Så kan Ellen klara tandläkarbesöket
Ellen, 5 år, har autism och behöver extra hjälp för att klara av tandläkarbesöket.

Så kan Ellen klara tandläkarbesöket

Klinik & Praktik 18 jun 2019
Dela artikeln
Hos Folktandvårdens pedodontiavdelning på specialist­tandvården i Örebro får varje patient ett ­personligt ­upplägg, noga uttänkt där allt handlar om att vinna förtroende. En av dem är femåriga ­Ellen, som har autism.

Barnen som kommer hit gör det på remiss och är mellan 0 och 19 år. Sättet kliniken arbetar på har sett ungefär likadant ut sedan början av 1990-talet.

Annika Gustafsson

– Vi börjar förbereda ­redan vid första telefonkontakten. ­Under första besöket pratar vi om varför de kommer till oss och vad som tidigare fungerat och inte. Vi tittar på barnets ­tänder endast om barnet själv vill, säger Annika Gustafsson, verksamhetschef och övertandläkare.

Många barn med neuropsykiat­riska funktionsnedsättningar (NPF) är patienter på pedodontikliniken och därför är det extra viktigt att göra allt rätt från start.

– Egentligen har vi samma upplägg för alla patienter, oavsett diagnos eller inte. Vi vill veta vad som fungerar för varje patient och frågar därför om eventuella hjälpmedel i hemmet och skolan. Många använder bildstöd, vilket vi också gör.

Bildstöd

Bildstöd innebär att barnen får se bilder på vad som ska ske, i det här fallet inför och under besöket hos pedodontikliniken.

– Det kan vara allt från bilder på vår personal och hur väntrummet ser ut till bilder på borrbryggan, putspastan och lustgasen. Barnen ska känna sig förberedda och vi visar allt steg för steg.

Vid besöket är det sedan viktigt att hålla sig till det som är bestämt och inte bli för ivrig, berättar Annika.

– Vi får aldrig gå vidare utanför det som planerats. Det handlar om att vinna förtroende.

Autism nivå två

En av klinikens patienter är ­Ellen Bladh, fem år gammal. Redan när Ellen var sex månader visade hon tecken på att inte vara som alla andra barn. Vid två års ålder fick hon diagnosen autism nivå två, på en skala ett till tre.

Lina Bladh

– Ellen hade svårt med kommunikation, samspel och saknade talat språk, berättar Ellens mamma, Lina Bladh.

Hon berättar gärna om sin dotter och det är tydligt att hon är en mycket stolt mamma.

Stimulikänslig

Ellens autism innebär att hon som bebis hade svårt för att någon annan än föräldrarna tog i henne. Hon sov bara korta stunder och var stimulikänslig. En enorm prövning för både Ellen och de nyblivna föräldrarna.

Till viss del på grund av stressen kring besök i vården dröjde Ellens första besök hos Folktandvården. Hon hann fylla fyra år innan de kom iväg.

– Vid det laget hade Ellen börjat göra enorma framsteg. Utvecklingen sker lite mer ojämnt och plötsligt gör hon hopp och kommer ikapp med saker.

“Att sätta sig i tandläkarstolen direkt går inte och när tandläkaren vi mötte propsade på det blev jag bara irriterad.”

Extra tid är över huvud taget viktigt för Ellen. Bildstöd har betytt jättemycket för familjen och har så gjort sedan Ellen var liten innan hon hade ett språk.

– Ellen är nyfiken och vill dela med sig av sina upplevelser. Hon är glad och social och har utvecklat sina samspelsfärdigheter något enormt. Ändå blev första besöket hos tandläkaren inget vidare.

Lina hade varit tydlig med ­Ellens problematik, men kraven blev för stora och allt gick för snabbt.

– Att sätta sig i tandläkarstolen direkt går inte och när tandläkaren vi mötte propsade på det blev jag bara irriterad. Jag ville inte ens försöka på samma ställe igen. Jag visste ju att det inte skulle fungera, jag känner mitt barn.

Specialisttandvård

Lina kände till Örebros specialisttandvård. Hösten 2018 kom kallelsen från pedodontikliniken, och Lina som alltid tidigare varit orolig för hur Ellen ska bli bemött kände sig positivt överraskad.

– Det var första gången på länge. Lugnet och lyhörd­heten hos specialisterna är enorm. ­Deras professionalism har gjort att Ellen känt sig trygg hela vägen, och allt har gått jättebra från start.

På pedodontikliniken arbetar man utifrån barnkonventionen, vilket innebär att man alltid utgår från barnets bästa.

– Både jag och Ellen känner oss förväntansfulla när vi går dit. För mig har oron släppt. Hos dem kan jag vara mamman som sitter bredvid, inte den som behöver lösa situationen. Jag behöver inte lägga mig i ­eftersom de bemöter oss på det sätt som fungerar. ­Ellen brukar hoppa upp och ner av glädje när hon vet att vi ska till tandläkaren.

NPF-diagnos

Lina vet att just tandläkarbesöken är ett stort orosmoment för många vårdnadshavare till barn med NPF-diagnos.

– En av de jobbigaste punkterna är oförutsägbarheten. Det gör att bemötandet från omvärlden blir ännu viktigare. Har ­Ellen en ovanligt svår dag så behöver omvärlden också ställa om sina krav och förväntningar. Inte bara jag som mamma.

På pedodontikliniken ser man att gruppen barn som har det jobbigt har fått en tuffare vardag genom åren.

– Men NPF-barn lyfts i dag och det är av godo. Det gör att de remitteras snabbare. Förr avvaktade man i större utsträckning. Det är ett annat omhänder­tagande nu och det är en positiv förändring, säger Annika.

– Det är en vinst med specialisttandvård. Ellen skolas in på ett sätt som fungerar för henne och slipper i och med det förmodligen en livslång tandvårdsrädsla, säger Lina.

Fakta

Text: Maria Eremo

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Kontakta webbredaktören om du har problem med inloggning: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch