Att ha en så kallad klass II malocklusion med överbett ökar risken att drabbas av dentala trauman, särskilt om felställningen är kombinerad med en ofullständig läppstängning. Vanligast är tandolyckor hos barn under tio år och den högsta incidensen av komplicerade olyckor med skador på de permanenta tänderna sker hos barn mellan sju och tolv års ålder.
Därför ville svenska forskare se om det gick att minska risken för tandolyckor och förbättra den tandhälsorelaterade livskvaliteten genom att sätta in behandling bestående av aktivator med huvudhätta på barn i åldern åtta till tio år gamla.
Sammanlagt 60 barn som behandlades vid en specialistklinik i Region Östergötland rekryterades till studien och randomiserades till antingen behandling eller ingen behandling.
Överbitning minskade signifikant
Vid studiestart visade det sig att det var en liten, men signifikant, skillnad i överbitning (overjet) mellan grupperna där barnen i behandlingsgruppen hade nio millimeter överbitning jämfört med åtta millimeter hos barnen i kontrollgruppen.
Behandlingen var dock inte okomplicerad att genomföra. Efter i snitt 1,1 års behandling hade drygt vart fjärde barn i behandlingsgruppen avbrutit behandlingen. Men eftersom resultaten redovisas enligt ”intention-to-treat”-principen är även dessa barns resultat inkluderade i behandlingsresultaten. Trots detta hade överbitningen minskat signifikant i behandlingsgruppen till 5,5 millimeter medan den var oförändrad i kontrollgruppen.
Men när det gäller den tandhälsorelaterade livskvaliteten, risken för tandolyckor och förändring av läppstängning kunde inga signifikanta resultat ses.
