Sitter vettet i bettet?
Foto: Colourbox

Sitter vettet i bettet?

Debatt 21 jun 2022
Dela artikeln

Att  någon form av samband mellan bett och kognition verkar föreligga har sedan länge observerats via en mängd arbeten inom olika discipliner, såväl medicinska som psykologiska och odontologiska forskningsfält. Den direkta kopplingen har dock visat sig vara svårfångad. Mats Trulsson har i sin gedigna forskargärning, liksom en del parodontologiska forskningsavhandlingar, sökt svaret via mekanoreceptorer i parodontiet, vilka konstaterats ge kaskader av signaler till hjärnan vid stimulering, dock utan att nå en förklaring till ett eventuellt samband med kognition. Lexomboon med fleras arbete från 2016 antyder en annan koppling då risken för kognitiv svikt, som tidigare påvisats för en grupp av äldre som haft tuggsvårigheter, var densamma vare sig försökspersonerna hade egna tänder eller ersättningar. Däremot förelåg skillnader mellan försökspersoner som kunde tugga bra och de som inte kunde det.

Skulle sambandet kunna vara rent näringsfysiologiskt, det vill säga om försökspersonen kan processa födan ordentligt och därmed bättre behålla aptiten? Det kan vara så, men det förefaller mera troligt att mekanismer som är associerade med själva tuggandet spelar huvudrollen. Detta har påvisats i en mängd forskningsrapporter från bland annat Japan, där positiva effekter på kognition observerats hos unga, friska försökspersoner likväl som hos laboratorieråttor. Jag tänker i första hand på arbeten av Hirano med flera, Wilkinson med flera och Baker med flera som hos yngre, friska individer påvisat positiva effekter på arbetsminnet av tuggning, och Watanabe med flera som påvisat direkt degeneration av minnesfunktioner (och spatial orientering ) när molarerna sattes ur funktion, och att den kognitiva svikten minskade när molarernas ocklusala funktion återskapades, något som är ytterst anmärkningsvärt (liksom att man över huvud taget åtog sig att göra kronor på laboratorieråttor).

En hypotes kan vara att kopplingen ligger i käkleden i de strukturer som finns bakom ledhuvudet och disken. De utgörs huvudsakligen av bindväv, nerver och kärlnystan som verkar ha ovanligt elastiska egenskaper. Denna struktur beskrivs av Peter Dawson som ”the vascular knee”, och ser ut som grundprincipen för vilken länspump som helst, det vill säga ett vätskeförande medium som befinner sig mellan en fast och en rörlig vägg – skallbasen respektive ledhuvudet – en slags muskelpump liknande den som förekommer i andra delar av kroppen. Den aktuella strukturen är känd för att kunna skapa problem efter långvarig gapning genom att fyllas av vätska och därmed skapa en tillfällig förändring i bettet och dess funktion.

Vart leder då dessa blodkärl? Det enkla svaret blir: till hjärtat, eftersom de är venösa. Varifrån kommer de? Det är mig veterligen inte belagt, men jag misstänker att de härrör från de närliggande strukturerna hippocampus eller prefrontala cortex, vilka båda, i synnerhet hippo­campus, är associerade med skapande och hantering av minnen samt spatial orientering (jämför Watanabes råttexperiment, noterat ovan). Dessa båda strukturer har i den longitudinella Betulastudien i Umeå också visat sig ha betydelse för bibehållen minnesfunktion upp i åldrarna. Relevanta i sammanhanget känns också observationer från Onozuko, Suzuki och Watanabe (2002, 1993 och 1992) där ökad hjärtfrekvens och ökat blodflöde till hjärnan noterades i samband med tuggning. En fascinerande hypotes kan vara att det ökade blodflödet till hjärnan som tuggningen triggar, skulle styras till ovan nämnda strukturer via sugpumpseffekten från käklederna.

Lägger man ihop dessa observationer tonar en bild fram av att en väl fungerande käkledsfunktion kan vara den eftersökta kopplingen mellan bett och kognition. Om så är fallet kan man ifrågasätta om tandpressning är ett patologiskt beteende eller en fysiologisk stöttning för hjärnaktiviteten när information, tankar och minnen ska hanteras. Ett sådant betraktelsesätt förringar dock inte behovet av att tandvårdsprofessionen hanterar negativa effekter i mindre väl balanserade bett.

Jag skulle gärna se att denna artikel leder till att forskning kring käkledsfunktionens betydelse för kognitionen initieras, och jag tar gärna emot frågor, kommentarer och motargument kring dessa funderingar.

Jonas Johnson, tandläkare
e-post: njonas.johnson@gmail.com

Referenser i urval
  • Watanabe K, Ozono S, Nishiyama K, Saito S,Tonosaki K, Fujita M, Onozuka M. The molarless condition in aged SAMP8 mice attenuates hippocampal Fos induction linked to water maze performance. Behavioural Brain Research 2002.
  • Onozuka M, Fujita M, Watanabe K, Hirano Y, Niwa M, Nishiyama K, Saito S. Mapping brain region activity during chewing: A magnetic resonance imaging study. J Dent Res 2002.
  • Wilkinson L, Sholey A, Wessnes K. Chewing gum selectively improves aspects of memory in healthy volunteers. Appetite 2002.
  • Baker JR, Bezance JB, Zellaby E, Aggleton JP. Chewing gum can produce contextdependent effects upon memory. Appetite 2004.
  • Yamada Y, Mitsuolinuma, Fumihikolwaku, Tamura Y, Watanabe K, Nakamura H, Onozuka M. Occlusal disharmony induces spatial memory impairment and hippocampal neuron degeneration via stress in SAMP8 mice. Neurosci Lett 414:2 2007.
  • Hirano Y, Obata T, Kashikura K, Nonaka H, Tachibana A, Ikehira H, Onozuka M. Effects of chewing in working memory processing. Neurosci Lett 2008.
  • Lexomboon D, Trulsson M, Wårdh I, Parker MG. Chewing ability anf tooth loss: Association with cognitive impairment in an elderly population study. J Am Geriatric Soc 2012.
  • Nils Jacobsen. Oral helse og kognitiv funksjon. Artikel i Nor Tannelegeforen Tid 2016.
Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Kontakta webbredaktören om du har problem att logga inredaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch