Orden du bara hör i Norrland

Blogg / Sofia Persson 15 maj 2019
Dela artikeln

Jomenvisst, nu händer allt för sista gången. Den vackra vårvintern är här och det första norrländska vårtecknet var när jag hedde tjocksockarna längst in i garderoben.

Isen smälter på älven, pollenexplosionen har etablerat sig i Björkarnas stad och soltimmarna börjar bli odrägligt många. Det lämpar sig visserligen bra när energin tryter och jag helst behövt dygnets alla timmar för att färdigställa skolarbetet.

Att få spendera sin första tid av sitt vuxna liv i Norrland har lärt mig mycket om mig själv, matlagning, föreningsliv, mutans, tvättmaskiner, statligt tandvårdsbidrag, sockerfrekvens och egen ekonomi.

I detta inlägg vill jag dock hylla något annat jag erhållit i Umeå, nämligen mitt nya, norrländska ordföråd. För he ä int obra! Till exempel fick jag under min uppväxt i Örebro aldrig lära mig att “Kallprat int. Dä ä int nödvändit å prat bara fö å få tia å gå.

Men kallpratat har man gjort, och kallprata kommer man göra. Inte minst på studentkliniken. Jag vandrar ut i trappuppgången efter en lång dag och hör någon utbrista “Nu ids man int plugga någe mer!”  Tentaperioden har varit lång och den norrländska frasen för att ”inte orka” kunde inte passa bättre.

 Många i klassen tar dessutom på känslan att ha sin tillfälliga legitimation i handen, tanken på en sommar där vi får signera våra egna daganteckningar. Förhoppningsvis behöver ingen av våra patienter stappla ut ur behandlingsrummet och utropa ”Tandläkaren schlant med böra så he börj å blö.

 Nu när vi haft kursupprop nummer 60 i ordningen och examensarbetet nästan är färdigställd, då finns det anledning att fira! Ingen tid i Umeå är så energifylld som maj månad, när sommaren närmar sig och den storslagna festivalen Brännbollsyran ligger runt hörnet.

De som inte festar till det hörs mumla “Det var något jävulskt vad de lever om“. Ja, man kan lätt tro att varje student är litt bakanför flötet denna helg, men vi är bara glada.

Nåjo, nå må du ha det! Hoppas det inte blir onödigt varnt i vattnä i sommar och att ni får njuta av otaliga paltkomor.

Text: Sofia Persson

Dela artikeln

Sockersöt och Coronatjöt

Blogg / Sofia Persson 12 mar 2020
Dela artikeln

“One coffee please”, sa jag och tvekade en sekund. “Yes, with milk”, tillades tillslut, trots att jag vet att Vietnams svar på mjölk är den där sirapssöta, kondenserade varianten (innehåll: 4 teskedar socker). Till kaffet åt jag en müslibar (4 tsk socker) som sköljdes ned med juice (10 tsk socker) innan jag nöjt lutade mig tillbaka utan att reflektera över följande faktum:

Jag var återigen fast i sockerträsket.

Provinsen jag befann mig i heter Ha Giang och består av hisnande höjder, oändliga risfält och små byar bebodda av det färgglatt klädda Hmong-folket. Helt förtrollande. Många turistattraktioner och boenden gapade dock tomma: Corona hade precis blivit ordet på allas läppar.

Vägar i Ha Giang

Snirkliga vägar i Ha Giang

I mitt nyutexaminerade tandläkarhuvud fanns det dock andra funderingar. För mig som svensk var en resa i Ha giang som att befinna mig 100 år tillbaka i tiden. Förutom två uppenbara saker: motorcyklarna och sockret. För hur är det möjligt att även i de mest avlägsna delar av Vietnam kan man alltid köpa kakor, godis, sötade drycker, läsk och ännu mer läsk. Socker finns överallt, och dess konsekvenser likaså.

Forskare världen över slår larm om en epidemi – och det är inte Corona. Denna metabola epidemi går i slow-motion hos oss individer och leder redan till hisnande konsekvenser för folkhälsan. Orsaken? Socker. Den stora boven i karies, men också bidragande till hjärt-kärlsjukdom, fettlever och diabetes typ 2. Socker är inte ensam skurk såklart, men sjukdomar som uppskattas vara kopplade till det vita guldet tar miljontals liv varje år.

Butik i Ha Giang

Även på de mest avlägsna platser går det att stilla sötsuget.

Jag ska inte jämföra Corona-pandemin med sockerkonsumption – med nyhetsvärdet borde vara densamma. Som Greta Thunberg säger om klimatkrisen: “I want you to panic”.

En gladare form av panik; från och med nästa vecka är jag anställd Tandläkare på Folktandvården i Region Örebro! Mitt i en tid där världen håller andan, då börjar min lilla kamp för folkhälsan på riktigt. Till dess: massor med extra handtvätt och en kaffe utan kondenserad mjölk, tack.

Virala hälsningar,

Sofia

Sofia Persson Ha Giang

Leendet innan ett blodsockerfall

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Såhär tar vi examen i Umeå!

Blogg / Sofia Persson 30 jan 2020
Dela artikeln

Datum: 17 januari 2020

Tid: 9.00
Plats: Studentlägenhet på Ålidhem, Umeå.

Med en blandning av nervositet, pepp och en nypa sorg är närmsta gänget samlade för att fixa oss inför dagen. Jag sjunger högt med plattången som mikrofon, iklädd långklänning och ögonen lite lätt irriterade av hårspray.

Skål! Efter fem år är examensdagen äntligen här.

Tid: 11.00
Plats: Aula Nordica, Umeå Universitet

Ställa fram stolar på scenen, fotografering med klassen, återigen kontrollera videos, ljud, ljus. Låter min röst såhär i mikrofon? Kan jag gå i mina klackar? Jo visst, men fötterna tröttnar snabbt på det nya finskorna.

Tid: 12.00

Springer nu runt i strumpor på den tomma scenen. Nervös. Föräldrar, vänner, syskon, döttrar, kusiner, ja alla förutom möjligen husdjur kommer snart att strömma in och fylla aulan. Då ska allt vara på plats, även de där klackskorna.

Tid: 13.00

Ceremonin startar. Videos rullar igång, som med glimten i ögat illustrerar hur vi haft det under utbildningen. En och en går mina kursare ut på scenen till musik och applåder.

Jag och min klasskompis Svea hade äran att leda ceremonin som årets konferencierer, och vi slog till med att öppna med ett sångnummer i vita rockar.

Tid: 16.00
Plats: Medicinska kårhuset Villan

”Kan du fatta att du är tandläkare på riktigt nu?” Jag sitter på mottagningen som jag och två av mina bästa vänner gemensamt håller på vårt eget kårhus. Nervositeten som jag vaknade med har stormat förbi och lämnat efter sig ett matt leende och en tandläkarlegitimation.

Tid: 19.00
Plats: Äpplet, Folkets Hus.

En avslutande trerättersmiddag, följt av intensiv dans till liveband som fick alla generationer att skaka på höfterna.

Tid: Nutid
Plats: 2 grader från ekvatorn.

Nu är jag plötsligt här, i en annan del av världen. Testar nya smaker, känner lite på tropiskt havsvatten och samlar på mig nya erfarenheter innan arbetslivet kickar igång på riktigt. Återkommer när jag smält vad som hände den 17 januari år 2020.

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Att göra en att-göra-lista

Blogg / Sofia Persson 21 nov 2019
Dela artikeln

Hur får du saker gjorda? Jag har alltid arbetat med listor. Att-göra-listan, inköpslistan,  listor med mål & visioner. Vidare följer listan med saker jag mår bra av (ifall jag skulle glömma), listan med drömresemål, listan med nyttig mat jag borde få i mig ibland, listan på vilka viner jag vill prova och listan på vilka artiklar jag måste läsa.

Ja, listan på mina listor verkar vandra vidare in i oändligheten.

Det är både en välsignelse och en förbannelse att vara beroende av listor. Risken är att när den där saken jag skulle göra väl hamnar på en lista, så släpper jag den. Åh vad skönt, tänker jag, och lägger mig framför Netflix. Att skriva ned uppgiften skapar en känsla som är helt förenligt med att uppgiften också är utförd. Falsk avslappning eller prokrastinering, kan vi kalla det. Då fungerar det bättre med en ha-gjort-lista, som denna:

Nu nalkas tandläkarexamen. Att-göra-listorna innehåller mindre och mindre skolarbete & mer och mer fix inför examensdagen, flytten, arbetslivet. Listorna vittnar om att ett nytt kapitel i livet är på väg att skrivas, och hur den nya vardagen kommer kännas kan jag bara spekulera i.

Att lista eller att inte lista? Än har jag inte kommit fram till något verktyg som slår att-göra-listor när det kommer till att få ordning och reda i huvudet. Har ni några tips?

Efter examen har jag ett par månader med ledighet och därmed borde jag kanske testa en måste-göra-detox. Det vill säga; inga listor, ta dagen som den kommer och släpp alla måsten. Till dess ska jag bocka av så många punkter jag kan. Och äta en massa lussebullar, såklart.

Med önskan om en trevlig start på juletiderna,

Sofia

Nu händer det saker!

Visst är det okej att smygstarta julen redan?

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Tandläkarutbildningen – en snabbrepris

Blogg / Sofia Persson 3 okt 2019
Dela artikeln

Jag minns det första året, jag minns det som igår
Vi chockades av nollning och Umevintern förfrös våra tår

Hemma lärde jag mig tvätta, i skolan cellbiologi
All sjukdomslära ledde snart till djup hypokondri

Cellväggar och jonkanaler blev nu till vardagsmat
På helger drack vi öl i en mängd vi trodde var helt adekvat

Början på ett nytt liv som student på universitet
Varför vi lär oss citronsyracykeln, det är det ingen som vet

Tandläkarstudent i snö

Studier med tårta

Jag minns det andra året, jag minns det som igår
Inte längre yngst på käftis, det gick snabbt vårt första år

Vi lärde oss snart allt om huvud-hals anatomi
Kurserna blev flera och dränerade livsenergi

Jag lämnade mitt studentrum, för ett liv i kollektiv
Vem står nu för toapapper? Det blev ett jäkla liv.

Första patienten var gjord i gummi och plast
Granntänder som borrats i kunde bytas ut i all hast

Anatomistudier

Sofia med plastpatientJag minns det tredje året, jag minns det som igår
Nu lärde vi oss äntligen den stora funktionen av fluor

Den femte terminen bjöd på kurs i ledarskap
Och våren slutade fint med mitt första tandstensskrap

Patienter i karies, parod och bettfysiologi
På klinik hörs 10 ultraljud i en susande symfoni

På Riksstämmans studentsittning vann Umeå första pris
På kliniken lagade vi karies både permanent och stegvis

Sofia, Elin och Linnea på riksstämman.

Elin, Linnea och jag på riksstämman.

Jag minns det fjärde året, jag minns det som igår
Vi började på kirurgen, såg patienter med variga sår

Dammade av gamla kunskaper från mellanstadiets syslöjd
Nålade ihop patienter tills läraren var nöjd

Vi drog till Tromsö för de Odontologiska spelen
Träffade tandläkarstudenter från hela nordiska delen

Vardagen i klinikkläder, högsta stressnivå
Hörrni det var väldigt vad CSN-lånet tickar på?!

Odontologiska spelen i Tromsö

 

Studenter i Taiwan

Jag minns det femte året, jag minns det som igår
Stressen över att få legitimation ger oss gråa hår

Det stora examensarbetet färdigställs efter timmar av laboration
Jag och Maja tittar i mikroskop på möss med inflammation

Små patienter med mjölktänder kräver nytt vokabulär
Från dammsugare till sovdroppar, en kakform på tanden vi trär

Snart tar vi examen! Sprider oss ut i världen likt en epidemi
Hör av er om ni vill anställa en tandläkare som kan skapa poesi

Gruppbild studentklinik

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Tunza meno yako – ta hand om dina tänder

Blogg / Sofia Persson 15 aug 2019
Dela artikeln

Hope heter hon, en ung tandläkarstudent från Tanzanias grönskande områden en breddgrad söder om ekvatorn. Bukoba heter hennes stad, vackert beläget vid Victoriasjöns västkust. Hemtrakter för stora kaffe- och vaniljplantager. Här ligger temperaturen behagligt kring 20 grader året runt och utgör perfekt klimat för att bananer, avokado och mango att växa så det knakar.

Bananförsäljning i Bukoba.

Bananförsäljning i Bukoba.

Hon hade hört om dyr och ojämlik tandvård i det nordliga landet Sverige. Äldre som inte har råd att gå till tandläkaren, karies som ett ökande problem i vissa utsatta områden.

Hon hade läst siffror som att 91% av alla tandläkare i Sverige har mött dental försummelse, men att bara 13% av dessa gjort en anmälan.* Detta måste förändras! Tillsammans med två andra tandläkare reste hon nu som volontär till detta okända land för att arbeta hårt för tandhälsan.

Första projektet i Tweyambe, Tanzania har inletts.

Första projektet i Tweyambe, Tanzania har inletts.

Har ni hört något liknande? Inte jag heller. Det finns inte många tandläkarstudenter i Tanzania och bristen på tandvård är otroligt påtaglig. Nära 50% av befolkningen levde år 2011 i extrem fattigdom, många långt från något hälsocenter.

Vår trogna följeslagare under resan.

Vår trogna följeslagare under resan.

Tvärtom så var vi tre ivriga volontärer från Sverige som åkte ned i juli för två veckor av att snacka om tandtroll, fluortandkräm, socker, bra mat, friska leenden och tandborstteknik.

Jag lärde mig swahili för socker (sukari), gapa (achama) och bra jobbat (kazi nzuri) för att kunna utföra screening, fissurförseglingar och fluorlackningar.  Jag har sett ett litet samhälle där munhälsa gick från lätt åsidosatt till största snackisen – hur häftigt är inte det?

Tunza meno yako - ta hand om dina tänder.

Tunza meno yako – ta hand om dina tänder.

Så stort tack till mitt jäkla superteam samt organisationen Tandläkare utan gränser. ”Hjälp till självhjälp” löd mottot under resan och visst är väl det målet med att arbeta globalt?

Att även Hope från Bukoba ska ha möjlighet till utbildning och en förmåga att förändra. (Ja, det är faktiskt ett vanligt namn där – coolt va?). Hatten av för organisationens arbete.

Funderat på att åka? Åk.

Resten av sommaren spenderar jag dock på folktandvården med min tillfälliga legitimation i ena handen och en sond i andra, för visst har vi mycket att göra även här på hemmaplan.

Med önskan om några fler varma sommarkvällar,

Sofia

Nikoo, Rute, jag och sockerröret.

Nikoo, Rute, jag och sockerröret.

Mobil klinik på skolan Kasheyka.

Mobil klinik på skolan Kasheyka.

Det finns massor med bra mat i Tanzania!

Det finns massor med bra mat i Tanzania!

*Källa: Barnombudsmannen.

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Balansbordet

Blogg / Sofia Persson 4 apr 2019
Dela artikeln

Har du hört talas om balansbordet? Nej, det är varken ett gymredskap eller en IKEA möbel. Det är snarare en enkel livsmodell att ha med sig i bakhuvudet genom vardagarna, tidigare predikad av Mårten Nylén. Framförallt så dyker modellen upp i mitt huvud under mycket trötta och stressiga perioder, som denna.

Tänk dig ett bord med fyra bordsben som vi kallar kost – motion – vila –  mental hälsa. Börjar ett ben vackla eller gå sönder, så står bordet fortfarande  relativt stabilt på de andra tre benen.

Går däremot två bordsben sönder så ramlar bordet, likt min första egen-ihopsatta IKEA möbel. Allt hamnar ur balans, var är instruktionerna?  Varför följde det inte med en skruvmejsel i paketet? Hur ska jag annars skruva ihop det där livsbordet?

I den hektiska tentaperiod som just nu pågår för termin 9 i Umeå så vacklar många ostadiga balansbord fram genom korridorerna. Hur vi hanterar balansen i livet är väldigt individuellt, men med lite olika verktyg bygger studenterna ihop sina fyra bordsben:

Kost: Jag har sett alla varianter på kosthållning i tentaperiod. Den ena studenten tänker tidseffektivt och käkar numera mikrad havregrynsgröt till frukost, mellanmål, lunch, middag och kvällsfika. “Tänk all tid jag nu kan lägga på studierna istället!”

På andra sidan spektrumet har vi studenten  med mentaliteten “nu får jag unna mig!” och köper skaldjur och bubbel för halva CSN.

Motion: Studentkliniken har den fina egenskapen att ligga cirka 7-9 våningar upp, så har du turen att missa hissen på morgonen så är motionspasset fixat.

Övrig träning får flertalet genom den maxade idrottsanläggningen IKSU på campus eller helt enkelt genom den energi man lägger på den stela pingvingång som krävs för att inte halka på isgatan till skolan.

Vila:  Åh vad härligt att det blir ljusare för varje dag! Norrlandsvintern har varit så lång och mörk… Men väldigt vad tidigt solen går upp. Hallå ljuset, du behöver ju inte lysa in genom persiennerna 05 på morgonen. Lugna dig nu solen. Hallå det räcker, jag kan inte sova. Stopp! Det eskalerar!

Mental balans: Kanske det bordsbenet som vacklar mest i mitt liv när stress i vardagen snarare blir regel än undantag. Mental hälsa för mig handlar om balansen mellan måsten och det som verkligen betyder något, balans mellan social samvaro och egentid.

Mental hälsa handlar ibland om att göra ingenting. Ibland om att bocka av måsten på en lista. Det handlar om att vakna (till en lite för tidig soluppgång)  med en inställning att har vi kommit såhär långt på tandläkarprogrammet så visst klarar vi sista året också.

Här kommer tricket; om ena bordsbenet måste vackla lite ett tag, så stärk upp de tre andra benen så bra du bara kan. Vi fyller vår verktygslåda med kost, motion, sömn och skruvmejslar och blir lite bättre på att läsa av instruktionerna som kroppen signalerar.

Nu ska jag plugga hårt, unna mig ett hemma-spa och skaffa ordentliga mörkläggningsgardiner. Nästa balansbord blir stadigare än någonsin!

 

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Tandläkarstudentens topp 5 söktermer

Blogg / Sofia Persson 21 feb 2019
Dela artikeln

Kan man bli Google-beroende? Som vanligt satt jag en kväll och skrollade igenom flödet på min telefon. Gillade inlägg, sökte på förklaringar till diverse hypokondrier och undvek alla studie-måsten.

Då slog det mig: Ett bra sätt att sammanfatta februari månad måste vara att ta sig en titt i min Google-sökhistorik! Finns det något annat som speglar ens inre tankar och funderingar bättre? Så här är den; en ocensurerad inblick i en tandläkarstudents topp 5 söktermer:

“Barn 1177” Inte för att jag tänkt skaffa ett än, men för att vi blev varmt rekommenderade att läsa Vårdguidens texter om barn i olika åldrar inför vår första lilla patient på pedodontiavdelningen. Det var fina texter som redde ut många frågetecken hos mig, som troligen senast träffade en 6 åring var när jag själv var 6…

“Barnen förstår inte att vi är mer rädda för dem än vad de är för oss” fick jag höra på introduktionen, jag höll med i smyg. Trots det så var första mötet med den barnpatienten bland det roligaste hittills på terminen.

 “Hur man pimplar”. Det var lördag. Jag stod i hallen med underställ, byxor, överdragsbyxor, stickad tröja, jacka, rejäla vandringskängor, vantar, ett till par vantar, nej ush det blev för varmt, tog av mig sista paret vantar. Tre tappra söderlänningar som bestämt sig för att testa det riktiga norrlandslivet och för första gången ge sig ut på isen och pimpla.

Med matsäcken packad och en nyköpt isborr i högsta hugg vandrade vi ut på sjön och möttes av…slask! Ett steg räckte för att det iskalla vattnet skulle forsa in i kängorna likt undre däck på Titanic. Bättre lycka nästa gång.

“1 portion ris näring” Denna sökterm har sin enkla förklaring i min enorma brist på matlagnings-engagemang i tentaperiod. Hur får jag största möjliga näring med minsta möjliga arbete på en studentbudjet? Det enkla svaret blev ris och färdig falafel. Gott, men rätt tråkigt i längden. Andra matrelaterade sökningar som jag hittade är “Kan man frysa mat två gånger?”, “vilken sås är bäst på pizza?” och “varför sköljer man ris?”.

“Dubbelsidig friändsprotes” en av många söktermer som vittnar om att sluttentan i protetik har sett dagens ljus. Vår kurs var den första i Umeå att skriva den på dator, något som jag med många andra uppskattade oerhört mycket.

”Umeås bästa semlor”. Behöver jag ens förklara?

Med mobilen i högsta hugg är all väldens information alltid nära till hands, fantastiskt för en nyfiken själ som jag själv. Fallgroparna finns dock där. Det är lätt att döda en intressant diskussion genom att utbrista ”jag googlar svaret!” och många gånger delas mina inre tankar med en sökmotor innan jag gör det med en nära vän.

Se till att inte googla dig sjukare än vad du är, var källkritiskt och lämna lite rum för vardagliga diskussioner och brainstorming. Med det sagt: Tack kära sökmotor för all studiehjälp, matlådetips och svar på hur man pimplar abborre.

Nästa sökterm: ”Var köper man vattentäta skor i Umeå?”

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Vänta, ska vi bli tandläkare?

Blogg / Sofia Persson 10 jan 2019
Dela artikeln

Varför började du plugga till tandläkare? Det är den vanligaste frågan jag får när jag berättar om mitt yrkesval. Frågan kommer direkt efter att personen antingen gömt sina tänder bakom läpparna i skam eller nyfiket visat upp en missfärgning och undrat vad man kan göra åt saken. Svaret på frågan är komplex, och den har definitivt varierat över åren av studier.

“Hur många bihålor har vi egentligen? Kan jag få inflammation i allihopa vid förkylning?”

Första året var allting nytt. Vi djupdök in i kroppen på DNA-nivå, mina många antaganden om vår biologiska värld sattes på prov.

Ser våra inre organ verkligen ut såhär? Kan celler gå in i programmerad död? Hur många bihålor har vi egentligen?  Kan jag få inflammation i allihopa vid förkylning?

Samtidigt experimenterade jag med mina matlagningskunskaper i mitt korridorskök, gick gång på gång vilse i Umeå och träffade äntligen likasinnade studenter.

Andra året grottade vi ned oss i huvud-och-hals anatomi, följt av materialvetenskap. Metaller, keramer, böjhållfasthet och elasticitetsmodul.

Vänta, ska vi bli ingenjörer?

Den första gången jag med skakiga händer höll i en borr och den snuddade vid den vita, mjuka plasten på fantomtanden höll jag andan. Vänta, ska vi bli hantverkare?

 Hösten kom, mörkret föll snabbt över den norrländska kuststaden både utomhus och inomhus, det var dags för röntgenkursen. Joniserande elektromagnetisk strålning.

Vänta, ska vi bli fysiker?

Tredje året öppnade äntligen odontologins port på vid gavel och vi kunde börja ta på vad tandläkaryrket verkligen handlar om. Jag fick veta att karies är en sjukdom och att tandlossning har det finare namnet parodontit.

Samtidigt gav den bettfysiologiska kursen mig bettfysiologiska problem.

 Snart träffade vi patienter på daglig basis, kände, klämde, inspekterade, injicerade, borrade, förklarade, undervisade, lugnade. Mitt första möte med en tandvårdsrädd patient satte verkligen allt detta på prov.

Vänta ska vi bli psykologer?

Fjärde året fortsatte i samma, rasande tempo men någonting hade hänt. Efter alla spenderade timmar utanför komfortzonen (ni vet den där platsen som är rätt läskig och obekväm) hade den ökat i area. Det som tidigare känts omöjligt var plötsligt möjligt, som att laga på under en timma och operera ut visdomständer.

Ja visst ska vi även bli kirurger.

Nu står jag här, blickar framåt mot det femte året av tandläkarutbildningen. Vad viktigt det är att blicka tillbaka, reflektera och känna stolthet över vad en institution och en klass kan utvecklas tillsammans på både ett professionellt och personligt plan.

Den här bloggen kommer handla om mitt sista år på tandläkarutbildningen i Umeå.

Så varför pluggar jag till tandläkare? För den unika möjligheten att knyta ihop min inre ingenjör, artist, fysiker, biolog, psykolog och medmänniska till en tjusig tandläkarlegitimation. Nu kör vi!

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera
Sofia Persson
Sofia Persson
Ny på jobbet! Sofia arbetar nu som allmäntandläkare i Region Örebro. Med bild och text berättar hon om övergången från mest erfaren på utbildningen till nybörjare i yrkeslivet. Häng med!
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch