När tiden inte räcker till…

När tiden inte räcker till…

16 jun 2011
Dela artikeln
Många tandläkare upplever att kraven på produktivitet ökar. Finns det en gräns där lönsamheten äventyrar patientsäkerheten och blir ett arbetsmiljöproblem för tandläkarna? Det finns en risk om vi inte är uppmärksamma, anser Clivia Erdel-Kickeritz, ordförande för Tjänstetandläkarna i Norrbotten.

När den elektroniska tidboken infördes i tandvården var den ett verktyg för att underlätta det administrativa arbetet. Men tidboken ställer också till problem för den enskilde tandläkaren; andra på kliniken kan med några knapptryckningar boka in patienter i ett redan tätt planerat arbetsschema. Konsekvensen blir ökad stress för tandläkaren och än mindre tid för samtal med patienten och för det administrativa arbetet. I förlängningen finns risken för att vårdens kvalitet försämras.

Clivia Erdel-Kickeritz anser att kraven på ökad produktivitet märks i verksamheten. Hon har lång erfarenhet i yrket, är van att hålla ett högt tempo, men tycker själv, liksom många av hennes kolleger, att kraven på lönsamhet drivits för långt.

– Självklart måste folktandvården drivas lönsamt, men vi borde fokusera mer på vårdkvalitet, patientsäkerhet och se till att personalen har en bra arbetsmiljö.

Facket har fått signaler från ett flertal tandläkare om att arbetsmiljön har försämrats.

Inte minst framkom detta i den medarbetarenkät som tidigare gjorts på initiativ av arbetsgivaren inom folktandvården i Norrbotten. Bland de tillfrågade yrkesgrupperna inom tandvården visade det sig att tandläkarna upplevde en hög stressprofil och hade den högsta arbetsrelaterade utmattningen.

– Ett sätt att minska stressen är att vi får kontroll över tidboken, säger Clivia Erdel-Kickeritz och förklarar att det i dag är alldeles för lätt för andra på kliniken att gå in i den. Att inte kunna styra över behandlingarna kan leda till för lite variation när det gäller kroppshållning, vilket i sin tur kan ge ogynnsam arbetsbelastning för tandläkarna.

– Arbetsgivaren anser att många tandläkare inte har förmågan att planera patienternas behandlingar och tidboken. Visst kan många av oss bli bättre på det, men det är inte lätt när man alltid behöver »försvara« sin tidbok gentemot andra, som kan boka in patienter trots att tidboken redan är full, säger hon och lägger till:

– Varenda minut i tandläkarens vardag är kontrollerad genom tidboken. Samtidigt har det administrativa arbetet blivit mer omfattande. Det går inte ihop. Vi har tagit upp problematiken och har börjat diskutera med arbetsgivaren om hur vi kan förbättra arbetssituationen för våra medlemmar. Gemensamt måste vi hitta arbetsmodeller för att klara av akuttandvården, den nödvändiga tandvården och barn- och revisionstandvården utan att »industrialisera« vården.

Att tandläkare och övrig tandvårdspersonal arbetar effektivt framgår av att folktandvårdens kliniker i Norrbotten förra året gick med ett överskott på 12 miljoner kronor. Clivia Erdel-Kickeritz har inte fått några signaler om att dessa pengar på något sätt kommer att satsas på tandläkarna för att bland annat påverka de erfarna tandläkarnas löneutveckling och också ge större utrymme för utbildning för alla tandläkare.

– Överskottet försvinner i stället in i landstingets olika verksamheter. Ju hårdare vi arbetar
desto mer pengar får landstinget.

Vid löneförhandlingarna för 2011 ville Tjänstetandläkarna särskilt premiera de erfarna tandläkarna, vilka oftast är de som också producerar mest, men detta visade sig inte genomförbart.

– Flera år i rad har vi påtalat för ledningen att löneutvecklingen för dessa kolleger är den procentuellt sämsta bland tandläkarna, vilket är märkligt eftersom de erfarna tandläkarna är handledare åt yngre och mindre erfarna kolleger. De står för verksamhetens »flyt«, har hög kompetens och är självgående.

Stor risk för arbetsmiljön

Hon nämner själv ett par möjliga förklaringar till att löneutvecklingen släpar efter för denna grupp:

– En förklaring är att man utgår ifrån att de erfarna inte lämnar organisationen på grund av att de har familj, hus och ett etablerat socialt nätverk här, en annan kan vara att våra lönekriterier inte fungerar tillräckligt väl.

Men det finns också andra problem i tandläkarnas vardag; inom bara några år kommer pensionsavgångarna att börja märkas, och de kommer att bli allt fler längre fram.

– Att försöka bemöta den framtida tandläkarbristen med forcerad teamtandvård innebär en stor risk för tandläkarnas psykiska och fysiska arbetsmiljö. Tandläkarnas ansvar ökar hela tiden, och i framtiden kommer vi att behandla allt fler tunga patientfall, vilket i sin tur ökar risken för arbetsskador. Samtidigt som ansvaret ökar kommer kontrollen över arbetssituationen att minska. Och om kontrollen minskar finns risk för att medarbetare slutar.

Norrbotten har under många år haft svårt att få tandläkare till glesbygdsklinikerna, trots glesbygdstillägget, som nu är 6 000 kronor i månaden. I dag är man i stort sett fullbemannade. Rekryteringssatsningar i främst Portugal har lett till att 23 portugisiska tandläkare anställts. Några av dem har arbetat i flera år i Norrbotten, men de flesta endast en kortare tid. Vid kliniken i Gällivare arbetar tre av dem: Joana Novo, Pedro Rosa och Christina Rodrigues. De kände redan varandra från tandläkarutbildningen i Porto, och bestämde sig för att flytta till Gällivare. Bra arbetsvillkor, god lön och en möjlighet att skaffa sig en bred erfarenhet i yrket, var några skäl till flytten. De har nu varit vid kliniken i drygt ett år och trivs mycket bra. Språket har visserligen varit ett problem, främst vid kontakten med patienterna och vid journalskrivningen, men nu löper det på ganska bra, och de berättar att de börjar få upp tempot.

Språket var ett problem i början. Det håller tandsköterskan Marina Israelsson med om. Och det händer att kommunikationen sker på svengelska emellanåt.

– De utländska tandläkare vi haft här tidigare har intensivläst svenska innan de kom hit, och det var bra. De som kommit nu läste svenska först efter att de kommit till Sverige och samtidigt som de börjat arbeta här.

Hon tycker att det är bra att vakanserna fylls upp, men det tar tid för de unga och mindre erfarna att få upp arbetstempot. Risken är också att de flyttar hem igen efter kontraktstiden.

Blir det så för de tre unga portugiserna?

– Vi får se när den dagen kommer, säger de själva.

Tandvårdschef Klas Tunbrå är inte överraskad över kritiken om att tandläkare upplever att de mist kontrollen över sin arbetsdag, men anser inte att kraven på produktivitet ökat under senare år.

– Av de diskussioner jag haft med facket drar jag slutsatsen att tandläkarna är ganska dåliga på att planera arbetsdagen i tidboken. Akutpatienterna kommer vi inte ifrån; de måste få vård så snabbt som möjligt, men jag tror att det går att skapa »luft« i tidboken och därmed en större beredskap att ta hand om dessa patienter. Det är exempelvis inte bra att boka in tre endodontibehandlingar i rad.

För att komma till rätta med problemet kommer medarbetarna vid de olika klinikerna med start i sommar att utbildas för att hantera tidboken bättre.

Klas Tunbrå håller inte med om fackets kritik om att de erfarna tandläkarna har en för dålig löneutveckling.

– I löneförhandlingarna utgår vi ifrån de kriterier vi satt upp tillsammans med facket, exempelvis produktionskrav. Men det betyder inte automatiskt att alla kriterier är uppfyllda bara för att man arbetat som tandläkare i 30 år. Facket anser alltid att lönenivåerna är för låga, men det är ju deras roll.

Rekrytering av portugisiska tandläkare

Clivia Erdel-Kickeritz anser att överskottet i verksamheten borde komma tandläkarna till del och inte gå in i landstingets olika verksamheter. Men Klas Tunbrå påpekar att folktandvården får landstingsbidrag, förutom barnpeng ersättning för exempelvis specialisttandvård för barn, sjukresor och st-utbildning, tandvård som inte åligger privattandvården. Det är då naturligt att överskott går tillbaka till landstinget.

– Regelverket ser ut så och det är inget vi kan göra något åt.

När det gäller importen av tandläkare ser han det som en nödvändighet. De satsningar som tidigare gjorts på bland annat tyska tandläkare visade sig inte slå särskilt väl ut; de flesta åkte hem efter kontraktstidens slut. Däremot har rekryteringen av portugisiska tandläkare varit lyckad. Några har stannat kvar, men framför allt har de som kommit haft stor kompetens, och rekryteringskostnaderna har varit mycket låga på grund av att en sedan ett flertal år etablerad portugisisk tandläkare rest ner till tandläkarhögskolan i Porto och erbjudit arbete i Norrbotten.

– Naturligtvis vill vi rekrytera fler svenska tandläkare, men trots glesbygdsbidraget på 6 000 kronor extra i månaden är det svårt att få hit fler. Vi får nog leva med rekrytering av utländska tandläkare.

Susanna Magnusson, ombudsman på Tjänstetandläkarna, håller med om att tidboken kan öka stressen. Samma kritik som Clivia Erdel-Kickeritz framför har tagits upp av andra tandläkare.

– Det finns en konflikt mellan arbetsgivarnas krav på effektivitet och tandläkarnas ansvar utifrån sin legitimation. Vissa behandlingar måste få ta extra lång tid. Det handlar om patientsäkerhet, säger hon.

Att ingångslönerna för de unga tandläkarna förbättrats anser hon är bra, däremot är det enligt henne angeläget att löneutvecklingen för de erfarna inte släpar efter. Det måste finnas en god lönespridning.

– Det är trist om man måste säga upp sig och söka jobb någon annanstans för att få upp sin lön. En god löneutveckling, en bra arbetsmiljö och möjligheten att utvecklas i yrket måste till för att tandläkarna ska vilja arbeta kvar.

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören..: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch