Frågan om patienter som lider av bruxism har en högre risk att drabbas av fallerande implantat har undersökts ett flertal gånger, men ofta i alltför små studier, vilket gjort svaret otydligt. Även sammanställningar av olika studiers resultat har kommit fram till olika slutsatser.
Därför har svenska forskare genomfört en retrospektiv studie av närmare 1 000 patienter som fått drygt 3 500 implantat vid en specialistklinik för vilka alla relevanta data fanns tillgängliga. I gruppen hade 56 patienter dokumenterad bruxism och dessa hade sammanlagt fått 185 implantat. Snittuppföljningstiden för samtliga patienter var drygt 7,5 år.
Totalt fallerade 179 implantat; för patienterna i kontrollgruppen var frekvensen 4,6 procent medan för patienterna som led av bruxism fallerade hela 13,0 procent av implantaten. Undersökningen visar också att det fanns många andra skillnader mellan grupperna. Bland patienterna med bruxism fanns det fler män och det var vanligare med korta och breda implantat.
Det var också vanligare att de var rökare, hade diabetes typ 1 och tog medicin mot högt kolesterol, antidepressiv medicin, protonpumpshämmare och medel mot hypothyroidism.
Forskarna använde en modell som kompenserade för alla dessa faktorer. Den statistiska modellen visade en riskkvot för fallerande implantat för patienter med bruxism på närmare 3,4, vilket innebär att bruxism är en riskfaktor för fallerande implantat och att det är mer än tre gånger så stor sannolikhet att ett implantat fallerar hos en patient med bruxism än hos en utan.
Annons
Annons
