Tillit botar rädsla

Blogg / Tareq Alsayed 27 jun 2018
Dela artikeln

Tillit är något som tar tid att få. Det är något man tillsammans bygger upp. Att få någon att lita på dig när de är rädda, det steget är ännu svårare.

Som jag skrev i mitt förra inlägg kan det finnas olika anledningar till att patienter har tandvårdsrädsla. Rädslan kan yttra sig på olika sätt och nivåer. Vissa kan vara väldigt tydliga och öppna med att de är rädda. Andra kan hålla det inom sig.

Därför måste man kunna ha en bra dialog, en god relation samt ett patientnära arbetssätt för att bemöta detta. Man måste även försöka läsa av patientens kroppsspråk samt ansiktsuttryck, vara respektfull och visa förståelse.

På mitt modersmål finns ett uttryck som kan användas i detta sammanhang: “Människan är fiende till det man är omedveten om”.

Det viktigaste tycker jag är ärlighet. Genom ärlighet skapar man förtroende. Då kan isen brytas mellan dig och patienten. Man får vara lite mer pratsam än vanligt, prata om vad som kommer att ske, hur det kommer att ske och hur lång tid det kommer att ta. Hellre att prata lite för mycket än för lite.

Samtidigt får man vara försiktig med vilka ord man väljer att använda. Vissa ord kan ha negativ påverkan. Ord som “spruta, smärta och borra” till exempel kan ersättas med “bedövning, obehaglig känsla och laga”.

“Kommer det att göra ont?” är en jättevanlig fråga vi får från patienter som sitter i stolen. Jag svarar aldrig nej eftersom smärta kan uppfattas på olika sätt av olika patienter med olika bakgrund och åldrar. Jag brukar säga att det kan göra lite ont eller att det kan kännas obehaglig beroende på behandlingsmoment. När jag lägger spruta så brukar jag vara väldigt ärlig och säga att det kommer att nypas lite i kinden och sedan kommer det en lite obehaglig känsla som varar i ca 10 sekunder.

Oftast får jag en positiv reaktion på detta från tandvårdsrädda patienter. De känner sig mentalt förberedda på det som kommer att hända och kan därför lugna sig när det väl händer eftersom då de redan var informerade – de vet direkt att allt är normalt och att det inte är något farligt.

Man ska alltid boka längre besökstider för tandvårdsrädda patienter. Tänk på att tandvårdsrädda patienter behöver mer tid för att slappna av och tillåta dig att jobba i hens mun. Gör man det snabbt och intensivt så kommer det att orsaka stress hos patienten. Förklara alltid för patienten att du, hen och sköterskan är ett team som samarbetar för att kunna utföra behandlingen. Det kan även vara fördelaktigt att påminna patienten att det är hen som bestämmer och avgör hur behandlingen ska ske.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln

Jag saknar jobbet

Blogg / Tareq Alsayed 20 dec 2018
Dela artikeln

Jag har varit borta från kliniken i drygt 3 veckor och kommer att vara borta i ungefär 3 veckor till. Denna gång skriver jag detta blogginlägg från Kuala Lumpur under min semester och har hundra tankar i huvudet.

Syftet med resan

 Det var egentligen inte en ren semester för mig. Det var en återförening med min mamma och syster, som jag inte träffat på drygt 5 år. Stunden när vi träffades igen på flygplatsen var verkligen härlig och obeskrivlig. Det var fint att få krama min mamma och syster igen.

De bor inte i Malaysia. De fick också åka långt. De fick åka från Syrien för att kunna träffa oss.

Min fru, svärmor och mina bröder fick också följa med mig till Malaysia. Ziad vår lilla son fick självklart också följa med.

“Det är inte som i Sverige där. Där måste man kriga.”

Min familj från Syrien fick träffa min familj från Sverige för första gången. Det känns jätteskönt att leva här som en enda stor familj. Alla är glada i det varma och fina Malaysia.

Man kan fråga sig varför vi åkte till Malaysia? Som syrisk medborgare så måste allt vara svårt och krångligt. Jag har själv nyligen ansökt om det svenska medborgarskapet men väntar fortfarande på beslutet.

Jag vill inte åka till Syrien för att jag inte vill vara tvungen att gå värnplikten/militärtjänsten där. Det är inte som i Sverige där. Där måste man kriga.

Min familj i Syrien får inte åka till Europa och inte heller till många andra länder för de har syriska pass. Tack vare Malaysia, som är ett av de väldigt få länder som fortfarande har dörrarna öppna för syrier, utan visum. Därför blev Kuala Lumpur vår mötesplats för återförening.

Malajernas tänder

Tack vare arbetsskada så tittar vi som tandläkare först på människors tänder.  Det som är märkligt här i Malaysia är att människor saknar mycket tänder. Flera av dem som jag har pratat med saknar en eller flera tänder. Jag har inte gjort undersökning på dem, men en eller flertandsluckor låg i fronten. Det är verkligen svårt att missa.

Trots det så är alla glada, pratar, ler och skrattar helt utan bekymmer. Man skäms inte alls för att man har mindre eller saknade tänder. Det är kanske för att det är vanligt här. Den ekonomiska statusen spelar självklart stor roll. Det kostar att ersätta saknade tänder. Av detta så märker man en brist på förebyggande tandvård.

Jag saknar jobbet

Visst är det jätteskönt att semestra i varma länder. Särskilt efter en lång termin. Men denna semester är min första semester som är längre än två veckor. Jag njuter ju här med familjen.

Samtidigt så saknar jag min andra familj på jobbet. Vi har ett härlig gäng med bra samarbete mellan oss.

Förutom detta så känns det dessutom lika intressant idag att behandla folk som det kändes första dagarna på jobbet. Det är alltid nya utmaningar. Svårare under tiden men matchar oftast ens erfarenhet som också blir större under tiden.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln
Kommentera

Vad är erfarenhet?

Blogg / Tareq Alsayed 26 okt 2018
Dela artikeln

Går det att skaffa erfarenhet snabbt?

Först vill jag försöka definiera erfarenhet. Man kan säga att erfarenhet är bredare kunskaper man skaffat med ålder. Men är en 50 årig tandläkare mer erfaren än en 30 årig tandläkare? Erfarenhet får man genom att läsa också. Betyder detta att föreläsare på skolor har större erfarenhet än allmänna praktikanter? Eller tvärtom?

Jag tror att vi alla har egna åsikter angående detta. Några vill läsa vidare för att bli erfarna och lära sig av andras erfarenhet. Andra vill jobba mer kliniskt och skaffa erfarenhet i arbetslivet varje dag.

Vi är alla erfarna på sätt och vis. Alla har sin egen erfarenhet i livet och inom tandvården. Beroende på våra olika omständigheter så har vi fått vår erfarenhet. I skolan har man lärt sig mycket, men när man börjat jobba så kändes det som att man inte alls kunde mycket.

När man har jobbat på ett ställe ett tag så grejar man sitt yrke. Flyttar man till ett annat ställe så stöter man på nya utmaningar och får andra erfarenhet på ett annat sätt. Vissa väljer till och med att byta yrke efter ett tag, för att stöta på nya utmaningar.

Ska man byta arbetsplats då och då för att bli erfaren tandläkare snabbt då? Eller ska man byta yrke? Nej det menar jag inte. Men visst är det ett av många andra sätt att bli erfaren på.

“Förutom odontologin så har jag lärt mig mycket annat från handledare på KI. Bland annat att säga ”Jag vet inte” om jag får en fråga som jag inte har ett svar på.”

Och nu dyker en fråga upp: Varför vill man bli erfaren snabbt? Varför vill man ens bli erfaren? Kommer man att ha svar på alla sina frågor? Eller svar på alla andras frågor? Det tror jag inte.

Man vill ju vara en duktig medarbetare på sin arbetsplats. Man vill kunna bevisa att man kan sitt yrke och att man kan tackla dagliga problem. Man vill bli mindre beroende av andra såklart. Med andra ord vill man kunna bli mer självständig.

Samtidigt så är det aldrig fel att fråga. Även det är ju ett sätt att lära sig på. Och ju mer påläst man blir, desto fler frågor dyker upp. Förutom odontologin så har jag lärt mig mycket annat från handledare på KI. Bland annat att säga ”Jag vet inte” om jag får en fråga som jag inte har ett svar på.

Man behöver inte vara kunnig i allt, inte heller allt inom sitt yrke, till exempel tandvården. Tycker man om protetik så behöver man inte kunna svara på allt inom ortodonti. Man behöver inte heller kunna allt inom protetik naturligtvis. Därför finns det alltid specialister man kan få råd av.

Till slut så tänkte jag berätta att även lilla Ziad (min son) håller på att lära sig och skaffa erfarenhet i livet. Han har fyllt ett år nyligen, börjat gå, har lärt sig vissa ljud till och med.

Det finns mycket att lära sig, inte bara för Ziad, utan även för oss också. Man lär sig så länge man lever.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln
Kommentera

Tandvård och politik

Blogg / Tareq Alsayed 13 sep 2018
Dela artikeln

Jag har verkligen aldrig varit intresserad av politik. Jag känner att politik är förvirrande, särskilt den svenska politiken. Det kanske beror på att jag kommer från ett land där man bara har ett alternativ, ett parti och en kandidat. Kandidaten har inte haft något valprogram på 18 år. Inte heller hans pappa (den tidigare kandidaten). Tillsammans har de regerat i ungefär 50 år sammanlagt.

Val sker var sjunde år i Syrien. Människor går med stor glädje och röstar på den enda kandidaten som finns. Människorna blir till och med glada över att kandidaten har vunnit valet. Det var så enkelt i Syrien. Man behövde inte ens tänka på hur landet styrs av ledningen, för det vet ju de bäst såklart! (Ja, jag är ironisk).

“Det är spännande hur folkets röster verkligen kan påverka resultatet, landet, samt bidra till riktig förändring i landets politik, ekonomi och utveckling.”

Först och främst vill jag säga att jag är jättetacksam över att jag befinner mig i ett land som styrs av demokrati. För att vara ärlig så har jag knappt förstått den svenska politiken efter drygt fyra år i Sverige. Det är dock spännande att få uppleva valet. Att kolla på olika debatter, läsa olika artiklar och olika valprogram från olika partier. Jag tycker också att det är spännande hur folkets röster verkligen kan påverka resultatet, landet, samt bidra till riktig förändring i landets politik, ekonomi och utveckling.

Jag tänkte faktiskt på hur politiken kan påverka tandvården i Sverige. Det har varit snack om att importera tandläkare från andra EU länder som Portugal. Ska man satsa på att etablera nyanlända tandläkare istället? Vissa har verkligen stora erfarenheter.

Ska tandvården ingå i sjukvårdshögkostnadsskyddet? Kommer skatt och löner påverkas då? Ska det bli lättare att starta egen klinik? Det är omöjligt att svara på dessa frågor och att veta hur det kommer att påverka tandvården. Det jag dock önskar är att det går åt det håll som är bäst för hela Sverige, och som gynnar majoriteten av befolkningen.

“Det märks så fort patienten kommer in på rummet, på sättet de tittar på en. Kroppsspråket talar för sig självt, innan man ens hunnit utbyta ord eller visa sina språkkunskaper, erfarenheter eller förmågor.”

I år har migration och integration varit en av de viktigaste frågorna under valen. Flera har till och med röstat på de olika partierna baserat på partiets politik samt tankesätt gällande nyanlända. Sedan valet 2014 har de nyanlända ökat och därav även tyngden i denna fråga. Det reflekterar svenska folkets känslor, fördomar och tankar kring invandring och asyl.

När det gäller tandvård så upplever vårdpersonalen detta på ett speciellt sätt. Här syftar jag på vi med utländsk bakgrund som jobbar inom tandvården. Egentligen märks det rätt fort på en patient hur den känner inför invandring. Det märks så fort patienten kommer in på rummet, på sättet de tittar på en. Kroppsspråket talar för sig självt, innan man ens hunnit utbyta ord eller visa sina språkkunskaper, erfarenheter eller förmågor.

Fördomar hos patienter kan märkas av innan patienten ens kommer in på kliniken. Vissa patienter ringer till kliniken och avbokar den inbokade tiden om de har svårt att avläsa namnet på tandläkaren. De frågar vad det finns för andra tandläkare som jobbar, och väljer ett svenskt klingande namn. Det har till och med hänt att patienter varit jätteotrevliga ochbett chefen sluta anställa invandrare.

Passar man inte i Sverige om man inte är svensk? Jag tycker att allt löses när alla slutar generalisera och slutar ha fördomar om varandra.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln
Kommentera

Det nya livet

Blogg / Tareq Alsayed 27 nov 2017
Dela artikeln

Äntligen har första snön fallit, och november månad är här. Det är inte bara första snön som kommit, utan även min lilla son Ziad.

Runt midnatt natten till den 17 oktober började vi ana att det var på gång.  Jag var orolig kring hur allt skulle starta, men lyckligtvis var jag hemma och hade precis gått och lagt mig. Någon timme senare fick jag meddela arbetsledaren på jobbet att jag inte skulle komma in för att min son var på väg.

17 timmar senare hade Ziad kommit. Han föddes 17 oktober på Danderyds sjukhus och är därmed lite mer än en månad idag. Vi låg kvar på BB några dagar och de första dagarna var väldigt tröttsamma. Man hade inte hunnit få mycket sömn, och allt var en omställning, men det var en otrolig känsla. Det är ett verkligt mirakel tycker jag.

De där åtta – nio timmars sömnpassen man brukade få förut är för övrigt ingenting att räkna med längre. Det är väldigt svårt att förutsäga om barnet kommer sova tidigt, hur många timmar barnet kommer sova, samt när och om den kommer gråta länge över natten eller inte.

Men Linda och jag hjälps åt, och det går framåt. Var dag som går lär vi känna barnet mer och mer. Även han utvecklas och har hunnit förändrats väldigt mycket på bara 4 veckor. Han kan skratta nu, vi kan avläsa vad det är för slags gnäll/gråt ännu bättre, alltså vad han vill och behöver.

I och med allt detta har ett nytt liv börjat, inte bara för honom, utan även för mig och Linda som föräldrar då detta är vårt första barn. Jag tog tio dagars ledighet och därefter några semesterdagar för att kunna vänja mig vid de nya vanorna.

Och det nya livet.

Det är helt otroligt hur ett nytt liv kan komma till jorden. Jag anser att jag själv fick ett nytt liv när jag kom till Sverige. För lilla Ziad har hans liv börjat för drygt en månad sedan medan mitt nya liv började för drygt tre år sedan. Det var mycket nytt som skulle tas in, mycket man skulle lära sig och man fick börja om på nytt med både språk, bekanta, systemet och allt möjligt. Allt skulle man lära sig igen, på samma sätt måste även nyfödda lära sig allt från grund och botten.

Nyfödda barn prövar allt i livet för första gången. På samma sätt mötte jag flera nya saker i mitt nya liv. Och precis som nyfödda barn gick även jag igenom svåra tider, då jag kände mig gråtfärdig. Men jag lärde mig hur man ska hantera saker och ting. Ziad har precis börjat sitt liv, och kommer att glömma allt från det gamla livet som var fosterlivet i mammas mage.

Men gör vi vuxna det när vi börjar ett nytt liv? Glömmer vi bort saker från gamla livet någon gång?

På tal om nystarter passade jag på att ta ut flextid från jobbet för att hinna åka till den Odontologiska Riksstämman 2017, Stockholm Swedental som höll till på Stockholmsmässan den 17 november. Självklart skulle min fru och son med. Det var första gången vår son fick komma ut ordentligt.

Mässan var fylld med många intressanta utrustningar och mycket människor som alla var engagerade inom tandvården. Detta var otroligt spännande att få se; varje år kommer det nya produkter och nya tekniker. Det var även väldigt roligt att få se hur tandvården i Sverige uppdateras omgående.

Året innan var jag också på mässan, men då som student, så det var kul att få se vad det fanns för nytt för i år. Det är spännande hur gammal teknik byts ut mot ny och vad det finns för förbättringar inom tandvården från år till år. Jag ser redan fram emot nästa års riksstämma och dess teknologier.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln
Kommentera

Äntligen svensk legitimation!

Blogg / Tareq Alsayed 12 sep 2017
Dela artikeln

Examen är vad alla studenter ser fram emot, redan från dag ett på utbildningen. Denna känsla har jag fått uppleva två gånger under en period på ungefär nio år. Jag började mina tandläkarstudier i Syrien 2008 och fick svensk tandläkarexamen 2017.

Liksom alla andra utländska tandläkare med femårig utbildning, kunde jag inte börja arbeta direkt med min första examen. Utländska tandläkare måste kämpa för att ta sig hela vägen i Sverige. Med lite tur lyckades jag komma in på den kompletterande utbildningen och fick uppfylla min dröm om att läsa på Karolinska Institutet. Denna resa i Sverige tog mig drygt tre år och avslutades med min andra tandläkarexamen.

Äntligen har jag svensk legitimation. En dröm har gått i uppfyllelse.

Under sista terminen på den kompletterande utbildningen började jag söka jobb. Jag fick  anställning på folktandvården Rotebro i Stockholms län. Lyckan var obeskrivlig, något jag sett fram emot och längtat efter. Det är ju detta jag har kämpat för under alla dessa lärorika år.

Efter examen och under väntan på tandläkarlegitimation ville jag inte vara borta ifrån yrket, så jag började jobba som tandsköterska på folktandvården i Rotebro. Under denna period assisterade jag och fick  lära mig mycket av kollegor som har mer erfarenhet än vad jag har. I och med det kom jag även in i gänget.

En måndag under sommaren fick jag ett meddelande från min fru med bild på ett brev från Socialstyrelsen. Tandläkarlegitimationen hade kommit. Än idag får jag gåshud bara av att skriva detta, och upplever fortfarande  spänningen i ögonblicket. När jag fick beskedet ville jag skrika av glädje. Äntligen var delmålet uppnått. Jag blev officiellt legitimerad tandläkare i Sverige och fick egna patienter.

Jag har träffat Linda, mitt livs kärlek, och gift mig.

För övrigt frågade en av mina trevliga patienter mig nyligen om jag trivs i Sverige! Jag tänkte på den gångna tiden och svarade: ”Ja visst, under tre år i Sverige har jag lärt mig ett nytt språk, fått svensk tandläkarexamen, träffat mitt livs kärlek, gift mig och väntar mitt första barn i oktober. Hur kan jag inte trivas?”.

Sommaren efter examen har varit jättespännande. Jag lärde känna nya människor på min arbetsplats, började arbeta som tandläkare och förberedde hemmet inför den nya familjemedlemmen. Jag och min älskade fru Linda upplever den gemensamma känslan för första gången i våra liv.

Lyckligtvis får vi en massa stöd av våra släktingar och vänner. Vår bebis har redan fått presenter från släktingar i olika länder, Sverige, Norge, Spanien och från två städer i Syrien.

Det blir en pojke, Ziad, uppkallad efter min pappa.

När Linda och jag var på färjan till Finland en sommarkväll valde vi namn till vår lilla pojke. Vi bestämde att följa våra arabiska traditioner och därvid låta vår första pojke ärva min bortgångna pappas namn, ”Ziad”.

Text: Tareq Alsayed

Dela artikeln
Kommentera
Tareq Alsayed
Tareq Alsayed
Tandläkare från Syrien.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch