Tandvård och politik

Blogg / 13 sep 2018
Dela artikeln

Jag har verkligen aldrig varit intresserad av politik. Jag känner att politik är förvirrande, särskilt den svenska politiken. Det kanske beror på att jag kommer från ett land där man bara har ett alternativ, ett parti och en kandidat. Kandidaten har inte haft något valprogram på 18 år. Inte heller hans pappa (den tidigare kandidaten). Tillsammans har de regerat i ungefär 50 år sammanlagt.

Val sker var sjunde år i Syrien. Människor går med stor glädje och röstar på den enda kandidaten som finns. Människorna blir till och med glada över att kandidaten har vunnit valet. Det var så enkelt i Syrien. Man behövde inte ens tänka på hur landet styrs av ledningen, för det vet ju de bäst såklart! (Ja, jag är ironisk).

“Det är spännande hur folkets röster verkligen kan påverka resultatet, landet, samt bidra till riktig förändring i landets politik, ekonomi och utveckling.”

Först och främst vill jag säga att jag är jättetacksam över att jag befinner mig i ett land som styrs av demokrati. För att vara ärlig så har jag knappt förstått den svenska politiken efter drygt fyra år i Sverige. Det är dock spännande att få uppleva valet. Att kolla på olika debatter, läsa olika artiklar och olika valprogram från olika partier. Jag tycker också att det är spännande hur folkets röster verkligen kan påverka resultatet, landet, samt bidra till riktig förändring i landets politik, ekonomi och utveckling.

Jag tänkte faktiskt på hur politiken kan påverka tandvården i Sverige. Det har varit snack om att importera tandläkare från andra EU länder som Portugal. Ska man satsa på att etablera nyanlända tandläkare istället? Vissa har verkligen stora erfarenheter.

Ska tandvården ingå i sjukvårdshögkostnadsskyddet? Kommer skatt och löner påverkas då? Ska det bli lättare att starta egen klinik? Det är omöjligt att svara på dessa frågor och att veta hur det kommer att påverka tandvården. Det jag dock önskar är att det går åt det håll som är bäst för hela Sverige, och som gynnar majoriteten av befolkningen.

“Det märks så fort patienten kommer in på rummet, på sättet de tittar på en. Kroppsspråket talar för sig självt, innan man ens hunnit utbyta ord eller visa sina språkkunskaper, erfarenheter eller förmågor.”

I år har migration och integration varit en av de viktigaste frågorna under valen. Flera har till och med röstat på de olika partierna baserat på partiets politik samt tankesätt gällande nyanlända. Sedan valet 2014 har de nyanlända ökat och därav även tyngden i denna fråga. Det reflekterar svenska folkets känslor, fördomar och tankar kring invandring och asyl.

När det gäller tandvård så upplever vårdpersonalen detta på ett speciellt sätt. Här syftar jag på vi med utländsk bakgrund som jobbar inom tandvården. Egentligen märks det rätt fort på en patient hur den känner inför invandring. Det märks så fort patienten kommer in på rummet, på sättet de tittar på en. Kroppsspråket talar för sig självt, innan man ens hunnit utbyta ord eller visa sina språkkunskaper, erfarenheter eller förmågor.

Fördomar hos patienter kan märkas av innan patienten ens kommer in på kliniken. Vissa patienter ringer till kliniken och avbokar den inbokade tiden om de har svårt att avläsa namnet på tandläkaren. De frågar vad det finns för andra tandläkare som jobbar, och väljer ett svenskt klingande namn. Det har till och med hänt att patienter varit jätteotrevliga ochbett chefen sluta anställa invandrare.

Passar man inte i Sverige om man inte är svensk? Jag tycker att allt löses när alla slutar generalisera och slutar ha fördomar om varandra.

Dela artikeln

Om forskningens “baksida”

Blogg / Christel Larsson 12 sep 2019
Dela artikeln

Under våren har jag gett er lite inblickar i forskarvärlden. Fokus har varit på allt det roliga med mitt jobb. Men nu är det dags att avslöja de mörka sidorna av forskarens vardag. Första avslöjandet handlar om – tårtor!

Som forskare äter man mycket tårta. Något av det första, och viktigaste, en nybörjarforskare lär sig av sina seniora kollegor är att första peket (det vill säga publikationen) måste firas med tårta. Inga undantag ges.

Jag har inte hittat originalreferensen till detta, eller någon skrivning i Högskoleförordningen, men det är en regel hursomhelst. Även pek nummer två, tre, fyra och så vidare får gärna firas med tårta. Och disputationer, docentföreläsningar och professorsinstallationer firas alltid med tårta.

“Nu ser jag er läsare framför mig och hör nästan hur ni tänker – jag kanske också skulle börja arbeta på universitet? Ja, det tycker jag.”

Har man som jag förmånen att arbeta i en produktiv forskningsmiljö så blir det en hel del tårtor. Jag är strängt uppfostrad att alltid äta det man bjuds på och jag tackar aldrig nej oavsett vilken sorts tårta som serveras. Mina personliga favoriter är prinsesstårtor. Gärna rosa, men även klassiskt gröna går bra. Till och med blå kan gå – men helst inte gul eller orange eller något annat galet. Någon måtta får det vara.

Nu ser jag er läsare framför mig och hör nästan hur ni tänker – jag kanske också skulle börja arbeta på universitet? Ja, det tycker jag. Det är mycket trevligt. Men det kan ta lite tid att vänja sig vid all grädde, sylt, kräm, maräng och andra godsaker.

Någon av er kanske oroar sig för tandhälsan? Ingen fara. Ni har väl inte glömt att tandläkarlegitimationen kommer tillsammans med immunitet mot karies?! Tyvärr finns ingen sådan immunitet mot effekterna som tårtätandet har på midjemåttet. Det kan alltså krävas en viss invänjningsperiod för en ovan person att ge sig in i forskarvärlden.

“Oroa er inte. Välkomna till mig så ska vi nog kunna ordna både forskningsskola och tårtträningsläger.”

Själv är jag född in i den här världen. Alltså inte forskarvärlden, mina föräldrar är inte akademiker, utan i tårtätarvärlden. Min kära mamma är en fenomenal kak- och tårtbakerska, en drottning av socker och grädde.

Så jag har under uppväxten fått en regelbunden och hög exponering för diverse bakverk och därmed en god(!) träning i att hantera detta. Känner ni er tveksamma om ni är av ”det rätta virket” för forskning och tårtätning? Oroa er inte. Välkomna till mig så ska vi nog kunna ordna både forskningsskola och tårtträningsläger.

Tårta med tand

Tandläkaren och forskaren Minh Le’s premiärtårta efter första publikationen 2015. Tjusig. Och god!

 

Text: Christel Larsson

Dela artikeln
Kommentera

Mitt sommarprat

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 5 sep 2019
Dela artikeln

Att lyssna till Sommar i P1 är en av sommarens höjdpunkter. Jag brukar ofta kombinera lyssnandet med att städa, laga mat, springa eller sitta ute i min keramikverkstad. Några gånger har jag även låtit mina patienter lyssna medan jag har jobbat med en långdragen rotbehandling.

Jag har funderat en del på vad jag själv skulle prata om i fall JAG blev lyssnarnas sommarvärd, och nu vet jag! Jag skulle återberätta några av mina patienters tandläkarhistorier: de historier de berättar för mig och de upplevelser de har varit med om.

Nu är det föga sannolikt att jag någonsin kommer att få det ärofulla uppdraget, så för att inte alla historier ska försvinna, blir NI mina lyssnare här och nu!

Som första låtval vill jag att ni lyssnar till Elvis Presley och Love Me Tänder -öh, ursäkta; Tender!

Ett genomgående tema patienter gärna berättar om är de gamla remdrivna borren. Jag har hört om hur några tandläkare satte fast små bomullspellets på två ställen av remmen som sedan stackaren i stolen fick kolla på medan pelletsen snurrade runt, runt och liksom jagade varandra.

Min biltokiga patient Anders gick som barn hos en tandläkare som kallades för “Slaktaren i backen”. Mitt under en behandling gick remmen av och tandläkaren beordrade stackars Anders att springa ner till järnaffären för att köpa en ny rem så behandlingen kunde avslutas. Troligen upplevdes det som att han fick gräva sin egen grav…

Lennart

Lennart får alltid bedövning hos mig och jag låter honom inte gå hem utan att tanden är lagad.

En annan patient som har traumatiska minnen från barndomen är Lennart. Då han gick i femman eller sexan var han tvungen att laga ett hål. Han frågade snällt om han kunde få bedövning innan. Det fick han inte! Behandlingen gjorde så ont att han råkade slå till borrmaskinen så den ramlade i golvet och medförde att tandläkaren blev ursinnig!

Hon skickade hem Lennart med uppborrad tand och en ny tid för att fylla tanden först två veckor senare. De nästa tio åren ljög han för sin mamma och sade att han gick till tandläkaren fast han lät bli. Först då han fick rejäl tandvärk uppsökte han en ny och snällare behandlare.

Min underbara väninna Evaá är en fantastisk duktig kvinna som fixar nästan det mesta själv.

1995 tjänstgjorde Evaá som FN-soldat i Bosnien och hade oturen att få infernaliskt ont i en tand. Det fanns ingen hjälp att få där hon var stationerad så hon bestämde sig för att ta ut tanden på egen hand! Hon gick till killarna i lägret och fick låna en tång och bad sedan en väninna att hjälpa henne att ta ut tanden. Väninnan behövde dricka sig till mods innan behandlingen.

Evaá, som är nykterist, försökte bedöva området med Slivoviz så gott det gick. De vickade och drog och fick ut delar av tanden, men de långa rötterna på 6’an i underkäken satt kvar i käken. Varet rann och blodet sprutade. En OB-tampong Extra plus dränkt i mera Slivoviz användes som kompress fast Evaá hade föredragit en minitampong i stället.

Evaás osannolika historier om hur hon har jobbat på egen hand i munnen har lämnat spår efter sig i form av både ärr och en tandlucka…

Ett par dagar senare blev Evaá jättedålig med hög feber och kraftig svullnad i kinden och neröver halsen. Hon togs till ett norskt läkarteam som hjälpte henne. Tyvärr hade de skadat granntanden så illa att även den fick extraheras. Efter tre dagar i sjukstugan fick Evaá lämna den norska basen.  Norrmännen log åt”den dumma svenskan som drog ut sin egen tand när det är krig”.

Samma Evaá ringde mig för ett antal år sedan sent en kväll då jag befann mig i Rom. Jag förstod inte ett ord av vad hon sa. Några minuter senare fick jag ett sms där hon förklarade att hon hade öppnat en tub med superlim med tänderna och tuben hade spruckit. Nu satt hon med munnen ihoplimmad. Hade jag några råd? Att försöka lösa upp med varmt vatten var meningslöst och änden på visan var att Evaá fick riva upp munnen på sig själv. Sedan dess har hon rejäla ärr på både över- och underläppen.

Nu är det dags för en ny låt och vad passar väl bättre än Lena Ph’s “Det gör ont!”

När vi har våra styrelsemöten i Privattandläkarföreningen delar vi ofta med oss av en och annan historia. Med jämna mellanrum måste Patric berätta den här historien för oss:

En äldre man sökte honom akut för att han hade tappat en krona. Patienten lämnade kronan till sköterskan och satte sig i stolen och gapade stort. Patric kollade länge och väl för att hitta tanden där kronan saknades, men alla tänder var hela! -Jag kan verkligen inte hitta var kronan har suttit, fick Patric tillslut säga.

-Då är det nog min grannes tand! meddelade farbrorn i stolen. Tydligen hade han och grannen haft en blöt kväll hemma hos patienten och dagen efter hade han hittat kronan i handfatet. Jag känner inte till fortsättningen på historien. Grannen är visst inte patient hos Patric…

För att avsluta mitt lilla sommarprat ska vi lyssna till Torbjørn Egners “Tannpusse sang”. Följer alla råden i visan blir det nog färre historier om eländiga tänder, tandvårdsrädda patienter och hemska tandläkare.

 

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Student söker patient

Blogg / Adam Alvenfors 29 aug 2019
Dela artikeln

Sommardvala, fiske och jordgubbsplockning. De är alla upplevelser som tacksamt sparas i minnet nu när den kalendariska sommaren går mot sitt slut. Just den här veckan innebär ett klassiskt sensommartecken. Tandläkarutbildningarna startar på många håll runt om i landet.

Det är med avund jag tänker på vilka fantastiska upplevelser som väntas nyantagna odontologer. Varmt välkomna! Ni kommer uppleva den odontologiska världen med en humlas blick – trots att ni själva tvekar så kommer vingarna att bära er.

“Får vi studenter inte öva praktiskt kommer det i framtiden göra ännu ondare att gå till tandläkaren.”

Allt är såklart inte en dans på rosor. Som ny student rekommenderar jag engagemang i studentkårernas utbildningsbevakning. En nationell utmaning är att den praktiska delen av tandläkarutbildningen riskerar att påverkas när studentkullarna växer.

Får vi studenter inte öva praktiskt kommer det i framtiden göra ännu ondare att gå till tandläkaren. Därför ligger det i allas intresse att utveckla pedagogiska miljöer och fruktbara samarbeten som ger oss lämpliga patienter och riktigt bra handledning.

I övrigt innebär terminsstart ungefär samma process som när bönderna läser brev i tv4´s Bonde söker fru. Det handlar om att kontakta och planera de patienter vi blivit tilldelade av patientutdelningen.

I alla säsonger finns det några bönder som inte får så många brev. Eller så kommer brev från oönskade brevskrivare. Inte sällan resulterar det i böndernas bedrövelse. Kanske går det att relatera till din egen kallelselista?

“För mig finns en magisk motivation, ja, nästan en ritual i att få laga matlådor inför terminsstart.”

De första veckorna innebär en slags ”Student söker patient”. Det programmet skulle nog för övrigt sändas lite senare på eftermiddagarna. Troligen klassas som ett långsamt drama. Vill det sig riktigt illa… som skräck? Oftast är slutet lyckligt.

Nåväl. Trots den initiala ovanan i att lämna ledighet så är det något speciellt med det vardagligt mysiga. För mig finns en magisk motivation, ja, nästan en ritual i att få laga matlådor inför terminsstart.

Även om utmaningar väntar, så är jag sällan så lycklig som när jag har nylagade matlådor i frysen.

Text: Adam Alvenfors

Dela artikeln
Kommentera

Brant inlärningskurva

Blogg / Erik Nordin 22 aug 2019
Dela artikeln

Ny på jobbet igen med allt vad det innebär. Jag har nu börjat min deltidstjänst på käkkirurgiska kliniken. Ibland känns det som om att bara koppla ihop 60 nya ansikten med rätt namn vore utmaning nog. Det är så många ansikten att man långt ifrån träffar alla varje dag. Och jag kommer på mig själv på fikarasterna med att spana efter namnskyltar istället för att hänga med vad som sägs.

Så till mina kollegor: Jag är inte frånvarande, jag försöker bara lära mig era namn.

“Patienter som jag alldeles nyligen hade valt att remittera ska jag nu behandla.”

Därtill kommer nya rutiner och ett annat patientklientel som för med sig ställningstaganden som jag inte riktigt är van vid: Behöver den här patienten ses av narkosläkare innan sövning? Har patienten efter senaste cytostatikabehandlingen nu tillräckligt bra blodstatus för extraktioner? Och att diktera – så smidigt och svårt på samma gång.

På det tillkommer den kliniska utmaningen. Patienter som jag alldeles nyligen hade valt att remittera ska jag nu behandla. Och nu så är man dessutom en del av den sista instansen – det finns ju ingen annat ställe att skicka patienten för behandlingen.

Inlärningskurvan är alltså minst sagt brant, det är lite samma känsla som när man var nyutexaminerad. Man frågar sig fram och försöker komma ihåg svaret så att man klarar sig själv nästa gång.

Med allt det här sagt, det är ändå en ynnest att arbeta i en så utvecklande miljö och att varje dag känna att man gör nya framsteg.

Text: Erik Nordin

Dela artikeln
Kommentera

Tunza meno yako – ta hand om dina tänder

Blogg / Sofia Persson 15 aug 2019
Dela artikeln

Hope heter hon, en ung tandläkarstudent från Tanzanias grönskande områden en breddgrad söder om ekvatorn. Bukoba heter hennes stad, vackert beläget vid Victoriasjöns västkust. Hemtrakter för stora kaffe- och vaniljplantager. Här ligger temperaturen behagligt kring 20 grader året runt och utgör perfekt klimat för att bananer, avokado och mango att växa så det knakar.

Bananförsäljning i Bukoba.

Bananförsäljning i Bukoba.

Hon hade hört om dyr och ojämlik tandvård i det nordliga landet Sverige. Äldre som inte har råd att gå till tandläkaren, karies som ett ökande problem i vissa utsatta områden.

Hon hade läst siffror som att 91% av alla tandläkare i Sverige har mött dental försummelse, men att bara 13% av dessa gjort en anmälan.* Detta måste förändras! Tillsammans med två andra tandläkare reste hon nu som volontär till detta okända land för att arbeta hårt för tandhälsan.

Första projektet i Tweyambe, Tanzania har inletts.

Första projektet i Tweyambe, Tanzania har inletts.

Har ni hört något liknande? Inte jag heller. Det finns inte många tandläkarstudenter i Tanzania och bristen på tandvård är otroligt påtaglig. Nära 50% av befolkningen levde år 2011 i extrem fattigdom, många långt från något hälsocenter.

Vår trogna följeslagare under resan.

Vår trogna följeslagare under resan.

Tvärtom så var vi tre ivriga volontärer från Sverige som åkte ned i juli för två veckor av att snacka om tandtroll, fluortandkräm, socker, bra mat, friska leenden och tandborstteknik.

Jag lärde mig swahili för socker (sukari), gapa (achama) och bra jobbat (kazi nzuri) för att kunna utföra screening, fissurförseglingar och fluorlackningar.  Jag har sett ett litet samhälle där munhälsa gick från lätt åsidosatt till största snackisen – hur häftigt är inte det?

Tunza meno yako - ta hand om dina tänder.

Tunza meno yako – ta hand om dina tänder.

Så stort tack till mitt jäkla superteam samt organisationen Tandläkare utan gränser. ”Hjälp till självhjälp” löd mottot under resan och visst är väl det målet med att arbeta globalt?

Att även Hope från Bukoba ska ha möjlighet till utbildning och en förmåga att förändra. (Ja, det är faktiskt ett vanligt namn där – coolt va?). Hatten av för organisationens arbete.

Funderat på att åka? Åk.

Resten av sommaren spenderar jag dock på folktandvården med min tillfälliga legitimation i ena handen och en sond i andra, för visst har vi mycket att göra även här på hemmaplan.

Med önskan om några fler varma sommarkvällar,

Sofia

Nikoo, Rute, jag och sockerröret.

Nikoo, Rute, jag och sockerröret.

Mobil klinik på skolan Kasheyka.

Mobil klinik på skolan Kasheyka.

Det finns massor med bra mat i Tanzania!

Det finns massor med bra mat i Tanzania!

*Källa: Barnombudsmannen.

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Preklin – stressigt men roligt

Blogg / Raghad Sami 8 aug 2019
Dela artikeln

Termin 4 är avklarad och det är under denna termin som man börjar känna om man har valt rätt yrke.

Tidigare terminer på tandläkarprogrammet har vi läst mycket om kroppen. Bland annat ämnen som farmakologi, allmän medicin, fysiologi, anatomi och så vidare.

Under termin 4 började preklin, som förbereder oss studenter för att börja kliniskt på patienter. Under preklin är klassen indelad i två grupper och det vi har gjort hittills är att borra och fylla plasttänder på dockor.

Det är obeskrivligt hur mycket vi har lärt oss denna termin, teoretiskt och praktiskt. Vi har lärt oss allt ifrån karies, parod till anestesi och röntgen.

Vi har utvecklats praktiskt från skakande händer till att börja borra utan grandtandsskador, och dessutom göra bra och fina fyllningar.

Preklin har varit väldigt stressigt men väldigt roligt. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka om det praktiska arbetet så som jag gör nu.

Positivt med preklin:

  1. Lärorikt – man lär sig mycket och förbereder oss för behandlingar på patienter.
  2. Roligt – man vill bara fortsätta där man har slutat och ser fram emot nästa pass.
  3. Lärarna lär ut olika -man lär sig olika sätt att borra, och fylla. Man hittar det sätt som passar en bäst.
  4. Man kan göra fel – hellre att göra fel och stora misstag här än på riktiga patienter.

 

Negativt med preklin:

1.Stress.

Det är stressigt för att man vill bli bra snabbt, och i skolan lär vi oss att borra perfekt och göra perfekta fyllningar. Att vi är många i klassen/gruppen är också en nackdel för ibland behöver man vänta länge innan man får lärarhjälp.

2. Alla jämför sig med alla.

Det är svårt att undvika att kolla på hur långt andra har kommit speciellt i början då man vill få lärarnas signaturer. Det gäller att förstå att alla är olika bra från början. Vissa har det i sig, att de är duktiga praktiskt medan andra behöver extra träning.

3. Lärarna lär ut olika.

Det här kan vara en nackdel också, för att det kan vara förvirrande för studenten då den inte vet längre vad som egentligen är rätt och fel.

4. Ergonomi.

Som ny är det enda man tänker på är att borra rätt och göra optimala fyllningar. Man har inte tid för att tänka på hur man sitter.

“Det är viktigt att jobba som tandsköterska för att förstå i framtiden hur båda yrkesrollerna fungerar och hur det är att samarbeta.”

Under denna sommar har jag för andra gången jobbat som tandsköterska på folktandvården Östergötland. Jag kommer ifrån Linköping och brukar åka dit under somrarna.

När jag jobbade första gången var allt nytt för mig, eftersom jag inte hade läst om tänder innan, men jag kom in i det ganska snabbt och började assistera tandläkare helt självständigt.

Andra sommaren blev allt mycket lättare och jag började mer förstå vad tandläkaren gör. Enligt mig är det viktigt att jobba som tandsköterska för att förstå i framtiden hur båda yrkesrollerna fungerar och hur det är att samarbeta.

Den här gången fick jag göra saker som jag har gjort i skolan, som anestesi, tog röntgenbilder, tog bort tandsten och gjorde även en enklare fyllning.

“Jag tror att det kommer bli svårt men riktigt spännande.”

Efter sex veckors sommarjobb är jag äntligen ledig, och jag kommer att resa några dagar till Barcelona med familjen innan skolans start.

Nu ser jag fram emot termin 5 där vi kommer att fortsätta på preklin. Men den här terminen kommer vi att börja med endokursen, alltså börja rotfylla plasttänder. Jag tror att det kommer bli svårt men riktigt spännande.

Jag får se om jag kommer att tycka att endo är roligt. Just nu är det ett annat ämne som jag tycker är extra intressant inom odontologin, men vad får ni veta i nästa inlägg.

Ha det bäst, vi hörs!

Text: Raghad Sami

Dela artikeln
Kommentera

I väntan på ett nytt kapitel

Blogg / Panteha Bigdeli 1 aug 2019
Dela artikeln

Efter värmeböljan som infunnit sig senaste veckan öser det just nu ner på utsidan. Perfekt väder för att blogga och jag sitter i vår nya lägenhet med en kopp kaffe och försöker spola tillbaka sommaren som för övrigt gått hiskligt fort.

En sommarledighet helt fri från tandläkaryrket har snart passerat. Men vad gör väl egentligen det när livet till stor del enbart kommer kretsa kring tänder framöver? Jag börjar vänja mig vid att vara tillbaka i Göteborg och uppskattar möjligheten det ger mig att spontant umgås med min familj och nära vänner.

Legitimationen är utskriven och ligger i en mapp i väntan på första arbetsdagen, och jag känner mig faktiskt mer redo än vad jag tidigare trott. Jag är ivrig till att börja på min nya arbetsplats och till att infinna mig i den rollen jag så länge strävat efter och längtat till.

I början av sommaren besökte jag mina blivande kollegor i Kungälv, träffade den tandsköterska jag ska arbeta ihop med och fick se mitt behandlingsrum. Allt kändes helt perfekt och jag har sedan dess räknat dagar för att påbörja det nya kapitlet i livet. Nu enbart 10 dagar bort och det bokstavligt talat kliar i fingrarna.

Panteha Bigdeli med vännen Natalie.

Tillsammans med min närmaste vän Natalie på hennes stora dag.

Senaste månaden har också bjudit på mycket firande med två bröllop som höjdpunkter. Min allra närmaste vän har blivit fru och jag fick äran att vara hennes tärna. En dag jag fick dela med henne från tidig morgon till sen natt och som skapade minnen för livet. Att få se henne i brudklänning och med leendet hon bar hela dagen fick mig att känna ära, lycka och stolthet.

Denna sommaren har varit en minst sagt karriärfokuserad sommar.

Panteha Bigdeli, Mani och Amir.

Jag, Mani och Amir på väg ut på stan för att fira Amirs dubbla certifikat.

Något som jag och min man har gemensamt är vår målmedvetenhet och strävan att ständigt växa inom karriären och som personer. Under sommaren har jag sommarjobbat och försökt ladda inför hösten och alla utmaningar som kommer möta mig, medan Amir tagit två certifikat som han studerat till under två år vid sidan av sitt arbete.

Han har dessutom startat det konsultbolag han länge drömt om och arbetat hårt för. Detta har såklart inte bara varit en framgång för honom utan för oss som en familj och jag är en ytterst stolt fru.

Själv blev jag tilldelad HR-posten i bolaget som jag med glädje tog emot, och har under sommaren skött mycket av kontakterna med olika företag. Tanken är att jag ska arbeta med detta vid sidan av tandläkeriet för att så småningom se vart vi landar.

Nyttigt för både mig själv och inför framtiden även i mitt eget yrke och en erfarenhet jag vill ta vara på. Det är få personer jag mött som är så disciplinerade och målmedvetna som han är och att ha honom som livskamrat är väldigt inspirerande. Med honom vid min sida vet jag att det alltid dyker upp något stort att ryckas med i och lära sig utav.

Nu väntar oss 10 dagar vi längtat till, dagar helt utan jobb och mobiltelefoner, och vi ska bara spendera tiden ihop och på sådant som för dagen faller oss in. Hösten kommer innebära många stora och nya erfarenheter för oss båda, och säkert en och annan utmaning om jag känner min man rätt!

Text: Panteha Bigdeli

Dela artikeln
Kommentera

Slutet är en början

Blogg / Panteha Bigdeli 19 jun 2019
Dela artikeln

Femte juni, en dag jag har svårt att sätta ord på. En dag med glädje, tårar, skratt och fraser såsom hejdå och på återseende. En dag jag alltid kommer att bära med mig i minnet för resten av livet.

Mina närmsta vänner och numera kollegor. Från vänster:
Elisabet Andrén, Carola Nguyen, Kerstin Leonard, Linnea Borglin, Jag, Stephanie Pekarski, Johan To och My Vidigsson.

Examensdagen började med en underbart trevlig lunch tillsammans med klassen, numera kollegor och vänner för livet. Det var en förväntansfull stämning och många av oss var nog också lite nervösa inför examensceremonin som väntade.

Efter lunchen möttes vi upp av familj, släkt och nära vänner, alla samlade för att fira och glädjas med oss på vår stora dag. Vi intog Sankt Johanneskyrkan där vi omfamnades av en mäktig och oförglömlig ceremoni, med vacker musik och rörande tal.

När jag mottar mitt diplom under examensceremonin.

En och en ropades våra namn upp och lyckan som infann sig var obeskrivlig. Jag var så stolt över att få se alla de fina personer som under åren blivit min andra familj, kliva upp och motta diplom och applåder.

Efter ceremonin överraskades jag av min patient som jag behandlat sedan termin 4. En underbar person som uppvaktade mig med blommor och lyckönskningar utanför kyrkan och det var också hans fina gest som fulländade ceremonin och utbildningen.

Det är ofattbart att det redan passerat två veckor sedan vi blev utexaminerade tandläkare och det är med blandade känslor som jag skriver det här blogginlägget och samtidigt blickar tillbaka på examensdagen och dessa fem år. Helt fantastiska år som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag kan inte nog tacka all personal och alla vänner och kollegor på Käftis som gett mig mitt livs bästa fem år och förutsättningar till att växa som person och till att kunna bli en framgångsrik tandläkare.

Som klass har vi umgåtts mycket senaste månaden vilket har gjort att separationen nu blev ännu lite svårare. Vi har anordnat en fantastiskt trevlig lärarmiddag och ett lyckat spex för lärare och alumner.

Ett härligt gäng (då) snart utexaminerade tandläkare på klassresa.

För några veckor sedan spenderade större delen av klassen också en helg i Svalemåla stugby i Blekinge. Vi lekte lekar, badade bastu och tog nattdopp, grillade och berättade spökhistorier. Helt enkelt allt som ska ingå i en typisk klassresa. Det var dagar som bjöd på mycket skratt och som absolut bör och skall göras om. Som ambition har vi att anordna en återföreningsresa om ca två år till samma plats, och det kommer vara spännande att se var alla är i livet och karriären då!

Redan dagen efter examen gick flyttlasset till Göteborg och det är snart två veckor sedan vi återförenades med vår hemstad, familj och vänner. Vi kom snabbt tillrätta i vår nya lägenhet och det är en underlig känsla att kliva ut på gatan i Göteborg och påminnas om att detta återigen är där vi ska bo, även efter sommaren.

Än så länge känns detta som vilket sommarlov som helst där jag om två månader behöver fylla resväskan och ta tåget tillbaka till Malmö för att återgå till käftis och alla vänner där. Men med detta sommarlovet kommer däremot övergången till ett nytt kapitel i livet. Ett skede i livet som jag väntat på så länge jag kan minnas.

I augusti väntar min nya arbetsplats på FTV i Kungälv vilket jag med stor spänning ser fram emot att påbörja. Än ska jag dock inte tacka för mig utan självklart kommer jag fortsättningsvis att dela med mig av mina tankar och upplevelser i livet som nyexaminerad tandläkare. Innan dess ska jag bara njuta av mitt absolut absolut sista sommarlov. På återseende!

Text: Panteha Bigdeli

Dela artikeln
Kommentera

Examenstider

Blogg / Christel Larsson 13 jun 2019
Dela artikeln

Juni. Examenstid. Solen skiner och det är värmerekord dagen till ära. Studenterna har plockat fram det finaste ur garderoben. Syrenerna har visserligen blommat över men det kompenseras av alla blomsterbuketter i kyrkan och i händerna på släkt och vänner. Stämningen är hög. Luften vibrerar av nervös förväntan med leenden och skratt, och några tårar av vemod. Nu är ju de här utbildningsåren över.

Christel Larsson

Christel Larsson

Vi lärare har klätt upp oss i ”hatt och rock”. Det är bara nu vid examen i juni och vid universitets årshögtid på hösten som vi har någon egentlig användning för dem, så det gäller att passa på. Jag har visserligen som programansvarig använt min hatt att lägga lappar med praktikplatser i, som studenterna fick dra lott om. Och den skyddar mot regn vilket vi kunde konstatera när himlen öppnade sig när vi kom ut från kyrkan en examensdag.

Rocken, som egentligen heter talar, påminner mest om något från Harry Potter, vilket en liten pojke på perrongen i Citytunneln upplyste oss om när jag och några kollegor tog denna genväg till kyrkan ett år. Det var nog en oväntad syn för alla andra pendlare.

“Ni har alla sett mode-bloggare hävda att fluorider är ett gift, Hollywoodskådespelerskor vill förbjuda vaccinationer och gamla idrottsstjärnor vill ersätta medicinsk vetenskap med homeopati.”

Under några år var jag utbildningsansvarig vid fakulteten. Det innebär att man håller tal i kyrkan. Mina tal har fokuserat på utbildningars roll i samhället. I en värld där personer som saknar kunskap utser sig själv till experter behövs utbildat folk som motvikt. Särskilt problematiskt tycker jag det är när kända personer som lider av en bekymmersam brist på både kunskap och förmåga till kritiskt tänkande, utnyttjar sitt kändisskap till att sprida okunskap.

Ni har alla sett mode-bloggare hävda att fluorider är ett gift, Hollywoodskådespelerskor vill förbjuda vaccinationer och gamla idrottsstjärnor vill ersätta medicinsk vetenskap med homeopati. Några av de största politiska ledarna idag har kommit till makten med hjälp av lögner och konspirationsteorier som de lanserar som ”alternativa fakta”. Samtidigt kallar de väl underbyggd journalistik för ”fake news.

Kan högre utbildning vaccinera mot dumheter? Jag tror det. Eller rättare sagt jag hoppas det. För det finns tyvärr bevis för att även högutbildade verkar ha utvecklat faktaresistens. Exempelvis återfinns en högt utbildad läkare i gruppen av vaccinationsmotståndare. Och Thomas Jacobsen skrev i en krönika i förra Tandläkartidningen om en undersökning som visat att allmäntandläkare som fick riktlinjer om visdomstandsextraktioner visserligen ökade sina kunskaper, men inte sina kliniska rutiner!

” Vi behöver kritiskt tänkande och diskussioner framöver för att slå hål på okunskap, myter och konspirationer!”

Thomas skriver att det är få utbildningar som stödjer förändringar i beteende och menar att det bland annat förklaras av att vi håller kvar vid traditionella katedrala föreläsningar. Hos oss nere i Malmö arbetar vi med problembaserad undervisning och case metodik där vi uppmuntrar studenterna att problematisera kliniska frågeställningar och kritiskt granska och diskutera.

Jag har inga som helst belägg för att det är bättre än andra undervisningsformer. Men man kan ju hoppas. För det ser ut som att vi behöver kritiskt tänkande och diskussioner framöver för att slå hål på okunskap, myter och konspirationer!

Hursomhelst vill jag gratulera alla som tar examen nu – oavsett var man utbildat sig och vilken examen man tagit! Hipp-hipp-hurra!

Text: Christel Larsson

Dela artikeln
Kommentera

Före och efter

Blogg / Hege Svendsen Stribrny 5 jun 2019
Dela artikeln

Visst är det väl roligt att kolla på kort! I min iPhone har jag i skrivande stund 7019 bilder jag kan titta på i fall lusten faller på. Jag vet det är många som fortfarande minns känslan av att snåla på filmen och vänta in exakt rätt ögonblick för att ta en perfekt bild! Vad spännande det var att hämta ut de framkallade fotona!

Säkert har flera än jag gjort kardinalfelet att TRO att kameran var nyladdad med film medan den i själva verket var helt utan…Minns ni lyckan över att ta 37 kort på en 36-films rulle och irritationen över ens egna fingrar som dök upp i hörnen?

Här kommer lite före- och efterbilder från olika behandlingar jag har gjort det senaste året. Det är ju så himla smidigt att ta fram mobilen och föreviga vad man gör! Vissa behandlingar har tagit lång tid och många timmar. Andra arbeten är enkelt fixat i en sittning.

Morgan stod uppsatt i min tidbok med texten “Akut fraktur framtand”. Han hade inte varit hos tandläkaren på många år och var tydligt nervös. Då jag kollade på hans tänder såg jag att han hade ett mycket abraderat bett. I stället för en framtandslagning blev det en fotosession och terapiplanering.

Slutresultatet blev åtta nya kronor i överkäken och ett par i underkäken samt att jag höjde bettet och täppte till gluggen regio 24. Morgan berättade att han hade skämts för sina tänder hela sitt liv men numera tycker det är fantastisk att känna sig trygg när han skrattar och pratar med folk.

Danne hade en gammal etsbro som lossade titt som tät. Det var många år sedan 11 gick förlorad och benet buccalt var för tunt för att att sätta dit ett implantat utan benersättning.

Just på Danne gjorde jag fixturinstallation och byggde upp benet med benersättningsmedel i samma seans. Nio månader senare kunde vi ta avtryck till implantatkronan. Jag brukar skicka färgprov till min tandtekniker.

I samband med utlämningen av implantatkronan passade jag även på att byta ut lagningen på 12

Janne hade länge stört sig på sin framtand som var taggig och inte helt vacker. Tanden hade lagats flera gånger, men lagningen hade lossat.

Då han satt i stolen hos mig kom jag plötsligt på att jag hade liggandes ett set med prefabricerade skalfasader i plast som man bara behöver slipa till lite lätt.

Sedan fyller man ut dem med komposit, etsar, bondar och limmar fast. Själva behandlingen tog en halvtimme och Janne blev riktig nöjd då just 11 blev hans finaste tand! Jag ser jag borde ha valt en lite mörkare nyans, men gjort är gjort…

Jossan tyckte inte om sitt diastema. Vi diskuterade om vi skulle dra ihop det ortodontiskt eller göra det enkelt och bara bygga igen gluggen med komposit.

Valet föll på det enkla, snabba och billiga och vi blev båda nöjda med resultatet.

För att bygga ihop diastemat använde jag en sektionsmatris som jag satte på högkant. Då får man en fin kurvatur.

Maria hade ett riktigt komplicerat bett med invertering på 12 och korsbett från 22 till 25.

Med hjälp av genomskinliga ortodontiskenor som används under hela dygnet med undantag av när man äter eller borstar tänderna kunde vi rätta till bettet.

Behandlingen tog åtta månader. 21 hade en konkavitet i det mesioincisala hörnet som jag byggde upp med hjälp av komposit för att skapa större symmetri.

Lasse hade inte varit hos tandläkaren på runt 40 år. Han skämdes jättemycket över sina framtänder som var kraftigt missfärgade.

Vi byggde upp många trasiga tänder med komposit och bytte ut fula amalgamfyllningar.11 och 21 fick nya porslinskronor och numera håller inte Lasse handen framför munnen när han skrattar!

Vissa kurser är roligare än andra! I vinter har jag gått två kurser i fillers och Botulinumtoxin.

Orsaken till att jag överhuvudtaget gick kursen var på grund av en patient som inte var nöjd med två framtandskronor jag hade gjort.

Hon hade haft ett stort diastema och det blev en svart triangel längst upp mot gingivan. Efter först ha gjort om kronorna två gånger utan att hon blev nöjd, googlade jag på hur man kunde lösa det hela och hittade ett enkelt svar; fylla upp papillen med fillermaterial.

Om papiller lärde jag inget på kursen, men min sköterska Annelie tyckte det var jättebra att jag gick den ändå och ställde gladeligen upp när jag gjorde min första läppförstoring!

Om några veckor ska jag gå en fotokurs på Fotografiska i Stockholm och lära mig fotografera bättre med min mobil. Lär jag något bra, ska jag dela med mig! Jag hoppas framförallt att jag kan lära mig VAR jag ska göra av alla kort i framtiden för jag räknar absolut med att antal kort i min iPhone inte stannar vid 7019!

Text: Hege Svendsen Stribrny

Dela artikeln
Kommentera

Den odontologiska klaviaturen

Blogg / Erik Nordin 3 jun 2019
Dela artikeln

När jag från min fåtölj tittar ut över Vätterbyggden så skvallrar vårens alla färger om den annalkande sommaren. Även om kyliga vindar den senaste tiden har klamrat sig fast i termometern så är sommaren runt hörnet.

För det flesta är dagarna framöver inte bara en nedräkning till grillkvällar och varma kvällsdopp utan också en nedräkning till semestern. I år sällar jag mig inte till den skaran, utan börjar istället ett nytt jobb. Från och med i sommar så ska jag börja arbeta på käkkirurgen parallellt med min anställning i allmäntandvården.

En anhörig som inte längre finns med oss, själv käkkirurg, var tidigt pådrivande i att jag skulle bli tandläkare. Såklart gjorde han sitt bästa i att också inspirera mig inom kirurgin och uppenbarligen lyckades han med båda.

Åren i allmäntandvården är viktiga innan man eventuellt rör sig vidare mot specialisttandvården. Av flera skäl.

Allteftersom man blir mer rutinerad så ser man charmen inom odontologins områden var och ett för sig, men också hela spektrat tillsammans. Med andra ord så ges man rätt förutsättningar för att fundera över sin framtida odontologiska bana. Antingen lockas man av att spela på den fulla odontologiska klaviaturen, eller rikta in sig på en del av den.

Dessutom förvärvar man löpande nya kunskaper och erfarenheter som är viktiga att ha med sig för en bredare förståelse av patienten framför sig.

De föreskrivna två åren inom allmäntandvård för att vara behörig till ST-utbildning är i min mening för lite. På två år har man hunnit bli varm i kläderna, därefter kopplar man ihop odontologins områden och kan ta ett steg tillbaka för reflektion.

Nu återstår det fortfarande att se var jag hamnar i slutändan. Men jag ser fram emot en spännande och utmanande tid framöver och så får den just nämnda tid också utvisa om kirurgi är något för mig.

För övrigt går sommaren alltid snabbare än man tänkt sig – så för alla oss som ibland upplever att New Public Management får för långtgående konsekvenser i vården blir det intressant vad som konkret kan tänkas följas av Tillitsdelegationens slutrapport i oktober.

Text: Erik Nordin

Dela artikeln
Kommentera

Tårtor, tiaror och rankninglistor

Blogg / Adam Alvenfors 23 maj 2019
Dela artikeln

Under våren erövrade Karolinska institutet åter förstaplatsen på QS world university rankings inom ämnesområdet Dentistry. Förbisprungna kunde avundsjukt titta på när vinnarna frossade i tårta.

Själv fick jag nöja mig med att det lokala caféet skänkte bort smörgåsar med kort bäst-före-datum.

Varje år ger QS-rankningen välplacerade universitet samma stjärnglans som en topp-placering gör i Miss Universum. En hög rankning är akademins egen tiara, ju högre placering desto skarpare strålglans.

Men skönhet är inte tillräckligt för att laga god gröt.

QS-ranking säger sig vara riktad till elever i färd med att välja utbildning och lärosäte. Men rankningen tycks snarare ge ett mått på den forskning lärosätet producerar. Det handlar om variabler som antalet citeringar per artiklar, H-index och akademiskt anseende och så vidare.

“Det är alltid billigt att formulera svåra tentafrågor. Vad som är dyrt och svårt är att få studenterna att begripa.”

Jag efterlyser fler studentrelevanta variabler som psykosocial arbetsmiljö, patienttillgång och kliniktimmar när universiteten utvärderas.

Vi behöver lyfta pedagogikens status när rankninglistor okritiskt tillåts få inflytande och uppmärksamhet.

Det är alltid billigt att formulera svåra tentafrågor. Vad som är dyrt och svårt är att få studenterna att begripa. Det kräver pedagogisk skicklighet, stöttning och handledningsresurser.

Något som ofta avspeglas i begreppet genomströmning. Genomströmningen handlar om studenternas möjlighet att fullfölja utbildningen utan att behöva ta uppehåll. En dålig studentgenomströmning kan tyda på organisatoriska utmaningar med just stress, arbetsmiljö, patienttillgång eller handledning.

Det finns anledning att ställa sig kritisk till internationella universitetsrankningar utan rätt studentfokus. För studenter finns fler variabler som är av vikt. Där innovativ pedagogik och klinisk träning kommer bli en allt större konkurrensfördel för universiteten framöver.

Text: Adam Alvenfors

Dela artikeln
Kommentera

Orden du bara hör i Norrland

Blogg / Sofia Persson 15 maj 2019
Dela artikeln

Jomenvisst, nu händer allt för sista gången. Den vackra vårvintern är här och det första norrländska vårtecknet var när jag hedde tjocksockarna längst in i garderoben.

Isen smälter på älven, pollenexplosionen har etablerat sig i Björkarnas stad och soltimmarna börjar bli odrägligt många. Det lämpar sig visserligen bra när energin tryter och jag helst behövt dygnets alla timmar för att färdigställa skolarbetet.

Att få spendera sin första tid av sitt vuxna liv i Norrland har lärt mig mycket om mig själv, matlagning, föreningsliv, mutans, tvättmaskiner, statligt tandvårdsbidrag, sockerfrekvens och egen ekonomi.

I detta inlägg vill jag dock hylla något annat jag erhållit i Umeå, nämligen mitt nya, norrländska ordföråd. För he ä int obra! Till exempel fick jag under min uppväxt i Örebro aldrig lära mig att “Kallprat int. Dä ä int nödvändit å prat bara fö å få tia å gå.

Men kallpratat har man gjort, och kallprata kommer man göra. Inte minst på studentkliniken. Jag vandrar ut i trappuppgången efter en lång dag och hör någon utbrista “Nu ids man int plugga någe mer!”  Tentaperioden har varit lång och den norrländska frasen för att ”inte orka” kunde inte passa bättre.

 Många i klassen tar dessutom på känslan att ha sin tillfälliga legitimation i handen, tanken på en sommar där vi får signera våra egna daganteckningar. Förhoppningsvis behöver ingen av våra patienter stappla ut ur behandlingsrummet och utropa ”Tandläkaren schlant med böra så he börj å blö.

 Nu när vi haft kursupprop nummer 60 i ordningen och examensarbetet nästan är färdigställd, då finns det anledning att fira! Ingen tid i Umeå är så energifylld som maj månad, när sommaren närmar sig och den storslagna festivalen Brännbollsyran ligger runt hörnet.

De som inte festar till det hörs mumla “Det var något jävulskt vad de lever om“. Ja, man kan lätt tro att varje student är litt bakanför flötet denna helg, men vi är bara glada.

Nåjo, nå må du ha det! Hoppas det inte blir onödigt varnt i vattnä i sommar och att ni får njuta av otaliga paltkomor.

Text: Sofia Persson

Dela artikeln
Kommentera

Att handleda

Blogg / Christel Larsson 9 maj 2019
Dela artikeln

Ibland kan man bli lite extra glad och nöjd med sig själv som forskare, ja till och med lite ”styv i korken”, och tro att man är något. Det kan hända mig när jag gjort något bra och får beröm för det. Det kan också hända när jag får något roligt nytt uppdrag som att vara del av en editorial board, eller en konsensusgrupp. Eller får i uppdrag att blogga för Tandläkartidningen! Och givetvis händer det när jag fått något publicerat.

“Jag har nämligen turen att omges av flera personer som är bättre än jag själv.”

Det är inte alltid bra. Om man blir lite för nöjd med sig själv riskerar man att bli lat och lutar sig tillbaka. Eller ännu värre – en självgod typ.

Då är det tur att något, eller någon, tar ner en på jorden igen. Och det brukar hända mig. Ganska regelbundet faktiskt. Jag har nämligen turen att omges av flera personer som är bättre än jag själv.

Till exempel projektleder jag en forskare som är betydligt mer produktiv än jag själv. Med över hundra pek (pek är forskarslang för publicerad artikel) redan innan hans disputation är han unik. Och jag samarbetar med andra forskare som har andra expertkunskaper än jag själv. Det sporrar mig och tvingar mig att lära mig nya saker.

Snart tar en av de ST-tandläkare som jag handlett examen. Under vår resa tillsammans har jag kunnat konstatera att hon numera är en mycket skicklig kliniker. Hon är modigare än jag, tar sig an svåra fall och vågar entusiastiskt prova nya metoder.

Jag ser detta med att arbeta tillsammans med duktiga, ja, egentligen d u k t i g a r e, kollegor som en fantastisk förmån. Jag lär lika mycket av dem som de lär av mig. Och framförallt blir jag inspirerad och de väcker min numera medelålders entusiasm till liv.

Som forskare har man även i uppgift att undervisa. Och i diskussioner under seminarier men studenter händer det ibland att jag får frågor som visar på nya perspektiv och tolkningar som tvingar mig ur min på förhand förberedda föreläsning.

Samma sak kan ske när jag handleder masters, ST-tandläkare och doktorander. Det utmanar – och inspirerar. De håller mig på tå. Handledning och undervisning är bland det roligaste jag gör som forskare!

 

Text: Christel Larsson

Dela artikeln
Kommentera
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch