Spårbarhet ökar patientsäkerheten

8 dec 2011
Dela artikeln
Innehållet i tandtekniska arbeten ska vara spårbart för att öka patientsäkerheten.

– Man måste kunna spåra vad patienten har i munnen. Annars är det hopplöst att senare kunna göra en allergiutredning, säger Anders Berglund, odontologiskt sakkunnig vid Socialstyrelsens enhet för kunskapsstyrning.

För att öka patientsäkerheten är det också viktigt att veta vem som ansvarar för vad.

Tandläkaren ska skriva en anvisning till det tandtekniska laboratoriet när arbetet beställs. Anvisningen innehåller uppgifter om konstruktionen, beställaren, vilken patient som avses och vilka material som ska användas.

Anvisningen ska vara signerad. I och med det tar tandläkaren på sig ansvaret för att konstruktionen och de angivna materialen är lämpliga.

Tandläkaren har ansvar för patientsäkerheten

Det tandtekniska laboratoriet har huvudansvaret för ett tandtekniskt arbete medan det framställs och har kvar ansvaret som tillverkare även när produkten lämnas över till tandläkaren, men tandläkaren har det slutgiltiga ansvaret för patientens säkerhet.

Tandläkaren ska kontrollera arbetet och labbets dokumentation (förklaringen) som enligt gällande författningar ska följa med arbetet.

Förklaringen ska signeras. Signaturen innebär att labbet tar på sig ansvaret för att arbetet har utförts enligt tandläkarens anvisning, att produkten är säker att använda på det sättet som beskrivs i dokumentationen och att produkten är utformad och tillverkad på ett sätt som uppfyller kraven i det medicintekniska regelverket.

Dokumentationen ofta undermålig

Tandläkaren måste kunna förstå och tolka förklaringen.

– Dokumentationen är ofta undermålig, säger Anders Berglund.

– Om tandläkaren är osäker på om kvaliteten på ett tandtekniskt arbete är tillräckligt god, ska det inte lämnas ut till patienten. Då ska det skickas tillbaks för omgörning.

Upprepas avvikelserna måste vårdgivaren göra något så att de inte fortsätter.

Vårdgivaren, som oftast är den enskilda tandläkarens arbetsgivare, ansvarar för att planera, organisera och följa upp vården så att kvaliteten och säkerheten uppfyller myndigheternas krav.

Men tandläkaren har fortfarande sitt yrkesansvar, poängterar Anders Berglund. Tandläkaren är alltid skyldig att ge en sakkunnig och omsorgsfull vård i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det står i patientsäkerhetslagen.

Ska in i journalen

Tandläkarens anvisning och laboratoriets förklaring är journalhandlingar och ska bevaras i minst tio år efter det att den sista uppgiften fördes in i handlingen.

– På många ställen slänger man alla papper när jobbet är cementerat, säger Anders Berglund.

Tandläkaren har ansvar för att använda tandtekniska laboratorier som är registrerade hos Läkemedelsverket.

Det finns ett antal laboratorier som inte är registrerade, enligt Anders Berglund. Använder man ett sådant labb kan produkterna vara olagliga.

Spårbarhet viktig

För att alla material som ingår i en patients tandtekniska arbeten ska vara spårbara måste labbet ha information om vilka material (inklusive fabrikat och batchnummer) som ingår i varje patients slutprodukt. Informationen ska sparas i 15 år för implantat och fem år för övriga arbeten.

Om patienten vill veta vilka material som finns i ett protetiskt arbete är tandläkaren skyldig att skriva ett intyg om det.

Tandläkaren bör kunna spåra materialen i tandtekniska arbeten i minst tio år. Men för protetik utom implantat, behöver labbet bara spara dokumentationen i fem år.

För att klara tandläkarens krav på spårbarhet bör vårdgivaren skriva in ett krav på arkivering i tio år när tandtekniska tjänster upphandlas, rekommenderar Anders Berglund.

Rapportera avvikelser

Tandvården ska rapportera avvikelser, olyckor och tillbud till tillverkaren och skicka en kopia till Läkemedelsverket för kännedom. En avvikelse kan till exempel vara att produkten inte fungerar som den ska, att produkten verkar orsaka en biverkning eller att det är fel på informationen som följer med en produkt.

– Tandläkaren bör rapportera allt som gör att patienten måste uppsöka vård som inte var inplanerad. Det är bättre att rapportera en gång för mycket än för lite, anser Anders Berglund.

Vilken myndighet gör vad?

* Läkemedelsverket är tillsynsmyndighet för tandtekniska laboratorier, tandtekniska arbeten och dentala material. Läkemedelsverket arbetar också med också för avvikelse- och biverkningsrapportering från vården.

* Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för vårdgivare, tandläkare och annan vårdpersonal. Socialstyrelsen ska också se till att behandlingar som görs inom tandvården utförs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Text: Janet Suslick

Dela artikeln
  1. Kommentar från Jan Vegerud 25 juni 2013:

    Bästa Läsare

    Detta inlägg av Anders var väldigt bra, på många sätt!

    Bra att frågan om att kunna följa upp pat kommer upp, visst, men även en skrämmande läsning!

    Artikeln förklara mycket för mig om varför man har svårt förstå samband mellan vad som sättes in i munnen och patients medicinska status,

    Att bara spara dokumentation i 5 år! Det förklarar varför det tycks svårt förstå ex.vis amalgamets risker!
    Allt färre förnekar det materialet läcker Hg. Allt fler medger att halveringstiden på Hg i hjärnan är avsevärt längre än i kroppen i övrigt. Har sett någon siffra på 20 år! Sedan är det mesta ren matte där man kan se att tiden har en mycket större betydelse än vad man täcka in i regelverket för tandvårdsmatrialen.

    Hur ska man kunna härleda de på smygande effekterna av detta läckage till tandvården? Vem reflekterar över 20 år gamla lagningars inverkan?

    Knappast frågar allmänläkaren om hur det är med tänderna! Undrar tandläkaren hur patienten för övrigt mår? Pratar patienten med tandläkaren om sitt medicinska mående! Pat pratar inte mycket hos tl av naturliga själ! Slutligen varför skulle patient alls diskutera tänderna med sin dr på hälsocentralen?? Cementerat läge!

    Tittar man sedan på kända effekter av långtids exponering av t. ex Hg så är den mångfacetterad och inte alls lätt att diagnosticera.

    Tack och lov att amalgamet fasas ut! Men man kan väl inte strunta i alla de patienter som ändå har fått munnen full med det? Det är ju rätt många dessutom!!

    Det jag nu skriver, bli inte sur, men ansvaret delas här mellan tandvård och sjukvård och det är sjukvården som enl mig begår den största “blundern” då de inte tycks förstått att även kemin i munnen och tänderna tillhör kroppen. Samma blodsystem är det väl och de flesta sväljer mer än de spottar.

    Jag är övertygad att OM man journalförde även tandstatus när man tog anamnesen i primärvården skulle med tiden, kanske inte alls lång, en annan bild växa fram och många oförklarade symptom få sin förklaring.

    Tack för ordet!
    Janne

  2. Kommentar från Joakim 25 juni 2013:

    Janne !
    Tanken att journalföra är mycket god, och en hjälp när man letar en orsak till diffusa symtomer hos en patient.

    Dock måste man utbilda läkare och tandläkare i toxikologi för att börja förstå vad en lågdosförgiftming kan medföra.

    Ett bra exempel på vad jag menar är filmen “underkastesen” av Stefan Jarl, som visar hur olika kemiska ämnen påverkar kroppen.

    Som erfaren kemist kan man inte alla gånger tänka sig in i alla kemikalier man varit exponerad för under livet och veta vad synergieffekterna av detta blir.

    Man ska då lägga till att alla gener är olika och tål olika mycket av ett ämne men generellt ska man börja med att ta bort kroppfrämmande ämnen som är giftiga och stötta kroppen med nyttiga ämnen.

    Det innebär att man får kolla på det man äter också för ingen kan veta vad du har för “cocktail” i just din kropp !

    Joakim.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch