela artikeln
Han gick en halv tandläkarutbildning i Rumänien och resten på hemmaplan i Sverige. 2013 blev han årets tandläkar­student i Göteborg och det öppnade nya ­dörrar. Om allt går som planerat får Java Walladbegi doktorshatt nästa år. Drömmarna om framtiden är stora.

Java Walladbegi kom inte in på tand­läkar­programmet i Sverige. Betygen ­räckte inte till. Halvvägs igenom en engelskspråkig tandläkarutbildning i Rumänien bytte han till Göteborg – där han så småningom blev årets student.

Java Walladbegi
Ålder: 30 år.
Familj: Föräldrar, två äldre systrar och en lillebror i Göteborg.
Bor: I Stockholm.
Utbildning: Tandläkarexamen, ­Göteborg, 2014.
Jobb: Har en doktorandtjänst, arbetar kliniskt 40 till 50 procent.
Fritid: Tränar simning och löpning, reser, umgås med vänner, tittar på fotboll (hejar på Barcelona).
Senaste tandläkarbesöket: Två år sedan senaste fullständiga undersökningen.
På nattduksbordet: Thomas Eriksons ”Omgiven av idioter”.
Oanade talanger: Spelade fotboll på hög ungdoms­nivå tills en höftskada satte stopp för fotbollskarriären.

Det måste kännas som värsta revanschen – som att vara Zlatan inför folkets jubel ­efter att ha gjort mål och tagit hem segern i en avgörande match.

Java Walladbegi är mer anspråkslös i sin beskrivning:

– Det var kul att bli årets student. Vägen behöver inte vara spikrak. Det går att lyckas även om man inte tar den enklaste vägen.

Senare under intervjun utvecklar han vad framgångarna har betytt för honom:

– Jag har fått kämpa väldigt hårt för det jag har uppnått – och jag är glad att jag har fått göra det. Det visar att folk som kommer som flyktingar och växer upp i förorten kan komma långt.

Som sexåring kom Java, som egentligen heter Joanro, med sin familj till Sverige från Kurdistan. Familjen bosatte sig i Göteborgsförorten Tynnered. Föräldrarna talar olika kurdiska språk, så Java var tvåspråkig redan då. När han började i förskolan i mitten av 1990-talet blev svenska hans tredje språk.

Redan som 15-åring visste han att han ville bli tandläkare, men i stället för att satsa helhjärtat på plugget lade han mycket tid på fotboll och ansågs vara en av Göteborgs största talanger. Betygen från gymnasiet var för låga och högskole­provet var inget han tänkte på då.

– Mina föräldrar är inte akademiker och det var ingen som guidade mig, förklarar han.

Rekryterad till Transsylvanien

Java och andra svenska studenter som inte kom in på tandläkarprogrammet i Sverige blev rekryterade till en sexårig tandläkarutbildning i staden Cluj-Napoca i Transsylvanien i Rumänien.

– När möjligheten att studera utomlands kom hakade jag på, berättar han.

Mot betalning hjälpte ett företag till med information och lotsade honom igenom antagningsbyråkratin. Han började läsa i Cluj höst­terminen 2007.

Kursavgifterna till universitetet kostade en slant, men det var relativt billigt att leva i Cluj och Java klarade sig på studiebidrag och studielån från CSN.

Blivande tandläkare och läkare

Utbildningen i Cluj innehöll mycket allmän medi­cin och teori. De första två åren var de flesta föreläsningarna gemensamma för blivande läkare och tandläkare. Dagarna var långa. Det var cirka 40 timmar i veckan med schemalagda före­läs­ningar och praktiska inslag. Att plugga på egen hand kom till utöver det.

– Det var tuffa studier, mycket kvantitet. Lärar­na ställde frågor på detaljnivå och förväntade sig att du skulle kunna svara. Jag härdades och lärde mig ta in mycket.

Utbildningen krävde också sommarpraktik inom tandvården. Java jobbade en månad per sommar i tre år på Folktandvården Tuve i Göte­borg och fick på så sätt en inblick i hur svensk tandvård fungerade.

Föreläsningar på rumänska

Den teoretiska delen av utbildningen skulle ges på engelska hela studietiden, men när han började på sjunde terminen hade skolan ändrat sig och föreläsningarna var på rumänska.

Java sökte in på tandläkarutbildningarna i Göte­borg och Stockholm. Han kom in hemma i Göte­borg men fick hoppa in på fjärde terminen, vilket innebar att han tappade ett par terminer.

“I stället för hårt, hårt, hårt, hårt, hårt var det struktur och kursplaner som gällde.”

Det gjorde ingenting, tyckte han, men från början hade han ambivalenta känslor för att byta universitet. Det var skönare att plugga på hemma­plan där han kunde bo hos sin familj, men samtidigt hade han efter tre år i Rumänien byggt upp ett liv som han trivdes med och det var tråkigt att lämna vännerna.

Att börja studera i Sverige igen var en stor omställning.

– I stället för hårt, hårt, hårt, hårt, hårt var det struktur och kursplaner som gällde, minns han.

Målet med att åka till Rumänien var att bli tandläkare i Sverige.

I dag tycker han absolut att det var rätt beslut.

– Mitt mål med att åka till Rumänien var att bli tandläkare i Sverige. Utbildningen här har större resurser, en hög standard och är internationellt erkänd på ett annat sätt.

Samtidigt tvekar Java Walladbegi inte att rekommendera studenter att söka sig utomlands om de inte har betyg att komma in på tandläkarutbildningen i Sverige.

Personlig utveckling

Själv är han glad för åren i Rumänien. De var nyttiga för hans personliga utveckling och även yrkesmässigt.

Han blev mer uthållig, mognade som ­person och blev mer självständig. Det var kul att stå på egna ben och träffa nya människor. Och han fick möjlighet att tänka sig in i en annan livs­situation.

– Det finns mycket som man tar för givet i Sverige som inte är givet i utlandet, konstaterar han.

Karies och förfallna bett

Studierna i Rumänien gav honom också möjlighet att se patienter med en helt annan oral hälsa än vad man normalt får se i Sverige.

– Det var mycket karies och förfallna bett. Allt var mer extremt.

Hösten 2013, när Java gick nionde terminen, utsågs han till årets student i Göteborg.

I prismotiveringen beskrevs han som ”mycket trevlig, duktig och ödmjuk”. Han berömdes för att ha ett professionellt förhållningssätt och för att han alltid var påläst inför nya behandlingar. Han visade också ”stor ödmjukhet, empati och respekt för patientens önskemål och behandlingsbehov” och hade ”en mycket god sam­arbets­förmåga”.

“Jag var inte alls inne på att forska när jag var student, men jag blev erbjuden en tjänst som jag inte kunde tacka nej till.”

Utmärkelsen ledde till att han sedan blev ”headhuntad” av Mats Jontell, då professor i oral medicin i Göteborg, till ett forskningsprojekt om förebyggande vård för patienter med cancer.

– Jag var inte alls inne på att forska när jag var student, men jag blev erbjuden en tjänst som jag inte kunde tacka nej till. Jag tog examen i juni 2014 och började på en doktorandtjänst hösten därpå.

Doktorandtjänsten var till en början på halvtid och han har kombinerat den med klinisk tjänstgöring i varierande omfattning inom folktandvården i Göteborg och Stockholm. I dag jobbar han mest med akuttandvård, men på sikt vill han bli specialist i käkkirurgi.

Lindra oral mukosit

Forskningsprojektet handlar om ett sätt att före­bygga eller lindra oral mukosit hos blod­cancerpatienter med myelom och lymfom.
Oral mukosit är en biverkning som drabbar ­cirka 80 procent av alla patienter som får högintensiv cellgiftsbehandling inför en stamcellstransplantation i samband med cancer.

De som drabbas får omfattande sår och har ofta så ont att de måste behandlas med stora doser morfin för att lindra smärtan. Oral mukosit gör det svårt att äta vilket kan leda till under­näring, viktminskning och en försämrad livskvalitet. Om cancerbehandlingen måste ändras eller avbrytas kan det också innebära dyrare vårdkostnader.

– I dag görs egentligen ingenting för att förebygga eller lindra oral mukosit. I bästa fall får patienterna tugga på isbitar, men eftersom de är extremt infektionskänsliga är vanligt vatten inte tillräckligt rent. Vårdavdelningar tvingas frysa ned sterilt vatten. Det är så pass omständligt att de flesta patienter i världen inte behandlas alls, säger Java Walladbegi.

Kyler munslemhinnan

Förutom doktorand i Göteborg har han även titeln projektledare vid flera universitetssjukhus och medverkar i forskningsstudier i Storbritannien och Nederländerna.

– Jag undervisar också på käkkirurgen i Göteborg och handleder fem studenter på tandläkarutbildningen där.

Forskningen går ut på att utvärdera en intraoral anordning som kyler ned munslemhinnan. Om den fungerar bra blir det en kommersiell produkt.

– Förhoppningen är att metoden kan hjälpa många människor som lider av ett allvarligt och vanligt förekommande problem.

180 blodcancerpatienter

I Sverige genomgår över 200 patienter om året stamcellstransplantation.

Java berättar stolt att han själv har designat projektet och dragit in över en miljon kronor i anslag till det.

– Jag leder världens största kliniska studie i sitt slag. 180 blodcancerpatienter på fyra stora sjukhus följs i 28 dagar från att de får sin cellgifts­behand­ling, om mukositen kvarstår så länge. Vi är först i världen med att utveckla en alternativ kylbehandling. Det finns inget gjort på detta, säger han.

Munkylare

Munkylaren liknar en upp-och-nedvänd bettskena med flärpar som ligger an mot slemhinnorna. Den kopplas till ett slutet bärbart kyl­system som pumpar runt kallt vatten. I dag är den gjord av plastmaterial, men den kommer att göras i silikon, som blir bekvämare för patienten, berättar han.

Hittills har två artiklar publicerats i vetenskapliga tidskrifter och en till är på gång. Går allt som planerat är doktorsavhandlingen klar nästa år.

Javas handledare, Mats Jontell, är i dag professor emeritus och klinisk rådgivare åt företaget som utvecklar den intraorala kylanordningen till en kommersiell produkt.

“Jag vill kombinera forskning med kliniskt arbete. Att bli professor på Harvard är drömmen.”

När Java Walladbegi är klar med avhandlingen hoppas han kunna fortsätta med en forskningskarriär.

– Jag vill kombinera forskning med kliniskt arbete. Att bli professor på Harvard är drömmen, säger han och lägger till med ett leende:

– Det kommer väl aldrig att hända, men man måste våga drömma stort för att ens ha en chans.

Text: Janet Suslick

Foton/Illustrationer: Foto: Gustav Gräll

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch