Kalciumkanalblockerare som nifedipin (Adalat), felodipin (Plendil), isradipin (Lomir), verapamil (Isoptin) och diltiazem (Cardizem) är vanliga läkemedel som används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris och hjärtarytmier. Gingival hyperplasi finns beskriven som en biverkan, men frekvensen rapporteras till allt mellan 6 och 83 procent i olika studier.
För att få en uppfattning om långtidsutfallet har norska forskare nu undersökt alla patienter med diagnosen kronisk parodontit som använder eller har använt kalciumblockerare vid en norsk privatklinik mellan 1986 och 2014.
Sammanlagt var 4,6 procent av klinikens patienter aktuella för studien. Totalt handlade det om 124 patienter, där det gick att få fram fullständig information om 103 för en utvärdering. Det visade sig att 89 patienter, eller 86,4 procent, hade drabbats av gingival hyperplasi under drygt elva års observationstid.
75 av dessa var i behov av behandling i form av mekanisk infektionskontroll med depuration och polering av tandhalsar, men 55 patienter krävde ytterligare behandling och till slut hade alla utom två genomgått kirurgisk behandling för att bli av med sina symtom.
Avbrott eller byte av behandling minskade omfattningen av symtomen signifikant, men inte fullständigt, vilket tyder på någon irreversibel effekt av behandlingen. Forskarna undersökte även om det fanns några andra kopplingar till utvecklingen av gingival hyperplasi, men vare sig oral hygien, läkemedelsdos eller kombinationer med andra läkemedel hade någon signifikant inverkan på symtomens storlek.
Patienterna förlorade även tre gånger fler tänder än vad snittpatienterna förlorade vid den aktuella kliniken.
Annons
Annons
