Klinikpass, masterarbete och hundpromenader

Måndag morgon. Mörkt ute. Använder mobilens ficklampa för att lysa upp nyckelhålet på cykellåset. Ut med cykeln. Punka. NEJ. Typiskt när jag ska ha min första patient på avdelningen för orofacial smärta och käkfunktion. Springer till bussen. Väl på klinik kikar jag på klockan i hallen. En minut i åtta. Lättnad.

En motiverande kopp medan jag studerar till mitt masterarbete

Läser igenom remiss och patientens journal en extra gång innan jag hämtar in. Patienten besväras av smärta, knäppningar och upphakningar. Tankarna går till anteckningarna från våra basgruppsfall. Jag utför en DC/TMD undersökning. Tror patienten börjar bli trött på att min upprepade fråga “kände du igen smärtan?” Patienten får en genomgång av rörelseövningar och uppmaning att ta med sig sin bettskena till nästa pass. Patienten är nöjd, jag är nöjd. Skriver mina daganteckningar och rör mig hemåt.

Väl hemma är det dags att skriva projektplan för masterarbetet. Kaffe på det.

Det är tisdag. Jag har morgonmöte med min handledare för min master som har läst igenom det jag skrivit hittills. Mitt skrivande är bra för en artikel men för sammanfattat för en analys. Får breda ut texterna till nästa möte.

Ut på promenad med vovven. Tar cykeln in till universitet. Upp till plan fem för endo. En av behandlarna är sjuk och jag får ta över patienten. Tand 47. Distala glasjonomerfyllningen har lossnat. Första delen av passet går åt att bygga upp väggen på nytt fast denna gång med komposit. Tanden är redan kavumpreparerad. Avlägsnar täckförband, fastställer arbetslängd, instrumenterar tre kanaler. Då var klockan redan fyra. I med täckförband. Daganteckning. Hem till vovven.

Onsdag morgon börjar på avdelningen för Oral Protetik. Denna onsdag gör jag mycket för första gången på patient. Första puttyavtrycket. Första stiftpelare behandlingen. Första preparationen. Pirrigt genom hela passet. Så. Himla. Kul. Vill göra det igen.

Om två veckor blir det cementering av krona för första gången. Väl hemma är snart dags för seminarium. I början när vi började med zoomföreläsningar och seminarium tyckte jag att det var rätt svårt att hålla sig fokuserad. Nu har jag börjat vänja mig. Extra alert blev jag när föredragshållaren börjar ställa direkta frågor till oss samt delade in oss i grupper om tre för att diskutera. Väldigt bra sätt att få en att vakna till vid köksbordet när man stirrat i en skärm senaste timmarna.

Älskade torsdag. Den börjar tidigt med basgruppsmöte. Löser veckans fall. Kort kaffepaus och börjar nästa veckas fall. Till senaste fallen har vi läst materiallära för olika protetiska konstruktioner, plattprotetik, gerodontologi med mera. Mycket som byggs på kunskap vi fått från fall under tidigare kurser.

Efter basgruppen är det… Ingen schemaläggning på universitetet. Wow. Här tar man igen. Träning, tvätt, städning och sist med inte minst plugg, plugg och mer plugg. Efter torsdagar mår man. Då har jag ofta kommit ikapp med det mesta. Vilket ger mig energi till fredagen..

Promenad med min hund Maxi mellan två klinikpass på universitetet.

Fredag. Helgen är så nära men känns så långt bort. 8:00 är jag på plats på plan fyra. Avdelningen för allmän vuxentandvård. Denna gång är det assistent hela fredagen eller som vissa av våra handledare brukar kalla oss “behandlare 2”. Jag assisterar vid fyllningsterapi på förmiddagen. Cyklar hem till Maxi. Lunch. Promenad. Tillbaka till plan fyra till avd för Oral Protetik. Fyllningsterapi på agendan igen. Vi kör på. Klockan närmar sig fem. Hälsar alla en fin helg.

Och sådär snabbt var veckan måndag till fredag slut. Hann du med? För ibland går det så snabbt att jag själv inte ens hänger med.

Text: Awa Dehghani

I början på året omvandlades mitt matrum till en podcast studio. Jag fick två tandläkarstudenter på besök och en lärare från Tandvårdshögskolan på Zoom med greenscreen bakom sig. Det var dags för inspelning av senaste avsnittet för den Malmö lokala podcasten Tandläkarstudenter för Livet tillsammans med Mustafa Aljamal och David Ali som båda går i samma kurs som jag på termin 8. På Skype på andra sidan datorskärmen satt ST-tandläkare Aleksandar Milosavljevic med tandläkare Peter Persson bakom kulisserna från Tandvårdshögskolan i Malmö.

Mustafa och David fick idén att starta sin Podcast under termin 5 på tandläkarutbildningen och har sedan dess haft flera avsnitt med både tandläkarstudenter och tandläkare. Superkul initiativ! Och namnet “Tandläkarstudenter för Livet” känns pricksäkert, för även när vi är klara med tandläkarutbildningen så finns det ett hav av lärdomar och kunskapsluckor som behöver fyllas på väl ute i arbetslivet.

En annan podcast som jag själv brukar följa flitigt är Blodad Tand Podcast tillsammans med Nicole Winitsky. Jag minns att vissa ämnen som diskuterades i avsnitten var svåra att förstå för mig när jag var rätt färsk på tandläkarutbildningen, dock lärde jag mig mycket nytt, men nu när jag kommit upp i kurserna är avsnitten oerhört lärorika och spännande att lyssna på.

Förutom att lyssna på Podcast på fritiden har jag även valts in i lokalstyrelsen för Tandläkarförbundets studerandeförening för oss tandläkarstudenter på Malmö Universitet. Att vara med i olika studiesociala föreningar och styrelser är något som jag varmt rekommenderar.

Jag har tidigare även suttit i kårstyrelsen på Odontologiska Fakulteten i Malmö vilket jag tyckte var väldigt givande, man får en ny inblick på universitetet som verksamhet. Man får möjligheten att påverka bland annat utbildningen och det studiesociala för studenterna, vilket kanske är ännu viktigare nu under dessa tider när vi inte kan träffas och umgås som tidigare.

För övrigt fortsätter studier och klinikpass på universitetet som vanligt. Dagens nyhet var mejl från universitet om tid för vaccination mot Covid-19 nu på fredag. Efterlängtat men inte kul för oss spruträdda.

Till nästa gång!

Text: Awa Dehghani

Första veckan tillbaka på universitet efter lovet. På introduktionsföreläsningarna välkomnas vår kurs till termin 8. Ändå är en del av mig kvar på termin 7. Att det ska vara så svårt att slappna av när man inte fått tentaresultaten än. Post-tentastress fenomenet. Hur handskar ni det? (Tips mottages gärna!)

Andra veckan på det nya året hade vi tentamen. På Tandvårdshögskolan i Malmö skriver vi terminstenta vilket innebär att vi tenterar av alla kursmål för hela termin 7 på en stor innehållsrik tenta under slutet av terminen. Därav ängslan i väntan på resultat. Håller andan tills dess. Trots samma visa varje termin är jag fortfarande lika spänd inför resultaten.

Vi skrev en skriftlig tentamen på sal till skillnad från förra terminen där vi skrev digitalt. Att skriva i sal kändes på ett sätt tryggt, nästan nostalgiskt. Dock omdiskuterat ämne i och med omständigheterna. Oroliga studenter och oroliga lärare. Däremot kanske av något olika anledningar.

Där vägdes risken för smitta mot risken för fusk. “Vi vill inte att ni ska kallas coronatandläkarna när ni går ut” berättade ledningen under Zoommötet för information om examinationen. Nej. det vill man sannerligen inte.

Detta får en att fundera vidare. Kan utbildningen påverkas så pass av pandemin? Och kan det istället lyftas till det bättre? Tankarna går vidare mot porträttet i Tandläkartidningen senaste upplaga om odontologie doktor och St-tandläkare Aleksandar Milosavljevic från Malmö Universitet arbete med virtuell undervisning. Där känns möjligheterna nästan oändliga.

Till nästa gång!

Er Coronatandläkarstudent

Text: Awa Dehghani

Finner mig själv skaka stressigt med benet samtidigt som jag tittar på video efter video om extraktion av underkäksmolar på youtube. Imorgon smäller det, min allra första extraktion. Inte nog med det så blir det en operativ extraktion. Något jag längtat efter att få göra. Så himla kul. Men wow så nervöst.

Jag har hunnit läsa igenom alla mina tidigare anteckningar om extraktion. Mobilen börjar vibrera. Mamma som ringer och önskar mig lycka till inför morgondagen samt självklart påminna mig om att äta en ordentlig frukost på morgonen för att hålla mig pigg och fokuserad under kirurgin. Under natten vaknar jag stressad. Precis drömt om att ha tappat alla mina egna tänder. Vilken ironi.

Vaknar extra tidigt på morgonen. Kokar snabbt ihop två ägg och slänger i mig några kalkonpålägg. Ser några stirriga ögon. Slänger några till min vovve Maxi också. Cyklar till Universitetet och hamnar i Malmös cykeltrafik på morgonen. In på Universitetet, hämta nya klinikkläder från linneförrådet, byter om och tar trapporna upp till plan 4, avdelningen för Allmän Vuxentandvård.

Den extraherade rotfyllda tanden

Kirurgen som ska handleda mig kommer och vi går igenom patientens anamnes och status på tanden 46 som ska extraheras. Jag lägger en mandibularblockad. Yes, den tar bra! Med skalpell i handen drar jag mitt första gingivalrandsnitt. Vi sätter ett avlastningssnitt vid 47 och fäller upp lambån. Jag var orolig över att det skulle kännas lite obehagligt när jag fäller lambån men jag var så fokuserad på det jag gjorde att jag inte ens hann tänka på något annat. Tanden är frakturerad sedan innan. Jag hävlar upp 2 rötter.

Handledaren förklarar att jag nu ska använda tången med roterande rörelser för den sista biten av tand som är kvar och går sedan ut från båset. Både jag och min assistent tittar nervöst på varandra. Kort därefter var den ute. Sista biten. Glädje och adrenalinrush. Min första extraherade tand.

Jag tror att de flesta som läser detta inlägg är tandläkarstudenter. Om det finns några klara legitimerade tandläkare därute, kanske ni tycker att mina känslor är lite överdrivna eller kände ni också liknande inför och efter er första extraktion? Vi skrapade bort granulationsvävnad, suturerade gav postoperativ info. Klart. I efterhand tänker jag såklart, varför stressade jag upp mig så mycket?

Jag var sekreterare för vårt digitala basgruppsmöte.

Resten av månaden har vi fortsatt med klinik på universitetet som tidigare och våra digitala basgruppsmöten samt föreläsningar. Vi hade även två veckor för att skriva på våra masterarbeten som vi precis börjat med. Jag fick möjligheten för två somrar sedan att ta mig an ett eget forskningsprojekt med handledning från docent och specialisttandläkare inom parodontologi Daniel Jönsson. Detta projekt har vi valt att använda till min masteruppsats där jag skriver om en genetisk påverkan på våra populära munsjukdomar karies och parodontit.

Jag med “osynlig tandställning” Kan ni se den?

Då vi inte behöver vara på universitetet varje dag under masterveckorna åkte jag upp till Stockholm och hälsade på familjen under några dagar. Där passade jag även på att hjälpa till på mammas klinik och även få så kallad “osynlig tandställning”. När jag tittar mig själv i spegeln skulle jag kanske inte kalla den osynlig men något genomskinlig är den i alla fall och syns inte alls lika mycket som fast tandställning med metallräls. Det ska bli oerhört intressant att se resultatet.

Även om jag under denna månad hunnit vara i Stockholm, fått tandställning, firat halloween så var ändå månadens highlight att få extrahera en tand.

Till nästa gång!

Text: Awa Dehghani

Då är sjunde termin på tandläkarutbildningen i Malmö igång. Det har redan hunnit gå en månad sedan terminsstart. Huvudet är fullt med ny information. Nya intressanta ämnen på våra basgruppsfall, patienter på nya avdelningar, nya covid-19 rutiner på både praktisk och teoretisk utbildning, ny uppsatsskrivning i form av examensarbete.

Ja, visst är det mycket nytt på sjunde termin men turligt nog är det väldigt spännande och roligt också.

Redan första månaden har jag haft patienter på avdelningen för endodonti, protetik och allmän vuxentandvård.  I veckan har jag även bokat i min allra första operativa extraktion, vilket känns oerhört nervkittlande och kul! På avdelningen för bettfysiologi har vi tagit digitala avtryck på varandra för bettskenor och i veckan hade vi även “smärtlabb”.

Detta innebar att utsättas för olika typer av smärta som patienter med bettfysiologiska besvär kan uppleva. Hur undrar ni då. De olika stationerna inkluderade bland annat att sätta handen i en bunke med is, få elektrisk stöt genom pekfingret och få koksalt injicerat i masseter muskeln.

Nu när jag är tillbaka på klinik känner jag en mycket större uppskattning för att en så stor del av utbildningen är praktisk på käftis i Malmö. Redan från termin 2 får vi träffa patienter. Inställd studentklinik under förra terminen kändes därför mycket trist.

Den här terminen är vi endast på universitetet för klinisk verksamhet. Alla föreläsningar, seminarier och basgruppsmöten hålls digitalt. I dagsläget är jag på universitetet tre halvdagar och en heldag i veckan.

Vi har fortfarande många spår kvar av covid-19 på Tandvårdshögskolan. Tomma, mörka lokaler när jag går in och när jag lämnar universitetet. Nästan spöklikt i flera fall. Inte samma välkomnande, glada och livliga känsla som jag annars kännetecknar käftis med. Tråkigt men nödvändigt. Tillsammans följer vi rutinerna för att ta ansvar över spridningen och i hopp om att få glädjas av Tandvårdshögskolans lokaler snart igen.

Utöver studierna hjälper jag även nya internationella studenter på Malmö Universitet att känna sig hemmastadda i Malmö och på Universitetet. Jag medverkar som fadder via Erasmus Student Network och får genom detta träffa studenter från hela världen, dock blir det oftast digitalt under dessa omständigheter. Inte trodde jag för ett år sedan att det skulle bli poppis med digitala bruncher och fikan.

Strax startar vårt digitala seminarium om dentala implantat. Dags för mig att avsluta bloggandet och logga in på Zoom. Jag ser fram emot att fortsätta skriva om livet som student här på Käftis i Malmö. Till nästa gång!

Text: Awa Dehghani

Min hund Max i flyttkaoset.

Mitt första blogginlägg skriver jag i mitt nya vardagsrum i Malmö i flyttkaos, omgiven av flyttkartonger och uppochnedvända möbler.

Efter tre år i Lund har jag tagit steget och flyttat till Malmö för att vara närmare Käftis och även prova på att bo i en annan stad.

Fyra dagar kvar.. Nedräkningen till terminsstart skapar många känslor. Entusiasm, upprymdhet, spänning. Som många andra tandläkarstudenter på Käftis har jag saknat studentkliniken och våra pre-covid rutiner. Förhoppningsvis får vi ta igen våra missade kliniktillfällen under denna termin.

Ny termin betyder även flera nya kliniska avdelningar vilket känns väldigt spännande och stort då det känns som att vi äntligen börjar knyta ihop säcken.

Tidigare terminer var vi ofta fokuserade på en avdelning till exempel karies eller parodontologi, men ju högre upp i terminerna vi kommer desto mer kan vi koppla ihop och se helheten av patienternas besvär.

När jag drar ut min visdomstand.

Under sommaren har jag även hälsat på min familj i Stockholm och hjälpt till och jobbat på min mammas tandklinik. Jag tycker om att jobba hos olika kliniker under somrarna för att få se den kliniska vardagen utanför skolan också vilket känns väldigt givande.

Min mamma är specialisttandläkare inom parodontologi och driver kliniken Wasa Tandklinik i Stockholm,  så nu när jag var där passade jag även på att få min visdomstand utdragen. Detta är något som jag har försökt att undvika ett tag nu, vilket kanske är ironiskt då jag är tandläkarstudent.

Teamet på Wasa Tandklinik som jag jobbat med.

Under förra terminen läste vi bland annat om just tandextraktioner och allt vad det innebär, vilket gjorde att det kändes lite kul att jag kunde applicera det jag precis läst under terminen på mig själv och få känna hur patienterna kan uppleva en tandextraktion.

Nu ska jag tillbaka till att packa upp mina flyttkartonger. Jag ser fram emot att fortsätta bloggandet när jag är tillbaka på Käftis i Malmö för att påbörja min sjunde termin.

Text: Awa Dehghani