– Det här är den första studien om vad barn och ungdomar tycker om KBT-behandling mot tandvårdsfobier, berättar Sara Rutley.
Hon och Karin Larsson går tandläkarutbildningen vid Karolinska institutet (KI). Under våren presenterar de sitt examensarbete om tandvårdsrädda unga som har behandlats med KBT.
Undersökningen är baserad på telefonintervjuer med tolv barn och unga, som behandlats med KBT när de var mellan sju och 18 år, samt deras föräldrar.
– Fokus ligger på deras upplevelse av KBT-behandlingen, inte på hur den har fungerat, säger Karin Larsson.
Alla som fått KBT har varit positiva.
– Några känner fortfarande att det är obehagligt att gå till tandläkaren, men de klarar av de tandvårdsmoment som de hade svårt för innan de fick KBT-behandling.
Vissa har också haft nytta av KBT-färdigheterna i andra sammanhang.
Personkemin viktig
Den vanligaste fobin var sprutfobi. KBT-behandlingen har anpassats efter individerna, som behandlats i mellan fem och 15 timmar.
– Intervjuerna visar att det inte bara är KBT-behandlingen som spelar roll. Även personkemin mellan patient och psykolog är viktig, säger Sara Rutley.
Patienterna har också fått berätta om hur fobin uppstod och flera kunde säga exakt när den började.
– Det räcker med att en behandling går snett, så kan man få en fobi för livet, säger Karin Larsson.
– Det är väldigt viktigt att få hjälp så tidigt som möjligt så att det inte blir ett problem som blir kvar i många år.
Examensarbetet började sjätte terminen. Handledare var Göran Dahllöf, professor och övertandläkare vid KI:s avdelning för pedodonti, och Shervin Shahnavaz, psykolog som ska disputera om behandling av tandvårdsfobi med olika former av KBT jämfört med metoder som exempelvis premedicinering, lustgas och narkos.
Allt skrevs ut
Ihop med Shervin Shahnavaz tog studenterna fram frågor om hur patienterna upplevde tandvårdssituationen före, under och efter KBT-behandlingen. Vad var det bästa med KBT-behandlingen? Vad trodde de hjälpte? De fick också uppskatta hur obehagligt det var att gå till tandläkaren före, under och efter behandlingen.
Under slutet av 2012 gjorde Sara Rutley och Karin Larsson intervjuerna. Varje intervju tog runt 20 minuter.Sedan började arbetet med att skriva ut intervjuerna i detalj.
– Det tog tre timmar per intervju! Sammanlagt lade vi 80 timmar på att intervjua och transkribera, säger Sara.
Examensarbetet är på engelska och drygt 70 sidor långt. Det presenteras även muntligt vid ett seminarium i maj.
– Vi är nöjda. Vi har lärt oss otroligt mycket, säger Sara.
Nu hoppas de få sin artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift.
Flera tandläkarstuderande vid KI presenterar examensarbeten om psykologirelaterade ämnen i år. Ett handlar om hur blivande tandläkare kan lära sig hantera tandvårdsrädsla hos barn och ungdomar med hjälp av filmade exempel.
Ett annat tar upp utmaningar och strategier hos personal som möter tandvårdsrädda barn med olika kulturella bakgrunder.
