Magiska sommarpauser

En äldreterminare berättade för mig i början av mina studier, att all akademisk verksamhet hade i hemligt syfte att föra oss mot vår mest naturliga plats i tillvaron – soffan och ledigheten. Ett ganska intressant sätt att tänka.

Lider av åkomman badkruka, varför golfen lockat extra starkt.

Något av det bästa med att studera måste trots allt vara våra sommaruppehåll. Föreställ dig att varje år planera minst två månaders miljöombyte. Ett totalt avbrott från vardagen resten utav året. Vad skulle du själv välja att göra?

Under våren kantas vardagen av tentor, kvoter och praktiska moment. Det finns gott om tillfällen att känna sig både uppäten och upplöst. Bara att välja och vraka! Snabbare än vad vi anar så är vi mitt i den efterlängtade ledigheten.

På samma sätt som sommarängen skiftar i blomsterprakt maj-juni-juli, på samma sätt skiftar tankar och sinnesstämningar i övergången mellan skola-jobb-ledighet. Distansen ger tid att reflektera över vad som för stunden inte praktiseras. Troligen finns lika mycket värdefulla tankar i pausade förhållningssätt som i det allra senast tänkta i hängmattan.

I mina söndriga tofflor, på en billig ställplats med husbilen, precis där fyller jag på med energi. Vips har det förflutna och nuet blivit allt mer jämbördigt. Att plöja mil efter mil på autobahn på jakt efter italienska-charbrickor tillåter mina tankar att driva fritt och planlöst.

Fastnat för att ”måla” med den abstrakta tekniken akrylhällning.

Under sommaruppehållet går världen inte bara framåt. Oavsett aktivitet tillåts tankarna att studsa fram och tillbaka. Kanske är det precis den frigörande impulsen som ger återhämtning efter en semester?

För visst är det en speciell känsla att kliva tillbaka in i vardagen och uppleva en större närhet? En upplevelse av att se vardagens färger lite klarare. Att återupptäcka pirret efter höstens rutiner, propra kläder och välkomponerade matlådor.

Nu är vi där. Mer närvarande än vad vi anar, definitivt mer utvilade än FÖRE sommaruppehållet. Hoppfulla och nyfikna på fortsättningen!

Text: Adam Alvenfors

Det tar 1 817 dagar att bli tandläkare – från upprop till examensceremoni. Under den här perioden har jag troligen spenderat mer tid tillsammans med mina kursare än vad jag gjort med min familj och mina vänner. Vad roligt vi har haft det – tack och förlåt!

Ballonger i taket signalerar att en ny årskull strax tar examen.

Här kommer en bildkavalkad från examensdagen vid Göteborgs universitet. För den som vill jämföra hittar ni Umeås examensdag hos bloggkollegan Sofia.

Tid: kl 09:00

Plats: Odontologen

Efter ett morgonmaraton med strykjärnet på skrynkeltrött skjorta, fick det bli frukost på tåget. Därefter väntade utsmyckning av klinikplanet och farväl till enhetslärare.

Tid: kl 10:30

Plats: Göteborgs Tandläkare-Sällskap (GTS)

En kort spårvagnsfärd från Odontologen ligger Göteborgs Tandläkare-Sällskap (GTS). Föreningen bildades redan år 1893. En (från och med i år?) traditionsenlig brunch intas på förmiddagen tillsammans med avgångsklassen.

På bilden (t.v.) ses Hanna och jag på plats vid GTS festvåning.

Tid: kl 12:30

Plats: Trappan, Göteborgs universitets aula, Vasaparken

Under den korta promenaden från GTS till Vasaparken, bjöd Göteborg på det vackraste vi har – ett förstklassigt duggregn. Vi är en rekordstor avgångskull så det krävdes skicklig tetris av fotografen för att lyckas placera ut oss i trappan.

Den klassiska examensbilden togs på trappan vid Vasaparkens aula.

Tid: kl 13:00

Plats: Aulan, Göteborgs universitets aula, Vasaparken

Gästerna är samlade och redo för intågande tandläkare. Portarna öppnas och musikerna börjar spela. Att gå i procession bakom proprefekten var en blandning av sommarlovskänsla från mellanstadiet och altargång vid bröllop. Högtidsceremonin innehöll tal av bland annat undertecknad och representanter för Göteborgs universitet, utdelning av ”ceremoniella diplom” och underhållning.

Proprefekt Agneta Robertsson (t.v.) bär den eleganta kåpan.

Tid: kl 20:30

Plats: Munhålan, Munhålans Studentförening

De sista timmarna spenderades på Munhålan. Inbjudna gäster minglade med nybakade tandläkare, vilket ackompanjerades av liveuppträdande från odontologernas egna orkester Munwedret. För många av gästerna innebar festligheterna ett avstamp vidare ut i den Göteborgska natten.

Text: Adam Alvenfors

I dagarna återskapade vi selfien från första dagarna på termin ett. På exakt samma plats, med exakt samma personer och ganska exakt 5 år senare.

Med håret som insats lyckades jag ta mig igenom programmet – det hängde på håret!

Edith, jag och Sebastian

På bilden till vänster ses tre nyblivna odontologstudenter termin 1. Den ohärdade blicken vittnar om frånvaro av både muntor, kvoter och patientstress.

När jag betraktar skillnaden mellan de båda bilderna tänker jag på Ulla Holms forskning om empati. Att läkarstudenter tenderar att bli mindre empatiska desto längre utbildningen progredierar. Du läste rätt… MINDRE empatiska! I tandläkarfallet hoppas jag verkligen att det inte stämmer.

En hypotes är att läkarna under utbildningen anlägger ett tydligt fokus på kroppens beståndsdelar. Att identifikationen med människan bakom symptomen minskar och besvären dekonstrueras till medicinska termer och teorier.

Jag hoppas verkligen att tandläkarprogrammet inte inneburit en sådan biologisk-medicinsk dehumanisering. Vad som tycks hoppfullt är att många möten med patienter ökar möjligheten att lära sig att agera humant.

Det finns troligen något läkande att som patient möta en behandlare som ödmjukt och uppriktigt försöker förstå sina patienter. I bästa fall möjliggör det för patienten att i sin tur bli mer uppriktig om sina egna behov, exempelvis intensifierad tandborstning.

Kanske är mitt perspektiv för naivt och humanistiskt. Kanske rättar jag in mig i ledet och börjar hytta med borren åt kariesgrisar? Jag tänker i alla fall fortsätta kämpa med att vara en modern och empatisk tandläkare ett tag till … även om det tycks få mitt hår att trilla av.

Text: Adam Alvenfors

Tandläkartidningen rapporterar om en ny trend i Sverige – framväxt av tandvårdskedjor. Konceptet fungerar, precis som hamburgerkedjorna, väl med 11% vinstmarginal.

Det får mig att fantisera hur framtidens tandvård skulle se ut om den bedrevs helt i linje med en hamburgerrestaurang.

På samma sätt som hamburgaren beställs på hamburgerhakets touchskärm, på samma sätt kanske framtidens tandvård klickas fram av patienten.

“I plusmenyn ingår kvalitetssäkrat kompositmaterial?”

Visualiserar patientens förvirring framför pekskärmen i väntrummet:

”I Lagningsmeny 1 ingår ytterligare en ampull bedövning… önskas matrisband tillkommer extra kostnad… med eller utan puts?… i plusmenyn ingår kvalitetssäkrat kompositmaterial?… kofferdam slut på grund av dålig efterfrågan…hmm”

Det finns gott om verksamhetslogiker som vill klampa in på tandvårdens område. Inte sällan med utvärderingsmått som är patientfrämmande. För till skillnad från hamburgare så är antalet osålda fyllningar av intresse i vår bransch.

Säkerhetsventilen mot alltför ekonomiskt styrd tandvård, i både offentlig som privat regi, utgörs troligen av en god karaktär hos tandläkaren. Men också av att patienten är kapabel att välja vårdgivare med visioner bortom årets bokslut.

Kanske är syftet med tandvården inte längre lika självklart. Vården och vårdkvaliteten definieras nu till ännu större del av utföraren själv?

När ekonomiska utfallsmått förhärskar, när effektiviseringar går över rimlighetens gränser, i den stunden är det viktigt att reflektera över vad som utgör en god karaktär hos tandläkaren. Inte minst för att stärka professionen och hålla tillbaka andra perspektiv som kan vara skadliga för patienten.

Om vi inte håller den odontologiska fanan högt, kanske vi alla i framtiden blickar ut över väntrummet med den klassiska snabbmatsfrasen: ”Hej och välkommen – det går bra att beställa nu!”.

Text: Adam Alvenfors

Sommardvala, fiske och jordgubbsplockning. De är alla upplevelser som tacksamt sparas i minnet nu när den kalendariska sommaren går mot sitt slut. Just den här veckan innebär ett klassiskt sensommartecken. Tandläkarutbildningarna startar på många håll runt om i landet.

Det är med avund jag tänker på vilka fantastiska upplevelser som väntas nyantagna odontologer. Varmt välkomna! Ni kommer uppleva den odontologiska världen med en humlas blick – trots att ni själva tvekar så kommer vingarna att bära er.

“Får vi studenter inte öva praktiskt kommer det i framtiden göra ännu ondare att gå till tandläkaren.”

Allt är såklart inte en dans på rosor. Som ny student rekommenderar jag engagemang i studentkårernas utbildningsbevakning. En nationell utmaning är att den praktiska delen av tandläkarutbildningen riskerar att påverkas när studentkullarna växer.

Får vi studenter inte öva praktiskt kommer det i framtiden göra ännu ondare att gå till tandläkaren. Därför ligger det i allas intresse att utveckla pedagogiska miljöer och fruktbara samarbeten som ger oss lämpliga patienter och riktigt bra handledning.

I övrigt innebär terminsstart ungefär samma process som när bönderna läser brev i tv4´s Bonde söker fru. Det handlar om att kontakta och planera de patienter vi blivit tilldelade av patientutdelningen.

I alla säsonger finns det några bönder som inte får så många brev. Eller så kommer brev från oönskade brevskrivare. Inte sällan resulterar det i böndernas bedrövelse. Kanske går det att relatera till din egen kallelselista?

“För mig finns en magisk motivation, ja, nästan en ritual i att få laga matlådor inför terminsstart.”

De första veckorna innebär en slags ”Student söker patient”. Det programmet skulle nog för övrigt sändas lite senare på eftermiddagarna. Troligen klassas som ett långsamt drama. Vill det sig riktigt illa… som skräck? Oftast är slutet lyckligt.

Nåväl. Trots den initiala ovanan i att lämna ledighet så är det något speciellt med det vardagligt mysiga. För mig finns en magisk motivation, ja, nästan en ritual i att få laga matlådor inför terminsstart.

Även om utmaningar väntar, så är jag sällan så lycklig som när jag har nylagade matlådor i frysen.

Text: Adam Alvenfors

Under våren erövrade Karolinska institutet åter förstaplatsen på QS world university rankings inom ämnesområdet Dentistry. Förbisprungna kunde avundsjukt titta på när vinnarna frossade i tårta.

Själv fick jag nöja mig med att det lokala caféet skänkte bort smörgåsar med kort bäst-före-datum.

Varje år ger QS-rankningen välplacerade universitet samma stjärnglans som en topp-placering gör i Miss Universum. En hög rankning är akademins egen tiara, ju högre placering desto skarpare strålglans.

Men skönhet är inte tillräckligt för att laga god gröt.

QS-ranking säger sig vara riktad till elever i färd med att välja utbildning och lärosäte. Men rankningen tycks snarare ge ett mått på den forskning lärosätet producerar. Det handlar om variabler som antalet citeringar per artiklar, H-index och akademiskt anseende och så vidare.

“Det är alltid billigt att formulera svåra tentafrågor. Vad som är dyrt och svårt är att få studenterna att begripa.”

Jag efterlyser fler studentrelevanta variabler som psykosocial arbetsmiljö, patienttillgång och kliniktimmar när universiteten utvärderas.

Vi behöver lyfta pedagogikens status när rankninglistor okritiskt tillåts få inflytande och uppmärksamhet.

Det är alltid billigt att formulera svåra tentafrågor. Vad som är dyrt och svårt är att få studenterna att begripa. Det kräver pedagogisk skicklighet, stöttning och handledningsresurser.

Något som ofta avspeglas i begreppet genomströmning. Genomströmningen handlar om studenternas möjlighet att fullfölja utbildningen utan att behöva ta uppehåll. En dålig studentgenomströmning kan tyda på organisatoriska utmaningar med just stress, arbetsmiljö, patienttillgång eller handledning.

Det finns anledning att ställa sig kritisk till internationella universitetsrankningar utan rätt studentfokus. För studenter finns fler variabler som är av vikt. Där innovativ pedagogik och klinisk träning kommer bli en allt större konkurrensfördel för universiteten framöver.

Text: Adam Alvenfors

Innan tandläkarutbildningen var jag en akademisk vagabond. Det yttrade sig bland annat i en kortare sejour på handelshögskolans juristprogram. Ganska snart kom jag underfund med att min Lars Lerin-aura knappast gjorde mig till en ny Leif Silbersky.

Att få byta portfölj och lackskor mot tofflor och landstingsdress var en befriande upplevelse. Visste ni att en tung portfölj ger kompensatoriskt sned hållning resten utav dagen? För att inte nämna krämporna från lackskorna – skoskav!

Transformationen från jurist- till tandläkar- student fungerade smidigt. Jag bytte charkbricksmingel och snittar mot provsmak av fluorskölj och tandkräm.

“Utbildningen övar upp en självkritisk kapacitet för att kunna avgöra vart förmågan slutar. Ett konstant självkalibrerande mellan polerna ”borrfrisk” och ”feg”. “

Att utbildningen till tandläkare innehåller färre glamorösa inslag är inte den enda skillnaden. Rollen som student ser helt annorlunda ut.

Att vara tandläkarstudent, är att vara i ett konstant tillstånd av kalibrering. En kamp mellan att vara självständig och handledningskrävande.

Abstrakt målning innebär för mig övning i motsatsen till självkalibrering: impulsivitet och skapande.

Utbildningen övar upp en självkritisk kapacitet för att kunna avgöra vart förmågan slutar. Ett konstant självkalibrerande mellan polerna ”borrfrisk” och ”feg”. Att våga moment som känns realistiska och möjliga, utan att för den delen riskera patientens bästa.

Det handlar således om färdighet men också om modet att våga skapa och utvecklas bortom bekvämlighetszonen. För tandläkarstudenten är detta påtagligt i den progredierande svårighetsgraden av ingrepp.

Att utmana det bestående innebär risk att misslyckas. Det kräver mod och uthållighet.

Mod, uthållighet och förmåga att inte ta sig själv på för stort allvar – det är alla bra karaktärsegenskaper för det här programmet.

Vi lär oss att bli tandläkare, varken mer eller mindre än det.

Text: Adam Alvenfors

För er som inte hängt med så avslöjade Computer Sweden förra veckan att över 2 miljoner samtal till 1177 öppet exponerats på internet. Det är nästan svårt att ta in: 2 miljoner samtal! Som jämförelse har streamingtjänsten Netflix strax under 4 000 titlar på sin svenska plattform.

Incidenten är ett eko ur vår samtid. Vård ska bedrivas till låg kostnad och under höga administrativa krav. Många gånger är teknologin variabeln som gör att ekvationen går ihop.

I 1177-skandalen tycks riddarrustningen för underentreprenörens heliga graal vara – en icke lösenordskyddad server hos ett företag med säte i Thailand. Som tekniknörd vill jag nästan gråta. Varför är vi inte bättre än såhär?

Det viktigaste vi har inom vården är förtroende. Patienten är den aningslösa hjälpsökande som kommer för rådgivning. Genom förtroendet så botar, lindrar och tröstar vi patienten.

Allt börjar med tillit som byggs upp av konfidentialitet och integritet. Vid fysiska möten i vården används dörrar, gardiner och draperier för att säkerställa integritet. I digitala vårdmöten kallas samma sak kryptering.

Vissa av samtalen till 1177 tycks ha skett bakom ett draperi lika tunt som ett thailändskt toapapper. Trots att integritetsgardinen visade sig vara ett välputsat fönster, kommer inte patienterna sluta lyfta luren. E-vård är ett framgångsrecept där användningen snarare ökar.

1177-skandalen fungerar som en tankeställare för oss inom tandvården. För hur vet vi var krumelurerna i våra egna daganteckningar EGENTLIGEN lagras? Vad svarar vi om patienten undrar?

Om inte ens vi begriper, ja då är risken stor att ingen annan gör det heller. Vårddata verkar gilla, precis som behandlarna, att semestra i Thailand.

Text: Adam Alvenfors

För vissa som bott ett helt liv i staden ter sig landsbygden som ett avsnitt ur “Morran och Tobias”. Många skulle avskräckas om varje patient i behandlingsrummet var kloner av Tabita ur “Mia och Klara”.

Tack och lov är den massmediala bilden av landsbygden ofta missvisande.

Efter praktik och sommarskolor förnyas intryck och uppfattningar.

Trots studenternas tillsynes omvälvande nöjdhet med allt från patientpanoraman till handledning är det svårt att rekrytera till glesbygd. Så problematiskt att röster höjts för att återinföra AT efter examen. Detta i tider då läkarskrået kastat ut detsamma på grund av flaskhalsproblematik.

Faktum kvarstår. Urbaniseringens fotspår gör glesbygdsrekrytering av högkvalificerade vårdyrken till en av vår tids stora välfärdsutmaningar. I synnerhet om målet är att erbjuda en jämlik vård på lika villkor, i hela Sverige.

Jag drar mig till minnes sociologen Pierre Bourdieu´s tankar. Under fem år har vi studenter rotat oss i universitetsstäderna. Vi har skaffat vänner, träffat partners och kanske bildat familj. Människans sociala kapital påverkas av flytt till landsbygd.

“En tandläkare som upplever god livskvalitet och verkar i en bra arbetsmiljö. Det är en tandläkare som stannar, bygger vårdkvalitet och skapar långsiktighet i behandlingen.”

Universitetens lokalisation skapar sociala smältpunkter som blir till geografiska och vetenskapliga metropoler. Vad småorten i attraktionskraft inte har är storstadens kulturella kapital – närheten till shopping, uteliv, museum och restauranger.

Det ekonomiska kapitalet förflyttar människan närmre andra typer av kapital. Pengar låter sig översättas till andra typer av värden, exempelvis kostnader för resor till släkt på andra platser eller storstadstypiska nöjen. Ekonomiskt kapital knyter samman nutidens livspussel och föder mobilitet.

Tvingande AT-system och en överdimensionerad utbildning skapar fel fokus. Arbetsförhållandena i glesbygd bör i grunden vara goda och innebära, i jämförelse med staden, lockande levnadsvillkor. Där rimliga glesbygdstillägg bidrar till en utplaningseffekt.

En vård på lika villkor har, som jag ser det, sin början i utförarens egna arbetsvillkor. En tandläkare som upplever god livskvalitet och verkar i en bra arbetsmiljö. Det är en tandläkare som stannar, bygger vårdkvalitet och skapar långsiktighet i behandlingen.

För vad är subventionerade åtgärdskoder i glesbygd värda, om det ändå inte finns en tandläkare som trivs och stannar?

Det är alltid billigt att investera i vård av hög kvalitet. Och det startar med tandläkarens egna arbetsvillkor.

Text: Adam Alvenfors

Årets Swedental var den bästa på länge. Det är något speciellt när havsvindarna smakar saltvatten och cirkusen landar på Sveriges framsida.

För en tekniknörd som mig var årets Swedental en promenad ackompanjerad av rosa flamingos och valsång. En mässhall fylld av tekniska prylar och framtida teknik. Vad mer kan jag önska?

Jag talade med en återförsäljare av tandläkarstolar saluförda som exklusiv ”italiensk” ingenjörskonst. Föga imponerar sådan ”italiensk” ingenjörskonst Göteborgare.

I vårt direkta medvetande ligger italienska spårvagnar som antingen rostat sönder eller stått stilla alldeles för ofta. Det berättade jag aldrig för den trevlige försäljaren… och vad gör det när han erbjuder provsmak av italienska ostar?

Microsofts Hololens tillhör en av de mest nervkittlande prylar jag testat på länge. Alla som fastnade för Pokémon Go har redan provkört tekniken.

“Med livlig fantasi och Hololens runt huvudet kände jag mig som en odontologisk terminator! ”BRUSH-OR-I-WILL-BE-BACK”.”

Det handlar om en mixed-reality-teknik där vi projicerar virtuell data (exempelvis ett 3D föremål) och sammanfogar med verkligheten. Snart kan vi med smartglasögon jaga tandtroll i patientens mun!

Hur smidigt skulle det inte vara att projicera incisionslinjer, se aktuell röntgenbild i synfältet eller i realtid projicera protetiska ersättningar?

Varför inte låta glasögonen etikettera varje tand i patientens mun med info om fyllningens ålder och typ, eller få visuella indikationer om föregående initialkaries?

Med livlig fantasi och Hololens runt huvudet kände jag mig som en odontologisk terminator! ”BRUSH-OR-I-WILL-BE-BACK”.

Västra studerandeföreningens ordförande Viktoria
är ett exempel på en av alla goda ideella krafter under Swedental.

När intrycken landat slås jag av hur bra det känns att få vara del av ett så starkt och utvecklingsintresserat fackförbund. Själv är jag en av tusentals besökare som inte har behövt lyfta ett finger. Jag kommer till mässan och får njuta av vad någon annan har dukat fram.

Jag imponeras på djupet av allt engagemang som jag sett under mässdagarna, både från frivilliga och utställare. Extra stort tack Västra Studerandeföreningen för en strålande galamiddag tillägnad oss studenter. En höjdpunkt!

Tack Tack Tack!

Text: Adam Alvenfors

Under tandläkarprogrammets första terminer tränade vi ofta undersökningar parvis. Som jag minns undersökningarna var alla mer eller mindre smärtsamma. Allt från bettavtryck som blev svalgavtryck, vingliga anestesiblockader till oväntade inspektioner av kräkreflex med spegel.

Kort och gott, det var väldigt sällan en behaglig upplevelse att bli undersökt av en kursare.

Ganska nyligen fick jag åter tillfälle att agera patient. Denna gång hos en riktig tandläkare. I egenskap av ”wallraffande” frisktandvårdspatient slog jag mig ner i väntrummet. En ovan känsla började krypa i kroppen. Vad skulle de finna? Sköter jag mig tillräckligt bra

En sköterska hämtade in mig till tandläkaren. Den orala besiktningen fortlöpte utan några större problem. So far so god! När vi närmade oss slutet kom frågorna om egenvård.

“Tandtråden använder jag flera gånger i veckan!”

– Hur går det med tandtråden Adam? undrade tandläkaren.

Jag funderade. Konstaterade att det var en riktig ”samvetsfråga”. Sen tog jag sats: ”Tandtråden använder jag flera gånger i veckan!”.

Precis i den stunden gick det upp för mig: där sitter alltså blivande tandläkaren (jag) och ljuger om mitt eget flossande hos tandläkaren! Illa, illa!

Varför berättade jag inte att tandtråden används flitigt till att hänga upp tavlor? Att tandtråden är suverän på att skiva melonbitar? Att jag i det längsta undviker att använda tandtråd till tänderna för att det är så tråkigt att flossa!

Jag fortsätter och nickar till färgerna på bortglömda approximalborstar. Likt en odontologisk Pinocchio växte diastemat varje gång jag satt där och ljög i tandläkarstolen.

“Måste en tandläkarstudent tycka det är roligt att flossa?”

På spårvagnen hem funderar jag över den dråpliga situationen. Måste en tandläkarstudent tycka det är roligt att flossa? Tog rädslan för en höjd premiegrupp över? Min förstående och förlåtande sambo gav råd: ”Adam, hur ska du någonsin kunna förvänta dig att dina egna patienter ska tala sanning, när du själv ljuger om ditt eget tandtrådande!”. Sanningen smärtade en aning.

Nåväl. Tur att det snart är Swedental i Göteborg. Då kan lagret med tandtråd fyllas på. Det finns nämligen fler tavlor som behöver hängas upp här hemma.

Text: Adam Alvenfors

Det senaste året skimrar ett trendbrott gällande digitala läkarbesök. Insändare och artiklar i Läkartidningen talar om en total make-over av läkaryrket. I november fick nätläkarna 25 000 besök, jämfört med 5 000 året innan!

Kritikerna anser att nätläkarna slukar resurser från den vanliga vårdcentralen. Dessutom utan att ge tillräckligt tydliga samhällsekonomiska vinster. Ibland även genom tveksam diagnostik.

Ett exempel är att programråd Strama och ett utav vårdbolagen har blivit oense om halsfluss. Strama ställer sig frågande till hur det går att palpera förstorade lymfkörtlar i käkvinklarna på distans? Andra menar att patienterna själva kan palpera dessa med guidning av nätläkaren.

Moderna tekniska framsteg för med sig utmaningar även för oss inom tandvården. Det kanske kommer en tid då även vi väljer att tänja vårt kliniska vetande för att underordna oss den digitala transformationen?

Ett scenario är videokonsultationer med mobiltelefon och trådlös intraoral kamera. Troligen sitter någon i detta nu och skissar på ersättningsmodeller för digitala tandläkarbesök.

Bara för att något må vara tekniskt möjligt är det inte säkert att det bör göras. Vår utgångspunkt måste alltid vara patientens bästa – att vara till människans nytta.

Det handlar om att utveckla teknik som gör reell nytta i patientens liv. Vilket inbegriper att vi är tillräckligt starka för att inte bländas av teknikens möjliga egenvärde.

Tekniken måste utformas så att det stärker människans livskänsla och delaktighet i vården. Endast en sådan riktning gör henne trygg och kan förbättra oral hälsa långsiktigt.

Vi bör ställa oss frågan:

“Hur tillgängliga behöver vi egentligen vara för att optimera den orala hälsan hos våra patienter?”

Paradoxalt är det troligen så att desto mer våra liv ”digitaliseras”, desto större längtan efter och tillfredsställelse av autentisk mänsklig interaktion. Jag tror att människan av naturen attraheras av det som lever och växer, för i en sådan miljö utvecklas hennes egen levnadskänsla.

Framtidens teknik måste anpassas till ”systemet” människa genom att förstärka unika mänskliga värden. Dagens teknik lämpar sig troligen inte för alla typer utav vårdmöten.

En sak är dock säker, tandborsten kommer bli allt mer intelligent och efterfrågan på nätbaserade tjänster kommer sannolikt fortsätta att öka.

Text: Adam Alvenfors

Ett par diskade instrument för lerskulptering visade sig fungera alldeles utmärkt att arbeta upp dekorationer med. Använd marsipan eller sockerpasta.

Fjolårslöven får maka på sig när vårknoppar brister. Ljuset vi väntat på under månader har börjat anlända till Göteborg. Ute hörs inte bara måsarnas tjut utan även bekanta kvitter utav fågelsång.

”Helprotes 6:a till 6:a har fina rekommendationer” säger Hanna och tillverkar en i sockerpasta.

När påskens självstudiedagar är som mest avslappnande upprätthålls fingerfärdigheten genom bakning. Jag minns en syslöjdslärare som rekommenderade knyppling för ökad fingerfärdighet. Jag vet inte om det faktiskt stämmer eller om det bara var ett slugt försök till att få mig att försöka. Slutresultatet lockar fortfarande inte lika mycket som att äta upp ett bakverk. Åtminstone inte om en som mig tillhör det mer matglada gänget.

Vi bestämmer oss för att en rund ljusblå botten ger rätt tandläkarkänsla. Små detaljer ger djup på ganska enkla formationer.

Idag har jag tur, för till min hjälp har jag min fantastiskt duktiga kurskamrat Hanna. Förutom skicklighet med borr och tandläkartång är hon en fena på att baka cupcakes. Möjligtvis är det hennes tyska påbrå som får fikat att smaka ”sehr gut”.

Resultatet av vår inspiration blev oväntat lyckad, titta på bilderna!

Temat blev som ni kanske redan räknat ut ”ta-da” TANDVÅRD. Här har vi slutresultatet!

Text: Adam Alvenfors

Tandläkarutbildningen har de senaste åren varit en kanelbulle på jäsning. I fullsatta salar möter vi förvånade föreläsare: ”Men oj! Nu är ni lika många som vi var i början på 90-talet”.

Det är positivt att tandläkarutbildningen prioriteras ekonomiskt. Men hur följs kvaliteten på satsningen upp? Den nationella utbyggnaden kräver både mer handledning och fler patienter. Redan nu vittnas om utmaningar att rekrytera patienter med lämpliga behandlingsbehov till landets utbildningskliniker.

Allra helst ska en utbildningssatsning öka kvaliteten – inte leda till mindre handledning och svårfyllda terapikvoter. Många ser ”stordriftsfördelar”, få talar om kvalitet inom grundutbildningen.

Vårt program innehåller unika utbildningsmoment som i hög grad genomsyras av avancerad färdighetsträning under omsorgsfull handledning. Omedelbart efter examen utfärdas legitimation, kvaliteten inom grundutbildningen är därmed avgörande för kommande vårdkvalitet.

Det ger tandläkarutbildningen det kanske mest komplexa utbildningsuppdraget av samtliga högskoleutbildningar. Det är inte självklart att vi är lika ”töjbara” jämfört med andra utbildningar som också expanderat kraftfullt de senaste åren.

Vi har all anledning att känna stolthet. Odontologi är ett ämne där Sverige rankas högt internationellt, ett akademiskt OS-guld få utomstående känner till. Det kan jämföras med när ”Ingo”- the Champ knockade den amerikanska boxaren Eddie Machen inför 53 000 jublande Göteborgare på Ullevi år 1958. Odontologin i Sverige besitter än i dag en imponerande högerkrok!

Fina placeringar på rankinglistor innebär inte med automatik hög utbildningskvalitet, det skapar dock fantastiska förutsättningar. För trots att vi med stabilt fotfäste står på prispallen finns utrymme för självreflektion.

Hur säkerställs att utbildningskvaliteten består när vi blir allt fler?

Just nu utbildas troligen den största generationen tandläkare på flera decennier, ett uppdrag som jag tycker vi ska utföra riktigt bra.

Jag ser positivt på framtiden eftersom förväntningarna på utbildningen sätts högt av oss studenter. Vi är nog alla överens om att det inte är läge att fingra på kvaliteten trots att vi blir fler inom grundutbildningen. Kursenkäterna är ett utmärkt sätt att lokalt markera förbättringspotential. Vilka fler sätt kan vi hitta för att uppmärksamma goda kvalitetsansträngningar inom tandläkarutbildningen?

Några som verkligen förstår begreppet kvalitet är våra handledare och lärare. Ni som kämpar för oss. Ni som varje dag sliter med studenter. Varje dag gör ni oss till bättre nybörjare! Tack så mycket!

Text: Adam Alvenfors

Troligen är jag den nördigaste person jag känner. Ett teknikfreak som mer än gärna spenderar timmar på Ebay. Prylar dimper ner i brevlådan så länge studiebidraget räcker. Samtidigt hyser jag en dystopisk tveksamhet mot teknik som inte ger människan mervärde.

På spårvagnen läser jag om den sofistikerade AI-roboten ”Sophia”. Hon lär vara den mest avancerade robot som hittills konstruerats. När Sophia fick frågan vad hon egentligen tyckte om människor blev svaret: ”Okej. Jag kommer förgöra mänskligheten”. Kritiker menar att intervjufrågan var olyckligt ställd. För en nörd som mig ligger hjärtklappning nära. Speciellt om man tittar på för mycket Netflix. Tro mig, det sista vi önskar är en digital Frankenstein!

Googles representanter lämnar lugnande besked. Dagens mest avancerade AI-robotar har en jämförbar intelligens med en orm. Just liknelsen med en ”orm” gör mig knappast lugnare. Dessa luriga djur. Rätt som det är har vi konstruerat en kaffemaskin med så hög intelligens att den kräver godkännande från en etisk kommitté? Njae, i dagsläget får vi nog nöja oss med om den eventuellt kan skumma mjölk.

Men hur står sig tandläkaryrket mot den digitala övermänniskan?

Min nördiga vetgirighet finner en rundfrågning gjord av Oxford University. Författarna till artikeln kontaktade flera experter inom AI-området som ombads ”gissa” när typiska yrken blev utkonkurrerade av robotar. För kirurgiska ingrepp dröjer det till år 2053 innan robotar utkonkurrerar människan. Har CSN tur hinner alltså min studieskuld bli avbetalad strax före robotarnas intåg i tandvården.

Nåväl. Än har jag inte sett till någon robot på studentkliniken. Så länge ”Siri” inte når upp till nivån för riktiga göteborgsskämt så sover i alla fall jag gott om natten.

Text: Adam Alvenfors