Extra mycket snö

”Har du kommit till Sverige från Norge, Storbritannien, Sydafrika eller Brasilien under de senaste 14 dagarna?” Har du haft symptom på övre luftvägsinfektion de senaste dagarna?

Det är nya frågor som vi ska ställa till våra patienter innan vi tar in de till våra bås i Studentkliniken. Det blir många nya riktlinjer och rutiner, det gäller att uppdatera inkorgen till studentmailet flitigt.

I år är det extra mycket snö i Umeå.

Termin 9 har rullat igång och stor vikt läggs nu på ortodonti (tandreglering) och pedodonti (barntandvård). Två veckor in på terminen skrev vi sluttentan i protetik vilket är en omfattande tenta som täcker allt vi gått igenom från termin 6 till termin 8! Tentan var svår måste jag säga och många i klassen var inställda på att skriva omtentan som äger rum i april månad. Läraren rättade snabbt dock och det gick förvånansvärt bra för klassen generellt!

By the way, vi på termin 9 är faktiskt de äldsta i skolan nu! Det finns inga äldreterminare kvar, utan det är vi som är veteranerna! Det känns lite konstigt, för man har under fyra år varit van med att det alltid finns äldreterminare i skolan som man kan rådfråga om man skulle ha några funderingar.

I år är det extra mycket snö i Umeå. Jag har aldrig sett så mycket snö i hela mitt liv, det är häftigt! I skrivande stund sitter jag på min gosiga säng och tittar ut genom mitt snötäckta fönster.

Snö och regnbåge i en och samma bild!

På ortodonti har vi fått ha våra första patienter och vi börjar då med tonåringar som våra första patienter. Det handlar främst om att kontrollera deras aktivatorer (tandställning) och även kontrollera deras bett. Är patienten motiverad? Har behandlingsmålen nåtts? I och med att det är barn/ungdomar som besöker oss på ortodonti är det ofta att föräldern följer med in till båset.

På simuleringskliniken får vi lära oss hur man fissurförseglar på barn.

Det är en helt annan situation jämfört med hur vi hade det tidigare på Studentkliniken, något som vi får vänja oss vid. Vi får lära oss att kommunicera med barnet som står i centrum, men vi ska även kunna ha föräldrarna med i bilden. Ett tips som vi fått av de kliniska lärarna är att läsa igenom journalen i anamnes-delen och se om det står något om patientens intressen och hobbyn. I sådana fall kan vi prata om det, vilket är ett bra sätt att lätta på stämningen. Och skapa kontakt med patienten. (Det har funkat för mig i alla fall!)

Förra veckan har Norra studerandeföreningen lagt upp ett inlägg på Facebook angående beställning av namnskyltar. De nya studenterna har möjlighet att beställa sina första namnskyltar medan för oss på termin 9 (dinosaurierna på skolan) finns möjlighet att beställa namnskylt där det även står ”leg. tandläkare”. Hur coolt är inte det? Poängen med att beställa den redan nu är att man kan ha med sig namnskylten till sitt sommarjobb där man kan jobba som tandläkare på tillfällig legitimation, förutsatt att man klarat av alla kurser på termin 9.

Jag uppskattar att vi har så mycket klinik här uppe i Umeå, så vi känner oss varma i kläderna.

Den näst sista terminen på tandläkarprogrammet är i full gång och koncentrationen är fortfarande på topp (oftast). Vissa dagar känner jag mig väldigt taggad på att lära mig nya saker, men andra dagar är jag skoltrött och vill så gärna bli klar med studierna för att gå ut i arbetslivet. Hursomhelst uppskattar jag att vi har så mycket klinik här uppe i Umeå, så vi känner oss varma i kläderna.

De två senaste veckorna har det varit patienter nästan varje dag i skolan vilket är väldigt bra tycker jag, men det innebär också mer planering och mer eget ansvar. Vi får nu ta egna omtag på röntgen utan att be läraren om tillåtelse (finns specifika regler kring detta dock). I tidboken finns allt från cementering av bro, extraktion, lagningar, undersökningar, rotbehandling, hel- och delproteser, akutjour, bettkontroll hos barn, helt tandstatus, panorama-undersökningar och mycket mer! Framöver blir det undersökningar av mindre barn och så småningom även fissurförsegling och lagning samt extraktion av mjölktänder.

Examensarbetet jobbar vi hårt med just nu eftersom arbetet ska in i maj månad. Vi planerar att ha regelbundna träffar med handledaren för vidare planering. Än så länge har vi påbörjat statistik-delen vilket är intressant men svårt tycker jag. Vårat arbete handlar om coronectomy eller decoronering som det också heter och är en del av käkkirurgi. Vi håller på och undersöker om långtidskomplikationerna som kan förekomma efter ett sådant ingrepp. Det ska bli jätteroligt att få dela med mig av resultatet med er här på framtida blogginlägg!

Ha det så fint så hörs vi snart igen!

/Snart legitimerad tandläkare på tillfällig legitimation.

Då var det inte många dagar kvar av utbildningens sista termin. Trots att det är sju klinikpass kvar (28 kliniktimmar totalt) känns det rätt bra ändå, vi har det gott ställt just nu. Samtliga inlämningar är slutförda, examensarbetet har laddats upp på DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet). Jakten på den perfekta kostymen har påbörjats, men lätt ska det inte vara! Söker man ”kostym” på Google kommer det upp en djungel av olika alternativ. Efter mycket letande tror jag mig ha hittat en kostym och ett par fina skor som skulle passa fint.

Jag kommer ihåg första dagen jag anlände till Umeå en kall vinterdag i januari 2017. Det är ganska sjukt när jag inser att jag haft patienter som föddes år 2017! Visst kan jag känna mig lite halvgammal sådär när barnpatienterna pratar om nya spel/trender som farbror Kevin inte känner igen. Nåja, det är inte enkelt att hänga med i alla trender som pågår i det digitala landskapet.

På tal om digitalisering, kan det tyvärr bli så att universitetet inte tillåter examensceremonier på grund av de tillkommande smittskyddsåtgärderna som gäller från och med den 8 december. Det kommer nya restriktioner från Region Västerbotten, så vi kommer att få besked på fredag om hur examensceremonin kommer se ut. Det är möjligt att ceremonin sker digitalt som i fjol. Vi har sett mycket fram emot en fysisk examensceremoni där nära och kära närvarar, men tråkigt nog kan plan B aktiveras. Vi i klassen är mentalt förberedda och gör allt vi kan för att kunna ha ett trevligt firande samtidigt som restriktionerna följs.

Hursomhelst börjar det filmas spex i de olika grupperna som vi tänker spela upp under själva ceremonin. De minnesvärda och klassiska gruppbilderna på trappuppgången till medicinska biblioteket har tagits med hjälp av ortodonti-klinikens extraorala kamera. För de som vill kommer porträttbilderna som vi nyligen tagit jämföras med porträttbilderna som togs på oss redan på första terminen.

Mitt utseende och klädstil har förändrats något jämfört med när jag började på tandläkarprogrammet. Förutom mognare ansiktsdrag och viktuppgång har även håret tunnats ut (ofrivilligt). Den hårresande upplevelsen kan kännas traumatisk för en del, men jag har mer eller mindre accepterat förändringarna. Det mogna utseendet är lockande det med, det verkar flickvännen tycka i alla fall! Min klädstil nuförtiden har fokus kring komfort, funktion och värme om man jämför med hur jag hade det på termin ett, där vikten låg på stil och utseende. Är det något som jag lärt mig efter att ha bott fem år i Umeå, så är det just vikten av att klä sig rätt enligt väderförhållanden. Jag menar, visar termometern på -25 grader och det är bitande kyligt ute kan man inte ha på sig kostymbyxor och lädersydda finskor, det funkar inte riktigt…tro mig, jag har testat själv.

Nu på termin 10 promenerar jag till skolan med tungt artilleri bestående av långkalsonger, vadderade vinterbyxor, mössa, ordentliga handskar, rejäla dubbskor, en varm fleece tillsammans med den tjockaste dunjackan jag kunde hitta, samt en tubhalsduk som täcker ansiktet upp till ögonen för att hålla mig varm.

Min tid här i Umeå börjar närma sig sitt slut. Sista tiden spenderas med att hänga med nära vänner och bara försöka ha det trevligt tillsammans. Hyresavtalet för studentboendet har sagts upp och prylarna i rummet börjar sakta men säkert säljas bort via olika annonseringssajter. I slutet av januari beger jag mig mot Göteborg med ett par flyttlådor, redo att få pröva mina vingar som legitimerad tandläkare. Det här är en dröm som gått i uppfyllelse för mig. Trots att utbildningen varit otroligt tufft i vissa perioder ångrar jag mig inte en enda sekund att jag valt att bli just tandläkare.

I och med att detta blir mitt sista blogginlägg vill jag tacka mina läsare, nära och kära och lärare som stöttat mig under alla dessa år. Bloggportalen har varit ett sätt att kommunicera med er samtidigt som jag kan vädra mina tankar och känslor. Ni har betytt mycket för mig.

Tack ännu än gång för att ni läst mina inlägg. Ni hittar mig på Folktandvården i Trollhättan.

Vänliga hälsningar,

Kevin Nguyen,

99,98% tandläkare

Gruppbild av grupp C, Termin 10 utanför Medicinska Biblioteket.

Vilken resa det har varit! Det har gått 1764 dagar sedan uppropet vi hade i början av 2017 i sal B, Norrlands Universitetssjukhus 9 tr. Jag hade natten innan bilat 100 mil från Göteborg till Umeå tillsammans med min pappa. Jag tog Paternosterhissen upp till nionde våningen tillsammans med en annan person, ovetandes om att det skulle vara en av mina kursare de kommande fem åren. När jag gick in i salen möttes jag av 90 blickar, alla var helt knäpptysta i salen! Nervöst hälsade jag på de personerna som satt närmast mig i salen och sedan sänktes blicken ner i mobilen för att låtsas vara upptagen i syfte att dämpa min inre nervositet. ”De är bara människor”, försökte jag intala mig själv.

Fem år senare sitter jag här i sal B på Norrlands Universitetssjukhus, 9 tr. En klasskompis går fram till mig och undrar om vi inte ska köpa en liten bakelse till fika. I ett annat hörn står en grupp och snackar om framtiden, vilka kliniker de ska jobba hos och så vidare. ”Näh, men jag ska ta en kort paus efter examen för att återhämta mig efter allt, det har varit fem tuffa år”, säger en av dem. Salen fylls med en ton av prat, klingande skratt men också några smittsamma gäspningar.

Vi har nyss haft en föreläsning om våld i nära relationer. Snart är det dags för en lunchföreläsning som Tjänstetandläkarna ska hålla under lunchtid. Klockan 13–17 blir det klinikpass på OD-kursen (Oral diagnostik) med olika patientbehandlingar.

Vi har alldeles nyligen tenterat av utbildningens sista tentamen; kan ni tänka er det? Tänk er att vi (förhoppningsvis) aldrig mer behöver skriva en till tenta? Aldrig mer dygna dagen innan tentan, aldrig mer dricka energidryck under skrivningen för att hålla oss vakna. Aldrig mer skriva under tidspress så att pennan glöder medan handstilen blir förskräckligt ful på grund av en krampande hand. Vi har skrivit så många tentor under utbildningen att jag helt sonika har tappat räkningen helt, men det är i alla fall tillräckligt många gånger för att man ska kunna tentavakternas tradiga säkerhetsgenomgång inför skrivningar utantill.

Sista tentan som skrivs är i ortodonti (tandreglering).

Nu när alla tentor är skrivna kan man undra vad vi har kvar i skolan? Jo, det är slutinvisningar som ska göras, slutinlämningar i olika kurser, patientbehandlingar på Studentkliniken måste fortsättas och patientfallspresentationer har vi kvar att göra. Det är intensiv period i skolan just nu för oss, otroligt många moment som ska avklaras innan vi kan titulera oss som tandläkare.

Ofta får vi äldreterminare frågan om vilken termin under utbildningen som är svårast respektive lättast. Nu när jag snart går ut sista terminen har jag en ganska bra överblick över samtliga terminer på tandläkarprogrammet och kan ge ett välgrundat svar.

Alla terminer är utmanande på sitt eget sätt, samtidigt som alla terminer har haft lugna vindstilla stunder. Svårigheterna med första terminen är att komma i gång, hitta sig själv, hitta nya kompisar, däremot har schemat varit luftigare de första terminerna.

Svårigheterna nu på sista terminen är att ibland få fatta tuffa beslut, att ha mera ansvar, att försöka möta lärarnas höga förväntningar på oss, samtidigt som det är fullpackat schema som ska följas. Däremot har utbildningens sista termin bjudit på många skratt, mysiga stunder med klasskompisar och mera flyt på Studentkliniken i och med att vi blir tryggare i det praktiska/tekniska arbetet. Nu gäller det att fokusera på allt runtomkring det tekniska, vilket är en stor utmaning!

Min kursare Basel Elias bockar en retainer på ortodonti-kursen.

Man bör inte vänta tills livet inte längre är tufft innan man bestämmer sig för att leva sitt liv ”på riktigt”. Den perfekta mirakulösa terminen finns tyvärr inte. Passa på att prata med de personer som du alltid velat prata med. Passa på att fråga lärarna alla frågor som du inte tidigare vågat ställa. Umgås med vänner och familj så mycket du kan.

Själv rullar livet på som det ska för mig i dagsläget. Jag passar på att umgås med nära vänner som jag kommer flytta långt ifrån efter examen. Jag försöker äta nyttigare mat och ha bättre balans i livet. Jobbet är i princip fixat vilket är jätteskönt!

Nu när årets stora Riksstämma börjar vill jag passa på att nämna vårt examensarbete. För er som är intresserade av att ta del av vårt arbete om coronectomy så finns det nu som en digital forskningsrapport på Odontologiska Riksstämman 2021 där ni kan se en sammanfattande poster samt en förinspelad presentation av studien!

Vår studie om coronectomy finns nu på Riksstämman Play som en forskningsrapport.

Ha det gött så hörs vi i nästa blogginlägg i december!

Då har säsongens första snö fallit ner i Umeå. Folk rustar sig för ännu en vinter; det märks när kön till däckstationen som utför däckskifte blir längre och längre.

Idag har jag haft klinik på förmiddagen, en halvdag barnpatienter på pedodonti. På vägen hem känner jag att ögonlocken blir tunga som bly trots att jag druckit en kopp kaffe för inte så jättelänge sen. Antagligen beror det på tankar och känslor som brukar snurra runt i huvudet samtidigt precis innan läggdags vilket har lett till mindre sömn på sistone.

Hälsningar från pedodontikliniken.

Nu har halva terminen gått och det är mycket på schemat nu – inlämningar som skall lämnas in, tentaplugg inför pedodonti- och ortodontitenta, förberedelser inför patientpass, case, artiklar att läsa och så vidare. Äsch, en kort powernap skulle nog inte skada.

Jag hann inte sova så länge innan jag väcktes av att mobilen ringer. Jag känner inte igen numret, men det finns ju alltid risk att man missar något viktigt samtal om man inte svarar. Det visar sig vara ett samtal från HR-avdelningen på Folktandvården Västra Götaland. På sistone har jag varit på en del digitala intervjuer med deras kliniker. Eftersom jag sökt till många tjänster kan inte klinikerna erbjuda mig en tjänst direkt, utan det får gå via HR-avdelningen.

Roligt nog fick jag jobberbjudanden på fyra olika Folktandvårdskliniker, fyra kliniker som ligger varmt om hjärtat vilket gör det ännu svårare att fatta beslut. Hursomhelst fick jag tid på mig fram till torsdag för att lämna ett besked till HR om vilken klinik som intresserar mig mest.

”För en månad sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig detta, då var jag mer orolig över att jag skulle stå utan jobb.”

I samma stund ringde min kusin angående ett jobberbjudande från en privat klinik i centrala Göteborg. För en månad sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig detta, då var jag mer orolig över att jag skulle stå utan jobb. Att samtliga kliniker har så fina kollegor underlättar inte mitt val.

Oavsett var jag väljer att jobba tror jag att det kommer ordna sig, det kommer bli jättebra i slutändan. Själv eftersöker jag god handledning och hjälpsamma kollegor som ställer upp för varandra. Lönen är av betydelse, men inte avgörande för mig. Det pirrar till i magen när jag tänker på mitt framtida jobb, jag är taggad på att få börja jobba som tandläkare snart och det är även mina kompisar.

”Det gläder mig att så många i klassen fått jobb och jag tror att det kommer bli tillskott av duktiga tandläkare ute på arbetsmarknaden.”

En person i mitt kompisgäng har sökt jobb i Kalmar, en kommer jobba i Skellefteå, några ska stanna kvar i Umeå och jobba, ett par ska jobba i Västra Götaland. Någon kommer även att jobba utomlands. Att vi söker jobb utspritt i hela landet speglar diversiteten i klassen. Umeå-studenter har ursprung i olika regioner i landet vilket bidrar till att klassen har en salig blandning av individer. Det gläder mig att så många i klassen fått jobb och jag tror att det kommer bli tillskott av duktiga tandläkare ute på arbetsmarknaden!

Just nu sitter jag i mitt studentrum med artiklar som handlar om tandvårdsrädsla. Imorgon har vi nämligen case i en kurs som heter ”Beteendeinriktad intervention inom tandvården”. Jag ska även försöka hinna med att påbörja revidering av examensarbetet som vi har fått tillbaka från examinatorn.

Förra veckan ägnades åt examensarbetspresentationer för oss tionde-terminare. Vi fick presentera och försvara arbetet för klassen, examinator och bedömare. Att opponera på ett annat arbete ingick även i dagordningen. Arbetet handlar om en retrospektiv utvärdering av riskfaktorer som kopplas till komplikationer efter decoronering/coronectomy av underkäksvisdomständer. Presentationen och försvaret gick finfint, både vi och handledaren var belåtna efteråt. Det som är kvar är lite finjusteringar, och sedan lämnas arbetet in för sista gången för godkännande.

Jag och uppsatspartnern Jackapong Pakdee presenterar examensarbetet.

Jag ser fram emot helgen, då ska jag nämligen fortsätta titta på Squid Game med mina klasskamrater. Det är en omåttligt populär tv-serie just nu som har tagit social media med storm. Serien är bra och actionpackad, men ganska otäck. Jag är ett fan av thriller, skräck och action så jag omfamnar verkligen handlingen av serien. Nu ska jag fortsätta med plugg och sedan se till att sova i tid.

Vi hörs igen!

Sista terminen på tandläkarprogrammet har sparkat i gång och vi spurtar mot slutmålet med rekordfart! Det går undan nu, dagarna flyger förbi och uppgifter lämnas in hit och dit.

Jag sätter mig ner och gör en lista över alla inlämningar som snart skall in till lärarna. Ja, på termin 10 är det ett stort antal inlämningar och grupparbeten som vi får jobba tillsammans med, bland annat inom sedering, karies, mineraliseringsstörningar, kommunikation, motiverande samtal, samhällsodontologi med flera.

På Studentkliniken tar vi emot jourpatienter på Oral diagnostik (OD), en kurs där vi får utföra alla möjliga behandlingar.

På ortodonti och pedodonti har vi både distansföreläsningar och kliniska pass där det mestadels utförs undersökningar och kontroller, men lagningar och extraktioner förekommer också. Den här terminen får vi omhänderta ännu yngre barn vilket kan anses vara en stor utmaning.

På ortodonti får vi lära oss om fast tandställning.

På endodonti-passen fortsätter vi att rotbehandla tänder. Ett krav som måste uppfyllas är minst tio rotfyllda tänder, något många studenter är stressade över. Somliga har uppfyllt kravet, andra har en bit kvar att göra. Nu har vi verkligen inte råd med fler återbud, framför allt på endodonti!

I skrivande stund är det 3 månader, 24 dagar och 13 timmar kvar till examensceremonin.

Räknar man bort juluppehållet är det faktiskt inte mycket skoltid kvar. Vid mötet med yngreterminare brukar nästan alla säga ”ni är ju snart färdiga”.

Det känns mer verkligt nu när vi börjar bocka av fler och fler övningar i skolan. Jobbannonser läggs ut på Platsbanken och snart har vi Arbetsmarknadsdagen, en dag där gäster från olika regioner deltar i syfte om att knyta kontakter och rekrytera nya tandläkare.

Många i klassen har redan skrivit på anställningsavtal, mycket tack vare sina sommarjobb. Själv håller jag utkik på jobbsökningssidor och ringer även runt till Folktandvårdskliniker i Västra Götaland. Hittills har jag fått ett jobberbjudande i Västra Götaland-regionen.

Med tanke på utbud och efterfrågan är det tydligt att det råder större konkurrens om platser i storstäderna jämfört med landsbygden i norra delen av Sverige. Detta har vi märkt av under jobbsökandet. Vissa regioner skriker mer eller mindre efter tandläkare, andra regioner har det mer balanserat vad gäller efterfrågan på tandläkare.

”Som min handledare har sagt: när din mormor lyssnar på presentationen ska hon kunna förstå innebörden.”

Min handledare tycker att arbetsmarknaden ser bra ut just nu. När han tog examen på 80-talet var det inte alls samma situation. Då fanns det X antal AT-platser för samtliga nyexaminerade tandläkare och man fick flytta runt i landet för att få en tjänst.

Hursomhelst börjar klassen ordna planeringsgrupper inför den traditionella lärarmiddagen samt examensceremonin. Vi träffar varandra, planerar tillsammans och delar många härliga skratt när det berättas om roliga minnen under åren.

Jag och min uppsatspartner har jobbat hårt med examensarbetet och nu har vi äntligen nått den kvalitén som vi önskar för att kunna skickas in till opponenterna och bedömaren. Under veckan fortsätter vi finslipa på presentationen så att själva ämnet blir så begriplig som möjligt. Som min handledare har sagt – ”när din mormor lyssnar på presentationen ska hon kunna förstå innebörden”.

Vid sidan av studierna jobbar jag i en amanuens-grupp där vi snart ska filma en utbildningsfilm som ska handla om ergonomi. Detta skall senare visas upp för tandläkarstudenter på fjärde terminen som en del av kursen ”Professionell utveckling”. Det är viktigt att studenterna har en tydlig film som demonstrerar rätt ergonomi, framför allt nu när de får träffa sina första patienter.

Nu ska jag gå och lägga mig, för imorgon har vi en helspäckad dag med patient, dugga och seminarium. Vi hörs senare!

För många innebär sommarmånaderna bärplockning, ledighet, långpromenader, familjehäng och så vidare. För mig har det inneburit allt det ovannämnda, inklusive sommarjobb.

Första dagen i Tanumshede satt jag och min flickvän Linn ner och skapade en budget för att bättre kunna hålla koll på ekonomin. Vi skulle sommarjobba på två olika orter (Tanum och Vimmerby). I och med att vi fått hyra boende på bägge ställen hade vi räknat med att det inte skulle bli så mycket kvar av lönen, men vi hade kommit överens om att det är just den skaffade erfarenheten och upplevelsen som var högst prioriterat.

Jag och Linn sommarjobbar på samma klinik.

Jobbet på Folktandvården i Tanumshede/Hamburgsund överträffade alla mina förväntningar. Med tanke på att jag inte klarade stadieexaminationen hade jag en tråkig inställning som genomsyrade min vardag och jag tyckte att jag inte hade mycket att se framemot. Det var en känsla av att hamna på efterkälke, att hamna utanför. En känsla av att man förlorat möjligheten till att skaffa erfarenhet, känslan av att utvecklas till en ”sämre” tandläkare. Den känslan skrämde mig så ofantligt mycket, troligtvis för att jag alltid strävat efter att bli ”perfekt”, samtidigt som jag tror att andra förväntar sig att jag ska vara perfekt. Det är en förgiftande perfektionism som kan vara svår att bli av med i dagens samhälle bland unga vuxna.

Jobbet i Tanumshede/Hamburgsund har gett mig möjligheten att acceptera mig själv mer, vidga mina vyer samtidigt som det givit mig mer kliniskt mognad. Tidboken blev fylld med undersökningar, akuta åtgärder, bettfysiologiska patienter, parod-patienter samt övriga patienter. Jag fick ett eget behandlingsrum med erfarna tandsköterskor som assisterade mig. Linn jobbade bredvid tandläkare och fick lära sig mycket på det viset. Ibland fick jag assistera henne och i vissa fall fick hon assistera mig. Det är alltid roligt att få assistans av Linn på kliniken för det är den enda gången jag får bestämma, hehe.

Våra kollegor på Folktandvården Tanumshede/Hamburgsund.

Efter jobbet fanns lite tid över till att promenera i Grebbestad, strosa runt i Fjällbacka, klättra upp för Kungsklyftan, paddla kanot i Bullaren, bada i Hamburgö. Med familjen har vi hunnit åka till Stockholm, besöka Kungliga slottet, fiska krabbor, åka på spa, hänga på Smögen och Botaniska trädgården. Ja, vi har hunnit med mycket trots att vi jobbade så mycket.

Hamburgö, badplats på västkusten.

Efter sex veckor i Tanumshede fortsatte vi äventyret mot Vimmerby i Kalmar län. Där mötte vi klinikchefen Anna och hennes team på Folktandvården Vimmerby. I två veckors tid fick vi lära känna gänget där borta, och både jag och Linn stortrivdes redan från dag ett!

Linn fick jobba bredvid Anna som är erfaren tandläkare medan jag jobbade i ett eget rum med en erfaren tandsköterska. Jag höll mest på med frakturer, lagningar (under handledning av tandläkare), men jag fick även ta emot akuta patienter och övriga ärenden. Det är en stor klinik med många behandlingsrum och moderna utrustningar. Klinikens upplägg, utrustningar och rutiner har mycket gemensamt med Umeås kliniker, så jag kände mig rätt så hemma från första början. Inte konstigt varför det är så många Umeå-studenter som väljer att jobba i Kalmar län.

Våra kollegor på Folktandvården Vimmerby.

Efter jobbet har jag och Linn hunnit utforska lilla Vimmerby som är en mysig tätort. Givetvis har vi även besökt Astrid Lindgrens värld och få se på de fantastiska utomhusteatrarna! Efter tips från kollegor har vi även plockat kantareller i en skog i närheten av där vi bodde i Vimmerby. Mycket svamp blev det, men på köpet fick jag även tre fästingbett (det slutade bra, ingen misstänkt TBE eller Borrelia).

Astrid Lindgrens värld med Pippi-teater.

Både jag och Linn har fått oförglömliga upplevelser från båda jobbställena som vi aldrig kommer att glömma. Minnesrika stunder med varandra, kollegor och familjen har gjort den här sommaren till en av mina bästa somrar!

Med facit i hand hade jag definitivt inte mått så dåligt på grund av stadieexaminationen. Det löste ju sig hur bra som helst med sommarjobben ändå. Den positiva feedbacken från kollegor och patienter är som en bekräftelse på att jag är på rätt bana. Nu återstår endast några månader kvar av utbildningen i Umeå. I slutet av veckan återvänder jag till Umeå med en fullpackad bil.

Strax innan patienten kom in i båset vibrerade mobilen. Jag tog en snabbtitt och såg att resultatet av stadie-examinationen var ute. Hjärtat bultade snabbt och jag var ivrig att titta, men i den stunden ville jag lägga all fokus på patienten som skulle snart komma in för fortsatt protetisk rehabilitering.

När passet tog slut gick jag och en annan kursare ut för att kika på resultatet. Till min besvikelse stod det underkänt, vilket innebär att mina totala poäng landar på 269 istället för 270 högskolepoäng. Tråkigt nog får jag inte sommarjobba som tandläkare på tillfällig legitimation då det krävs 270 högskolepoäng för att få godkännande från Socialstyrelsen. Jag och några andra i klassen har varit i kontakt med Socialstyrelsen angående detta och det finns inga andra möjligheter, utan det är bara att gilla läget.

Kanske kan man tycka att detta är fjuttigt, men den senaste perioden har en stor del av min tillvaro kretsat kring detta. I början kändes det som om hela världen rasade. Det som jag tycker är jobbigast är känslan av att göra andra besvikna, att ställa till det för arbetsgivarna, att inte nå upp till andras förväntningar och så vidare. Förmodligen ställer jag för höga krav på mig själv. Förmodligen tänker jag för mycket på vad folk ska tycka och säga om en.

Det tog tid innan jag öppnade min mail för att meddela min arbetsgivare om situationen då det kändes rätt tungt.

Härefter vill jag dela med mig av ett av de finaste mailen jag någonsin fått, jag väljer att ha med delar av mailet som jag fick av min chef:

”Kära vän!

Upp med hakan! 

Du kommer hela tiden att jobba med en leg tandläkare, så du kan jobba som ”tandläkarassistent” och få en givande praktik och ha egna patienter ändå. Vi fixar det. Jag kommer att vara klinikchef hela sommaren om det är till någon hjälp. 

Vet du, du kommer att vara tandis hela livet, så det räcker och blir över. Tro mej. 

Ser fram emot sommaren med er!!”

Jag är inte den enda som har fått ta itu med detta. Det är en stor del av mina kursare som också sitter i samma båt och som har det minst lika jobbigt som mig. Psykisk ohälsa bland tandläkarstudenter förekommer oftare än vad man kan tro, och därför vill jag ägna detta inlägg för att upplysa om detta.

I skrivande stund har jag och min flickvän flyttat in till en lägenhet som ligger två stenkast bort från våran arbetsplats (Folktandvården Tanumshede). Här ska vi få jobba under hela sex veckor vilket vi ser framemot. Vi kommer få assistera tandläkare på kliniken med undersökningar, röntgen, akutpatienter och mycket annat! Nu sitter vi på soffan och ska snart repetera undersökningsmallar, akuta åtgärder med mera.

Vackra Grebbestad ligger nära Tanumshede där vi ska sommarjobba.

Den nionde terminen börjar närma sig mot sitt slut, och det är med skräckblandad förtjusning som vi inser att hela utbildningen börjar faktiskt lida mot sitt slut. Termin 9 har bjudit på många skratt, men emellertid mycket (kronisk) stress och ångest som har legat på en konstant nivå under terminens gång.

Jag kollar då och då i CSN-appen och blir påmind om mina upp-över-öronen-skulder. Däremot kommer skatteåterbäringen snart, pheww! Jag har deklarerat redan i första omgången, men i somras bodde jag i olika bostäder på grund av mina sommarjobb på Folktandvården. Därför har jag fått deklarera för dubbelt boende i hopp om att förhoppningsvis få avdrag för mina dubbla (egentligen trippla) boenden. Ja, som student lär man sig hitta på olika knep för att spara pengar. Ofta blir studentbudgeten ganska knaper. Efter fyra och ett halvt år som universitetsstudent blir man proffs på att använda webbplatser och appar för att hitta låga priser.

Just nu är det mycket tankar i huvudet på mig som snurrar runt, tankar som kretsar kring vaccination, patienter, examensarbete, sommarjobb och sommarplaner bland annat.

Universitetsledningen har äntligen skickat ett mail till studenterna om vaccination! Tidigast den 17 maj kan vi boka tid för vaccination mot Covid-19. Man får tajma in det så att andra dosen även tas i samma region för att underlätta för hälso- och sjukvården. Det blir lite klurigt eftersom jag ska sommarjobba på andra orter när andra dosen blir aktuell. Jag får nog helt enkelt kontakta min hälsocentral när det är dags och reda ut detta tillsammans med dem!

”Det underlättar inte att Socialstyrelsen vill ha in alla intyg innan alla kliniska moment är avslutade.”

Under juni och juli ska jag sommarjobba på Folktandvården Tanumshede (Västra Götaland) med min flickvän, och under augusti månad jobbar jag en kortare period på Folktandvården Vimmerby (Region Kalmar). Många tankar snurrar kring tillfällig legitimation. Det gäller att ha intyg på att jag klarat alla kurser till och med nionde termin (270 högskolepoäng) för att få ansöka om särskilt förordnande för att utöva tandläkaryrket utan legitimation. Det gäller alltså att klara alla tentor, alla inlämningar, alla kliniska moment, examensarbetet med mera för att kunna få ett intyg (no pressure).

Det lagom utbrända gänget på nionde termin i Umeå försöker ro sommarjobben i hamn med den energin som finns kvar. Det är många förväntningar att leva upp till just nu helt enkelt. Det underlättar inte för mig när Socialstyrelsen vill ha in alla intyg innan alla kliniska moment på termin 9 är avslutade. Efter många telefonsamtal hit och dit verkar mitt ärende ha pausats. Det är synd att kommunikationen mellan Socialstyrelsen och universiteten verkar brista, då det inte är första gången det blir problem vid ansökning av tillfällig legitimation för oss tandläkarstudenter.

Stadie-examinationen på termin 9 som i folkmun kallas för ”tandläkarkörkortet” är skriven och jag väntar nervöst på tentaresultatet, som kommer tillkännages på onsdag när den tredje omgången av rättningen är klar. Det är en tenta som många fruktar eftersom det är mycket som står på spel. Nåväl, eftersom tentan är skriven hjälper det inte att jag sitter här och oroar mig. Det är roligare att förutsätta att man klarat tentan och planera inför den kommande sommaren istället!

Jag och min uppsatspartner Jackapong granskar röntgenbilder (pre-corona).

Under maj månad blir det totalfokus på examensarbetet för mig, eftersom vi ska lämna in slutversionen den 28 maj. Just nu har jag och min uppsatspartner jobbat oss igenom hela arbetet. Nu återstår småkorrigeringar och slutfinish. Vi har lyckligtvis fått två handledare som är kunniga och hängivna. De har lagt ner mycket tid på att vägleda oss, inklusive många helgtimmar! Arbetet handlar om visdomstandsoperationer (coronectomy) och jag lovar att återkomma om vårt arbete efter sommaren i ett nytt inlägg! Det finns så mycket att prata om detta, inte nog med intressanta fynd från våran studie, så jag får lämna det som en teaser i detta blogginlägg!

Vi hörs igen i slutet av juni, då kommer jag blogga från granitklipporna i utkanten av Grebbestad. Gud vad jag längtar!

Det är en söndag klockan 16.25. Jag sitter nu i skolan och läser på inför veckans patienter på Studentkliniken. På måndag är det en undersökning samt en patientkonsultation med specialisttandläkare i protetik angående den protetiska prognosen av en framtand som frakturerats på min patient. På tisdag är det barnundersökning på pedodontiavdelningen och på onsdag är det sluttenta i ”oral diagnostisk radiologi” vilket är ett finare namn för röntgenkursen.

Simulator-test på röntgen är en del av examinationen på termin 9.

Jag scrollar upp och ner i journalerna och kikar på röntgenbilder som fanns sen tidigare. Det första jag gör är att försöka få en överblick över vilken typ av patient jag har framför mig. Är det parodpatient, kariespatient eller handlar det om något annat?

Just nu ekar det tomt i skolans skrivrum, men annars brukar det vara en del eldsjälar som tar sig hit under helgerna för att förbereda sig inför den kommande veckan. Jag är en av dem som verkligen tycker om att läsa på så mycket jag kan om patienterna innan passet börjar och jag passar på att göra det medan jag har den möjligheten. När jag jobbar ute på allmäntandvården kan det vara svårare att hinna läsa på lika mycket inför varje patient som kommer. Därför är det av stor vikt att man lär sig skumma igenom journalen och fånga upp det mest väsentliga redan nu när man är på utbildningskliniken i skolan.

Medan jag läser igenom journalerna måste jag anstränga mig för att lyfta på ögonlocken. Gäspningarna kommer med jämna mellanrum. Är det för att det är trist? Njae, inte riktigt. Igår hade jag svårt för att somna då det var ett dussintals ungdomar som festade precis utanför mitt fönster i min studentkorridor.

Det är inte första gången det händer; jag bor ju trots allt i ett studentområde i en studentstad vilket är ”epicentrum” för fester. Kombinationen av högljudda ungdomar och ändring till sommartid (en timmes mindre sömn) är inte den bästa kombinationen för en tandläkarstudent med stort behov av sömn. Lika mycket som jag förstår att studenterna vill ha kul och behöver socialt umgänge så blir jag även lite irriterad på grund av att de förstör min skönhetssömn, men framförallt för att ungdomarna struntar i corona-råden! Med raska steg går jag fram till fönstret och drar upp mina persienner för att kolla läget. Två ungdomar skojbrottas med varandra. Den ena killen har ett stort överbett och ansträngd läppslutning. Detta medför en ökad risk för trauma mot överkäkständerna. ”Hoppas han klarar sig”, tänker jag! De andra kompisar står och dricker energidryck medan de filmar hela händelsen med sina smartphones. ”Har de mycket frätskador?” Det snurrar runt många tankar i mitt huvud och nästan alla kretsar kring odontologi. Detta är ett exempel på att man är student 24 timmar om dygnet! Att säga att vi är skolskadade är en underdrift helt enkelt.

Hursomhelst gick ungdomarna iväg ganska kort därefter. Jag vet inte vad det var som skrämde iväg dem, men kanske var det att de fick syn på en sömndrucken, bekymrad asiatisk man med bar överkropp som står vid fönstret och analyserar deras bett.

Under februari, mars och april månad har vi tentor nästan varannan eller var tredje vecka, men däremot blir det lite lugnare i maj. Det har visserligen hänt mycket i skolan sedan mitt sista blogginlägg här, bland annat professorinvisning, stickskada med bedövningskanylen, frakturerad rensad tand, röntgen-simulatortest och så vidare, men ack så tråkigt att vi inte hört någonting om vaccinationstillfälle för oss studenter. Vissa av våra äldre patienter börjar få sina första doser så jag antar att det rullar på sakta men säkert. Vi studenter längtar verkligen efter att få vaccinera oss för att få slut på det hemska som pågår.

Jag författar utbildningsmaterial hos Tandihand AB.

Utanför skoltimmarna jobbar jag även på Tandihand AB där vi just nu utvecklar uppdaterat utbildningsmaterial i synnerhet till tandsköterskor. Materialet är inkorporerat i en digital studieplattform som heter ”Cortexio”. Den här plattformen kan påminna om ”Hypocampus” som är en digital plattform med läromaterial för huvudsakligen läkarstudenter. I vårt fall handlar det om lättillgängligt och begripligt utbildningsmaterial inom olika ämnen som är aktuella för tandsköterskor. Just nu författar jag böcker inom pedodonti, ortodonti, käkkirurgi, oral protetik samt oral hälsa. Vad händer när man blandar Alginat med kallt vatten respektive varmt vatten? Vad är tandsköterskans roll vid cementering? Vilket är det vanligaste orala munslemhinnesåret? Varför vill ett barn inte samarbeta i en tandvårdssituation? Detta är exempel på frågor som besvaras med hjälp av utbildningsmaterialet.

Nu ska jag snart promenera hem för att fortsätta plugga inför tentan på onsdag! Vi hörs!

Utbildningens åttonde termin börjar närma sig mot sitt slut för mig och jag kan knappt tro det! Tänk att snart kunna kalla sig för 80% tandläkare, det är inte helt dumt det.

Sen mitt sista blogginlägg här har jag fått lära mig många nya saker. Oftast efter klinikpassen i skolan går jag hem med spänningshuvudvärk och känner mig helt slut. Jag orkar inte göra mycket förutom att äta, ta en powernap för att sen vakna igen för att fortsätta plugga kvällen ut. Det finns dagar då jag funderar på hur det kommer gå i framtiden när jag är ute och jobbar varje dag från klockan 7 till klockan 16 och ha tiotals patienter dagligen?

En klok kursare tröstade mig och menar att det är extremt energikrävande att lära sig nya saker. Att bara praktisera sin kunskap är ju lite enklare, det blir mindre press. Som färdig tandläkare går jag till jobbet, möter nya människor och gör min grej. Allt jag gör kommer inte granskas av massa andra. Får man ett återbud behöver man inte jaga efter andra patienter för att fylla ut passen för att klara kurskraven. Ja, det blir mindre stress och press helt enkelt vilket är efterlängtat.

”Förutom det har vi en maffig inlämning i parodontologi.”

Tentan i ”Oral kirurgi 2” är skriven och det gick rätt så bra tack vare att jag börjat tidigt med tentaplugget. Trots allt är det min handledare i examensarbete som är kursansvarig och man vill ju prestera bra för att visa vad man går för. Just nu har vi olika kirurgifall som vi jobbar med i grupper veckovis. Fallen kan handla om alltifrån hur man handlägger ett traumafall i allmäntandvården, cystor, tumörer, maligna förändringar, multisjuka patienter, kronisk bihåleinflammation, postoperativa infektioner och så vidare.

Vi har nyss påbörjat introduktionen i ortodonti och har redan ett förhör nästa vecka precis innan juluppehållet. Förutom det har vi en maffig inlämning i parodontologi som ska in nästa vecka också.

Scanning på protetik

På kliniken har vi fortfarande patienter i oral diagnostik samt protetik och endodonti. Jag fortsätter med min broterapi på en patient och på endodonti ska jag snart försänka min rotfyllning på min patient innan jag kan avsluta behandlingen helt. I Umeå tillämpar vi ”Umeå-modellen” som innebär att vi alltid sätter en 1 millimeters Coltosol-propp. Förra veckan skrev vi sluttenta i endodonti 2. Det var en klurig tenta, men förhoppningsvis gick det bra.

Uppdukning inför fyllningsterapi.

Jag har även fått utföra min första parodontalkirurgi; så himla kul! Behandlingsgången såg ut så här: anamnes, bedövning, fälla lambå, avlägsna granulationsvävnad, avlägsna tandsten med handinstrument och ultraljud, rengöring med gasväv och koksalt, suturering, postoperativ information och blödningskontroll. Överlag gick det bra, men det svåra tyckte jag var att avlägsna granulationsvävnaden som satt fast ordentligt. Sutureringen var också knepig och jag behöver nog mer mängdträning innan det sitter naturligt helt enkelt. Nu är jag fortfarande klumpig med nålföraren och får göra några omtag, men det går framåt i alla fall.

I kirurgi-kursen fortsätter vi att vara på mottagningen där vi har olika arbetsuppgifter. Målet är att varje student ska få operera visdomständer två gånger under terminen, men jag har tyvärr bara fått operera en gång då jag fick överlämna mitt andra pass till en student som inte fått operera på grund av återbud. Lite synd, men det är bara att gilla läget egentligen då det är svårare att få tag på patienter under rådande omständigheter.

”Om du läser detta vill jag tacka dig för dina fina ord! Jag kommer ha med mig orden i bagaget i framtiden när jag träffar på motgångar i yrket.”

På käkkirurgimottagningen har jag fått vara med en assistenttandläkare där jag fick undersöka en patient inför visdomstandskirurgi. Därefter fick jag extrahera en rotrest själv! I och med att rotresten låg över slemhinnan och hade gynnsam rotanatomi valde vi att inte fälla lambå (operera) utan det gick bra att extrahera ut den med luxator, hävel och tång. Assistenttandläkaren gav mig väldigt bra tips på extraktionsteknik vilket uppskattas stort. Det allra roligaste var faktiskt när jag fick beröm av tandsköterskan som tyckte att hon kunde se framför sig att jag kommer bli en bra tandläkare. Jag blev så ställd och visste inte hur jag skulle svara. Den dagen gick jag hem med ett leende på läpparna. Om du läser detta vill jag tacka dig för dina fina ord! Jag kommer ha med mig orden i bagaget i framtiden när jag träffar på motgångar i yrket.

Lärarassistans på käkkirurgen.

Häromveckan var det dags för ”lärarassistans” på käkkirurgen. Det innebär att man assisterar en käkkirurg under bland annat operation. Dagen började med att jag och käkkirurgen gick på rond på centraloperationen på Norrlands universitetssjukhus då läraren dagen innan hade utfört anomalikirurgi, en så kallad ”bilateral LeFort 1 osteotomi” med distraktionsapparatur under narkos. Jag fick träffa patienten och följa upp om hens allmäntillstånd. Det såg inte alls svullet ut, läkningen var mycket god. Patienten var positiv men även nyfiken och hade massa frågor gällande behandlingen och om sitt förändrade utseende efter operationen. Därefter fick jag vara med när läraren opererade bort en fixationsplatta som sattes in i underkäken efter ett kirurgiskt ingrepp som heter ”BSSO” (Bilateral sagital split osteotomi) på en annan patient. Plattan hade olyckligtvis inte läkt in så bra i det distala hörnet. Slutligen gjorde vi en tvåstegs implantatinstallation regio 21 på en tredje patient. Patienten hade tidigare fått bentransplantat från ramus framkant då det saknades lite käkben för att stödja ett implantat. Jag fick själv skruva loss skruven som fixerade transplantatet mot käkbenet med en mejsel, otroligt spännande var det faktiskt!

Nu har du tagit dig igenom mitt långa blogginlägg. Tack för att du följer med mig på min resa och jag önskar dig en god jul och gott nytt år! Vi hörs snart igen!

Jag sitter i mitt studentrum och blickar ut genom fönstret. Årets första snö har kommit och jag ser hur snöflingorna faller sakta från himlen ner mot den ogrusade isblanka vägen. Det är först då jag börjar inse – vi har redan läst halva termin åtta! Hur kan tiden gå så fort, det känns ju som att vi nyligen haft terminsstart?

När man tänker efter är det mycket som har hänt sedan mitt senaste blogginlägg här. Under den prekliniska griskursen har vi fått öva på parodontalkirurgi och olika sutureringstekniker.

Iklädd i blåa operationskläder är jag redo inför visdomstandskirurgi

Nu är det äntligen dags att få det stora ansvaret att operera på patienter!

Den efterlängtade dagen med visdomstandskirurgi hade kommit. Jag vaknade klockan 6:30, drog till skolan direkt utan att käka frukost (ingen bra idé). Jag undvek faktiskt att dricka kaffe för att inte få för skakiga händer.

Där i operationsavdelningen träffade jag min kliniska handledare och vi gick tillsammans igenom patientens journal, remiss och så vidare. Jag presenterade mig för patienten, gav hen lugnande följt av lokalbedövning. Under operationen var det jag som var operatör medan läraren stod bredvid och assisterade mig.

Det kändes konstigt med ombytta roller faktiskt, men lärorikt var det minst sagt. Det var när jag höll i skalpellen och läraren gav mig en bekräftande nick som det slog mig att det är just jag som är operatören, ingen annan! Adrenalinet tog över och jag var mer förtjust och taggad än vad jag var nervös.

Griskäke som vi får öva på inför operation

Min första visdomstandsoperation gick bra och patienten blev nöjd över snabbt omhändertagande och att det inte alls var så obehagligt som förväntat. Kanske är det skräckhistorier om visdomständer som bidragit till att många behöver lugnande preoperativt.

När jag gick in till omklädningsrummet hoppade jag runt av lycka! Det kändes som att allt slit och motgångar man gått igenom under utbildningen var värt det trots allt.

Jag utför sårpackning på griskäken efter gingivectomi.

Det svåraste tyckte jag var själva sutureringen. På griskäke är det ingen kind och andra strukturer som står i vägen för nålföraren medan jag upplevde det som trångt och svårt att suturera i patientens mun. Dock är det mängdträning som gäller. Jag får öva mer hemma genom att suturera i en banan!

Utöver kirurgin gör vi mer omfattande behandlingar inom protetik och endodonti vilket är en milstolpe för oss. Vi känner oss mer och mer kliniskt mogna och lärarna ger oss mer förtroende under våra behandlingar. Det är först nu som jag börjar känna att tandläkarrollen väger tyngre och tyngre och studentrollen börjar sakta men säkert överge sin plats.

Med detta sagt har vi mycket kvar att lära oss, framförallt om pedodonti och ortodonti. Härnäst är det parodontalkirurgi som väntar på oss.

I skrivande stund har snöfallen ökat. Den ogrusade isblanka vägen har täckts med färsk snö. Tiden går alldeles för fort under termin åtta, nästan så att man inte hinner att njuta och ta vara på stunden. Nu ska jag unna mig själv att varva ner och ta det lugnt!

En vecka innan skolstart befann jag mig i Göteborg med familjen och flickvännen. Jag låg nyvaken i sängen när telefonen plingade till, det var ett mail från odontologiska institutionen som uppmanar alla studenter och medarbetare på Umeå Universitet att ta kostnadsfria självprover i uppdrag av Folkhälsomyndigheten.

Undersökningen heter ”proaktiv testning för covid-19 vid Campus Umeå” och är Sveriges hittills största covid-19-undersökningen. Tanken är att man vill undersöka och följa upp smittspridningen i samhället under en pandemi vid terminsstart när campus öppnar igen. Man kommer även förstå mer om hur vanligt det är att smittan sprids från personer utan symptom.

Försvarsmakten fick koordinera utlämningen och inlämningen av självtesterna för att minimera trängsel.

Försvarsmakten delar ut prover på Umeå Campus.

Så här ser självtestet ut.

Självklart medverkade jag i undersökningen. Jag fick ta prover i svalget och näsan med provpinne vid två tillfällen med en veckas mellanrum. Det var inte så illa som jag trodde faktiskt, men skönt är det ju inte att ha en pinne långt ner i svalget och långt upp i näsan! För mig var det jobbigast när pinnen fördes långt upp i näsan, då sattes det igång en kaskad av reaktioner och jag fick rinnande ögon, nysningar med mera.

Jag har sett framemot att få börja plugga igen då jag har hört mycket gott om utbildningens åttonde termin som har fokus på kirurgi och examensarbete.

På griskursen ska vi få göra gingivectomi, lambåoperation med ”distal wedge”, sutureringsövningar som innefattar allt ifrån enkla suturer till stående madrassuturer med backslynga samt kirurgisk packning. Vi har blandade känslor kring detta, det är både läskigt och spännande att få börja med något helt nytt som vi inte hållit på med tidigare!

Det diskuteras idag om griskäkarna i framtiden kommer ersättas med något annat av djuretiska skäl, men än så länge får vi ha kvar momentet. Griskäkar är kanske det bästa alternativet i dagsläget i övningssyfte.

Sedan är tanken att vi ska få operera på patienter under handledning av parodontologer och käkkirurger. Målsättningen är att alla studenter ska få operera på var sin patient, men i dagsläget vet vi inte riktigt hur det kommer se ut i och med Covid-19.

På schemat har vi tider där det står ”examensarbete”. Tiden är avsatt till allt som rör examensarbetet såsom inläsning, datainsamling, förberedelser, skrivningar, möten och så vidare. Vi har haft ett möte med vår handledare om hur vi ska finslipa protokollet inför datainsamlingen. Godkännande av medicinska chefer vid käkkirurgi och Neuro- huvud- halscentrum på Norrlands universitetssjukhus är avcheckade!

Förutom kirurgi och examensarbete har vi andra pågående kurser som protetik, vetenskaplig metodik, endodonti, allmän vuxentandvård, ortodonti och tandvård för patienter med särskilda behov.

Det sker små ändringar i rutinen på kliniken så det gäller att hänga med uppdateringen. Nuförtiden får vi ha visir på oss så fort vi pratar med patienten (innan behandlingen) samt under hela behandlingsgången. Vi har bytt från att använda skvättis till att använda genomskinliga plastförkläden. Vi får inte gå och hämta material mitt under behandlingen, utan då gäller det att tillkalla sköterskor. Man känner sig så hemsk när man trycker på ringklockan upprepade gånger tycker jag, stackars sköterskorna som får stå ut med oss!

Jag ser verkligen fram emot att få skriva mer om vad vi har fått göra och om våra upplevelser under terminens gång. Termin 8, nu kör vi!

Jag har haft en fullspäckad sommar med mycket jobb på schemat. Redan en vecka in på sommarlovet började jag på sommarskolan i Folktandvården Tanumshede. I Västra Götalandsregion anställs studenter med rollen som ”tandvårdsbiträde”.

Det framgår tydligt att man inte ersätter ordinarie personal, då varje tandläkare jobbar med en sköterska. Min roll som sommarstudent är att hjälpa till när det behövs, assistera tandläkare/tandsköterska och underlätta jobbet så gott det går. Med detta sagt har jag säkert gjort en del björntjänster under min vistelse där.

”Nya ansikten, annorlunda rutiner, annorlunda units, röntgenteknik och så vidare.”

Även om man känner igen tandläkarmiljön så är det ändå mycket nytt. Den första veckan gick jag hem med spänningshuvudvärk nästan dagligen på grund av alla nya intryck. Nya ansikten, annorlunda rutiner, annorlunda units, röntgenteknik och så vidare.

I skolan har vi Schick-sensorer (CCD/CMOS/flat panel system) medan på kliniken används den mer traditionella PSP-tekniken med bildplattor. Jag saknar den direkta bildåtergivningen med sensorerna, men jag måste säga att det känns skönt att slippa sladd, samt att många patienter tycker det är mindre klumpigt med bildplattor.

Det var häftigt att få använda mikroskop vid endodontiska behandlingar.

Ärligt talat var jag lite smått nervös varje gång jag skulle ta röntgen för jag kände mig så osäker. Hur skulle jag vända bildplattan? Vilken hållare ska jag ha? Har jag exponerat samma bildplatta två gånger? Ja, ni ser att jag inte arbetat tidigare med bildplattor, men övning ger färdighet. Jag har blivit betydligt bättre, snabbare och mer självsäker framförallt med röntgen.

Poängen med sommarskola är att jag ska få se på hur olika tandläkare jobbar och lära mig så mycket som möjligt. Förutom detta är man klinikens allt i allo. En av mina arbetsuppgifter var att vara grindvakt/entrévärd och säkerställa att patienterna som kommer in varit symptomfria i 48 timmar, allt för att minimera smittspridningen av Covid-19.

Jag och klinikchefen Anna Ljungström framför distanskonsultationsutrustningen.

Jag har haft riktigt tur då jag fick en underbar handledare under min tid här, Anna Ljungström, som också är klinikchef. Det är en relativt liten klinik, men hit kommer det alla möjliga patienter med olika behov. Perfekt ställe om man vill lära sig så mycket som möjligt som nyexaminerad tandläkare i och med det breda patientklientelet samt god handledning.

Förutom detta har jag även jobbat sex veckor hos Folktandvården City i Halmstad. Kliniken ligger bredvid tandregleringen med specialister och även tandteknikern vilket är mycket fördelaktigt. Dessutom finns verksamhetsstödet här också!

Här har jag fått rollen som tandsköterska mer eller mindre. På kliniken tillämpas tvårumslösning vissa dagar, det vill säga att en tandläkare jobbar på två rum med en sköterska på vardera rum. I tidboken bokas patienter in omlott. Det innebär till exempel att jag som tandsköterska tar in patienten, går igenom anamnes, tar 4 bitewing (efter tandläkarens direktiv). Sedan kommer tandläkaren in och undersöker.

Tandsköterskan avslutar passet genom att exempelvis depurera uk-front eller boka ny tid åt patienten alternativt dubbelkolla debitering och revision.

”Jag har fått se när det funkar som bäst, men också när det inte alls funkar!”

Att jobba på två rum kan upplevas som stressigt ibland, men när det väl funkar är det jättekul! Sköterskan får mer patientkontakt, mer varierande arbetsuppgifter. Tandläkarens arbete avlastas rejält, man har mer tid åt till exempel administration.

Jag har fått se när det funkar som bäst, men också när det inte alls funkar! Viktigt att sköterskan skriver ner så mycket som möjligt i journalen så att tandläkaren kommer ihåg.

Det tuffaste med att jobba här är nog att få ta itu med ett helt annorlunda journalsystem jämfört med T4 som vi har i skolan. Här i Halland används VAS/Carita-system som man gör i Norrbotten. Den upplevs av många som instabil, långsam, buggig, svårhanterlig. Fördelen med systemet är att den är kopplad till läkemedelshanteringssystemet NCS vilket innebär att man har tillgång till patienternas läkemedelslista.

Här jobbar jag på Folktandvården City Halmstad.

På denna klinik har jag fått lära känna underbara kollegor och det kändes tomt sista dagen på jobbet. Jag har fått träffa en otroligt duktig tandhygienist med mycket tålamod, bra patientbemötande och en fantastisk kollega framförallt! En sak som jag beundrar är den fantastiska kemin mellan kollegorna. Härligt gäng som hjälps åt i vått och torrt. Mycket hänger på arbetsmiljön som till stor del styrs av klinikledningen (kliniksamordnare och klinikchef).

Här har jag fått mer än tillräcklig handledning i början. Fantastisk klinikchef (Jonas Johnson) som med sin humor och aura förgyller tillvaron hos både hans patienter och kollegor! Jag har fått lära mig så otroligt mycket, ord kan inte beskriva det. Jag ska försöka ha med mina nya kunskaper i bagaget framöver i skolan, men också i mitt framtida yrke.

Då har samtliga tentamina för våren skrivits och den sjunde terminen börjar närma sig sitt slut. Det är näst sista veckan innan sommaruppehållet. Trots en stor omställning inom universitetet har det hittills funkat bra med distansstudier.

Vi har fått ha fantastiska föreläsningar och seminarium med seniorprofessorn Yngve Gustafsson inom geriatrik, gerontologi och tandvård för äldre. Det har varit en stor ära för oss att få ha honom som lärare, det kan vi alla studenter enas om. Vi har fått lära oss mycket om hur vi kan ta hand om äldre patienter, något som kommer vara till stor nytta då vi har en åldrande befolkning.

”Tandläkarstudenter i Umeå får lära oss lika mycket om geriatrik och gerontologi som en läkarstudent får lära sig under hela grundutbildningen.”

En rolig kuriosa är att vi tandläkarstudenter i Umeå får lära oss lika mycket om geriatrik och gerontologi som en läkarstudent får lära sig under hela grundutbildningen, åtminstone i Umeå. Tandläkarstudenter och läkarstudenter runtom i Sverige borde få mer kunskap om behandling av äldre patienter, det är något som har missats i planeringen av grundutbildningen för båda programmen tycker jag.

Hursomhelst har hemtentorna har gått bra. Jag tycker det är rätt skönt att få skriva tentor i sitt hemtrevliga lilla studentrum. Med hemtentor och distansstudier kan väckarklockan ringa lite senare, vilket uppskattas av kvällsmänniskor som jag.

För att få gå vidare till termin 8 krävs det att man blir godkänd på kursen ”stadie-examination” då varje enskild student bedöms om hen visat tillräcklig kliniskt mognad, kunskap och förmåga för att kunna fortsätta med mer avancerad klinisk träning med mer självständigt arbete på termin 8–10.

Stadie-examinationer har införts i Umeå då man vid 90-talets mitt upptäckte att det fanns tandläkarkandidater som på slutet av utbildningen inte nått de kliniska färdighetsmålen. Eftersom möjligheten att gå om var begränsad blev konsekvensen att dessa studenter fick avsluta utbildningen utan att få tandläkarexamen.

Man bestämde sig för att införa stadie-examinationer för att bedöma varje enskild students färdigheter, men också för att studenterna ska kunna komplettera eventuella brister. Om studentens sammantagna prestationer bedöms som otillräckliga för att fortsätta på termin 8 får studenten gå om termin 6 och/eller 7. I Umeå är det antagning en gång om året så man får oftast gå om ett helt år vid behov.

”Dagen vi hade detta prov vaknade jag tidigt för att repetera samtliga kurser som jag läst tidigare.”

Stadie-examinationen på sjunde terminen består av fyra olika delar där vi sammanfattar alla behandlade patienter i form av korta epikriser. Sedan får vi självvärdera våra egna kunskaper inom klinisk verksamhet under gångna terminer. Kliniska handledare kommer göra motsvarande värdering för varje enskild student. Sist skrivs ett sextimmars prov som handlar om ett omfattande kliniskt fall där vi ska ange diagnoser och terapiplan.

Dagen vi hade detta prov vaknade jag tidigt för att repetera samtliga kurser som jag läst tidigare. Det är inte så självklart hur man kan förbereda sig inför detta prov. Allt man lärt sig från och med första terminen kan man egentligen tillämpa i ett patientfall.

Detta är en spärrkurs som gör oss studenter rätt så nervösa i och med att det kan bli stora konsekvenser i fall vi inte klarar det. Vi kommer få en personlig återkoppling av resultatet nästa vecka med lärarna. Det är nog bäst att inte jämföra sina svar med kursarna alltför mycket, man blir bara mer ängslig av det. Vissa har missat skriva specifika diagnoser, andra har missat viktiga nyckelord. Hur relevant det är återstår att se om en vecka när vi har möte med lärarna.

Jag längtar riktigt mycket till att få börja på åttonde terminen där mycket fokus kommer ligga på kirurgi. Vi kommer även få påbörja datainsamlingen inför vårt examensarbete som kommer handla om coronectomi/decoronering inom käkkirurgi. Mer om detta i framtida blogginlägg!

Fram till dess är sommarjobbet fixat och det blir först och främst på Folktandvården Region Halmstad. Jag har även sökt till Västra Götaland men vi får se hur det blir i och med Corona-situationen.

Nu är det dags att gå ut och ta en promenad i sommarvädret här uppe i Norrland. Förutom god tandvård har Sverige faktiskt mycket annat att erbjuda också, ibland glömmer man bort att uppskatta det man har.

Jag önskar er en riktigt fin sommar i vårt vackra avlånga land, vi hörs framöver.

Idag går det inte att använda sociala medier utan att slås av otaliga inlägg och delningar om den pågående pandemin (Covid-19). Denna globala pandemi har slagit hårt mot den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) och tandläkarprogrammet är inget undantag.

Umeå universitet har redan beslutat under mars månad att all undervisning som innebär fysiska möten ställs in och ersätts med alternativa undervisningsformer. Den kliniska undervisningen på studentkliniken är emellertid under Västerbottens landstings ledning vilket innebär att vi även får följa landstingets riktlinjer utöver universitetets. Dessutom är det olika direktiv i olika kliniska kurser vilket kan vara förvirrande i början.

Lediga patientstolar i pandemins spår.

I karieskursen avbokas alla icke-operativa och akuta behandlingar. Planerade operativa och akuta behandlingar för friska individer fortsätter tills vidare. På kliniken har vi begränsningar som innebär att maximalt 50 personer får vistas i lokalen som utgör studentkliniken och vi använder vartannat bås samt utnyttjar flera moduler under passen, allt för att glesa ut oss mer.

I protetik får vi inte hämta in nya patienter oavsett ålder och bakgrund. Patienter där behandling inte påbörjats ska pausas och inte kallas in. Vi studenter försöker i möjligaste mån använda uppväxlat vinkelstycke istället för turbin/high speed samt vara noggranna vid assistans med sugen för att minska aerosoler.

Lärare på specialistkliniken får ingripa för att hjälpa studenternas patienter med akut tandvård så långt det går.

I parodkursen avrundas patientbehandlingarna och vi alla hjälps åt för att behandla färdigt patienter som har en pågående parodontal sanering. Har vi däremot inte giltiga skäl till att vara på kliniken ska vi stanna hemma.

Det är gruppläraren tillsammans med kursgivaren som får anpassa undervisningen för att ge oss studenter nödvändiga kunskaper samtidigt som den kliniska undervisningen börjar avrundas för terminen.

Patienterna som kommer till oss får öka avståndet mellan varandra i väntrummet. Även handskakningar med patienter undviks för att minimera risken för smittspridning vilket känns nödvändigt. Visst känns det trist, men det är åtgärder som vi tar för patienternas skull, för våran egen skull och för samhällets skull. I pandemins spår går hälsa före etikett.

Utflykt i naturen med min kursare Max Wimmerstedt.

I och med corona-krisen dyker nya frågor upp bland oss studenter. Kommer vi klara kurskraven när den kliniska verksamheten läggs ner? Behöver vi komplettera under sommaren eller kommer utbildningen förlängas med ett halvår? Kommer sommarskolor/praktik/jobb bli av? Kommer det i så fall vara främst akuta behandlingar på klinikerna?

Studenterna på nionde termin har andra funderingar som kretsar kring tillfällig legitimation bland annat då många av dem ska ut och jobba som tandläkare på tillfälligt leg. under sommaren. Frågorna och funderingarna är många och det återstår att se hur det ser ut för oss studenter framöver.

Fram till dess har vi inlämningar, tentaplugg, epikriser och annat att pyssla med. Epikriser på alla våra patienter ska skrivas och skickas in till kursansvarig inför stadieexaminationen på termin 7. Mer om denna fruktade spärrkurs i nästa blogginlägg.

En tandläkarkandidat skriver epikriser.

Fram till dess: tvätta händerna ofta och undvik att röra vid ditt ansikte. Följ Folkhälsomyndigheternas råd och tänk på andra. Ta hand om er, vi hörs snart igen!