När jag skriver detta befinner jag mig tillsammans med två kollegor på nattåget norrut. Vi är tillfälligt på visit inom akademin igen. Tåget ska ta oss till Umeå för sluttampen i en kurs på Umeå Universitet i klinisk handledning.
Jag tror att kursen nu går för 15:e gången. Och även om den startades med ambitionen att kvalitetssäkra handledningen på grundutbildningen i Umeå så är vi några studenter utan koppling till grundutbildningen som går kursen.
Kursen bjuder på en bred repertoar med allt från krissamtal och handledningsteori till normkritik och måluppbyggnad. Och just den här gången ska vi göra rollspelsövningar med handledning av studenter i olika svåra situationer. Till exempel studenten ”Benny” som tycker sig bemästra allt med ändå gör fel på borrövningar. Hur hanterar man den situationen på ett konstruktivt sätt?
“Det känns väldigt rationellt i dessa tider då allt ska tidsoptimeras.”
Kursen har hittills gett många lärdomar som helt klart är nyttiga även för mig som inte är kopplad till en grundutbildning. Det nyttigaste är nog att man fått reflektera kring och öva på att hantera svåra samtal. Dessutom har man nått insikter både om sig själv och andra.
För övrigt är nattåg ett fantastiskt trevligt sätt att färdas på, att nå sin destination under tiden man sover. Det känns väldigt rationellt i dessa tider då allt ska tidsoptimeras.