Att handleda

Blogg / Christel Larsson 9 maj 2019
Dela artikeln

Ibland kan man bli lite extra glad och nöjd med sig själv som forskare, ja till och med lite ”styv i korken”, och tro att man är något. Det kan hända mig när jag gjort något bra och får beröm för det. Det kan också hända när jag får något roligt nytt uppdrag som att vara del av en editorial board, eller en konsensusgrupp. Eller får i uppdrag att blogga för Tandläkartidningen! Och givetvis händer det när jag fått något publicerat.

“Jag har nämligen turen att omges av flera personer som är bättre än jag själv.”

Det är inte alltid bra. Om man blir lite för nöjd med sig själv riskerar man att bli lat och lutar sig tillbaka. Eller ännu värre – en självgod typ.

Då är det tur att något, eller någon, tar ner en på jorden igen. Och det brukar hända mig. Ganska regelbundet faktiskt. Jag har nämligen turen att omges av flera personer som är bättre än jag själv.

Till exempel projektleder jag en forskare som är betydligt mer produktiv än jag själv. Med över hundra pek (pek är forskarslang för publicerad artikel) redan innan hans disputation är han unik. Och jag samarbetar med andra forskare som har andra expertkunskaper än jag själv. Det sporrar mig och tvingar mig att lära mig nya saker.

Snart tar en av de ST-tandläkare som jag handlett examen. Under vår resa tillsammans har jag kunnat konstatera att hon numera är en mycket skicklig kliniker. Hon är modigare än jag, tar sig an svåra fall och vågar entusiastiskt prova nya metoder.

Jag ser detta med att arbeta tillsammans med duktiga, ja, egentligen d u k t i g a r e, kollegor som en fantastisk förmån. Jag lär lika mycket av dem som de lär av mig. Och framförallt blir jag inspirerad och de väcker min numera medelålders entusiasm till liv.

Som forskare har man även i uppgift att undervisa. Och i diskussioner under seminarier men studenter händer det ibland att jag får frågor som visar på nya perspektiv och tolkningar som tvingar mig ur min på förhand förberedda föreläsning.

Samma sak kan ske när jag handleder masters, ST-tandläkare och doktorander. Det utmanar – och inspirerar. De håller mig på tå. Handledning och undervisning är bland det roligaste jag gör som forskare!

 

Text: Christel Larsson

Dela artikeln

Examenstider

Blogg / Christel Larsson 13 jun 2019
Dela artikeln

Juni. Examenstid. Solen skiner och det är värmerekord dagen till ära. Studenterna har plockat fram det finaste ur garderoben. Syrenerna har visserligen blommat över men det kompenseras av alla blomsterbuketter i kyrkan och i händerna på släkt och vänner. Stämningen är hög. Luften vibrerar av nervös förväntan med leenden och skratt, och några tårar av vemod. Nu är ju de här utbildningsåren över.

Christel Larsson

Christel Larsson

Vi lärare har klätt upp oss i ”hatt och rock”. Det är bara nu vid examen i juni och vid universitets årshögtid på hösten som vi har någon egentlig användning för dem, så det gäller att passa på. Jag har visserligen som programansvarig använt min hatt att lägga lappar med praktikplatser i, som studenterna fick dra lott om. Och den skyddar mot regn vilket vi kunde konstatera när himlen öppnade sig när vi kom ut från kyrkan en examensdag.

Rocken, som egentligen heter talar, påminner mest om något från Harry Potter, vilket en liten pojke på perrongen i Citytunneln upplyste oss om när jag och några kollegor tog denna genväg till kyrkan ett år. Det var nog en oväntad syn för alla andra pendlare.

“Ni har alla sett mode-bloggare hävda att fluorider är ett gift, Hollywoodskådespelerskor vill förbjuda vaccinationer och gamla idrottsstjärnor vill ersätta medicinsk vetenskap med homeopati.”

Under några år var jag utbildningsansvarig vid fakulteten. Det innebär att man håller tal i kyrkan. Mina tal har fokuserat på utbildningars roll i samhället. I en värld där personer som saknar kunskap utser sig själv till experter behövs utbildat folk som motvikt. Särskilt problematiskt tycker jag det är när kända personer som lider av en bekymmersam brist på både kunskap och förmåga till kritiskt tänkande, utnyttjar sitt kändisskap till att sprida okunskap.

Ni har alla sett mode-bloggare hävda att fluorider är ett gift, Hollywoodskådespelerskor vill förbjuda vaccinationer och gamla idrottsstjärnor vill ersätta medicinsk vetenskap med homeopati. Några av de största politiska ledarna idag har kommit till makten med hjälp av lögner och konspirationsteorier som de lanserar som ”alternativa fakta”. Samtidigt kallar de väl underbyggd journalistik för ”fake news.

Kan högre utbildning vaccinera mot dumheter? Jag tror det. Eller rättare sagt jag hoppas det. För det finns tyvärr bevis för att även högutbildade verkar ha utvecklat faktaresistens. Exempelvis återfinns en högt utbildad läkare i gruppen av vaccinationsmotståndare. Och Thomas Jacobsen skrev i en krönika i förra Tandläkartidningen om en undersökning som visat att allmäntandläkare som fick riktlinjer om visdomstandsextraktioner visserligen ökade sina kunskaper, men inte sina kliniska rutiner!

” Vi behöver kritiskt tänkande och diskussioner framöver för att slå hål på okunskap, myter och konspirationer!”

Thomas skriver att det är få utbildningar som stödjer förändringar i beteende och menar att det bland annat förklaras av att vi håller kvar vid traditionella katedrala föreläsningar. Hos oss nere i Malmö arbetar vi med problembaserad undervisning och case metodik där vi uppmuntrar studenterna att problematisera kliniska frågeställningar och kritiskt granska och diskutera.

Jag har inga som helst belägg för att det är bättre än andra undervisningsformer. Men man kan ju hoppas. För det ser ut som att vi behöver kritiskt tänkande och diskussioner framöver för att slå hål på okunskap, myter och konspirationer!

Hursomhelst vill jag gratulera alla som tar examen nu – oavsett var man utbildat sig och vilken examen man tagit! Hipp-hipp-hurra!

Text: Christel Larsson

Dela artikeln
Kommentera

Forskning, faktaresistens och lurendrejare

Blogg / Christel Larsson 28 mar 2019
Dela artikeln

Dagen då mina kinder blossar röda av skam närmar sig. Första april! Det är visserligen svårt att vilseleda mig i mitt arbete, men privat är det annorlunda. Min familj har ofta lyckats lura mig!

Inför den här dagen på året kan man också ställa sig frågan – kan man lita på forskning? Som forskare möter jag ofta det som kallas faktaresistens. Jag ser det i media, hör det från patienter och stöter ibland tyvärr även på det hos enstaka studenter och kollegor!

Luras forskare? Nja, du blir nog betydligt oftare lurad av reklam, politiker och influencers än du blir av forskare. Men forskare säger ju ibland motstridiga saker! Ja, det stämmer. Men det beror inte på att vi vill luras! Forskning försöker besvara frågor. Beroende på vilken fråga som ställs och hur man försöker svara så kan studiedesign och metod variera. Och då kan även svaren variera.

Och det är sällan så att man kan ge ETT enkelt svar på EN stor komplex fråga. Frågor måste brytas ner i mycket små delar som besvaras var för sig. Frustrerande? Ja! Forskning är inte ett pussel för åldersgruppen 3+. Det är mer som ett 100 000 bitars pussel.

“Gör man inte det kan det hända att man som forskare faktiskt lurar sig själv!”

Ett bra sätt att undvika att bli lurad är att enbart lita på sund vetenskap som man granskar med kritiska ögon. Vad är bra forskning då? I korta drag kan det beskrivas som att man arbetar utifrån en väl definierad frågeställning som man undersöker med relevant metod och vars resultat analyseras korrekt.

Det är lättare sagt än gjort. Ni har säkert hört uttrycket ”lögn, förbannad lögn och statistik”. Eller ”enkla lögnare, förbannade lögnare och experter”. Forskare är experter. Och vi arbetar onekligen med statistik.

Statistik är bara ett verktyg och verktyg luras inte. Men statistik är svårt, det gäller att använda rätt metod. Gör man inte det kan det hända att man som forskare faktiskt lurar sig själv! Och då blir det liksom fel. Inte för att man vill luras, men för att man inte gjort ett tillräckligt bra jobb.

God forskning kräver alltså klokskap men även mycket tid, och resurser. God klinisk forskning anser man vara studier som inkluderar ett stort antal patienter som man följer över lång tid, och där det finns en kontrollgrupp som man kan jämföra sin behandling mot. Även detta är lättare sagt än gjort. Forskning kräver tålamod.

Vill du veta mer om forskning, faktaresistens och riktiga lurendrejare så rekommenderar jag Ben Goldacre och hans bok Bad Science. Han skriver klokt och underhållande. Mycket underhållande.

Som ansvarstagande forskare vill jag därför utfärda en varning innan ni läser. Hans text om homeopati tvingade mig att sova en natt på vår mycket obekväma soffa. Min man slängde nämligen ut mig från sovrummet eftersom jag skrattade så våldsamt.

Text: Christel Larsson

Dela artikeln
Kommentera

Ensam på nya jobbet

Blogg / Christel Larsson 14 feb 2019
Dela artikeln

En fredag innan jul fick jag ett mail från Anna. Hon frågade om jag ville blogga för Tandläkartidningen, i egenskap av forskare. Det lät så kul att jag ville svara med vändande post men besinnade mig och väntade ända till måndagen.

Och nu kan jag alltså kalla mig bloggerska! Kanske något som kan imponera på ungdomarna i min omgivning. Få andra saker gör det när man är medelålders. Det här med att vara forskare verkar ju inte imponera.

“Visst ska man få lov att gå i pension – men när yngre, ambitiösa och framåtsträvande kollegor slutar så får det mig att fundera.”

För det är inte detta nya jobb som titeln syftar på. Jag har ett nytt jobb till. Eller rättare sagt – jag har fått tillbaka mitt gamla jobb som lärare på protetikavdelningen. Men jag känner mig ensam.

Fyra kollegor har slutat. Visst ska man få lov att gå i pension – men när yngre, ambitiösa och framåtsträvande kollegor slutar så får det mig att fundera. Vem vill vara forskare, nu och i framtiden? Vad lockar?

Själv tycker jag ju att jag är oerhört lyckligt lottad och har gjort rätt val. Jag har en varierande vardag där undervisning, forskning och patientbehandling blandas. Och jag har förmånen att arbeta bland både seniora medarbetare med mycket klokskap, och unga förmågor som tänker nytt och kreativt.

Jag lär mig av dem alla. Jag har frihet i mitt arbete och kan styra en del av min vardag. Sådana faktorer vet vi är viktiga för att man ska trivas. Men jag arbetar sällan 8 till 17. Det kan bli en del sena kvällar. Och helger. Och visserligen blir man inte miljonär på att vara statsanställd inom universitets- och högskolevärlden, men man klarar sig bra.

Tandläkartidningen har flera gånger uppmärksammat bristen på forskare. Är det så enkelt att det alltid handlar om arbetstider och lön? Eller finns här andra faktorer att oroa sig över? Är inte forskning intressant längre? Eller tror man inte att det är roligt? (Det är det!). Och hur ska vi vända trenden?

“För visst borde man kunna få möjlighet att vara både en skicklig allmäntandläkare, eller specialist, eller driftig företagare och forska.”

Det handlar i alla fall inte om ”dagens studenter”. Det finns visserligen en del som verkar se på sin utbildning som ett nödvändigt ont som ska klaras av snabbast möjligt och med minsta möjliga insats.

Men jag ser också studenter, många sådana, som har en nyfikenhet och kreativitet, som inte nöjer sig med enkla svar utan vill undersöka och veta mer. Och samma nyfikenhet ser jag hos många kollegor.

Vad skulle krävas för att de ska välja en forskarkarriär? Personligen tror jag på mer flexibilitet och möjligheter att kombinera olika anställningar. Så att man slipper välja – och välja bort. För visst borde man kunna få möjlighet att vara både en skicklig allmäntandläkare, eller specialist, eller driftig företagare och forska.

Vad tror ni måste hända för att jag nästa vecka ska få en anstormning av ambitiösa, framåtsträvande och påhittiga unga kollegor? Förslag tas tacksamt emot!

Text: Christel Larsson

Dela artikeln
Kommentera
Christel Larsson
Christel Larsson
Christel Larsson är tandläkare, specialist och docent i oral protetik och arbetar på Odontologiska fakulteten vid Malmö universitet där hon undervisar, forskar och behandlar patienter.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch