Det var med viss spänning jag började jobbet igen efter helgen. Det sista vi gjorde i fredags var nämligen att avsluta allt med Praktikertjänst AB och starta upp mitt nya bolag Mantorp tandklinik AB. Klart alla undrade om tekniken skulle fungera men både uppkopplingen till Försäkringskassan och betalkortsterminalen flöt på som vanligt.
Som alltid på måndagar ringer telefonen redan från klockan sju på morgonen. En av dagens akutpatienter var Anne-Marie som hade förlorat en stor lagning. Vi hade inte mötts förut och hon var mycket nervös inför behandlingen så jag tog det extra lugnt.
– Går det bra? frågade jag medan jag satte dit matrisbandet.
– Ja, jag börjar slappna av nu känner jag. Ni är ju så trevliga här, sa Anne-Marie.
– Men inte har du väl varit orolig för att vi skulle vara OTREVLIGA? utbrast jag. Vi skrattade allihop. Klart det inte var det som orsakade hennes nervositet. Hon lämnade oss och var mycket nöjd med både behandlingen och bemötandet.
Tisdagsmorgon blev jag jätteglad över att läsa att min kollega Helena och vår trevliga personal hade fått ”Dagens ros” i Östgöta-Correspondenten. Det är alltid så roligt när man får extra uppskattning och både Helena och alla mina tjejer är pärlor!
Då jag kom till kliniken för att börja mitt eftermiddagspass letade både Annika och Ann-Britt förtvivlade i skåpet efter Herr Danielssons krona. Vi ringde till labbet men där hade de inte ens fått Herr Danielssons arbete! När jag sedan kollade i skåpet hittade jag dock en Herr Dahlberg med samma förnamn. Och tänka sig; Herr Dahlbergs krona passade perfekt på Herr Danielssons tand.
Min kollega Helena och jag jobbar mycket enligt ”solo group”-modellen och turas om att jobba förmiddagar och eftermiddagar. På så vis har vi nästan alltid tillgång till två rum och två sköterskor. Onsdagar är en av oss lediga och den här onsdagen var min lediga dag. Trots detta åkte jag en snabbtur ut till kliniken för att laserbehandla min bästa väninna Tina som kom direkt från käkkliniken där hon hade opererat ut en visdomstand. Läkningen går så mycket snabbare och det blir mycket mindre efterbesvär om man de-epitelialiserar operationsområdet med laserunderstöd.
Torsdagsmorgon ringde Ann-Britt hem till mig strax efter klockan sju och berättade att Helena, som skulle jobba på morgonen, låg hemma och var sjuk. Jag packade snabbt ihop min ryggsäck, sprang till gymmet och körde ett styrketräningspass så att min whip lash-skadade nacke skulle klara av en lång och tuff dag. Sedan gick jag över Östgötaslätten till Mantorp. Det var en fantastisk vacker, solig morgon. Gässen bildade aerodynamiska plogformationer, fälten doftade av nyslagen säd och hästar gick och betade i sina hagar.
Väl på plats drog vi igång ett maratonpass med två sköterskor och två rum. Jag undersökte, akutrensade, lagade, lämnade ut en part och cementerade kronor på löpande band. Glada, trevliga Fredrik hade inte lyssnat av sin mobil där Ann-Britt hade försökt ändra hans tid så han dök upp klockan tolv. Dagens lunch blev extremt mager, en rotfyllning.
– Du, nu vill jag att du skäller ut mig rejält så att jag skärper till mig ordentligt, sa min första patient på fredagsmorgonen!
– Och sen får du ringa till mig ett par gånger i månaden också och skälla på mig! Både Annika och jag gav mannen en riktig överhalning och prediktade vikten av att använda mellanrumsborstar och att inte slarva med munhygienen nu som vi hade gjort honom så fin i munnen. Han var både nöjd och belåten med tillsägningen och lovade att NU skulle han minsann sköta sig riktigt bra! Det är bara att acceptera att folk är olika och försöka att bemöta dem som de vill bli bemötta.
På fredagarna är all personal samlade och då har vi klinik- och terapimöte. Vi turas om att bjuda på fika och det är ett trevligt sätt att långsamt avsluta arbetsveckan. Alla var nöjda med veckan och glada över att vi inte hade stött på några större bekymmer trots att vi hade gjort om vissa rutiner i samband med omställningen till det nya bolaget.
Som en trevlig överraskning på lördagsmorgonen fick min personal och jag ”Dagens ros” i Corren av Anne-Marie som hade varit så nervös inför sitt första möte med mig i måndags. Det gör ju att man längtar lite tillbaka till jobbet fast det är en skön och solig helg!