Vi högprioriterar akuta trauman. Ringer någon som har slagit i eller av en tand får de komma till oss med en gång och vi får snabbt kasta om lite i vår tidbok.
Emil hade ramlat på skolan och slagit av sin framtand. Både han och mamma Anna var ledsna då de kom till kliniken.
– Har du kvar tandbiten som du slog av? frågade jag Emil.
Tandbiten var hemma i ett glas vatten kunde mamma Anna berätta och jag skickade dem snabbt hem för att hämta biten samtidigt som jag informerade om att det bästa sättet att förvara utslagna tänder och tandbitar är i mjölk eller i saliv.

Emil hade fått en okomplicerad emalj-dentinfraktur. Som tur var hade han den avslagna tandbiten kvar.
En halvtimme senare kunde vi fortsätta behandlingen. Jag bedövade framtanden och satte på en Kofferdamduk. Sedan laserbehandlade jag den utslagna tandbiten så att den skulle få en råare yta som ger större retention. Även 21:an laserbehandlades innan jag recementerade tandbiten. Ett litet hörn hade slagits av på 11:an. Det byggde jag upp med en kompositlagning. Det blev som nytt och både Emil och mamma Anna var glada och tacksamma.

Efter laserunderstöd och recementering av tandfragmentet så var Emil så gott som ny igen.

Klart vi var nöjda både Emil och jag att det gick så bra som det gick!
Några veckor senare kom Olle till mig med en stor fraktur på 21:an. Han hade hamnat i bråk och fått ett slag mot ansiktet. På jourkliniken i Linköping hade de lagt på ett tunt lager med komposit som hade lossnat.
Jag fick bygga upp en ny fasad med komposit på framtanden. På sikt får vi troligen göra en skalfasad eller krona men tills vi vet hur det går med tanden är det bara att avvakta och följa upp med regelbundna traumakontroller.

Man kan skymta pulpan i 21:an. Jag isolerade innan jag byggde upp en ny kompositfasad på Olle.

Helt klart var det en snyggare Olle som lämnade praktiken en dryg halvtimme senare.
Johans trauma var en helt ny typ av skada som jag aldrig har sett tidigare på en framtand. Han kunde berätta att han för en gångs skull hade lagat mat till sig och sin fru. På menyn stod en köttbit med pommes frites. Möjligen hade potatisen varit i ugnen lite för länge. Då han skulle bita av en hård och seg pommes hörde han hur det knakade till i framtanden och direkt gjorde det väldigt ont.
Jag var osäker på hur det hela skulle se ut då jag undersökte honom. Jag såg en spricka som gick tvärs över palatinalytan och kände att hela buccalytan var rörlig.
För att säkra att jag hade en temporär ersättning för tanden tog jag ett alginatavtryck för att ha till en eventuell temporär krona. Sedan bedövade jag tanden och avlägsnade hela den buccala tandytan.

Frakturen gick under gingivalkanten och jag funderade ett tag på hur jag skulle gå vidare. Då slog det mig som en blixt från klar himmel att jag skulle behandla det här som ett vanligt trauma. Tandbiten hade jag ju kvar och den hade förvarats i den bäst tänkbara miljön; saliv.

Jag gingivectomerade med hjälp av laserunderstöd och laserbehandlade både den lösa tandbiten och tanden i munnen innan jag recementerade tandfragmentet.
Alla mina tre traumapatienter var mycket belåtna över att ha fått tillbaka en funktionell och snygg estetisk lösning på sina tandbekymmer. Helt säkert så var Emil och hans mamma Anna jättenöjda över att Emil hade fått hjälp så snabbt och jag kunde glädja mig över att få “Dagen ros” i Östgöta-Correspondenten några dagar senare.