För några veckor sedan var jag återigen på en “Utbildningsdag för resurspersoner för det statliga tandvårdsstödet”. Man skulle lätt kunna tro att det här är en mycket tråkig och långdragen dag, men faktiskt är det mer intressant än det låter.
Under loppet av mina tjugofem år som tandläkare har jag varit med om tre olika ersättningsformer för tandvård.
Då jag först började min karriär hade alla åtgärder en viss summa som direkt ersattes från Försäkringskassan. Inför större protetiska arbeten fick man alltid skriva en förhandsbedömning.
Jag har helt glömt hur många kronor man kunde göra utan att skicka in en förhandsbedömning. Var det tre?
Sedan kom den stora 65+-reformen där de över 65 år betalade 7700 kronor samt materialet för att få extremt stora och komplicerade protetiska konstruktioner. Oj vad jag fick skicka in förhandsbedömningar till Försäkringskassan!
Nu har vi väl alla landat tryggt i den nya tandvårdsreformen, och jag upplever den som väl genomtänkt.
Varje år arbetar TLV (Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket) med att utforma och förbättra det statliga tandvårdsstödet.
Den 15:e januari träder de nya regeländringarna i kraft. Att reglerna ändras beror på att man från TLV:s sida önskar att förbättra systemet och ge ett bättre stöd till patienterna. Även referenspriserna omräknas årligen.
En förändring som är ny den här gången är att benaugmentation blir ersättningsberättigade i område 6-6 med otillräcklig benvolym eller bendefekt. Både benuppbyggnad av helt tandlösa käkar och entandsluckor ersätts.
Sinuslyft med en buccal entré (fenestrering) måste dokumenteras med foto. Osteotomteknik där man knackar ett hål genom sinus och lyfter på sinusslemhinnan för att på så vis kunna sätta in en längre implantatfixtur ersätts inte.

I våras gick jag en kurs i benaugmentation. Här saknas 15 och 16. Benet är för tunt för att kunna sätta dit en fixtur. Benet har även dragit sig högt upp.

Här har jag byggt upp nytt ben med hjälp av Botiss granulat. De små benbitarna man använder kommer från humant ben som är taget från patienter som har fått ett höftledsimplantat. Benet får sedan läka in i ungefär nio månader innan man installerar fixturen. Man behöver inte ha specialistkompetens för att det ska vara ersättningsberättigat.
Lars Sjödin från Försäkringskassan visade några exempel på avvikande rapporteringsmönster. Han pekade på att den största gruppen av tandläkare vill göra rätt för sig, men att det av och till kan bli fel fast man gör så gott man kan.
Sedan finns en mindre grupp tandläkare som “passar på” och utnyttjar systemet fel och hoppas på att det inte upptäcks. Den minsta gruppen är de som inte vill göra rätt och som i det närmaste använder tandvårdsstödet kriminellt med fiktiva åtgärder som rapporteras in.

Försäkringskassan har delat in tandläkarna i olika profiler.
Under utbildningsdagen upptäckte jag en ny hjälpportal som kan hjälpa en när man är osäker på vilka åtgärder som gäller.
Hjälpportalen heter KUSP (Kunskapsstöd i praktiken) och man hittar den lätt om man går in på TLV:s hemsida eller söker på kusp.tlv.se.
Här hittar man frågor, svar och exempel på olika åtgärder och länkar till lagar och förordningar. Det går även lätt att skicka iväg en fråga till registrator@tlv.se om man behöver hjälp för att hitta rätt i alla tillstånd och koder.
Jag skickade själv just in en fråga angående omgörning av en gammal implantatbro och fick efter ett par dagar ett utförligt svar.
Nu är det bara att kura ihop sig inför den kommande vintern och läsa på de olika ändringarna i TLV:s handbok så man är redo för nya utmaningar från och med den 15:e januari 2017!