Ny karriär vid 50+
Distriktstandläkaren Philip Mundt fick chansen att göra en ny karriär vid 54 års ålder. Nu är han mitt inne i utbildningen till specialist i oral röntgen.

Ny karriär vid 50+

2 maj 2013
Dela artikeln
Möjligheterna att göra karriär för tandläkare som passerat 50 år är små. Men det finns undantag: Philip Mundt fick möjligheten att utbilda sig till specialist när han var 54 år gammal, hans hustru Kerstin när hon var 51.

Vi ska arbeta längre upp i åren. Det är budskapet från bland andra statsminister Reinfeldt. En del orkar inte, andra vill, eventuellt genom att gå ner på halvtid eller deltid. Men att byta inriktning i yrkeslivet för den som passerat 50-årsstrecket är inte lätt, och det gäller i synnerhet distriktstandläkare. En karriärmöjlighet kan vara att bli klinikchef, men så mycket mer erbjuds inte. Att utbilda sig till specialist är knappast att tänka på; den karriärvägen är i de flesta fall endast öppen för de yngre.

Men kanske håller scenariot på att ändra sig, långsamt men ändå.

Philip Mundt har arbetat som distriktstandläkare i Dalarna sedan 1983. Under ett stort antal år var han dessutom ordförande i TT-avdelningen där. Tanken på att utbilda sig till specialist har funnits av och till under åren, men han tog aldrig steget. Inte förrän förra våren; då erbjöd arbetsgivaren honom möjligheten att utbilda sig till specialist i oral röntgen, och den chansen tog han.

[slideshow]

Till historien hör också att hans hustru, som är ett år äldre, blev specialist i bettfysiologi året innan; det inspirerade honom.

Tufft men stimulerande

Jag träffar Philip Mundt på specialisttandvården i Örebro. Det är där hans utbildning är förlagd och där han bor under veckorna. Den här morgonen har han suttit och granskat röntgenbilder som en förberedelse till ett seminarium där han är en av de ST-tandläkare som ska föreläsa för personalen på de övriga specialistavdelningarna. Fall ska presenteras och diskuteras, ett månatligt återkommande inslag under utbildningen. En viktig del i utbildningen är just att öva sig i att utbilda andra och dessutom hålla sig à jour med det senaste inom området.

Han trivs, det märks. Han är, som han säger, tillbaka i skolbänken.

Tuff utbildning visserligen, men samtidigt tycker han att det är skönt att arbetet är mer flexibelt och mindre styrt av tidboken än inom allmäntandvården.

– Jag har ju jobbat länge som distriktstandläkare. Det är stressigt. Det var dags att göra något nytt, att utveckla mig och fördjupa mig inom ett nytt område. Speciellt jobbigt var det senaste halvåret innan jag påbörjade utbildningen eftersom en tandläkare slutade vid kliniken och klinikchefen tog tjänstledigt.

Även om han har trivts med det direkta patientarbetet är det stimulerande att få fördjupa sig inom ett speciellt område, berättar han, och tillägger:

– I början av utbildningen var jag lyckligt ovetande om hur lite jag egentligen kan inom ämnet. Nu märker jag att det finns så otroligt mycket att lära sig, och ju mer jag lär mig desto mer finns att lära. Jag hoppas att efter utbildningen kunna hjälpa tandvårdens personal i Dalarna att hitta effektiva sätt att underlätta sitt arbete.

Arbeta efter 67

För Philip Mundt har det inte varit aktuellt att göra karriär genom att söka någon tjänst som klinikchef.

– Kraven på cheferna är höga; det gäller att visa bra resultat. Dessutom är det svårt att hinna med att både arbeta med patienter och vara en bra chef.

Han tror själv att utvecklingen kommer att gå mot att alltfler arbetar efter 67 års ålder, men kanske inte på heltid.

– Många distriktstandläkare har problem med armar, axlar och rygg, och även om möjligheten finns att arbeta kvar på halv- eller deltid kan det vara svårt för en del. För en radiolog är de ergonomiska förutsättningarna bättre eftersom man inte har konventionellt tandläkararbete med patienter utan i huvudsak tar emot remisser, beslutar vilka bilder som ska tas och granskar röntgenbilder, avgör om de tagna bilderna har tillräckligt bra kvalitet samt skriver utlåtanden. I arbetet ingår också att utbilda och följa den tekniska utvecklingen inom den digitala radiologin.

Det är ett intellektuellt stimulerande arbete, förklarar han. Innan han bestämde sig för att utbilda sig till tandläkare funderade han på att bli civilingenjör, så det tekniska intresset har funnits länge.

Den specialistutbildning han går är en uppdragsutbildning, som landstinget i Dalarna bekostar. Att han fick möjlighet att gå utbildningen beror på att den specialist i oral röntgen som arbetat i Dalarna nu har pensionerat sig. Det finns en nyligen anställd radiolog som växlar mellan att arbeta i Dalarna och Gävle, men det finns behov av ytterligare en radiologspecialist i länet.

Conny Conradsson, tandvårdschef i Dalarna, är glad över att nu ha en bettfysiolog stationerad inom folktandvården plus en radiolog inom ett par år.

– Både Philip och Anna-Kerstin är dessutom rotade i Dalarna, vilket innebär en trygghet för folktandvården framöver, säger han när Tandläkartidningen ringer upp honom.

Att de båda har passerat 50-årsstrecket med en handfull år ser han inte som något problem.

– De kommer ju att kunna arbeta många år ännu. Dessutom är det också en glädje för mig och ledningen att kunna ge medarbetare möjlighet att vidareutbilda sig, inte minst dem som arbetat länge som distriktstandläkare.

Erfarenhet en tillgång

Anna-Kerstin Göthe Mundt har som sagt arbetat som specialist i bettfysiologi i ett och ett halvt år. Och hon är glad, och lite överraskad över att hon kom in på utbildningen; de nationella platserna fördelas ju oftast till yngre tandläkare.

– Redan tidigt när jag börjat arbeta som tandläkare kände jag att till det mest intressanta hörde att försöka motivera patienter att ändra sitt beteende och tillägna sig mer hälsobringande vanor. Det föll sig då naturligt att bettfysiologi var den inriktning som jag fann mest stimulerande. När jag sedan före ST-utbildningen fick möjlighet att auskultera och arbeta på bettfysiologiavdelningen kände jag att det var rätt plats för mig i tandvården, berättar hon när Tandläkartidningen kontaktar henne på Centrum Oral Rehabilitering i Falun, där hon arbetar.
Hon har sin långa erfarenhet som distriktstandläkare med sig i bagaget, en tillgång nu när hon är specialist.

Nytta av erfarenheterna

Både när det gäller patientomhändertagandet och den organisatoriska delen upplever hon att hon har nytta av tidigare erfarenheter när det gäller att bedöma vad som kan fungera alternativt inte fungera.

– Det är också intressant att notera den betydelse ökade möjligheter att påverka sin arbetssituation har för mitt eget välbefinnande. Som specialist har jag stora möjligheter att vara med i arbetet med att förändra och förbättra tandvården, fortsätta att bygga på den tradition som finns i länet med gott samarbete mellan de olika specialiteterna och utåtriktat arbete samt utbilda tandvårdspersonalen så att de känner sig trygga i sitt omhändertagande av patienter med bettfysiologisk problematik. Utöver detta har jag också möjlighet att arbeta utifrån en helhetssyn på patienterna; ofta samverkar flera faktorer till att de har besvär och söker vård, exempelvis stress och en livssituation som behöver förbättras, förklarar hon.

Att bli specialist vid unga år innebär naturligtvis många produktiva år i yrket, men precis som Anna-Kerstin anser Philip att det finns fördelar med att ha lång erfarenhet av kliniskt arbete som distriktstandläkare innan man utbildar sig till specialist:

– Det handlar exempelvis om att man har sett många patienter med olika diagnoser, man vet vilka frågeställningar som kommer från distriktstandvården. Mer specifikt vilka svårigheter finns med röntgenbildstagning och tolkning av bilderna. Med åren skaffar man sig ett kontaktnät med andra tandläkare vilket är en tillgång.

Förhoppningen är att han ska kunna arbeta kliniskt som ST-tandläkare en eller två dagar i veckan på avdelningen för oral röntgen vid lasarettet i Falun det sista året av utbildningen och därmed ha möjlighet att umgås mer med familjen.

I augusti 2015 blir han – om allt går som det ska – färdig specialist.

– Förhoppningsvis kan jag fortsätta att jobba några år efter den lagstadgade pensionsåldern, säger han innan han fortsätter förberedelserna inför seminariet i morgon.

Text: Mats Karlsson

Foton/Illustrationer: Foto: Johan Ardefors

Dela artikeln
Taggar:

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch