Tandhälsan blir allt bättre – men ojämlikheten ökar
Ett brott i den positiva trenden i svensk munhälsa är att karies hos sexåringar ser ut att öka. Foto: Colourbox

Tandhälsan blir allt bättre – men ojämlikheten ökar

Ny rapport 18 apr 2016
Dela artikeln
Svenskarnas tänder blir allt friskare. Men skillnaderna mellan olika grupper fortsätter att öka. Det – och mycket annat – visar de senaste siffrorna från Socialstyrelsen.

Det mesta utvecklas till det bättre. Men ett brott i den positiva trenden är att karies hos sexåringar ser ut att öka. Mellan åren 2011 och 2014 minskade andelen kariesfria sexåringar från 79 till 76 procent, enligt Socialstyrelsens senaste rapport.

– Vi vet inte vad det beror på, men trenden har varit nedåtgående i flera år nu. Det är oroande. Förskoleåldern är en viktig ålder, det är då framtida vanor etableras, säger Andreas Cederlund, sakkunnig inom tandvård på Socialstyrelsen.

– Det är viktigt att följa den här utvecklingen noga. WHO har satt upp ett mål på 80 procent kariesfria 6-åringar år 2020. Vi var nära att nå målet 2011, men nu ligger vi en bit ifrån igen, fortsätter han.

Socialstyrelsen kan i dag inte se några individdata för barn och unga. Det går alltså inte att se vilka barn det är som har karies, vilket gör det svårt att spekulera om orsakerna.

– Vi har flera gånger uttryckt till regeringen att vi skulle vilja att barn och unga registrerades på samma sätt som vuxna gör i tandhälsoregistret, säger Andreas Cederlund.

En möjlig förklaring som har förts fram är att asylsökandes barn ofta har sämre tandhälsa.

– Det kan vara en del av förklaringen men det är precis sådana saker som vi i dagsläget tyvärr inte kan analysera, säger Andreas Cederlund.

Det som också syns tydligt i statistiken är att skillnaderna i tandhälsa mellan olika grupper i samhället ökar. Exempelvis när det gäller tanduttagningar är skillnaderna stora och hänger ihop med utbildningsnivå. Hos dem som enbart gått ut grundskolan gjordes drygt tio tanduttagningar per 100 invånare 2014. Bland dem som gått ut gymnasiet gjordes drygt 7,5 tanduttagningar och bland dem med eftergymnasial utbildning knappt 5.

Tanduttagningarna minskar i alla grupper, men de minskar snabbare för de mer välutbildade, vilket gör att skillnaderna ökar.

– Det är visserligen bra att alla blir friskare, men det är problematiskt att alla inte hänger med i samma takt som de skulle kunna göra. Människor behöver inte bli av med sina tänder, det går att förebygga, säger Andreas Cederlund.

Det är också relativt stora skillnader mellan olika län när det gäller tanduttagningar. Flest tänder tas bort i Gävleborg, 7,4 tänder per 100 invånare. Minst antal tänder dras ut i Värmland, 5,7 per 100 invånare. Siffrorna är justerade för eventuella åldersskillnader i befolkningssammansättningen.

Ett annat tydligt mönster är att människor till stora delar behåller den tandstatus de har i 20-årsåldern genom livet. Att dagens 70-åringar har dålig tandstatus och många lagningar i munnen betyder alltså inte att nästa generations 70-åringar kommer att ha det.

– Det är bland annat därför vi ser den här snabba förbättringen av tandhälsan – de sjuka försvinner ut och friska personer kommer in, säger Andreas Cederlund.

Den stora vårdtyngden ligger i dag på gruppen som är 65–70 år, av vissa kallade ”heavy metal generation” eftersom de har så många lagningar. Många av dem har också implantat eller framtida behov av implantat, och riskerar därmed att få periimplantit.

– Frågan är vad som kommer att hända med dem när de börjar tackla av, får svårt att sköta sin munhygien och kanske inte klarar av att hålla kontakt med tandvården. Det kan bli ett jätteproblem, säger Andreas Cederlund.

Ytterligare en trend är att antibiotikaförskrivningen fortsätter nedåt. Kvinnor får fortfarande mer antibiotika än män och de regionala skillnaderna är stora. Stockholm och Skåne skriver ut mest och Västerbotten och Örebro skriver ut minst.

Orsakerna till skillnaderna är fortfarande inte klarlagda.

– Delvis har det nog att göra med tillgängligheten till vård. Finns det många läkare som skriver ut recept blir det fler recept utskrivna. Men det är fortfarande anmärkningsvärt att det är så olika. Det tyder på skilnader i praxis, säger Andreas Cederlund.

– Länen som ligger lägst menar också att de har gjort ett aktivt arbete med att minska förskrivningen. Vi kan dock inte vara säkra på vem som gör ”rätt”, riktlinjerna förespråkar rätt preparat på rätt indikation och det har vi inte möjlighet att mäta.

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch