Stöd om stödet

För några veckor sedan var jag återigen på en “Utbildningsdag för resurspersoner för det statliga tandvårdsstödet”. Man skulle lätt kunna tro att det här är en mycket tråkig och långdragen dag, men faktiskt är det mer intressant än det låter.

Under loppet av mina tjugofem år som tandläkare har jag varit med om tre olika ersättningsformer för tandvård.

Då jag först började min karriär hade alla åtgärder en viss summa som direkt ersattes från Försäkringskassan. Inför större protetiska arbeten fick man alltid skriva en förhandsbedömning.

Jag har helt glömt hur många kronor man kunde göra utan att skicka in en förhandsbedömning. Var det tre?

Sedan kom den stora 65+-reformen där de över 65 år betalade 7700 kronor samt materialet för att få extremt stora och komplicerade protetiska konstruktioner. Oj vad jag fick skicka in förhandsbedömningar till Försäkringskassan!

Nu har vi väl alla landat tryggt i den nya tandvårdsreformen, och jag upplever den som väl genomtänkt.

Varje år arbetar TLV (Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket) med att utforma och förbättra det statliga tandvårdsstödet.

Den 15:e januari träder de nya regeländringarna i kraft. Att reglerna ändras beror på att man från TLV:s sida önskar att förbättra systemet och ge ett bättre stöd till patienterna. Även referenspriserna omräknas årligen.

En förändring som är ny den här gången är att benaugmentation blir ersättningsberättigade i område 6-6 med otillräcklig benvolym eller bendefekt. Både benuppbyggnad av helt tandlösa käkar och entandsluckor ersätts.

Sinuslyft med en buccal entré (fenestrering) måste dokumenteras med foto. Osteotomteknik där man knackar ett hål genom sinus och lyfter på sinusslemhinnan för att på så vis kunna sätta in en längre implantatfixtur ersätts inte.

I våras gick jag en kurs i benaugmentation. Här saknas 15 och 16. Benet är för tunt för att kunna sätta dit en fixtur. Benet har även dragit sig högt upp.

Här har jag byggt upp nytt ben med hjälp av Botiss granulat. De små benbitarna man använder kommer från humant ben som är taget från patienter som har fått ett höftledsimplantat. Benet får sedan läka in i ungefär nio månader innan man installerar fixturen. Man behöver inte ha specialistkompetens för att det ska vara ersättningsberättigat.

Lars Sjödin från Försäkringskassan visade några exempel på avvikande rapporteringsmönster. Han pekade på att den största gruppen av tandläkare vill göra rätt för sig, men att det av och till kan bli fel fast man gör så gott man kan.

Sedan finns en mindre grupp tandläkare som “passar på” och utnyttjar systemet fel och hoppas på att det inte upptäcks. Den minsta gruppen är de som inte vill göra rätt och som i det närmaste använder tandvårdsstödet kriminellt med fiktiva åtgärder som rapporteras in.

Försäkringskassan har delat in tandläkarna i olika profiler.

Under utbildningsdagen upptäckte jag en ny hjälpportal som kan hjälpa en när man är osäker på vilka åtgärder som gäller.

Hjälpportalen heter KUSP (Kunskapsstöd i praktiken) och man hittar den lätt om man går in på TLV:s hemsida eller söker på kusp.tlv.se.

Här hittar man frågor, svar och exempel på olika åtgärder och länkar till lagar och förordningar. Det går även lätt att skicka iväg en fråga till registrator@tlv.se om man behöver hjälp för att hitta rätt i alla tillstånd och koder.

Jag skickade själv just in en fråga angående omgörning av en gammal implantatbro och fick efter ett par dagar ett utförligt svar.

Nu är det bara att kura ihop sig inför den kommande vintern och läsa på de olika ändringarna i TLV:s handbok så man är redo för nya utmaningar från och med den 15:e januari 2017!

Text: Hege Svendsen Stribrny

“Hade jag fått komma till dig i natt, kunde du ha dragit ut alla tänder i munnen på mig!” sa Lasse.

Nu hade han tagit en värktablett och smärtan var borta. Visserligen isade det lite och molade lite, men han kunde inte avgöra om det var i underkäken eller i överkäken besvären fanns. Det enda som var säkert var att hans bekymmer fanns på höger sida ganska långt bak någonstans.

Det här är ett inte helt ovanligt problem som kan uppstå när någon får tandvärk.   Många känner sig dumma över att de inte ens kan säga vilken käke de har ont i.

“Lasse är ett typiskt exemplar från mitten av förra århundradet och han har som barn blivit behandlad enligt “extension for prevention”-metoden.”

Då brukar jag berätta om fenomenet “Referred pain”, det vill säga att problemet sitter i underkäken men att smärtan känns i överkäken eller vise versa. Käken fungerar på samma sätt som en sax och ju längre bak i käken man kommer, desto mindre avstånd blir det mellan käkarna och ju svårare kan de vara att avgöra var problemet finns.

Nu gick jag stenhårt in för att hitta orsaken till Lasses värk.

Apikalröntgen gav mig inga ledtrådar. Molarer och premolarer var alla lagade med amalgamfyllningar. Lasse är ett typiskt exemplar från mitten av förra århundradet och han har som barn blivit behandlad enligt “extension for prevention”-metoden. Den gick ut på att alla molarer borrades upp och fylldes med amalgam, vare sig det var hål eller inte.

När röntgen inte visade något blev nästa åtgärd att försöka provocera fram smärtan med hjälp av att blästra kall luft på tänderna. Lite mera reaktion fick jag i överkäken än underkäken, men inget märkvärdigt.

“Efter resultatlösa undersökningar tog jag fram mina sensibilitetstester. “Vad gör den där?” undrade Lasse.”

Sedan kollade jag om några tänder visade tecken på att vara “perkömma”.  Jag brukar använda baksidan på en undersökningsspegel med kraftigt handtag. Nix- ingen träff där heller.

Därefter använde jag en fracfinder på alla kuspar för att kolla om det fanns en ömmande spricka i en tand.

“Jag är ganska säker på att det gör ont i underkäken”, sa Lasse. Han var lika angelägen att hitta rätt tand som jag.

Efter resultatlösa undersökningar tog jag fram mina sensibilitetstester. “Vad gör den där?” undrade Lasse. “Jag kollar nervens förmåga att leda elektriska impulser”, förklarade jag samtidigt som jag konstaterade att alla premolarer och molarer reagerade normalt på undersökningen.

“Nu tog jag fram mitt triumfkort; min Paroject. Det är helt suveränt att kunna bedöva bara en enda tand med den och se om smärtan eller obehaget försvinner.”

Mina undersökningsmetoder började långsamt ta slut, men jag satt fortfarande med några ess på handen!

Nu tog jag fram en bomullsrulle och vätte med iskallt vatten som jag satte in mellan 6’orna. Lasse fick sedan bita hårt ihop några sekunder och öppna munnen snabbt. Det är ett jättebra tips när man letar sprickor.  Den här undersökningen kan utlösa kraftig, ilande smärta. Hos Lasse isade det till lite i överkäken, så jag gick på nytt loss med blästerspetsen för att provocera fram den skyldiga tanden. Mellan 16 och 15 isade det men Lasse kunde inte säga om det var 5’an eller 6’an som reagerade.

Nu tog jag fram mitt triumfkort; min Paroject. Det är helt suveränt att kunna bedöva bara en enda tand med den och se om smärtan eller obehaget försvinner.

Jag bedövade 16 och Lasses ilning försvann.

“Jag vet ju inte om det här är rätt tand som du har ont i”, informerade jag honom innan jag tog bort amalgamlagningen. “Vi börjar så här, lägger en medicin mot nerven och en temporär lagning och så får vi se om det långsamt blir bättre.”

En vecka senare kom Lasse tillbaka. Värken hade först blivit lite mindre men nu gick han på smärtstillande dygnet runt. Som tur var han helt säker på att det gjorde ont i överkäken och han var nästan bombis på att det var 16’an som var boven i dramat.

Jag upprepade många av de tidigare undersökningarna och ut i från smärtbilden blev jag övertygad om att tanden behövde rotbehandlas. Lasse har varit med tidigare och kände igen alla symptomen.

Tack vare att jag har is i magen och att kliniken är stängd nattetid, kunde rätt tand behandlas och alla andra tänder som Lasse gladeligen hade offrat på natten när värken var som värst, fick vara orörda kvar i munnen!

Här är mitt “Hitta-rätt-ond-tand-kitt”.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Jag minns att jag blev mycket smickrad och överraskad då en kollega i valberedningen ringde och frågade om jag ville vara med i styrelsen för Privattandläkarna i Östergötland. Han lovade att det inte var något betungande arbete alls men ett bra sätt att hålla sig uppdaterad och informerad.

I flera år hade jag “glidarjobbet” som klubbmästare. Då vår förra ordförande avgick hösten 2010 ville alla andra ha kvar just sin post och efter lite påtryckningar tog jag över ledarskapet för vår förening.

“Som ordförande har mitt övergripande mål varit att skapa gemenskap och öka kompetensen bland våra medlemmar.”

Som ordförande har mitt övergripande mål varit att skapa gemenskap och öka kompetensen bland våra medlemmar. I samband med våra vår- och höstmöten tar vi ofta in olika föreläsare.

Vill ni lära mera om antibiotika, blödning, svamp eller slemhinneförändringar kan jag varmt rekommendera att gå en kurs för Emma. Hon är en duktig och trevlig föreläsare!

Nu i höst höll Emma Ekenstråle, oral medicinare och sjukhustandläkare, en mycket uppskattad halvdagskurs för oss om bland annat antibiotika. De riktlinjer som gäller för antibiotikabehandling nu utvärderas och uppdateras kontinuerligt i takt med ny forskning och vetenskap. För er som inte var där kommer här en liten sammanfattning och uppdatering om antibiotika, samt några goda råd och tips.

Antibiotikaresistens har blivit ett stort problem och det är viktigt att man väljer rätt typ och dos vid förskrivning. Vi tandläkare står för ungefär sex procent av antibiotikaförskrivningen i Sverige. Vanlig V penicillin har kort halveringstid och behöver därför administreras ofta.

Riktlinjer för antibiotikakur

Rekommenderad V penicillin-dos för en vuxen person är 1.6 gram x 3 i sju dagar. För att få snabbare effekt vid en kraftig infektion kan man ta 4 doser första dagen. Vid penicillinallergi: Klindamycin: 150mg x 3 i 7 dagar.

Antibiotikabehandling kan sättas in när:

• Patienten är allmänpåverkad
• Om det är omfattande extraoral svullnad
• Kirurgisk ingrepp på bestrålat ben >30 Gy + riskfaktorer
• Reimplantation av tänder

Den bästa behandlingen av en infektion är att skapa dränage. En fistel är ingen indikation för att sätta in antibiotika.

Riktlinjer för antibiotika-profylax, det vill säga en engångs dos:

I samband med antibiotikaprofylax är standard för vuxna 2 gram Amoxicillin en timme innan ingrepp.

Vid penicillinallergi ges 600 mg Klindamycin en timme innan ingrepp.

Exempel på några patientgrupper som rekommenderas antibiotikaprofylax:

• Personer med gravt nedsatt immunförsvar.
• Personer som har fått inopererad en protes för mindre än tre månader sedan.
• Personer som har fått högdos ( = vid cancerbehandling) intravenösa bisfosfonater (risk för osteonekros vid extraktion).
• -Personer som har fått strålat käkben >30 Gy + 0 riskfaktorer där man ska utföra invasiva ingrepp.
• Vid omfattande dentoalveolär kirurgi.

Ett annat bra tips vi fick var att använda en ”Skvättis” när vi jobbar. När vi byter förkläde mellan varje patient förhindrar vi att vi sprider lika många bakterier mellan oss och patienterna.

Om en person kommer tillbaka efter extraktion eller deputation och berättar att han/hon fick feber/frossa och blev hängig, reagera! Här får man göra en individuell bedömning och se till helheten inför framtida invasiva ingrepp.

För hjärtpatienter gäller numer enligt dagens riktlinjer att de generellt sett inte skall ha någon antibiotika vid tandingrepp. För dessa patienter är det jätteviktigt att hålla bra munhygien. Ju färre bakterier som kan cirkulera runt i kroppen, desto mindre är risken för komplikationer med deras hälsa. Det är den bästa livförsäkringen de kan ha!

Emma gav även ett bra tips för hur man kan kolla vilka läkemedel som kan kombineras med varandra. Gå in på Stockholms läns landsting och sök sedan på läkemedelsprodukt och/eller substans. 

Vi i styrelsen har börjat planera inför vårens möte. Som privat vårdgivare känner jag att det är viktigt att ha ett både fackligt och socialt nätverk där man har kollegor att fråga om råd och hjälp.

För mig har styrelsearbetet varit både lärorikt och roligt.  Jag kan verkligen rekommendera andra kollegor om ni någon gång blir uppringde av valberedningen att tacka ja till uppdraget!

Vår styrelse i Östergötland. Jon Granath är Landstingsansvarig, Tibor Bakai har ansvaret för att jouren fungerar, jag är ordförande och Patric Rehnström sköter ekonomin. Vår sekreterare Carina Kjellberg hade tyvärr förhinder då vi såg senast.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Är det någon som har missat att Coca Cola hårdlanserar sig nu inför julen? Målet är att utkonkurrera julmust som juldryck nummer ett.

En som säkert inte kommer att lockas av reklamen är Ola. Han har nämligen fått livet tillbaka efter att han sa “hej då” till drycken som förstörde hans liv.

Ola hade jobbat säsongvis som kock i många år. Det är ett yrke med oregelbundna tider, sena nätter och mycket stress. För att vara pigg och alert under en hel arbetsdag drack han kaffe och Coca Cola- jättemycket Coca Cola. Minst två liter Cola varje dag!

“Jag har bara en önskan inför julen; att försäljningen av alla energi- och läskedrycker minskar kraftigt och att det införs en skyhög sockerskatt.”

Kroppen tog stryk. Han blev kraftigt överviktig och hade ingen ork. Tänderna tog stryk. Tandvärken dämpade han med smärtstillande tabletter.

Vändpunkten kom för fem år sedan då han bestämde sig för att lämna kockyrket. Han började köra lastbil samtidigt som han helt slutade att dricka Coca Cola. Att sluta upp med läskdrickandet är den enda förändringen han gjorde i matväg. Sedan dess har han tappat 60 kilo i vikt.

När han fick ett fast jobb bestämde han sig för att få ordning på sina tänder.

Här är en panoramabild på Ola när han kom till oss. Alla tänder med undantag av 27 kunde räddas.

Det senaste året har Olas leende förvandlats totalt. Efter många och ofta långa besök i min behandlingsstol kan han nu visa fram en riktig pärlrad med nya, fina tänder.

Här följer en bildserie på Ola.

Det är alltid intressant att ta före- och efterbilder. Jag rekommenderar verkligen alla att ta kort, även på små behandlingar!

Det är förvånande hur snabbt man glömmer hur det såg ut innan! I överkäken har alla tänder kronförsetts. I underkäken gjordes lagningar. Jag reviderade även rotfyllningen på 36 och försåg tanden med en krona.

Ola är jättenöjd med sina nya tänder och han kommer INTE att skölja ner julmaten med läsk.

Ola är tyvärr inte ensam om att behöva göra en omfattande tandbehandling efter att tänder har blivit karierade eller fått omfattande erosionsskador.  Det som skiljer Ola från de flesta som har ett levnadssätt med dåliga vanor är att han klarade av att bryta det dåliga levnadsmönstret.

Jag har bara en önskan inför julen; att försäljningen av alla energi- och läskedrycker minskar kraftigt och att det införs en skyhög sockerskatt!

GOD JUL och var rädd om varandra!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Det är alltid intressant att få en inblick i andra länders tandvård och tandvårdssystem.

När jag är ute och reser brukar jag lägga märke till hur olika tandläkare marknadsför sig och gör reklam för sin klinik. På vår senaste resa passade jag på att stanna  till hos Brush Dental Clinics  i centrala Toronto.

Brush Dental Clinics har två ägare som driver tolv olika kliniker runt om i staten Ontario.

Kliniken på Churchstreet har funnits i två år. Här jobbar Dr Abdullah tillsammans med sitt team. De har färgglada skyltar som drar till sig uppmärksamheten.

I likhet med patienterna i USA betalar kanadensarna sin tandvård huvudsakligen med hjälp av privata försäkringar.

De som har jobb har oftast en sjuk- och tandvårdsförsäkring via jobbet.

Bianca Jensen, som jobbar som klinikansvarig på Brush Dental, berättar att hon räknar med att en privatperson betalar mellan 50 och 100 kanadensiska dollar per månad för sin tandvårdsförsäkring.

Bianca Jensen är klinikansvarig på Brush Dental Church. Hon tog sig tid att berätta för mig hur tandvårdssystemet i Kanada fungerar.

I Kanada finns ett statligt system som kallas ”Healthy Smile”. Det ger barn under 18 år, vars föräldrar är låginkomsttagare, rätt till tandbehandling.

Ingen tandläkare kan neka att behandla dessa barn fast subventionen är lägre än normaltaxan.

I Healthy Smile programmet ingår all tandbehandling, men inte protetik och ortodonti.

Bidragstagare i Ontario kan få stöd till akuttandvård genom ett program som går under betäckningen Ontario Works.

Även personer som har varit långtidssjukskrivna kan söka bidrag för att få hjälp med sin tandvård genom programmet ODSP (Ontario Disability Support Program).

Då vi gick runt i staden var det iögonfallande många hemlösa människor på gatorna. Bianca tror det beror på stor psykisk ohälsa där människorna inte får vård.

Personer som står helt utanför systemet kan i vissa fall få hjälp från frivilliga organisationer om de får akuta tandbesvär.

Som alltid när man reser lär man sig något nytt, men konklusionen är alltid densamma: borta bra, men hemma bäst!

Toronto är en stad med högt tempo, höga skyskrapor och där ett och annat kolonialhus har glömts kvar. Från CN tower har man magnifik utsikt.

Text: Hege Svendsen Stribrny

I somras avslutade jag min pilgrimsvandring på Camino de Santiago. Den leden jag har vandrat startar i den franska byn Saint Jean Pied de Port och har Santiago de Compostela i Spanien, drygt 800 kilometer längre bort, som mål.

Vi har äntligen kommit fram till Santiago de Compostela! Här är jag tillsammans med min man David, min väninna Tina och vår Camino-kompis Maria från den spanska staden Astorga.

När man möter andra vandrare hälsar man dem med att önska ”Buen Camino”, en hälsningsfras som gjordes till ny slogan på 1980-talet och som betyder ”God vandring”.

Den gamla hälsningsfrasen var ”Ultreïa et suseïa”. Den ena hälsade med att säga ”Ultreïa” som betyder ”Gå längre”. Den andra svarade ”Et suseïa” som kan översättas till ”Gå högre”!

Yrket som tandläkare är i ständig utveckling. Ny teknik och nya behandlingsmetoder öppnar dörren till en spännande och utmanande odontologisk värld där vi strävar efter att lära oss nya saker.

Jag är inget teknikfreak, men jag vill heller inte vara den som hänger efter. Därför satsar jag på moderna tekniska hjälpmedel och jag går ofta på kurs för att lära mig något nytt.

“Både jag och mina patienter höll på att bryta ihop totalt i samband med avtryckstagningen.”

I vintras gick jag en Invisalign-utbildning för att kunna erbjuda mina patienter tandreglering på ett smidigare och snabbare sätt än med vanliga ”räls”.

Min kollega Helena lär sig hur hon scannar Annelies tänder. Kurshållaren Måns kommer med tips och glada tillrop!

När man tar avtryck inför Invisalign-behandlingen måste man använda ett scanningbart avtrycksmaterial. Det är viktigt att man får ett helt perfekt avtryck utan blåsor och släp.

Man måste använda företagets specialtillverkade avtrycksskedar då avtrycket sedan sätts in i en maskin för att scannas och skickas som en fil till fabriken för tillverkning av de ortodontiska skenorna.

Både jag och mina patienter höll på att bryta ihop totalt i samband med avtryckstagningen. Jag använde upp en hel burk med puttymassa utan att få till ett enda perfekt avtryck.

Till slut blev jag så himla irriterad och arg att jag ringde och beställde en jättedyr scanner!

Det var flera månaders leveranstid på scannern – tydligen är inte jag den första som har haft bekymmer med att ta perfekta avtryck!

Annelie är stolt och lycklig efter att ha scannat en krona helt på egen hand!

Då scannern äntligen levererades hade vi en heldagskurs på kliniken fylld med teori och praktik.

Det som verkade så smidigt och lätt när kurshållaren visade hur man gör är allt annat än enkelt! Att jobba med en scanner kan i början jämföras med att sitta bakåtvänd i baksätet på en bil och styra medan man tittar på vägen i en backspegel.

Det tar tid att lära sig hur man får med all information som krävs och det är bra att jobba på tålmodiga, teknikintresserade patienter med god tid och som kan gapa stort.

Kommer Ni ihåg Sofia som hade en jättestark kräkreflex? Tack vara laserterapi som tar bort kräkreflexen samt att vi kunde scanna kronprepareringen har hon nu fått en fin krona på 36. Det hade aldrig gått att ta ett konventionellt avtryck på henne.

Nu har vi långsamt börjat få grepp om hur man scanner av hela käkar och kronprepareringer och hur man sätter ihop käken för bettregistrering. Jag har börjat delegera scanningen till mina sköterskor och jag är tacksam över att de verkar tycka det är jätteroligt och spännande!

Bild 5: En rolig sak man kan göra med scannern är att simulera utfallet av en tänkt tandregleringsbehandling.  Magiskt!

Jag vet att jag inte är ensam i att vilja lära mig något nytt och utvecklas som tandläkare. Det finns så mycket spännande och så många nya tekniker, material och metoder man kan fördjupa sig i. Samtidigt är det nog viktigt att inte gapa över allt på en gång utan lära sig en sak i taget.

Ta det alltid lite lugnt, men sträva efter Ultreïa et suseïa!

En rolig sak man kan göra med scannern är att simulera utfallet av en tänkt tandregleringsbehandling. Magiskt!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Det bästa med att vara tandläkare är när jag känner att jag verkligen gör skillnad för en annan människa. När jag ser att mitt jobb och den insats jag gör bidrar till att han eller hon lyfter, får ny självtillit och självrespekt, ger det mig en fantastisk känsla.

Conny har gått hos oss på kliniken i många år, men det var först i höstas han kom till mig. Min kollega ville att jag skulle bedöma hans tandstatus och se om det var möjligt att hjälpa honom.

Tidens tand hade farit hårt fram med Conny. Bettet var kraftigt abraderat och givetvis hade han själv i många år funderat på om han inte skulle göra något åt det.

Som många andra var dock även Conny rädd för tandläkaren.

Mitt förslag var att höja bettet med kronor i fronten och komposit på premolarerna för att sedan låta molarpartiet extrudera.

Jag hade under min studietid turen att ha legendariska professor Bjørn Dahl som en av mina lärare och vi fick tidigt lära oss principen med Dahl-skenan samt att gå djupt ner under gingivan och hämta retention där det behövdes.

Trots att Conny egentligen är mycket tandvårdsrädd klarade han av konsten att slappna av i stolen och flera gånger höll han på att somna under behandlingens gång!

Rent praktiskt började jag med att preparera överkäksfronten från 3:a till 3:a. I samband med att jag cementerade kronorna byggde jag även upp premolarerna i överkäken och skapade ett stabilt bett från 5:a till 5:a. Jag försöker alltid spara så mycket tandsubstans som möjligt och det är orsaken till att jag inte valde att kronförse även premolarna.

När överkäken var klar gjordes samma behandling i underkäken.

Extreme makeover! Det är fantastiskt att jag har möjlighet att göra så stor skillnad för en människa!

Resultatet blev en helt ny och gladare man som inte skäms för sina tänder!

Conny berättade historien om sin pappa för mig. Som ung hade hans far varit sjöman och låtit sig tatueras både på händerna och på armarna.

Han skämdes sedan så mycket över sina tatueringar att han alltid gick med händerna i fickan eller gömde dem under bordet.

Som gammal gjorde han en hudtransplantation och tog bort tatueringarna på händerna.

Conny berättade att pappan blev som en ny person, gladare, mer öppen och med helt ny självrespekt.  Just den känslan hade även han fått med sina nya tänder.

Conny är lycklig över sina nya tänder och jag är lycklig över att få ge honom ett stort leende!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Jag har känt Martin sedan han var en liten sexårig lintott. Både han och min äldsta son sprang i klunga tillsammans med de andra smågrabbarna i MAIs P90-lag och jagade fotbollen där bollen råkade befinna sig. Hans mamma Lena och jag har åkt Östergötland runt och kollat på våra grabbar som blev snabbare, tuffare, större och duktigare för varje år som gick.

Mellan alla fotbollsmatcher, kioskveckor och Gothia cup spenderade mamma Lena och jag mycket tid tillsammans både på jobbet och privat. Lena var nämligen min tandsköterska på Folktandvården i många år innan hon vidareutbildade sig till tandhygienist.

Hur många gånger vi båda har varit bekymrade över Martins utstående framtand vet jag inte, men i hans mest aktiva tonår pratade vi ofta om hans 21’a. Både Lena och jag försökte med tjat och hot övertala honom till att ha tandställning för att minska traumarisken på den utstående ettan.

Otroligt nog gick det bra med tanden genom hela barndomen och även den vilda tonårsperioden.  Nu som Martin väntar sitt första barn hade både Lena och jag andats ut och vi har försökt tycka att det är charmigt med en utstående framtand.

Martin har slagit av sin 21’a och mamma Lena är allt annat än glad.

En lördag eftermiddag i februari får jag ett samtal från Lena. Martin har slagit av tanden under en fotbollsmatch. Jag erbjuder mig direkt att hjälpa honom och vi avtalar att vi alla ska åka ut till Mantorp och Lena ska assistera mig på kliniken.

Martins tand har gått rakt av och han har som tur är tandbiten med sig. Det avslagna fragmentet hade en av tränarna fått hålla i medan Martin spelade klart matchen.

Min första tanke är att göra en snygg skalfasad och dra in tanden i bågen men när jag lägger Martin i stolen och kollar på tanden ser jag tre små blottlagda pulpahorn.

Tyvärr var pulpan blottad.

Det som är viktigt nu är att försöka bevara vitaliteten i tanden. Jag tar och slipar ur det avslagna tandfragmentet så jag får plats att lägga en kalciumhydroxid-isolering mot pulpan.

Sedan etsar och bondar jag den avslagna tandbiten och tanden och limmar ihop dem med komposit. Den utstående tanden blir som ny!

Ett bra tips när man vill isolera granntänderna är att använda gängtejp.

Nu är det bara att hoppas det ska gå vägen med tanden och att vi på sikt antingen kan tandreglera den in i bågen eller göra en krona på den och dra den in så den inte råkar illa ut igen.

En sak är vi nog alla ganska säkra på. Om Martins lilla barn får en utstående framtand kommer vi att vara många som propagerar för att han eller hon ska få tandställning för att minska traumarisken!

Tanden är hel igen och vi är alla glada!

Text: Hege Svendsen Stribrny

– Borsta bara de tänder du vill behålla! Claes Virdeborn, parodontolog, stand up komiker, trubadur och föreläsare får alla som sitter i föreläsningssalen att skratta över tandläkarskämtet.

Vi, det vill säga min klinik och många andra kliniker från hela Sverige, har åkt till Teneriffa en vecka för att hämta ny kunskap och inspiration, umgås med varandra och lära känna nya personer i en härlig miljö på Villa Cortés i Las Americas.

Kursen ”Hälsofrämjande tandvård” har arrangerats i flera år och de tre föreläsarna Karin Sjögren, Annika Torbjörner och Claes Virdeborn har satt ihop en lärorik, varierande och inspirerande kurs som passar hela tandvårdsteamet.

Claes och Karin underhöll med sång och musik varje dag.

Många känner säkert Karin Sjögren sedan tidigare. Hon är ett yrväder som älskar dragspel och färgen röd. Karin har lämnat den kliniska världen med saliv och karies för att lära ut hur man för motiverande samtal.

Många av de övningar vi fick göra ihop skapade en djup gemenskap i de olika smågrupperna som arbetade tillsammans. Särskilt intryck gjorde övningen ”Thanksgiving dinner” på mig. Under vår låtsasmiddag skulle var och en av oss som satt i gruppen berätta om något han eller hon var tacksam över.

Vi fick även lära oss tekniken för att föra motiverande samtal.  Man ska lyssna noga, inte ge några råd, bekräfta den andra personen, upprepa vad hon eller han har sagt och sedan göra en sammanfattning på slutet där man betonar personens styrkor. Ska jag vara ärlig gick det inget vidare för mig. Jag hamnar tyvärr snabbt i en roll som terapeut och rådgivare…

Våra Mantorp tandklinik-tröjor gjorde succé på Teneriffa!

Annika Torbjörner öppnade en ny värld inom protetiken för mig och många andra. Hon betonade vikten av att göra profylaktiska behandlingar för att man ska undvika att hamna i stora, komplicerade och kanske misslyckade protetiska behandlingar.

Underkäkens ocklusionsplan är nyckeln till en bra protetisk funktion. Det är viktigt att ha ett jämnt plan i underkäken. Det är även viktigt att skapa stabila stödzoner; det vill säga ett bett behöver ha ockluderande tandpar på både höger och vänster sida. Då kan betthöjden bibehållas och risken för att bettet skall utvecklas negativt blir liten.

Med stabila stödzoner menade Annika att de tänder som fungerar som stödzoner i bettet skall vara försedda med material som inte nöts ner och tänderna skall också förväntas finnas kvar i framtiden. Nu får vi börja undersöka bettets hälsa också, inte bara de enskilda tänderna!

Människans bett fungerar som en kil. Ju spetsigare kilen är, desto större är risken att något går sönder. (Bilden är lånad från Annika Torbjörner)

Underkäkens ocklusionsplan skall vara rakt. Den här underkäken fungerar som en kofot och kommer att bända loss det som sitter i överkäken.

Isabel får hjälp med att stå på huvudet för första gången.

Som tur är hann vi även med att ta hand om oss själva lite under kursveckan. Jag höll i några lunch-yogapass och vår kursvärd Isabel Brundin upptäckte världen från en helt ny vinkel.

På vår lediga dag åkte Annika Torbjörner, min kollega Helena Jönsson och jag över till La Gomera och vandrade. Det är fantastiska vandringsleder på ön och vi hade en oförglömlig dag.

Bristande stödzoner ligger bakom även detta haveri!

Annika råkade ramla mot slutet av vandringen och en snabb haverianalys visade att det var bristande stödzoner som låg bakom olyckan. Som tur var den enda behandling som behövdes ett plåster och ett glas sangria.  För att utöka stödzonerna rekommenderas vandringsstavar på det starkaste!

Väl hemma igen sitter både Helena och jag och gör bettanalyser på våra patienter. Vi slipar ner vassa cuspar och försöker hålla en och annan motiverande samtal med våra patienter för det verkar faktisk som att alla de som går hos oss vill behålla sina tänder!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Minns ni min underbara, trevliga och skönsjungande frisör Kevin?

Kevin är inte bara min frisör som gör allt som står i hans makt för att hålla vad han kallar “mina små grå vänner” borta. Kevin är även min absolut bästa reklampelare. Jag har helt tappat räkning över hur många av mina patienter som kommer till mig efter att Kevin har rekommenderat mig som tandläkare.

En av de som kom till mig på Kevins anbefallning är Sofia. Som de flesta av de som kommer till mig efter att ha fått ny färg och frisyr hos Kevin så är även Sofia mycket tandvårdsrädd.

Alltid när jag har personer som är tandvårdsrädda vill jag veta vad de är rädda för. Är det smärta, är det sprutor, är det att de inte har kontroll över situationen eller kan de överhuvudtaget inte förklara vad de upplever som obehagligt?

När man jobbar hos mig måste man ställa upp på lite otippade uppdrag: Här är min söta tandsköterska Annelie fotomodell och låter sig avbilda så alla kan se var man ska lysa med lasern för att inaktivera kräkreflexen.

Det första mötet är alltid viktigt. Jag brukar ställa mig en bit ifrån personen när jag pratar med honom eller henne. Vi har alltid ögonen på samma nivå. Att man är rädd för att överlämna sig till en vilt främmande människa, måste alla tandläkare ha förståelse för.

Det Sofia var rädd för kom som en total överraskning för mig. Sofia är jätterädd för att kräkas! Tanken på att hon skulle behöva kräkas styr hela hennes liv och vardag. Hon berättade att de sista sex gångarna hon har varit hos tandläkaren har hon slitit bort matrishållaren och lämnat behandlingsrummet utan att tanden har blivit lagad.

– Det är inget bekymmer, Sofia, sade jag. Jag kan ta bort din kräkreflex!

– Vad? Hur menar du? undrade Sofia mycket förvånad.

– Med hjälp av laser kan jag lysa på ett par punkter som styr kräkreflexen. Det är akupunkturpunkter och det gör att din kräkreflex kommer att försvinna ett tag, förklarade jag.

Rent praktiskt går det till så här: Man lyser antingen med en terapilaser eller om man har en Nd-Yag-laser placerar man ljuskällan mitt på överläppen en centimeter under näsan och på hakan en centimeter under det röda på underläppen.

I samband med Sofias första besök hos mig kunde vi ta röntgenbilder och laga tand 46 utan större bekymmer.

Då Sofia kom tillbaka några veckor senare kände hon sig mycket tryggare när vi lagade de sista tänderna. Hon sa till med jämna mellanrum att hon behövde fylla på med lite mera laserterapi.

Döm om hennes förvåning att vi kunde fixade till tre tänder på en och samma gång!

Det är en fantastisk känsla att hjälpa personer att övervinna sin rädsla. Som ni säkert har förstått var även Kevin mycket tandvårdsrädd. Nu gläds både han och jag över att han har fått ett fantastiskt vackert leende! Det är så roligt att se gamla och nya kort på Kevin: nu visar han alltid upp sitt vackra skratt och hädan efter räknar jag även med att Sofia kommer att visa upp sitt fina leende!

Klart! Sofia tycker det är lite roligare att hänga med Kevin än med mig… Nu kan de stolt visa upp sina fina gaddar!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Äldsta sonen– han som tycker att jag har ett glidarjobb – kom nyss hem efter ett år av studier i Rom. Tydligen hann han med mer än att bara plugga, han hittade nämligen även en snygg, trevlig italiensk flickvän som till råga på allt är tandläkare!

Valentina har precis blivit klar med sina studier vid La Sapienza universitet och nu försöker hon bestämma sig för vad hon ska göra med sitt liv. I Italien är det jättesvårt att få jobb som tandläkare. De unga är som hon säger “ultra-utbildade” och bor ofta hemma hos föräldrarna till de är 35-40 år. I höst har hon jobbat gratis på sjukhuskliniken medan hon letar efter ett betalt jobb.

För några veckor sedan var hon hos oss och fick en inblick i tandvården i Östergötland. Hon fick vara med mig på kliniken. På måndagmorgnarna börjar jag redan klockan 6:50. Min första patient var Susanne, som kom på sin årliga undersökning. Allt var fint och hon hade knappt någon tandsten. Givetvis var Susanne lycklig och glad när hon lämnade kliniken.

-Why did she come? frågade Valentina överraskad efter att patienten hade lämnat behandlingsrummet.

-Jag skulle bara se om allt var bra med hennes tänder, förklarade jag.

Valentina hjälper mig på kliniken i Mantorp. Jag förklarar att vi kallar våra patienter årligen så att vi har möjlighet att förhindra allt för stora bekymmer. Valentina tyckte det var en jättebra idé! I Italien går man bara när man får ont eller märker att något är trasigt.

Samtidigt kom jag på att min gamla studieväninna Anne Nordgard i Terracina i Italien har gett upp att kalla in sina patienter på revisionsundersökningar. Valentina hade förväntat sig möta en gråtande, svullen och halvdöd person så här tidigt på morgonen! INGEN i Italien skulle gå till tandläkaren innan klockan nio om det inte var absolut akut!

Valentina har långtgående planer på att börja jobba i Sverige där vi skriker efter just tandläkare. Det stora kruxet för att hon ska få svensk legitimation är att komma upp på en nivå C i svenska, det vill säga strax under nivån för modersmålet.

Vi var på arbetsförmedlingen för att få hjälp att hitta en praktikplats till Valentina, men de kan inte hjälpa till om hon inte går en svenskakurs. Fram till förra året krävdes lägre språkkunskap för att få svensk legitimation.

Det finns två olika kurser; “Qualifying courses in Swedish” och “Korta vägen” som är en samling av insatser med terminologi och praktik. Språkkursen hade redan börjat och var full. En ny kurs startar någon gång till våren. Det var verkligen inte mycket hjälp att få via Arbetsförmedlingen!

Medan Valentina (t h) var här fick hon även vara med en dag på min gamla arbetsplats; Folktandvården i Mjölby. Florentia som ursprungligen kommer från Cypern tog sig av henne och berättade hur hon själv hade lärt sig svenska i Grekland innan hon flyttade till Sverige för drygt två år sedan.

Valentina har börjat lära sig svenska på egen hand och jag jobbade lite med henne medan hon var här. Åttonde kapitlet i hennes bok började med “Jag bantar”.  Vi hoppade över det, bakade kardemummabullar och jobbade på ordet “Strumpbyxor” och alla frågeorden i stället!

Valentina har fått en försmak av hur vi lever i Sverige och tycker det är roligt att plocka svamp och baka bullar. Hon älskar kräftor och har insett att man måste träna om man ska orka med att jobba som tandläkare!

Nu är hon tillbaka i Rom där hon jobbar gratis samtidigt som hon har anmält sig till en svenskakurs på universitet. För övrigt tyckte hon absolut inte att jag har ett glidarjobb.

Text: Hege Svendsen Stribrny

”Men hur i hela friden tänker du nu? Jag kan ju inte ett smack om rotfyllingar!” Min man slog uppgivet ut med armarna och tittade misstroget på mig samtidigt som han undrade om han hade hört rätt.

Jag hade just kommit hem med en stor papplåda med en ny maskin från jobbet och bett honom lära mig hur den fungerade!

”Jag tror den är trasig”, sade jag! ”Elin på kundservice säger att jag inte får skicka den tillbaka. Enligt henne så fungerar alla maskiner som lämnar företaget! Det här är säkert ett måndagsexemplar!”

”Jag kommer ingenstans när jag trycker på knappen! Kan inte du vara så snäll och läsa bruksanvisningen så jag bara kan verifiera att den är trasig” bad jag så snällt jag kunde.

Lite senare kunde min man konstatera att det nog inte var något fel på maskinen. Dock verkade det vara stora brister i min läsförståelse.

Min man kan absolut inget om rotbehandlingar men har trots det ofrivilligt blivit inkallad som experthjälp på området.

Givetvis var det inget impulsköp jag kom hem med. Jag hade noggrant kollat in olika endosystem. Under ett styrelsemöte med vår lokala PT-föreningen i vintras visade min unga, entusiastiska och teknikintresserade  kollega Jon Granath en bild på en nygjord rotfyllning och lovprisade sitt nya endosystem.

Jag bestämde mig för att göra ett studiebesök och kolla på hans nya vidundermaskin. Systemet var jättesmidigt, behandling gick snabbt och resultatet blev superfint!

Fastän min man kunde konstatera att apparaten fungerade, kom jag inte ihåg ordningen i Jons behandling och jag kunde heller inte ställa in några parametrar på endomaskinen.  Lösningen blev att packa ner alla sladdar och mojänger och göra ett nytt besök hos Jon.

Både Jon och hans kollega Tor visade tålmodigt hur man ställde in apexlokalisatorfunktionen och roteringsmomenten till de filar som inte var förprogrammerade.

Jon Granath är som tur är både trevlig, hjälpsam och teknikkunnig. Här hjälper han mig att komma igång med min nya endomaskin.

Efter många turer fram och tillbaka kom jag äntligen igång med mitt nya maskinella rensningssystem! Nu är även jag lyrisk och euforisk över hur smidigt det är och hur fina rotfyllingarna blir!

Efter många turer fram och tillbaka så är jag äntligen igång med ett nytt och smidigt endosystem. Min tandläkar-studerande son Jonathan hade turen att få se vidunderapparaten i bruk!

Nästa gång jag kommer på att jag ska ha en ny mackapär till jobbet ska jag nog gå en hands-on-kurs så att jag inte behöver idiotförklaras av både mina närstående och mina kollegor.

Text: Hege Svendsen Stribrny

Klockan hade inte ens slagit 07.00 innan första samtalet kom. Sedan fortsatte telefonen att ringa så gott som oavbrutet resten av dagen. Min sköterska Annika och jag kände oss lite som stressade, uppjagade höns där vi flaxade från det ena behandlingsrummet till det andra medan vi tillgodosåg sommarens alla uppdämda tandvårdsbehov.

Att stänga kliniken i tre veckor straffade sig! Vid lunchtid insåg jag att nu var det VI som behövde akuthjälp!

Räddningen blev att få min trumpetspelande son Jonathan att komma hem till Östergötland för att hjälpa två mammor i nöd!

Ganska otippat börjar Jonathan på Karolinska Institutet om några veckor. Den son som man minst anade skulle kunna tänka sig en odontologisk karriär har fått full pott på sin ansökan och börjar snart läsa till tandläkare. Ni som har läst min blogg ett tag känner kanske igen citatet “Hellre en fattig och lycklig musiker än en rik och olycklig tandläkare”? – Just det- det var han som myntade meningen!

Snabbt kom han in i vår värld med matriser, kompositinstrumet, excavatorer, curetter, hävlar och artikulationospapper. En fascinerande värld där jag försökte inpränta i honom att varje tand ska vara ett konstverk.

En som redan hade bokat en tid för att fixa tänderna var Victor. Han hade kraftiga erosionsskador till följd av intensivt läskdrickande i tonåren. Palatinalytorna på incisiverna var helt blottlagda. Många molarer hade cappings och bettet var kraftigt abraderat.

Tyvärr är det här inget ovanligt längre. Våra mat- och dryckesvanor har ändrats kraftigt. Mjölk till frukost har ersatts med apelsinjuice. Energidryck släcker törsten istället för vatten.

Victor har fått kraftiga erosionsskador på tänderna. Både palatinalytorna, ocklusalytorna samt buccalytorna har skador.

Som många andra som får frätskador trodde även Victor att hans tänder skulle bli vitare om han använde en polerande tandkräm. Resultatet blev tyvärr det omvända, med ännu mer blottlagd dentin på buccalytorna. Många tandkrämer innehåller alltför grova polerande partiklar som skadar emaljen. Att putsa tänderna med VIM skulle troligen ge samma effekt…

För att hjälpa Victor byggde jag upp palatinalytorna och höjde bettet. Jag lagade även hans molarer och premolarer som hade cappings.

Det här är en ganska enkel behandling som återställer mycket av de skadade tänderna.

Både Victor och Jonathan fick en föreläsning om syror och baser och vilken mat och dryck som är skadligt för tänderna. De fick lära sig att emaljen börjar demineraliseras när pH sjunker under 5.5. Att citron har pH 1.9 och är starkt frätande kunde de lista ut. Dock kom det som en total överraskning på dem båda att öl har pH 4.8!

-Jag borde ju inte ha några tänder kvar, utbrast en av dem! Den andre instämde.

Jonathan fick akutinkallas för att hjälpa till på kliniken. En av de han träffade var Victor som han kände gemenskap med. Även Jonathan har haft besvär med isande cappings till följd av dagliga apelsinfrossor i tonåren. Ett gott råd för de som dricker eller äter sura livsmedel är att vänta minst två timmar innan man borstar tänderna. Salivens bufferkapacitet gör att emaljen remineraliseras.

Veckan fortsatte i ett högt tempo. Många trasiga tänder lagades och Jonathan fick en liten förståelse för varför kemi med mycket tyngd på syror och baser är en av de första kurserna han kommer att läsa i höst.

Om några år behöver vi kanske inte stänga kliniken alls under semestern. Då är Jonathan klar och kan sköta verksamheten så inga patienter behöver hänga på låset klockan 07.00 en måndag morgon!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Jag verkligen ÄLSKAR mitt yrke! Att vara tandläkare är lyckan i livet för mig! Det är svårt att förklara varför jag tycker det är så himla roligt att vara just tandläkare.  Jag gillar alla oväntade möten med folk. Man får vara lite skådespelerska, psykolog och medmänniska varje dag beroende på vem som kommer in dörren till behandlingsrummet. Jag älskar att jobba med mina händer och jag tycker det är roligt att använda hjärnan och klura ut finurliga lösningar på olika problem.

Bara ett fåtal gånger jag har önskat att jag hade jobbat heltid i en garnaffär eller satsat på en karriär som keramiker eller journalist. Det var nämligen några av de saker jag valde mellan då jag skulle välja bana i livet.

I mitt yrke som tandläkare möter jag givetvis inte bara personer som ska behandlas av mig. Jag möter också härliga, trevliga, intressanta och duktiga kollegor. Några säger jag bara ”Hej” till och ”Har du det bra?”. Andra bjuder jag hem på middag eller en fika. Vissa av mina kollegor kan lära mig nya saker och då passar jag på att bjuda in mig själv på studiebesök. Det är så oerhört jobbigt att uppfinna hjulet själv, har jag kommit på.

Carin Starkhammar är en av mina verkligen trevliga kollegor. Hon är en ännu mer ambitiös kvinna än jag. Carin har nämligen specialiserat sig till parodontolog, har doktorerat och är numera chef för Oral Rehabilitering i både Linköping, Norrköping och Motala. Jag blir helt matt bara vid tanken på allt hon har hunnit göra i sitt liv.

För några år sedan pratade vi om att hon skulle komma hem till mig och prova på att dreja.  Jag har nämligen den oerhörda turen att ha en egen keramikverkstad i garaget! Ni vet väl alla hur snabbt tiden flyr iväg? Det har ju hunnit bli både midsommar och jul flera gånger om innan vi kom till skott, men senast vi sågs bestämde vi ett datum som låg bara några dagar bort i tiden.

Carin dök upp hos mig med oömma kläder, fula skor och ett öppet sinne.

Visst syns det direkt att Carin vet hur man hanterar en skalpell?

För att lära känna materialitet fick Carin börja med att kavla ett stort fat. Mönstret kommer från en fin virkad duk.

Jag har haft många vänner hos mig som har fått prova på att tillverka alster i min verkstad. Jag har även jobbat på Folkuniversitet som kursledare i femton år så jag har lärt upp många att dreja och forma i lera. Utan tvekan är mina tandläkarvänner de som snappar upp konsten att centrera och forma absolut snabbast!

Som tandläkare vet man var man har sina händer och man har nog en extra fingertoppskänsla för att skapa och forma. Carin är inget undantag.

Vi hade en rolig och kreativ dag tillsammans och Carin blev mycket nöjd med sina alster. Hon lämnade mig glad och trött och med hela handflatan skinnflådd efter att ha kämpat med vilda, svajiga och inte alltid lika samarbetsvilliga lerklumpar.

Med lite hjälp och stöd från mig så kom de här jättefina och användbara alstren ut ur ugnen. Att Carin är nöjd är ett understatement!

Nu är en ny sommar i anmarsch och jag ska ta några veckor ledigt från mitt älskade yrke.  Lite av tiden kommer jag att tillbringa i min verkstad. Kanske kommer en och annan kollega att komma på besök för att hänga med mig och få uppleva glädjen att skapa fina föremål i keramik.

Strax ska min kollega Helena och jag byta ut våra luppglasögon mot solbrillor!

Vi har verkligen försökt lära oss att jobba med luppglasögonen, men vi blir båda snurriga, yra och har svårt att beräkna avståndet. Efter sommaren tar vi nya tag!

Ha en riktig skön sommar!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Mellan första och andra året på gymnasiet var jag utbytesstudent i Zürich i Schweiz. I alla år efter att jag kom hem har jag haft kontakt med min värdfamilj.  Sedan i höstas bor barnbarnet till mina schweiziska värdföräldrar, Linn, hos oss.

Linn är nitton år och blev klar med gymnasiet förra sommaren. Hon har alltid haft lust att lära sig svenska eftersom hennes familj har tillbringat mycket tid i Sverige på somrarna.

I och med att Linn inte är här som utbytesstudent har jag varit tvungen att använda mig av mitt stora kontaktnät och tänkt låååångt utanför boxen för att hon ska vara sysselsatt, lära känna svenskar och lära sig både svenska traditioner och det svenska språket.

Linn från Schweiz har alltid haft lust att lära sig svenska.

Den första person jag engagerade i mitt projekt ”Linn in Schweden” var min underbara patient Ingegerd Monéus. Ingegerd är pensionerad lärare i svenska, engelska och tyska. Hon tände direkt på idén att undervisa Linn. Varje fredag har Linn och Ingegerd jobbat tillsammans.

Linn och Ingegerd (i mitten). Ofta har även jag hängt på för att lära mig lite regler, grammatik och inte minst svensk historia.

Nästa person i projektet blev Camilla som är tyskalärarinna på gymnasiet. Linn har varit med i tyskaklasserna som en resurs tre förmiddagar i veckan.

För att riktigt komma in i både yrkeslivet och språket har Linn fått jobb som tandsköterska hos min kollega Tibor Bakai i Boxholm. Innan hon började hos Tibor fick hon vara med mig på kliniken i två dagar för upplärning. Hon fick bland annat lära sig att röra ihop olika cement och avtrycksmaterial samt prova på att assistera.

Mina tandsköterskor Annelie och Catty jobbade hårt med Linn och höll en blixtsnabb kurs i vad de olika instrumenten heter och vad de ändvänds till.

Det har verkligen varit en utmaning för Linn att både lära sig svenska och att lära sig att arbeta tillsammans med en tandläkare. Tibor är både en duktig tandläkare och en duktig svenskalärare.  Efter några veckor hos Tibor kom hon hem och sa:

-Idag tappade jag sugen!

-Oj, men vad tråkigt, svarade jag. Vad hände?

-Jag tappade sugen! Den bara ramlade ner på golvet!

-Haha! Du kanske inte ska säga till Tibor att du ”tappade sugen” – det betyder även att man inte har lust att göra en sak, förklarade jag.

Några veckor senare kom hon hem och berättade hur hon hade bundit fast en patient till stolen. Hon hade råkat fästa klämman som håller servetten på plats runt nackkudden. När patienten skulle skölja satt han helt sonika fast vid behandlingsstolen!

För Tibor och hans personal har det varit en positiv erfarenhet att ha Linn hos sig som tandsköterska

Varje dag har jag frågat henne om ”Dagens ord”- det vill säga vilket nytt ord hon har lärt sig just den dagen. Ett riktigt svårt ord som det tog nästan en vecka för henne att lära var ”ursäkta”. Alla svåra ord kategoriseras numera som ”ursäkta-ord”.

En dag i januari frågade jag henne som vanligt vad som var ”dagens ord”. Svaret var överraskande nog GUBBSJUK!

-Men snälla Linn! Varför har du lärt dig just det ordet, frågade jag!

Det visade sig att hon och Tibor hade diskuterad en tysk film där huvudpersonen tydligen spelade en gubbsjuk man. Som tur var kom hon hem dagen efteråt och berättade att jag kunde andas ut; dagens ord var ”ficksond”…

Ofta kommer Linn hem och berättar roliga historier från sin dag på kliniken. En av de första veckorna hon jobbade kom en äldre farbror in som hon hjälpte fram till stolen. Han satte sig väl tillrätta och tog därefter ut sina tänder.

Linn tappade helt hakan och var nära att utbrista ett högt ”MEIN GOTT”!!! Hon hade aldrig sett vare sig en tandlös person eller ett par riktiga proteser tidigare!

Linn har lärt sig mycket om tänder och vad som är bra och dåligt när det gäller mat och dryck. Då hon åkte på semester med sin familj i vintras skickade hon mig den HÄR bilden!

Givetvis får Linn ofta frågan om hon vill bli tandläkare. Alla förvånas över att hon svarar att hon är här för att lära sig svenska. För inte länge sedan kom hon hem och berättade att flera patienter tror att hon kommer från Norge!

Snart åker Linn hem till Schweiz. Hon tycker det har varit en jätterolig tid här i Sverige. Visserligen har hennes ordförråd blivit lite udda, där ord som ”rotbricka”, ”Kofferdamduk” och ”S-filar” ingår som en naturlig del av hennes vokabulär.

Man kan väl nästan säga att Linn har fått blodad tand; Till hösten börjar hon att läsa skandinavistik i Zürich – hon har verkligen inte tappat sugen på att lära sig svenska!

Text: Hege Svendsen Stribrny