Totalt digitalt

Som innehållet i ett Kinder­egg ligger delarna där, en vit tanddel och en rosa gomdel redo att fogas samman till en hel­protes. ­Delarna har just matats fram ur en 3D-skrivare på ­Michael Braians tandtekniska laboratorium och ska bara limmas ihop och putsas till innan det är dags att lämna ut protesen till patienten.

Michael Braian är både tandläkare och tandtekniker och jobbar sedan början av året i egen praktik i Malmö. Det är en ganska stor omställning från lärar- och forskarrollen han tidigare hade på tandläkarutbildningen vid Malmö universitet.
– Jag har ett stort pedagogiskt intresse men efter många år på skolan ville jag gå vidare, säger han.
Men vi backar till helprotesen på laboratoriebänken. Michaels egen avhandling handlade om passform på protetiska arbeten, eller snarare om varför det inte passar.

Fängelsetandläkare

– Det är ju en väldig tillfredsställelse när det passar. En liten kronskarvsmiss kan passera men om en helprotes inte passar är den helt värdelös för patienten.
Michael Braian jobbade tidigare i sin karriär som fängelsetandläkare under några år och har gjort många helproteser.
– När jag själv var tandtekniker var jag dessutom protes­tekniker så jag har stor erfarenhet av proteser, berättar han.

Digital framställning

Genom att använda digital teknik, helt eller delvis, vid framställning av en helprotes kan passformen bli betydligt bättre än när man gör på traditionellt vis.
– Men allt vi tidigare har gjort är absolut inte dåligt. Analogt har vi arbetskedjan klar och slutresultatet är känt, det är värdefullt. Men nyfikenheten driver mig att testa nytt, säger han.
Man kan göra en helprotes digitalt på två sätt, antingen helt och hållet eller semi­digitalt.

”Det är sugkraften och muskulaturen som håller protesen på plats, och sugkraften och passformen går hand i hand.”

Michael Braian föredrar än så länge det semidigitala sättet, som är väl utprovat.
– Problemet när man gör en helprotes är slemhinnan, den får inte förflyttas eller tryckas undan vid avtryckstagningen.
Det är lättare sagt än gjort. Man får också nästan alltid släp i avtrycket, särskilt i gommen, och defekter som luftbubblor i gipset. Allt detta påverkar passformen. Vid pressning sker sedan en volymförändring, en krympning av materialet. Att decubitus uppstår är med andra ord inte konstigt.
– Det är sugkraften och muskulaturen som håller protesen på plats, och sugkraften och passformen går hand i hand.

3D-printar käke

Michael Braian skannar därför patienten intraoralt. Han beskriver skanningen som att se men inte röra, slemhinnan förflyttas inte. En algoritm tar dessutom bort all rörlig information så det är bara den fasta slemhinnan som kommer med i ”avtrycket”, inte kinder och tunga.
Därefter 3D-printar han käken i plast och tar ett konventionellt avtryck på den printade modellen. De följande stegen följer den gamla beprövade ”analoga” metoden. Passformen justeras sedan på den printade modellen och blir då enligt Michael superbra.

Helt digitala proteser

En nackdel med digital metod blir tydlig vid crista flaccida-fall, och särskilt svårt är det om cristan i underkäken inte finns kvar eftersom det då finns väldigt lite fast slemhinna som kan skannas.
– Det blir noggrannhetsproblem i den digitala filen och då blir det väldigt tålamodsprövande att skanna.
Det andra sättet, att framställa proteser helt digitalt, är en metod som än så länge bara ligger i startgroparna.

”Man måste komma ihåg att tandläkaren ansvarar för produkten så fort den hamnar i patientens mun”

– Jag har bara gjort ett fåtal och vill inte göra så många fler förrän jag har utvärderat dem jag gjort, om till exempel materialet håller tillräckligt bra. Han tar frästa bett­skenor som exempel.
– De håller bättre än printade. Av de printade går 70 procent av de jag framställt sönder på grund av att materialet är för sprött. Man måste komma ihåg att tandläkaren ansvarar för produkten så fort den hamnar i patientens mun, säger han.
Det är viktigt när man 3D-printar att man använder en FDA-godkänd metod (FDA, Federal Drug Administration i USA, motsvaras i Sverige av Läkemedelsverket). Det innebär att härdning och rengöring sker efter ett noggrant protokoll och med rätt material för rätt fabrikat. Ett annat FDA-krav är att det finns en tydlig manual, hela systemet måste vara godkänt.

Bättre estetik och hållbarhet

– Man kan inte blanda olika system. Visserligen kan man köpa en 3D-­printer på nätet och kombinera med olika resin­vätskor lite hur som helst, men då är det inte en FDA-godkänd metod.
När man gör en helt digital helprotes görs en intraoral skanning och en modell framställs, precis som vid den semidigitala metoden. Därefter framställs bitschabloner som också skannas när de sitter på plats i munnen. Allt annat görs digitalt.
– Man kan fräsa eller 3D-printa basen och tänderna, eller kombinera en printad eller fräst bas med konventionella proteständer, som har bättre estetik och hållbarhet.

Färdiga ersättningar

Michael Braian är entusiastisk inför den digitala framtiden.
– Tänk dig hur man till exempel i utvecklingsländer, där det ofta saknas kliniker, med bara en dator, skanner, printer och vätskor kan leverera färdiga ersättningar till patienter till en låg kostnad.